Avrundning

Sådärja. Då var 2006 nästan över. Det blev ett ganska bra år, trots allt. Det trodde iallafall inte jag för ett år sedan. Och det är väl bra. Att det blev bättre än planerat. Det har hänt mycket, och lite har jag berättat om här. Annat. har jag behållit för mig själv, eller med er som var med. Vissa saker borde jag ha skrivit om, men ibland blir det inte som man tänkt sig, och det hoppas jag att ni står ut med. Klart ni gör, föresten. Som om ni skulle ha något val.

Jag vet att det inte är speciellt manligt med nyårslöften, men jag har ett på gång. Dock tänker jag inte avslöja det här, någon måtta får det vara. Istället tänkte jag slänga upp en lista på saker som jag ska göra i början av nästa år.

1. Sluta med en massa dumma saker.
2. Ringa Jeff(eller så får DU ringa MIG! Försök inte med några bortförklaringar, jag VET att du läser!).
3. Ringa/på annat sätt kontakta Storm.
4. Städda.
5. Om jag inte lyckas städa: Försöka köpa mindre saker.
6. Fundera över vad begreppet "Skaffa dig ett liv" verkligen innebär.
7. Om jag kommer fram till dess sanna innebörd, fundera över om det är det jag ska syssla med nästa år.
8. Göra en massa andra saker.

Ja, då var det väl inte så mycket mer kvar i år. Bara lite småplock. Året har varit både kul och spännende, och jag hoppas att ni har varit lika kul som jag. Vad nästa år har att erbjuda vet vi inte mycket om, men vi här på redaktionen hoppas på ett gott, men kanske främst långt och lyckligt nytt år.

Vi ses i framtiden!

But take a look at you now...

Idag är han TJUGO!

Det finns saker vi står för, och saker vi gärna vill få ogjort. Jag kan härmed avslöja att det finns en sak jag ångrar att jag inte gjorde.

Anders says:
ohhh, fyller du i år idag förresten?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Nej, men igår.
Anders says:
GRATTIS! Nu är du man!!
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Jag missade att heta "Idag är han tjugo" igår, men jag kunde inte låta bli, den formuleringen betyder då mycket fölr mig.
Anders says:
vart kommer den ifrån?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Jag håller på att skriva om det på bloggen, men du kan få det före alla andra:
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
På våren i nian, i en tunnel vid ena uppgången till Hökarängens tunnelbana. Spåret är taket på tunneln. I tunneln finns en trappa som leder upp till perongen. Mittemot trappan hade någon sprejat siluetten av en kille med afro, som står och poserar. Breve affrot stod det skrivet "Idag är han tjugo!". Så klockrent. Det gick djupt in i hjärtat på en ensam 15-åring. Jag ångrar fortfarande att jag inte fotade den och tryckte upp bilden på en tröja. Lugnt bästa graffittin någonsin. Den bevisade en gång för alla att graffitti ÄR konst. Eller iallafall kan vara det, om man bara gör det till det.
Anders says:
coolt Jag tycker allt klotter är konst!!
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Det är en sak med tvångsmässiga tags, det är en annan sak med saker som faktiskt ger betraktaren något också. Sedan är det klart att det är en viss känsla av att sitta i en nersprejad tunnelbanevagn.
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
På skanstullsbron fanns det förut en målning bestånde av ordet "FAME", skrivet på "väggen" emellan de olika filerna. Så jäkla snyggt. Jag har ett foto på den någonstans hemma.

Jag minns inte riktigt hur afrot poserade. Jag har fått för mig att det var ungefär såhär, men det kan vara en efterhandskonstruktion. Men jag hoppas inte det. Nåväl, nu ska jag vidare. Jaag har ett konvent som väntar.

Mer GULD (Ge mig)

Jag kom hem till Stockholm imorse. Trots att jag tar mina fina piller har jag fortfarande ont i benet, och lyckades högst hjälpligt ta mig ur bilen vid Svedmyra.

För en stund sedan snackade jag lite med Anders. Han frågade hur julen varit, och jag svarade något istil med att den varit bra, och att året överlag varit bra. Jag tänkte skriva "Ett av det bättre", men gjorde det inte. Han skrev tillbaka, och även han var positiv. Tyvärr sitter jag just nu på ett I-Fik, och facist-7-11 hindrar mig från att kopiera hur jag vill, så jag kan tyvärr inte slänga in lite fräsch chattlogg, men han skrev bland annat att "Inte för att det har varit enormt mycket bättre än alla andra år eller att tillexempel 2005-2004 var så mycket sämre. Men topparna blir lite fler dalarna blir lite färre med tiden." Jag håller speciellt med om det där med dalarna. Visst har det hänt en hel del under 2006 som är att betrakta som "toppar", men det är främst avsaknande av ordentliga dalar som har gjort det här året så pass lyckat. I tidigare summeringar av året har jag nämmt några, mer eller mindra seriösa, anldninger till varför jag gillar det här året. En annan anledning kan vara följande: Jag såg inte fram emot det. Jag var helt övertygad om att allt, ALLT, BARN, ALLT!, skulle gå åt helvete några gånger om. Nu gjorde det ju inte det.

SHIT, har inte jag bloggat om TV4 Guld?! Då ska jag göra det... någon gång.

Gårdagens bästa citat: Vem fan är Kenny Bräck? - Min äldstekusin Therese.

En Juldagskväll

Hej igen. Den här dagen blev inte så smärtfri som jag önskade mig igår. Jag sitter och lyssnar på "Bad Dream" med Yvonne. Den sammanfattar läget ganska bra, även om jag måste erkänna att den kanske inte sammanfattar dagen som helhet, men iallafall morgonen(och kvällen) ganska bra. Dessutom innehåller "Bad Dream" en av, för att inte säga Den Bästa Textraden i rockhistorien. GULD-Stjärna i kanten till den som (utan att fusk med google/låttextsidor/liknande) på rak arm kan posta den raden i mina kommentarer. God jaktlycka tillönskas!

Jag är fortfarande helt facinerad av mina nya, fina, röda, V-ringade tröja. En lång och lycklig vänskap har just börjat. Kom ihåg var ni läste det först.

Jag har försökt få kontakt med Jeff, men den skurken svarar inte. Men glöm inte att två kan spela det spelet!

I brist på Jeff har jag och Genma bollat några dåliga vitsar mellan varann. Ack så roligt. Och j, jag ska verkligen, VERKLIGEN, försöka komma på lite bättre rubriker i fortsättningen. Vi ska dock vara tacksamma för att det ju inte KAN fortsätta så här speciellt länge till.

Imorgon bär det av hem, föresten. Och dagen efter det... Då vet ni nog säkert vad som händer.

En julaftonskväll

Efter att ha ätit mig spyfärdig på glass, chokladsås och annat smaskens, samt tittat på "Sagan om Karl-Bertil Johnssons Julafton" tillsammans med delar av släkten, sitter jag nu slutligen här. Det finns egentligen inte speciellt mycket att tillägga. Kusin Therese är hemma från London, och ska så vara en bit in på nästa år. Jag ska dock inte stanna på landet så länge, utan åker istället hem någon gång i början av nästa vecka.

Det kanske kan vara på sin plats att gräva lite djupar i det spännande ämmnet "julklappar". Egentligen är det ganska ointressant, men en sak kan jag faktiskt inte släppa hur som helst. Jag, som med tiden råkat in i en ordentlig "Minnas sin barndom, och sålla bort det som inte var bra, och istället koncentrera sig på detaljer, detaljer som bara skriker "Barndom!""-period(eller snarare "perioder"), fick en tidsmaskin i julklapp. Eller kanske mer en biljett tillbaka i tiden? Nja, det är mer konstant verkan.

Så det tog mig en hundradels sekund
Jag har rest tillbaks i tiden, blivit ung...

Jag fick en röd, V-ringad tröja av mina kusiner. Jag har blivit UNG! UNG(a) MODERN(a), YEAH! Den sitter klockrent, för en gångs skull. Då jag knappt kan ha kläder längre känns det som ett FRÄCCCCSSSSSHT undantag.

Vad som händer imorogn vet jag inte riktigt. Kanske träffa min pappa och farmor. Jag hoppas det.

Det var en ganska bra dag idag(bortsett från vissa detaljer imorse). Jag hoppas det blir en bra dag imorogn också. Nu ska jag gå ned och titta på TV. Med släkten. Yeeeeeeeeeeeeeeah...(Frågan är om det finns något klockrenare än det. Eller att titta på TV/film med andra överhuvudtaget. Varför gör jag det så sällan? Jag ska försöka jobba på det under nästa år.)

Det nödvändiga

Jag vet att jag vadar i ett träsk fyllt med klychor, men ändå: God JUL och extra mycket CRAZY, barn!

Med det avklarat kan vi börja blogga på riktigt.

Summering! del 3

Frånbörjan var det tänkt att det här inlägget skulle handla om min blogg. Om hur jag under året som gått, snart gått, steg för steg lärde mig använda den fullt ut, lärde mig att inte skämmas över att läsa andras bloggar, även om jasg inte känner de som skriver speciellt bra, om ens något. Nu blir det inte så. För jag upptäckte något större. Det här året har betytt så mycket. Och jag, JAG kunde göra nästan vad som helst. Se bara. Under året som gått kunde jag sluta Gymnasiet. Jag kunde köpa singerade fanzines. Jag kunde dra hur många JAS-skämt som helst. Jag kunde skriva mängder på nördwikin. Jag och Schönbeck kunde dribbla iväg Patrik B hur långt som helst med en massa 4chan-snack. Jag och mina kusiner kunde försöka bestämma oss för om det var Lars Winnerbäck eller inte på fotot. Jag kunde chatta med folk i en annan del av världen. Jag kunde läsa "pojken i skogen" hur många gånger som helst. Jag kunde kolla på fotboll, ganska mycket fotboll, faktiskt. Jag kunde prata i timmar med Jeff på telefon. Jag kunde gå på Animékonvent, och garva åt mycket, men främst ett skämt om Marcus Gerdin. Jag kunde kolla på onyttiga mängder gammal VHS. Jag kunde bära snygga T-shirts. Jag kunde skratta åt citat av ungdommar. Jag kunde gå till sjukan så många gånger att jag tappade räkningen. Jag kunde vara osäker på om jag kommit någonstans. Jag kunde knappt gå. Jag kunde känna att jag aldrig kommer göra något av värde. Jag kunde känna att jag gjort något bra. Jag kunde se Ernesto Guerra. Jag kunde strosa omkring på långholmen och tycka att det var väl inte så dåligt. Jag kunde inse att jag aldrig blir älder än högst, 7, 13, 15 eller 19. Jag kunde få en spruta i benet. Jag kunde undra vad som händer sen. För att nämmna lite.

Kort sagt, jag kunde göra en hel del. Vissa saker har jag gjort tidigare, vissa saker har jag gjort tidigare, vissa var helt nya. Jag fick kännslan tidigare, och har ny insett att jag hade rätt: 2006. Möjligheternas år. Hur nästa år blir vet jag inte. Om jag hinner blogga något mer i år vet jag inte heller(kanske idag...), men förhoppningsvis ska jag kunna trycka iväg några inlägg till. I vilket fall som helst: Ha det. Hade det JÄÄÄÄÄÄVLIGT bra. Puss och gott nytt år!

Summering! Del två: Dutub total

Ni har, förhoppningvis, just läst en sammanfattning av år 2006. Men än är det inte över. Här har ni 2006 igen, denna gång i Youtubeform. Det är tänkt att alla filmerna ska gå sammtidigt, breve varann.

Summering!

Sådärja, barn. Då var det dags för att sammanfatta äret som gått. Vi drar igång på en gång, tycker jag.

Så: Här har ni året som gick!

ÅRETS...

...Revival
Den andra JAS-kraschen, JAS i stort, Lockiga hockeyfrillor, -93/94, Göteborg, "Hallå, nu tycker jag...".

...Upptäckter
Fredagen den 13;de.

...Citat
Jag är hans knarklangare. - Zimeon, inför väl valda delar av min släkt(Bland annat min mamma).

...Kroppsdel
Fransk skalle.


...Orup
Med ett paraply. På en kyrkogård.

...Mål
Kroatien-England


...Mamma
Din.

...Idol


...Skämt
Belgiens splittring.

...Internskämt
Aj, svårt. Jeff kanske vet?

...Citat 2Vadårå, tänk om VI vill det när vi var barn?! Det kanske är därför vi blivigt som vi är?! - Kusin Jeannette.

...TV
FCZ säsong två, Sverige-Spanien, Simpsons säsong fem, SVT-sporten, Melodifestivalen 1984.

...Man
Carl Braunerhielm
(Årets lättaste placering. Jag ska bli så när jag blir stor)


...Artist
Svårt. Det saknades en riktig Josef Elanga i år. Killarna som karaokade "Kom hem" på Sapparikon2, kanske.

...Omläsning
Pojken i skogen.

...Ögonblick
2-0, Sverige-Spanien
Ingenting, absolut ingenting, var större än tvånollmålet år 2006. Tro mig, jag har Orup på min sida.


...Höjdare
Lindsey Jacobellis ger järnet.
Kan det bli bättre?


...Stoff
En tecknad film föds.

...Riksvrak
Uffe Larsson.

Igår var en udda Tisdag. Igår var en bra dag

Jag snacakde lite med Jeff idag. Trevlig snubbe. Vi snackade om lite ditt och datt. Att Mangakai borde trycka upp idolaffischer på styrelsen. Jag tyckte vi borde lansera "Mangakai-Idol". Jag vet dock inte riktigt hur formatet ska utformas. En gnällig jury, kanske? Och osäkra men segerhungriga sextonåringar, kanske? Och en stor, luftig studio? Det börjar brännas. Programet ska naturligvis sändas på "Mangafilmskanalen", Ditt forum för Japansk skräpkultur. Men vem ska vara programledare? Rinko, kanske. Hon är lite och söt. Men bra program har alltid minst två programledare... Ja, om Rinko är den ena är det iofs helt uppenbart vem den andre bör vara.

Nu ska jag nog bege mig hemmåt snart, tror jag bestämt.

Den första snön, II & III

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om snö. Jag fick höra en del goda ord om det, så en uppföljare planerades. Och så kom snön, och inlägget kändes med ens aningen irrelevant. Och så smällte snön, och inlägget känndes ännu mer irrelevant. Men så hände något. Och inlägget blev skrivet. Så här kommer den tredje delan av "Den första snön", OCH den andra som jag aldrig trodde att jag skulle skriva ned. Jag tror nästan att de växt ihop en aning.

Del två

För ungerfär ett år sedan, eller snarare ett år sedan och några månader sedan, genomgick vårt kvarter en badrumsrenovering. Tillskillnad från vid en helrenovering, går det fortfarande att bo i lägenheten under renoveringen, vilket var anledning till varför vi inte blev erbjudna en evakueringslägenhet. Min mamma bodde kvar i lägenheten under hela renoveringen, men i början bodde jag hos min kusiner(som bor en bit utanför Malmköping), och fick således pendla mellan Landet-Storstan en period. Jag tyckte faktsikt det var ganska kul att först bli skjutsad till Strängnäs för att sedan ta tåget till Stockholm. men visst blev det jobbigt i längden, så efter en tid flyttade även jag tillbaka. För att de boende i de berörda husen skulle kunna uträtta sina behov, och överhuvudtaget skulle ha en chans att leva så normalt som möjligt, hade trapphusen utrustats med handfat och rinnande vatten(Sjukt ofräscha handfat, ska sägas. Med mängder av ingnott byggdam, och en klar "Trainspotting"-känsla), och utanför huset stod en så kallad "toalletvagn", där det fanns toallet och dusch. Toalletvagen stod som sagt precis utan för huset(mittemot), på en lite gräsplätt, även om "liten gräsplätt" nog är fel ord, så lite är den inte. När renoveringen började var det ännu höst, och brunade löv låg ännu kvar på marken. Trots att vagnen bara stod några meter från porten, känndes det ändå lite jobbigt att gå ut. Trots de få metrarna var det mörkt och trist. Känslan av att "Så här ska det inte var" infann sig snabbt. Men så en dag.
Kom snön. Ett vackert lager vit, vit snö intog marken, och gensat blev det mer uthärdligt. Trots att klocken ibland var halv tolv på kvällen(i November), var det ljust ute. Plötsligt blev det något att älska. Att försiktigt stänga porten bakom sig, gå ut, gå in, göra det man skulle, gå på muggen, borsta tänderna, raka sig... Och sedan gå ut igen. Speciellt att gå ut igen var någonting härligt. Ta de få trappstegen ned, och sedan vara tillbaka till mitt på dan igen, bara tackvare lite snö. Min mamma blev ganska sliten av renoveringen, men för mig flöt det på rätt bra. Jag ska inte säga att det BARA berodde på snön, och det härliga kvällarna... men det är klart att det spelade in lite, iallafall.

Del tre

Jag trodde nästan det var över. Förbi. Jag hade fel. När jag så ut genom fönstret, och något föll ner, ändrades allt. Det var inte regn. Det var det där andra. Det som kan få bilar att sladda av vägen, ge morötter ett nytt användningsområde, och snart tjugoåriga nördar att inse att vissa värderingar, vissa delar av dem, ja, att på vissa sätt blir de aldrig äldre än sex, kanske sju, år gammla. Det var som att återse en gammal vän. Att se någonting födas framför ögonen på en. Det är väl därför jag mår så bra av att se snö, och mår så illa av att se när det töar, det ger mig känslan av att sitta på ett sjukhus och se någon sjukna in, tyna bort. Jag vet många som undrar vad jag svammlar om nu, men för mig är det verkligen härligt. Jeff sa en gång att han gillade våren och hösten, för att det var "Förändringarnas årstider". Men vad är då inte vintern, unge man? Då det andra delarna av året innehåller en hel del jag inte kan stå för, värderingar som jag aldrig kommer se som mina, är vintern helt och hållet mina domäner. Att sakta, sakta se grånade vägar få en helt ny färg, att se grönbruna ängar snöa igen, att se... ja, ni fattar. Kärlek, till sist.

En vecka i livet, Stockholm utan snö

Sådärja. Med Tredje Advent-inlägget avklarat kan jag koncentrera mig på annat.Sådant jag velat skriva om, men som jag inte haft någon möjlighet att skriva om. Jag funderade ett tag på att utforma inlägget som en liten dagbok, mest för att det upplägget verkade lite fräckt, men jag spolade det. Mest för att jag inte kom på tillräckligt mycket anekdoter för att fylla upp en hel vecka med. Nåväl. I Måndags var det åter dags för en tripp till Täby. Jag vill minnas att det var samma dag som jag började ta mina nya, fina piller. Väl framme i Täby började jag tänka på något jag inte reflekterat speciellt mycket över förr: Storstugan. Storsugan är smeknamnet på det två hus som ligger breve Täby Centrum, där det ena är ganska stort, och det andra ungefär fyra/fem gånger större. Jag har aldrig tänkt på hur stort det faktiskt är. Visst har jag varit medveten om att det knappast är en vanlig sketen Friggebod vi pratar om, men då jag aldrig bott där/varit inne i något av husen har jag aldrig riktigt tagit till mig hur stora det faktiskt är. Jag har mest bara gått emellan dem, på väg mot Hermelinen, och då är de mest bara två hus man passerar för att göra något annat.

Annars har jag plottrat en hel del på frågesporten till Sapparikon tre. Jag tror faktiskt den blir av. Om jag kan komma på Sapparikon är en helt annan historia. Huruvida frågesporten är något att ha vet jag inte heller. Det känns som att den hamnar någonstans på mitten. Både för lätt och för svår. Eller svår och svår... Det beror ju vilka som försöker svara på den.

Jag har, som sagt, börjat skriva på Nördwikin igen. Sjukt kul. Tack, Jeff!

Tredje Advent

Världens längsta blogg inlägg. Var nog det här innan jag redigerade det. Nu blev det lite kortare. Då jag inte kommer kunna Internetta mig på Söndag tar vi det redan nu istället. Och eftersom jag inte kom på någon kul Dutub-film att slänga iväg, passar jag på att använda valda bitar ur några chattloggar jag sparat under året som gått. Vänta er en blandning av LEGO, flippade böjelser, snack med folk som är Japan, Senap, med mera, med mera. Mycket nöje!

Det är en trappa säger:
Länk
Det är en trappa säger:
Spaden ser ut som en svamp, förövrigt[Knarksvamp alltså].
Genma^Japan säger:
Jadu, bra fraaga
Genma^Japan säger:
"feurbjudet feur hundar att graeva", kanske
Det är en trappa säger:
Eller "Hundbajspåsar ska grävas ner[Gärna av hunden själv]."
Genma^Japan säger:
Feur att citera en mycket vis man: “de daer japanerna aer inte riktigt kloka”

Genma^Japan säger:
Jag laeste om en fetishbutik feurra aaret, beseukte den tyvaerr aldrig
Genma^Japan säger:
udda fetischer som “maids brottar i gyttja ifeurda gummisteuvlar” eller vad fan det var de hade filmer med
Det är en trappa säger:
Hett.
Genma^Japan säger:
Japp. Saa bra som det kan bli.
Det är en trappa säger:
Absolut, absolut.
Genma^Japan säger:
Ja jo. Blir inte manligare aen lite sprit och lite porr

Det är en trappa säger:
Precis. Sprit+poker+porr= Ja, just det.[Godkänd klädsel: Y-Front och nätbrynja]
Genma^Japan säger:
Haha
Genma^Japan säger:
nätbrynja med lite senapsflaekar ska det vara
Det är en trappa säger:
Precis.
Det är en trappa säger:
Senapsfläckar och inngnod röklukt.

jeff says:
yo
jeff says:
Jag var och diskade.
Det är en trappa says:
Men... Men det är ju kvinnogöra?

Det är en trappa says:
Hur blev inlägget("PIMP my pojkrum"-inlägget, reds. anm.)?
jeff says:
kollar
jeff says:
Haha, skitbra!
jeff says:
Det där är att ta det till en ny nivå
Det är en trappa says:
Är det? Hett!
Det är en trappa says:
[Erkänn att du kommer sitta bänkad framför teven]
jeff says:
Absolut. Nu tycker jag att detär dags att du tar lite bilder av ditt pojkrum och slänger in i Phptpshop/Paint whatevar och klipper in lite snygga grejor så vi får se hur ditt ompimpade rum ser ut
jeff says:
Såklart jagkommer att titta.
Det är en trappa says:
Inlägget borde såklart av ackopangerats av en bild på ett opimpatpojkrum, jag hade det i skallen när jag kom på det hela.

Det är en trappa says:
Jag tror det kan bli stort. Tänkt dig Petter säga typ "Now we gona PIMP this pojkrum". Fast vad säger jag, programmet ska ju vara helt på svenska såklart.
jeff says:
Och så kn mn ha gästpimpare som typ Dvärgen från Lund, Timbuktu, som kommer med i ett avsnitt och pimpar lite
Det är en trappa says:
Absolut.

jeff säger:
Hehe, jag va fascinerad av Robotnicks stad och byggde upp en egen variant,med egg-torn och robotar och alltihopa i Leo (jag har ENORMT mycket lego)
jeff säger:
Jag hade ty tio likadana patrullfordon och amssor av grejor
jeff säger:
Staden upptog större delen av mitt rums golv
Det är en trappa säger:
Tja, så längt gick jag aldrig. [Däremot gjorde jag och en kompis en LEGO-modell av roboten i Power rangers. Den gattaiade,alltså.]
jeff säger:
Coolt!
Det är en trappa säger:
Helcoolt. Den blev ganska cool har jag för mig.
jeff säger:
Jag hade ett par av de där små gråa minislavarna som hon den onda drottningen skapade som jag brukade låta invadera Sonicstaden eller som byggde maskiner i Mekano för att utmana andra robotar
Det är en trappa säger:
Haha, guld.
Det är en trappa säger:
Åter till Power Ranger-roboten. Dock gav vi upp den efter att den ramlat i golvet några gånger.
Det är en trappa säger:
Eller några, det kanske bara var en gång.
Det är en trappa säger:
Den pajjad efter ett tag, tyvärr.
Det är en trappa säger:
Och kidzen hade ju inte mobilkamera på den tiden.
jeff säger:
Haha, jag vet vad du menar
jeff säger:
Dssuom var amn ganska kreativ så om man skulle fota alla finagrejor man gjorde så sulle det blivit dyrt med all film

Det är en trappa säger:
Den legendariske Erik äckelbäck.
jeff säger:
Allas vr favoritäckelbäck
Det är en trappa säger:
Absolut.
Det är en trappa säger:
Eriksmest minnesvärdareplik: "Ro, ro, ro!"
jeff säger:
Hahaha!
jeff säger:
Det minns jag
Det är en trappa säger:
Shit, vi har nog mer gemensamt än vi borde, eller jag trodde, eller...
jeff säger:
He, Det är ju smått fantastiskt
Det är en trappa säger:
Och vi har ändå bara omgåtts i ett par månader. Det här kan sluta hur som helst.
jeff säger:
Ojoj, du har rätt

Torsdag

Jag har haft lite att göra idag, dock är det nog inget speciellt intressant. Nej, jag har nog inget vettigt att berätta. Vädret är inget vidare. Typ. Jag kan gå lite bättre nu, sedan jag börjat ta det där nya pillren. Usch vad tråkig jag är. Äh, vi lägger upp en bild på en söt tjej så ska det nog ordna sig. Vi hörs och syns.

Gott och blandat 2 (Humorn(Eventuellt "Det roliga"))

Dagens blogginlägg. Den där Guterstam.

Minns ni den störande musiken i Täby-centrum jag klagade på i Måndags? När jag lämnade datorn, och vände mig om för att gå till Hermelinen, upptäckte jag skurken. Utanför ingången till en kiosk stod en modell av en tomte, och jammade på lite skönt med en sax. Jag som trodde att tomtar bara fick vara SNÄLLA!?

Jag slösurfade lite igår. Då fann jag guld. Titta vad kul man kan ha.

Årets bästa.

Jag har verkligen hittat hem.

Nej, frågan är om inte det här är årets bästa.

En annan favorit.

ITS A-ME, MARIO!

Det tar aldrig slut.

En till, snälla, bara en till!

Någon sorts slut.

Långt ner i halsen: Vårat dentala liv 3 - Galen Finsk kvinna lös på kliniken

(Följande skulle egentligen publicerats förra Onsdagen. Nu blev det inte så. När jag läser inlägget idag känns det verkligen som att det paserat bäst-före-datumet med råga. Mest för att min Finska tandläkare fick upprättelse idag. Kanske mer om det senare. Egentligen är det bara rubriken jag är riktigt nöjd med, vilket är den största anledning till att inlägget ändå hittar ut i etern.)

Så var det dags igen. Suck. Allt är en enda röra. Plugg, sjukhusbesök, tandläkare... När är det tänkt att jag ska få sova? Och när jag väl får det, är det knappt att jag kan det. Mitt högerben håller mig vaken halva nätterna. Visst, de där pillerna jag tar funkar ju förrvisso hyfsat, men som alla mediciner har de...bivärkningar. Bivärkningar jag gärna slipper, jag har problem så det räcker. Och som om inte de problemen var nog, var min vanlige tandläkare på semester, vilket ledde till att jag tvingades konfronteras med en helt galen kvinna från Finland. Det var helt uppenbart att hon ville döda mig. Och om en vecka ska jag dit igen. Suck. Varför kan det aldrig ta slut?

Det bästa från min brevlåda, December 2006(Rubriken, go vänner, rubriken)

Jag har börjat lyssna på Ratata igen. En stund senare hade jag fått post.

"MAURO SCOCCO TILLBAKA MED NYTT ALBUM, NY BOK OCH EN NY SAMLINGS-BOX

I mars 2007 återvänder Mauro Scocco på bred front med ett nytt album, en ny
bok och en samlingsbox.

Albumet Ljudet av tiden som går är den lågmälda, gitarrbaserade skiva som
Mauro länge velat göra men som först nu blivit verklighet. Nyskrivet
material blandas med ett par låtar som ursprungligen skrivits till andra
artister som Totta Näslund och Peter Jöback. Tre låtar på skivan är
producerade av Johan Lindström, övriga låtar är producerade av Mauro
Scocco.

Saker som jag gjort är en omfattande notbok, som innehåller noter till 53
av Mauro Scoccos mest välkända och omtyckta låtar. Här finns ett omfattande
självbiografiskt förord och boken är rikt illustrerad med hittills
opublicerade fotografier från tidiga Ratataspelningar, teveframträdanden,
konserter, repetitioner, backstageögonblick och privata sammanhang. I Saker
som jag gjort får vi även möta en mer okänd sida av Mauro Scocco genom ett
flertal av hans bästa målningar och prosadikter. Boken kommer även att
säljas i en specialupplaga tillsammans med en exklusiv 3CD-box som
innehåller 51 klassiska Mauro-låtar, inklusive ett par hittills outgivna
sånger som tidigare endast tolkats av andra artister."

Måndag, med allt vad det innebär

Datorn krånglar. Internet ser konstigt ut. Det blir nog ingen blogg idag. Dessutom har jag inget att skriva om. Jag sitter i Täby just nu, om någon undrar. Vem skulle göra det, föresten? En gubbe sitter bakom mig och rablar siffror i sin Yuppienalle. Roligt.

"Jag har försökt hela dagen att orda min provisoriska antenn för att kunna norpa lite mer internets av grannarna, men antennen verkar helt ha lagt av. Jag får bygga en bättre." - Jeff
Oerhört kul.

Jag vet inte vem som sköter valet av skvalmusik i Täby centrum, men denne borde avskedas omgående. Så här kan vi inte ha det. Alls. Snart kontaktar jag regeringen. Så här får det inte vara år 2006.

Nu är klockan snart halv. Jag borde gått till Hermelinen för länge sedan. Kanske borde jag sluta med det? Försöka skaffa ett liv? Vad fan sitter jag och skriver egentligen? Ja, gud hjälpe mig.

Ärligt talat. Musiken gör mig galen. Vi ses senare.

(Jo, föresten! Jeff, kan du skicka ditt nummer till mig, är du snäll. Du vet hur jag nås.)

Andra Advent

Ännu ingen snö, men vi firar ändå. I hopp om bot och bättring ber redaktionen till högre makter med en pajig(och Guldig) musikvideo.

Gott och blandat

Svenskan skriver om Mangafilm och sånt(Sant och såntHAHAHAHAHAHAHA! ...ha.).

Kaze o Tsukuru Hito says:
men öh.... vi lever på typ 20-talet
Det är en trappa says:
Om 90-talet är min grej, får 20-talet bli din.

Nu blir det åka av.

Vad finns det att säga egentligen? SHIT, SHIT, SHIT, HELVETE! Kanske? Fast det syftar ju på någonting negativt? Fast frågan är om det gör det längre, jag slänger ur mig det så ofta. Jag har haft lite svårt att bestämma mig förvad jag tycker om Chrille F, men jag antar att jag gillar honom, för att trtots allt som hänt aldrig ge sig. Han är lite som killen på skoldansen som vill, men inte vågar bjuda upp. Men som till slut får till det. Fan vad Hollywood det där lät. Inte bra. Låt aldrig Holywood ta dig, Christer, utan fortsätt... Ja.

Nördig... FREDAG!

Jesus. Igår blev det ytterligare läkarbesök. Det blev ett ganska förvirrat samtal med en läkare som jag vill minnas hete Veronica. Jaja. Jag fick en spruta i benet och ombeddes gå hem och stanna där. Åk hem och vila, kolla lite på video löd den exakta uppmaningen. Som om jag inte gjort det tidigare. Hon la verkligen fingret på något där. Veckans citat var förövrigt när jag och min mama promenerad staden fram, och paserade TV-spelsbörsen, där några förtappade själar satt och köade. Min mamma(Småler): Är det något nytt släpp, eller? Jag: Mmm.

Jag har huvudvärk. Jag gillar det inte. Jag gillar det verkligen inte, pågrund av vad jag gjorde igår kväll: Kollade på TV med min mamma. Inget fel i det. Men det är alltid lika irriterande att vakna upp med värkande skalle, och veta att det inte finns någon logisk anledning till det, exempelvis superi. Då är det logiskt. Nu är det inte det. Ingen vill vara en del av något som inte är som det ska. Inte jag eller min skalle.

På läkerns order åkte jag hem, vilade och kollade på video. Som vanligt. Jag fick en stor fördel av att ta den där sprutan: Jag beordrades att stanna hemma, och slapp på såvis en jobbig resa jag skulle gjort... nu annars. Tack, Veronica!

The Internet will tear us apart

Följande inlägg skulle Internetifierats för länge sedan(Måndagen den fyr.. fjärde). Nu blev det inte så. Därav kan vissa saker låta lite konstigt idag. Men bättre någon gång, än allt för sent, eller vad de säger.

Jag har börjat ogilla Internet. Ordentligt. Jag borde ringt minst tusen människor igår. Men det gjorde jag inte. Och det är internets fel. Internet hämmar mig. Någon som inte brukar vara inloggad på MSN har säkert annat för sig. Inte för att jag skulle ringt ändå. Jag är usel på att ringa folk(Även om jag SKA ringa min farmor snart. Jag har förövrigt redan ringt henne en gång den senaste veckan. Trots alla motgångar ska jag försöka att sätta i system att ringa henne, något jag borde gjort för länge sedan. Må Internet aldrig slita oss ifrån varandra).

Förövrig kommer det komma en fortsättning på "År av ungdom", vänta ni bara.

Guldet(igen)

Föresten. Årets vinnare, alla kategorier är här. Det är delad pallplats. Läs och njut.

Ena vinnare.

Den andra.

Klantskallar

...Finns det ju ett par stycken. Dock inte jag. Såklart. Men trots det kan ju även jag klanta mig ibland. Igår, tillexempel. Jag lyckades glömma att skriva dit det viktigaste i gårdagens inlägg. Slutet. Men nu är det åtgärdat. (Bara för sakens skull, det vill säga att göra det här inlägget lite längre, slänger vi in slutet här också.)

...Jag har så ont i benet så jag skrämmer småflickor...

En händelse

Suck. Jag borde verkligen blogga idag. Men jag orkar inte. Jag har skrivit för mycket på Nördwikin för att orka det. Plus att den här stolen är sjukt obekväm, och jag har redan suttit för länge på den. Och jag borde verkligen blogga. Ty bloggen är mitt liv. Bloggen har fler kompisar än vad jag har. Och så är den snyggare än jag(Även om ett och annat stavfel halkar in ibland). Ja, jag är ganska nöjd med bakgrunden, faktiskt. Fast förvisso är det inte manligt att skjuta upp saker hela tiden. Så vi kör så länge jag orkar.

I Måndags fråga Zimpen mig något i stil med "Ja, hur är det med dig nuförtiden då?". Jag berättade ite om mitt högerben. Fast frågan är om inte svaret på den frågan gör sig bäst i skriven, mer genomtänkt, form. Det är något speciellt med det skrivna ordet, onekligen.

Ja, hur är det då? Egentligen? Inte helt klockrent, faktiskt. Jag kan inte sova ordentligt på grund av mitt trilskande högerben. Visst, sova kan jag, men det tar längre tid att somna än vad det borde. Suck. Livet var hårt... Dessutom är jag omsprungen av min avarter. Min högra fotled har ett intresantare liv än jag. Min blogg är med uppskattad och har fler vänner än jag. Suck.

Då och då försätter mitt högerben mig i små spännende episoder. Oftast går episoderna bara ut på att det gör ont, men i Måndags utspelade sig en lite historia som kan vara kul att ha på pränt.

Så: Ett långt och lyckligt liv-teatern ger eder följande:

Måndag. Jag var på väg hem från kvällens stim och stoj. Samtidigt kunde man notera att även en ung flicka(ålder okänd, sexton kanske) började bege sig hemåt. Hon pratade lite i sin mobiltelefon med, får vi förmoda, någon av sina föräldrar. När vi båda börjat gå ut hade hon dock slutat prata. Jag han gå några meter innan ödet la krokben för mig. Ett krokben iform av lera. Min usla fysik plus Mitt Högerben plus lera... Pladask. Det jobbiga i en sådan situation är en fallet i sig, det gjorde in speciellt ont. Inte då i alla fall. Senare var jag ordentligt stel i kroppen, men det hände sedan och har inget med vår historia att göra. Nej, det värsta med fallet, frånsett det pinsamma i att ramla omkring på stan, är att resa sig upp. Något som nästan omöjliggjorts tack vare mitt strulande högerben(Jag kan knappt böja mig ned och ta på mig skorna). Att försöka resa sig genom att ta sats mot marken är alltså otänkbart, då hade jag legat där än. Jag behövde stöd. Som tur är finns det en papperskorg/soptunna en kort bit från fallplatsen(Några meter). Jag haltar fram, gåendes på knäna, och kan slutligen ta sats och resa mig. En sak jag själv inte tänkte speciellt mycket på var min reaktion vid fallet. Det blev lite svordommar, sådär. Någon som dock tog mer notis om det var den helt förskräckta flickan vi nämnde tidigare. Jag är tacksam över att hon reagerade på att en för henne främmande människa ramlar och slår sig, och att hon frågar om hon kan hjälpa till på något sätt. Något jag dock helst velar slippa, var insikten att jag just skrämt livet av en stackars flicka. Hon frågade, helt förstörd, om det gick bra. Jag gjorde mitt bästa för att lugna henne, min fotled blabla det gör inte ont(vilket det ju inte gjorde). Jag lyckades dock inte lugna henne helt. Hon hade bråttom till en buss, och visste inte riktigt hur hon skulle göra. Bussen eller hjälpa en eventuellt döende främling? Det blev bussen. Ett klokt beslut. Dock kan jag inte riktigt släppa det faktum att jag inte helt och fullt lyckades lugna henne. Flickan från hermelinen, om du läser det här: Det gick bra.

...Jag har så ont i benet så jag skrämmer småflickor...

Första Advent

Förvisso har vi här på redaktionen redan firat Första advent, sam lovat att försöka fira även andra, tredje och fyrde... ursäkta, fjärde Advent med någon skojig Youtube-film eller så. MEN! När första Advent firades(Redan i Torsdags, faktiskt) trodde jag inte att det skulle bli något bloggat över helgen, och firade av säkerhetsskäl redan då. Nu vet vi bättre, det blev lite blogg över helgen. Och för att firande inte ska hamnna i skuggan av helgens eskapader firar vi en gång till. God första Advent, alla kul människor.

Dagen efter kvällen före

Gårdagen blev längre än planerat. Hela tre dagar lång. Det började som en helt vanlig Lördag. Jag och mamma var bjudna till ett 53-årsfirande. Det var helt okej. Även om jag naturligtvis hela tiden blickade bakåt, och slogs av tankar i stil med "För fem år sedan, då jävlar" osv. Och det är inte helt sunt. Jag borde också börja blicka framåt, och snacka om framtiden. Men det kan jag inte. För min framtid har redan varit(Vilket inte är speciellt ologiskt. Framtiden bör ju, i logikens namn, både ständigt ligga framför oss, samtidigt som den redan varit). "Framtiden", enligt mitt sätt att se saker och ting på inträffade 1992-1994/95-någonting. Nåväl. Efter firande begav jag mig in till staden. När jag senare kom hem, och det ännu senare blev tid att lägga sig, var jag helt övertygad om att det var Söndag kväll. Det tog ett tag innan jag insåg mitt misstag, och det blev Lördag igen. Fast iofs var klockan då redan så mycket att det hade blitt Söndag ändå, om än Söndag morgon och inte Söndag kväll.

Jag kom i säng ungefär halv två, och vaknade ungefär halv två, med en påtaglig huvudvärk. Bakis? Knappast, det tyngsta jag drack dagen innan var julmust(Iofs är det allmänt känt att den mest fylleframkallande drycken är Trocadero, så helt säker kan man inte vara, vad än det står på etiketen).

År av ungdom

Allt som har med rymden att göra är Framtiden. - Anders Häger-Jönsson

Som vi på bloggen tidigare avslöjat, rasar Tvillingtrenden vidare. På bussen till Farsta Centrum såg jag en ytterligare en. Jag tyckte först att det var Fredrik Reinfeldts okände tvilling, men insåg snabbt att jag bara blev missledd av mannens frisyr. Det var naturligtvis Henrik Dorsins okände tvilling! Skrämmande. Dessutom satt han och log under hela bussturen. Helt klart den onde tvillingen. Eller kanske inte onde. Snarare den galne.

Väl framme i Farsta slogs jag av att jag inte vandrat omkring i dess Centrum på mycket länge. Det tillhör det förflutna, tycks det. Farsta är nuförtiden istället stället där jag tar sprutor. Så har det ju inte alltid varit. Nej, Farsta Centrum har spelat en mycket viktig roll i mitt liv, i en övergångsperiod i tonåren. Perioden då "att hänga" började bli allt viktigare, nog för att jag aldrig "hängt i gäng"(och tack gode gud för det). Frågan är om det inte är att överdriva en aning att kalla det "att hänga", det jag gjorde någon gång i sjuan/åttan. "Att hänga i Centrum" göres ju bäst om man är några stycken, samt gör det varje dag, även om man egentligen inte gör något. Nej, det var mer "gå om kring i ett centrum och bränna timmar i olika affärer". Innan man börjat resa in till stan för att göra detsamma(När man väl började strosa omkring inne i Storstan, och inte bara i ett sömmningt förortscentrum, känndes "Förortscentrumperioden" med ens sjukt ocoolt och svennigt, "Shit, vad töntig man var"-aktigt).
(Här känns det som att jag är något på spåren, men inte riktigt har tid att skriva ned. Egentligen är det inte det som är det största problemet, utan mest att det känns som att om jag skulle fortsätta skulle inlägget helt tappa sin struktur, och börja flyta iväg helt(Kanske rent av börja flyta om kring i rymden, för att anknyta till citatet i inläggets början. Å andra sidan finns det nog inget som är så underhållande som när något helt tappar formen, och istället anarkistiskt börjar flyta runt. Men ett sådant inlägg får någon annan skriva. Dessutom har jag redan sabbat all möjlighet till anarki, iochmed den här onödiga parantesen. Men jag ska försöka att återkomma till ämnet.)

Ämnesbyte. Tack för att du skrev det här, du som skrev det. Egentligen borde jag gjort det. Men det är ju alltid trevligt när någon annan gör saker åt en, när man ligger hemma och såsar.

Jag trodde inte att det skulle bli någon blogg idag, men det hände saker

Ja, tänka sig vilka märkliga skaer som kan hända därute i stora världen. Alla i kör:

SHIT, SHIT, SHIT, SHIT, HELVETE! SATAN, JÄVLAR... HAN... ja.

Man trodde man hört det mesta. Då gär man in på pressbyrån och frontalkrockar med Expressens Extraupplaga(Vilket ju alltid är något bra. Säga vad man vill om den morderna kvällstidningsjournalistiken, men Extraupplagor ÄR bra. Alltid.): Henrik Larsson på nya spännande äventyr. Helt sjukt. Shit, shit, shit, alltså. Så kan det gå(Naturligtvis gör Henke rätt). Först Hedman och nu detta. Även om Hedmans Chelseatrip var ännu mer oväntad(och trippad). Han hade ju faktiskt slutat.

Ja, tänka sig.

Minns i November II

Det händer verkligen inte mycket nu. Klockan hinner oftast bli fyra innan jag masar mig ut nuförtiden. Jäkla plugg som tar knäcken på mig(NÅGOT måste jag ju skylla på). Med mycket tur blir det städa av i helgen. Med lite otur kommer mitt rum fortsätta att förfalla. Suck, jag är en sådan Nörd.

År 2000? Fan, då lever man iallfall i framtiden...

Vad finns att säga om Youtube? Inget. Det blir bara pinsamt att prata om fenomenet Youtube, men en sak kan vi fördjupa oss i utan att det blir larvigt: När insåg jag att Youtube fått den Svenska användarbas den behöver? Jo, (1 när jag upptäckte att det finns en användare som heter "svenskt90tal", och (2 när jag hittade den här video. Helt sjukt inget liv(och det är ändå inte det bästa klippet. Fast det klippet är inte "Inget liv". Det klippet är så mycket liv det kan bli).


Man kanske inte kan tro det(nej, det kan man inte. Iallafall om man bor i storstan), man imorgon är det den första December, och på Söndag är det Första Advent. Så det kan gå! Detta måste naturligtvis firas/uppmärksammas. Dock är jag inte hundra på om det blir något bloggande imorgon/helgen, så vi tar firandet nu istället, så att det blir av(Med lite tur kommer varje advent att uppmärksammas på något sätt, via Youtube-klipp eller så). Då det, som sagt, är den Första Advent på Söndags firar vi här på redaktionen med att slänga iväg en redig smällkaramell.

BYLINE!(ÄKS "Din Mamma")

Jag vet. Jag borde skriva något vettigt. Men. Det. Går Inte. Inte så länge jag sitter på den här stolen. Fan. Visst. Den är snygg. Men vad spelar det för roll när den mest för tankarna till att sitta på en mycket ojämn bergknalle någon gång i Låg/mellanstadiet? Så istället för att jag sitter här och gnäller, kan ni ju kolla på det berömda Byline-inslaget från "Fråga Anders och Måns".

Minns i November (Livet, verkligheten och det mittemellan)

Ännu en dag, ännu ett konvent. Men hur var egentligen Zaki Gakkai, då? Det kan låta trist, men jag var frestad att skriva "Helt okej, faktiskt". Och det ligger något i det. Att nyttja en skola som konventslokal ger en viss känsla. Jag vet inte hur många som kom exakt men lite under hundra känns ganska nära saningen. Kanske var det konventets största problem? När man har en såpass stor lokal känns det verligen när det inte är packat. Nog för att ett Animékonvent kanske inte klarar att fylla ut en sådan lokal, men lite till folk hade verkligen inte skadat.
Schönis är i Japan(och Nisse är... någonstans), men annars var Täbygänget komplett. Ändå kändes det inte speciellt sammansvettsat som tillbaka till dagarna. Suck, allt var verkligen bättre förr... Nåväl. höjdpunkten, så. Ja. Jushi Sentai FRANCE FIVE. Såklart. Och ja, det är verkligen så bra som det borde. En Sentai-serie på Franska(tillråga på allt var den textad på Svenska). Med andra ord fanns det vissa fördelar med att växa upp i nitiotaletes Sverige, vad folk än säger. Ett kollektivt vrål av glädje steg upp mot skyarna...
Annars kan jag konstatera att jag är mig lik, då det roligaste vid sidan av det redan nämnda var när Häger drog en anekdot om Marcus Gerdin.

Månadens mest spektakulära var förövrigt igår, när en duva hade förirrat sig in på 7-11 i Gamla Stan. Personalen gjorde några desperata försök att få ut den, men antagligen är den kvar än.

Mer Otaku no Wiki

Jag är tillbaka. Tacka Nördwikin för det. Det blev lite gjort idag. Carl Barks, att jag inte skrivt om det förut. Jaja, tillslut blev det gjort. Och det är väl huvudsaken. Nördwikin har blitt lite drogartad, fast mycket billigare. Och lagligare(Även om det sista jag skrev avhandlade något inte helt lagligt).

Imorgon ska jag till doktorn igen. Det tar aldrig slut.

Man har inte mer GULD än man gör sig (Stockholm, när alla andra brann)

Allt började i Måndags. Jag var ute i Täby som vanligt, även om det börjar bli ovanligare, och roade mig. Storm var där. Vid ett tillfälle skulle han vika en papperssvala. Det gick sådär.
"Vet du hur man gör?"
"Klart jag gör, ge mig den ska du får se"
Naturligtvis visste jag inte hur man gjorde. Jag hade något annat i tankarna. Vik, vik, vik. Sådär. Ett tjusigt litet plan. Storm, vet du vad det här är. Jag lät det lilla planet färdas fram, rakt, innan det plötsligt stegrade sig. Det visste han inte. Men det här då. Jag lät planet flyga ned, likt en landning, då det plötsligt slog runt. Den andra respektive första JAS-kraschen, såklart! Jag frågade om han kunde skriva "JAS 39 Gripen" på planets ena vinge, fast med kana. Det kunde han. Så nu har jag ännu en guldklip till samlingarna. Jag är en sån nörd.
Något annat som framkom var att det, enligt honom skulle finnas någon form minnesmärke över kraschen. Jag började skratta när jag hörde det. Det är ju bara FÖR BRA. Enligt honom skulle den finnas nära en av trapporna(Det är en trappa, HAHAHA!) från Västerbron ner till Långholmen. Detta måste bara kollas upp. Sagt och gjort. Dagen efter det kollade jag upp det, on teh Internets. Det visade sig stämma aldeles utmärkt. Så jag gav mig av på jakt. Men naturligtvis var det allt för sent. Det hade blitt för mörkt, och det duggade. Inget fel i det, men det finns roligare saker att göra än att irra om kring på västerbron när det duggar. Dessutom hade jag inte all tid i världen, då jag skulle hem och fixa med tvätten. Men imorgon, då ni!
Sagt och gjort, det blev imorgon. Vädret var något jaktvänligare, plus att jag hade mer tid(och möjligheten att börja mycket tidigare). Så, av till bron, och dess trappor. Det blev lite irrande, vilken trappa var det, egentligen? På hemsidan stod det "Minnesmärket är placerat strax till öster om Västerbron och är lätt synligt från dess östra gångbana". Jag hade min idé om vilken trappa/sida som borde vara öster, samma sida som jag gick till dagen innan. Men där fanns väl inget? Och lätt synligt? Då borde man ju se den. Äh, jag har nog bara gått fel. Över till andra sidan holmen. Jag har inte varit på Långholmen sedan sjuan/åttan, men jag gillade det. Det är något speciellt med att gå under en bro(för att inte tala om att åka buss över den på vägen dit. Så... så "Neo-stockholm III, staden vi alla föddes för att skydda"). På andra sidan kunde jag inte heller hitta något, men det gjorde inget, jag gillade att promenera omkring där. Högerbenet värkte nästan inget alls. Nå, tillbaka till det jag tyckte borde vara den östra sidan. Och se! Har jag inte alltid rätt ändå. För där fanns den. Minnesmärket över Den Andra JAS-Kraschen. Jag hade förvisso redan sett en bild på det på internet, men den var verkligen lika klockren i verkligheten som på bild. Precis min humor. Precis samma komiska "JÄVLAR, JÄVLAR"-känsla. Precis samma... Ja, jag gillade den. Då vissa av er läsare inte bor i Stockholm kommer här minnesmärket i all sin prakt:






















Okej då. Det är bra att testa på grejer ibland. Här kommer den andra JAS-kraschen i all sin prakt. Starta i gång den bara, och lova mig att nu sjunger "Take My Breath Awaaaaay" riktigt högt när ni tittar:

Månadens citat

Genma upptäckte en sak i mitt Nördwikininlägg från häromveckan.

Genma says:
"Skriv, ungdomar, skriv! Låt lille Jeffs kärleksbarn få blomma ut så mycket som möjligt är."
Genma says:
Betyder det att Nördwikin är loli?

Nu borde ju Jeff få svara på den frågan, men jag vågar lova att svaret är "JA".

Ett Högerbens öden och äventyr (Mamma, varför brinner mitt ben?)

Mitt ben brann igår. När jag kom hem från kvällens äventyr i Täby nådde smärtan sin topp. Jag kunde inte stå. Satt jag mig ner kändes det förvisso mindre, men när jag reste mig igen brann det bara ännu mer. Jag gick och la mig ganska tidigt. När jag vaknade hade smärtan gått över. Bra. Har jag otur blossar branden upp igen ikväll.

Jag trodde jag var klar. Men det hände saker. Jeff, den är till dig

Jag och Storm snackade Ducktales. Nuff said. ÅÅÅÅH, CHATTLOG! Nej, det är inte speciellt stavningskollat. Ni har blitt varnade. Och era mammor.

Vindarnas Krigare säger:
det finns två ducktalesdubbar
Det är en trappa säger:
Är det inga skådisar som är de samma?
Vindarnas Krigare säger:
jo, von Anka och Albert och Anki är samma
Det är en trappa säger:
Har du något av den gamla dubben inspelat?
Vindarnas Krigare säger:
sigge spelas av Per "TV4-mannen" Sandborgh (som jag läste flyttat ihop med Annica Smedius (!)) i gamla och av öh..... X i nya
Det är en trappa säger:
"(som jag läste flyttat ihop med Annica Smedius (!))" Dagens bästa. Amy tillsammans med en slarver. Ja, motpoler brukar kompletera varann, om inte annat.
Vindarnas Krigare säger:
slarver?
Det är en trappa säger:
Ja, sigge är rätt slarvigt lagd. Klantig är han också.
Det är en trappa säger:
Kraschar plan och grejer.
Vindarnas Krigare säger:
hehu
Vindarnas Krigare säger:
jo just ja Irene Lindh (sailor jupiter) är med i båda
Vindarnas Krigare säger:
och Kalle Anka
Vindarnas Krigare säger:
och Oppfinnar-Jocke
Vindarnas Krigare säger:
knattarna spelas i gamla av Staffan Hallerstam (Artemis) och nya av Monica Forsberg
Det är en trappa säger:
Det skulle vara intresant att vet hur pass stor procent av alla barn som sett ducktales/sigge som blivit kroniskt flygrädda.
Vindarnas Krigare säger:
heheheheheheh.....
Vindarnas Krigare säger:
jag tror mest ajg garvade
Vindarnas Krigare säger:
Magica de Hex spelas av Siw Malmkvist (!)
Det är en trappa säger:
Jo, jag vet. Helt... sjukt, höll jag på att skriva.
Vindarnas Krigare säger:
hon är en pärla som Iggy sa om Beatrice Järås

...Ty så lyder nörderiernas mysterium

Jag skulle verkligen vilja skriva något. Men det går inte. Kramp, typ. Jag skyller på att jag inte riktigt är säker på den här bloggen längre. Vart är den på väg, vad har den för mål, vilja och passion? Det ska sägas att den här bloggen först var tänkt som ett forum för mig att skriva av mig om min barndom, som plågade mig svårt när jag skapade denna blogg. Jag hade även som plan att gödsla ordentligt med populärkulturella refernser i inläggsnamnen, vilket var anledning till att det första inlägget fick den snitsiga titeln "Den värsta skandalen". Nej, jag tänker inte länka den, gräv fram den själva om det ska vara på det viset. Just i det inlägge blev det inte så mycket barndom, utan mer en schizofren teater. Nu har bloggen mer blitt "Populärkultur och annan shitz". Ingen, möjligtvis jag, har förvisso klagat, men det var ju inte däför den en gång blev till. Jaja, jag sitter och lyssnar på "Flat Beat" så jag ska kanske inte klaga. Rättelse: Jag sitter och lyssnar på "Flat Beat". OCH har min favvotröja på mig. Så jag ska nog inte klaga. Fast det är klart jag ska. Klaga bör man, annars dör man, kidz.

(När vi föresten är inne på ämnet "Markus favorit-T-shirt", skadar det ju inte att länka till den lilla hemsidan.
Alla måste checka in den underbara animationen på sidan. Vägen att gå, Perr.. ursäkta Terry!)

Det var ett tag sedan jag Internettade mig samtidigt som jag lyssnar på "Flat Beat". Gör bara det om ni vill bli sinnesjuka i förtid. Snart kommer jag krympa, få gul päls och bli Da Chääff på ett fett kontor. Känner jag lukten av varmkorv? Mm, röksugen!

Otaku no Wiki

Jag har börjat skriva lite smått på Nördwikin igen. Visst är det kul, men naturligtvis får jag ingenting ordentligt gjort. Dels för att vissa artiklar(som jag skrivit grunden till) känns ouppdaterade(Jag syftar främst på FCZ-artikeln), men det känns inte som att jag kan ta mig den tiden att skriva om dem såpass bra att jag kan stå för det. Och mest för att andra skriver där. Inte för att det är något fel i det. Naturligtvis är det inte det. Skriv, ungdommar, skriv! Låt lille Jeffs kärlksbarn få blomma ut så mycket som möjligt är. Men störd som jag är ger det ändå mig känslan av att mitt skriveri kanske inte behövs, att någon annan gör det bättre. Och vips blir inget skrivet.

Annars då? Ja, mitt högerben har fortfarande ett mycket intresantare liv än jag. Det blev en snabb vända hos husläkaren Jan, och sedan en rask vända till Farsta för röntgen. Ja, Jesus. Jag gillar det där båsen man får sitta och vänta i innan röntgen. Det känns sådär härligt flippat. Fast det var bättre förr. Förra gången fanns det iallafall ett nummer av Sportmagasinet(som jag redan läst) att läsa. Nu fanns det bara tanttidningar, typ Allers. Och kanske lite Röntgeninfo/propaganda? Jag tyckte det såg ut så iallafall.

Föresten. För att på ett värdigt sätt kunna sluta cirkeln kring det här inlägget antar jag att det bara finns en sak att göra. Le Video. Välkommen tillbaka till högstadiet. Ett högstadium som både blev och inte blev.

Det Allra Viktigaste/Guldigaste

Ibland slås man av tanken att man kankse inte är ensam, trots allt. Ibland inser man att det faktiskt finns fler som jag. Följande händelse, som är helt sann!!!, vidimerar, om något, det.

Det är en trappa says:
Föresten, apropå guld. Häromdagen satt jag och tänkte på det där med Animékonvent, och kom på att man borde göra en AMV-tävling, och istället för att man ger ett ämnet att bygga videon kring, skulle man ge dem en låt...
Det är en trappa says:
...och eftersom jag är som jag är, roades jag av tanken att tvinga folket använda en mycket speciell låt. Idag upptäckte jag att en sådan video redan finns.
Det är en trappa says:
http://www.youtube.com/watch?v=0kY3rhgzjXY

Både skrämmande och lockande på samma gång. Och sjukt.

Samtidigt, i en annan del av världen

Julen kommer tidigt i år!

Ja, det kan verka konstigt att påstå något sådant, med tanke på det allt annat än juliga vädret. Men. Jag har hittat Den! Igen! Hahaha! "Den sämsta julmusiken"! Och "Den sämsta julmusiken 2"! Glöm inte att lyssna på musiken i länken ned på sidan. GULD!

...Och det landet heter Sverige

I Lördags var det som sagt Partaj(Min Morbror och hans ena dotter valde att fira sina födelsedagar samtidigt, då båda fyllde jämt, fast med drygt två veckors mellanrum). Så vad hände då? Ja, jag insåg något. Jag insåg vilken Partytyp jag är. Jag är inte helt säker, men nästan säker på att OKEJ/Veckorevyn/liknande vid upprepade tillfällen publicerat ett test med det namnet. Det känns så iallfall. Jaja. Min Partytyp är "Killen som mest sitter i ett hörn och har lite småtråkigt under själva festen, men som lyser upp när alla utom två har gått hem(Honom själv inräknad), och sedan sitter och groggar framför teven, där det, exempelvis, går någon "Fredagen den trettonde"-film". Jag tillhörde inte killarna som såg på "Fredagen..." som elva/tolvåring, eller ens fjorton/femtonåring. Efter att ha sett del åtta(med den sympatiska undertiteln "Jason Takes Manhattan". Eller "Jason intar Manhattan" som det blev på Svenska, vilket är en om möjligt ÄNNU klockrenare titel) förstår jag inte varför. Det var den roligaste film jag sätt på evigheter. Den hade ALLT: En totalt jävla odödlig skurk, en tafatt kvinnlig huvudperson som beskyddas av en Cool manlig, funky musik som ingen skulle använda ens ironiskt idag(trots att den faktiskt fyller sitt syfte) och framförallt: HelB;iga specialeffekter, vilka var den största källan till komik. Bäst var nog nästan när det ska stänka blod mot en vägg(Medans man får se skuggorna av förövaren/offret), och det mest såg ut som att någon klämde åt en ketchuptup, av sättet "Blodet" flög på att dömma.

Det enda som var tråkigt var att groggen var slut(Käre läsare! Om du har en VHS-kopia av en del ur ovan nämda filmserie, och dessutom har en massa grogg hemma... Tveka inte! Kontakta mig så ska vi nog kunna komma överens om tid och plats).

Väl hemma i Söndags kollade jag och min mamma på programmet "Orden" på SVT. Det handlade om serier. Mats Jonsson var gäst. Jag gillade inte programledaren. Hon var... lite för mycket. Men det är alltid kul att höra Tha Great M Jonsson speak. Och se honom, överhuvudtaget.

Nördig Fredag?

Jag vet inte om vi måste det, men OM vi måste fortsätta där vi slutade, kan jag nog inte börja på något annat sätt än så.

Nåväl, nu var det inte internskämt det skulle handla om(Eller usel 01-rock hjärta internets/internskämt). Ärligt talat vet jag inte riktigt vad det ska handla om. Jag har ju faktiskt inte några mer Högerbenshistorier på lut. Det gjorde ont i högerbenet i morse, men det räcker inte för att bygga ett inlägg på. Jaja. Nu i helgen blir det fest föresten(Jag hör Jeff vråla "PARTY HARD!" på avstånd). Och ikväll bär det av. Första bilresan på länge, om det är av intresse.

Ett högerbens öde och äventyr (Bland kladd och obekanta tak) (Stort Inlägg 200-party!)

Vi tar väl vid där vi slutade. Efter en dag på sjukan bar det ut på stan. På något sätt hamnade jag i Liljeholmen när jag var på väg hem. Märkligt. Där fick jag dock bevittna något MYCKET roligt. Nere vid bussterminalen var det packat med folk, och alla bussar var försenade(Det var heltomt på bussar. Riktigt vackert, faktiskt. Ni som sett Liljeholmens bussterminal tom vet vad jag menar). Jag insåg snabbt att jag fick ge mig hemmåt på något annat vis. Och precis innan jag började söka mig uppåt och utåt kom en dam, i kanske femtio-årsåldern, springandes. Hon hade sett att hennes buss var inne, iallfall enligt avgångstavlan. Så hon sprang på, in i klumpen folk, ursäkta ursäkta men min buss...
Så... oerhört komiskt. Jaja, tillslut lyckades jag komma hem. Ny dag. Till min stora lycka låg snön kvar. Tack, gud och Kung(KUNG!) Bore, jag gillar er också! Nåväl, tidigt blev det. Mot staden. Tillbaka till väntrummet. Min tur. Upp någon våning. Efter en grundlig undersökning kunde det konstateras att jag, av allt att dömma, inte har någon blodpropp. Tack. Jag blev dock rekomenderad ett återbesök hos farbror husdoktor.
En sak som jag kanske borde berätta om också, var en helt bizzar sak som hände på slutet. Min mamma hade följt med till sjukan, och det drogs till sin spets på slutet, när jag ombetts vila i en sjuksäng, i ett stort, typiskt "sjukhusrum". Hon satt breve på en stol. Vi talade tyst till varandra(varför vet jag inte. Med hänsyn till andra patienter? Inte för att jag tror att det var några andra i just det rummet). Så... så otroligt "Slutet på historien". Framme vid vägens ända till slut. Vid den sista bädden("...Döden tänkte jag mig så..." Typ. Fast den handlar ju inte om sjukhus). Sjukt bizzart.

Nåväl. Nog om detta. Det här är ju som bekant inlägg 200. !!! NU SKA VI HA PARTY! Och hur har man bäst Party, undrar ni? Jo:
Med nördig schlager!
Med vacker sång!
Med tentakelmonster!
Med en stor, fet, målsökande HADOUKEN!
Med GUUUUUUULD!
PARTY, PARTY, PARTY!

Vad ska jag ta mig till? (GULD, såklart)

Egentligen har jag redan skrivigt dagens inlägg, men varför inte gödsla med lite trevliga citat/knäpperier från det senaste dagarna? Ni som sa dem vet redan om det. Ni andra får leva i ovishet. Eller be till gud. Det brukar funka.

-Ja, jag hatar trappor.
-Vad hatar du?
-Trappor!

"Åh, stod det "Är du en Ja-sägare?", jag som tyckte det stod "Är du en JAS-Ägare?""

"Kärlek och Manlighet, två så vitt skilda väsen, förenas i att de inte har något med ålder att göra"

"Hur går det med Kefka då?"

"Men jag tänker inte ge mig! Jag ska bli den bäste bloggaren någonsin, och massorna ska dyrka min skrift! Bloggémon! Måste blogga mest! Eller "Bäst", kanske?"

Ett högerbens öden och äventyr (I Hökarängen med omnejd)

Så var det dags igen. Jag är inte säker på när jag gick upp imorse, bara att det gjorde ont. Jävligt ont. Jag har tidigare skrivigt lite om mitt värkande högerben, och idag verkar det som att den snor åt sig hela showen. Nåväl, i Måndags fixade jag en tid hos min "Husläkare", som skulle spana in mitt värkande ben lite extra. Sagt och gjort. Men först skulle man ju gå dit. Vilket tog en jävla tid. Jag har aldrig gjort anspråk på att vara en sprinter, men det här var något... Ja, vad ska jag säga? Fort gick det inte, iallafall. Högern värkte något alldeles vansinnigt(Det känndes lite som "Jesus väg mot Golgata". Fast kallare. Och söder om Stockholm). När vi kom utanför porten började det snöa. Lite lätt bara, ingen ordentliga flingor. Bara... snö. Jaja, efter en mindre evighet var jag tillslut framme. Jan, som min "Husläkare" snittsigt heter, kollade lite på mina fötter, skrev ut en remiss, och vips bar färden mot Södersjukhuset. Nu hade snön börjat sätta sina spår, på bilar och hustak. På vägen dit började värken släppa mer och mer. När jag fick prata med en doktor hade värken i princip släppt helt. Det måste ha varit första gången på flera månader jag känner så. Eller inte känner så. Tiden gick, och jag fick vänja mig vid det lilla väntrum som var min bas under besöket. Jan hade, föresten, sänt mig dit med rädsla för att det kunde vara en blodpropp. Det trodde inte läkarna på södesjukhuset. Men ett blodprov(0ch mycket läkarsnack) senare fanns viss ovishet kvar. Fast det är nog ingen propp ändå, men vi vill att du återkommer imorgon. Okej då. När jag, efter att ha tryckt i mig en paj, så lämnade sjukan hade det slutat snöa för länge sedan, och det var inte mycket snö kvar. Lite i blomsterbuskar, och på bänkar märkta "Rökfri plats". Och imorgon är det dax igen. Väl möt då.

Ett undantag för vem som helst

Egentligen försöker jag sluta skriva kortinlägg, men nu måste jag. För de spelar Orups nya på Radion nu. DÅ får man göra undantag.

Vädret

Igår såg jag Maud Olofsson på TV. I bakgrunden var det SNÖ. Varför bor jag i Stockholm? Jaja, igår var iallfall första dagen då det var sådär kallt ute på kvällen. Jag hoppas det blir bättre snart. Att kylan slår in totalt. Snart. Snälla?

Veckans("Årets? II"?)

Så. Äntligen ett lång inlägg igen. Så långt att jag missade en sak, från dagens Aftonblad. Lars Leijonborg på frågan om vem han tycker borde leda Melodifestivalen: "Jag tycker att jag och Leif Pagrotsky skulle leda den ihop". Tänk, Lars. Det tycker jag också. Bara du skaffar lite skägg så är det bara att köra.

Vännerna och alla skolans år

(En liten varning. När jag skrev det här inlägget hade jag inte möjlighet att stavningskolla det ordentligt. Jag tar med andra ord inget ansvar för eventuella stavfel. Ni har blivigt varnade. Och era mammor.)

Det har varit en bra Teve-vecka. Den har gett oss guldkorn som "Den åldrade Paolo Roberto kör en repa Bräjkdans" och "Bosse Ringholm spelar tennis mot Bert Karlsson". I Torsdags gick första avsnittet av "Fråga Anders Och Måns"(Fast det visste ni redan, va? För ni tittade väll?). Och mycket riktigt bjussade de oss på en riktig höjdare. Ett inslag om Byline(Där Jan Guillou omnämdes som "Janne G". Janne G... han är fan lös.) avslutades med att låten "Bailando" spelades, med en ny "Översättning" av texten, som Karaoketext. Fantastiskt. Efter att ha sett klippet några gånger upptäckte jag att melodin passa till att sjunga om andra saker än om en utebliven Byline. Jag antar att det beror på att det nästan var tio år sedan jag hörde låten senast, men varför har jag inte tänkt på att det går jättebra att byta ut texten mot ett ända långt "Din Mamma"? "Din mamma, din mamma, Din mammmmma". Underbart.
Igår firade SVT 50 år som kanal med pompa och ståt. Dock föll inte programmet mig helt i smaken. Ska man göra ett program av den sorten, ska(MÅSTE) man överdosera med klipp ur arkivet. Nu fick vi nästan inte se något alls. Om man nu, som exempell fått dit Arne Hegerfors, varför inte visa lite klipp med Arnie som komentator? Vist var det kul att höra honom snacka, men det räcker helt enkelt inte. Inte i det här fallet. Prata kan han göra på Idrottsgalan. Nåväl. Längre fram i programmet uppträdde Tommy Körberg samtidigt som man körde lite filmer ura arkivet(JA!) från olika historiska skeenden. Jag sat naturligtvis och väntade på några favoriter. Ingen kom dock, så jag fick nöja mig med den första JAS-kraschen(vilket inte är så bara), i vacker slow-motion. Det roliga, och överaskande("Jag vart överaskad" HAHAHA) var att min mamma kom med någon kort kommentar om att "Det var roligt", och syftade(Främst) på "Jäävlar, Jäävlar, åh Jäävlar". Jag blev nästan chockad. Där kan man snacka om humor över åldersbarriären. Tack, mamma!

I Fredags insåg jag varför man aldrig ska svika sin gamal grill, för andra den på rad hittede jag något guld i en dagstidning på grillen. Uppe i högra hörnet på Citys Fredagsbilaga fanns en bild på Joker från Rederiet. Breve bilden, texten "SÅ JÄKLA NITTOTAL". Det borde finnas fler som jag, och det är lika härligt varje gång jag upptäcker att det gör det. Jag hade hittat hem. Här har vi artikeln, föresten. Boken ska jag köpa vid första bästa tillfälle.

Nördig Fredag

Sådärja. Datorbyte, och världen blev lite vackrare. Tyvärr hann jag få magsår först. Nåväl, när årets nyhet vad spridd för vinden kan vi gå vidare. Eller, nej föresten. en sak missade jag att berätta. Jag upptäckte det hela igår kväll, när jag satt på grillen och käkade en ostburgare, och bläddrade lite förstrött i diverse tidningar(Först Sportbladet, sedan Metro). Så. NU kan vi gå vidare. Ty idag är det Nördig Fredag.

Saxat från Mangakais hemsida/Kalendarium:

2001

20 oktober (lör): "Odåga 7", animévisning på Fokus, biografen i Hagsätra, Stockholm. Auktion, teckningstävling, cosplay. Medlemskap i Mangakai fordras. Inträde 100:- Arrangör: Johan Nordström, föreningen Mangakai.

Jag hade förvisso varit Manganörd ett tag då, men efter Odåga 7 fanns ingen återvändo. Det var kört, helt enkelt. Och jag minns det som igår. Jag hade naturligtvis inte speciellt mycket pengar med mig, så jag fick nöja mig med några bananer till middag. För att fira Femårsdagen försökte jag nörda mig lite extra mycket, vilket förvisso är svårt med tanke på att jag nästan inte gör något annat än att sitta hemma och nörda mig. Jaja. Jag försökte hitta känslan av från igår, genom att återuppleva den tiden. Med Animé såklart! Jag har tyvärr ingen riktigt nördig T-tröja, men min Främlingar-tröja duger nog gott. Det blev lite bantningsvansinne och skumma husdjur, och känslan var där. "Hettakarln J" fanns förvisso inte för fem år sedan, men den var precis vad jag behövde(Plus att den har den slutlåt den har. Om någon någongång undrar vad "Odåga" var för något, är det bara att visa den slutlåten. Där har ni allt Odåga handladet om, på gott och ont. Mest ont.). Sedan såg jag Genshiken-öppningen. Som fanns ännu mindre för fem år sedan, men på något sätt kan man inte kringgå den en sådan här dag. Nördiga Fredagen.

Årets?

Innan jag kan börja blogga på riktigt måste jag dock bli klar med det här först. Årets roligaste. Den handlar om en viss Johan.

Ja, det är verkligen något speciellt med flickor med blått hår(Samt lista)

Att jag gillar det här visste vi redan. Så mycket att jag nu tar det hela till en ny nivå.

Ett Långt Och Lyckligt Liv ger världen:

Saker (främst) från mina tonår som är totalt bortglömt
(Samma spelregler som för orginalet. Det är omöjligt att lista saker som är borglömda. Men det är inte heller det som är poängen)

Film och Teve:

Pictionary(TV4, Med Lasse Holm)
Kollo(ZTV, med, såklart, Josefin Crafoord)
Uttrycket "Porrigt", från ovanstående program.
I stort sätt alla program Josefin Crafoord medverkade i på ZTV.
Gladpack(SVT)
Jakten på ökenguldet, TV3, samt att det var här som uttrycket "Jalla, Jalla" för första gången blev svenneegendom(Det riktiga brejket kom som bekant först några år senare).
Dagens bok/namn, samt diverse "Inför"-program(TV4)

Internets:

Angelfire och Tripod.
"Saxen"
ICE
Zmangas levelsystem
Mangakais Webforum(stjärna i kanten till de som kan forumets orginalnamn)

Annat:

Tomas Brolin som hyllad folkhjälte.
Den Svenska VM-låten 2006.
Everyday och Stockholm News. Och "Hundra nyheter"!
Missil(Tidning)
Uffe Samuelsons pass.

Bubblare:

.tk
Bingoberra(Hör givetvis inte hemma på en sådan här lista, inte ens som "Bubblare", men jag ville få in honom någonstans)
Skämt om att "Svenska barn inte kan Japanska", och begreppet i stort.
Fenomenet Niea_7(Kan det klassas som ett Meme, ni som kan sånt?)

Och som avslutning, något som egentligen förtjänar en egen kategori:

Millenniebuggen.

Det är något speciellt med flickor med blått hår

Jag kom plötsligt på att jag inte har lagt upp den här länken här än. Jag antar att det är hög tid nu. Fotboll förvisso, men frågan är om det kan bli mer Guld än så. Jag är osäker.

Föresten, på Fredag blir det Nördparty. JÄH!

Nej, Jag känner inte igen det här taket heller: En obekant trappa

Vi fortsätter där vi slutade. Att sova med en blodtrycksmätare på armen spåddes knappast som något speciellt lätt, eller något att rekomendera. Och mycket riktigt sov jag inte speciellt mycket. Jaja, nu är det iallafall över.

Jämn Tisdag. Men det blir bättre

Det här måste vara en av det märkligaste dagarna på länge. Att jag inte sommnade förens vid halv sex-tiden, var kanske inte speciellt märkligt, men när det blev dags för dagens mål, besök på sjukan, började det hända grejer. Det ena ledde till det andra, och Vips! var jag iförd en blodtrycksmätare för 24-timmarsbruk. Sjukt. Så nu sitter jag här och känner mig lite som en självmordsbombare. Var tjugonde minut går den igång och kollar trycket. Sjukt. Och det sjukaste är att jag ska sova med den på. Med andra ord: två dygn utan ordentlig sömn. Suck. Och sjukt.

Och på den tredje dagen...

Läs ruta sex, igen och igen.

Kylan från igår

Jag vet inte om det ska ses som ett tecken på något, men jag har idag haft mycket 2001-vibbar. Jag tror det ska ses som ganska illa. Alltså, jag syftar inte på vad som hände i Amerika då, utan vad som hände mig då. Hur mitt liv såg ut, och vad som hände med mig då. För det hände ju faktiskt ganska mycket då. Men jag hoppas att det går över.

Och så: Lite Dutub.
Det har var det knäppaste på länge. Iallafall idag. Stackarn.

Och så det här klippet. Om jag någonsin gör ett Fanzine, SKA det innehållaen text om det här. Vad det är, hur jag först fick höra talas om det. Och den där Lördagen då alla bitar föll på plats.

Den här videon har jag faktiskt inte sett tidigare, det var inte speciellt länge sedan jag fick reda på att det ens finns en video till låten ifråga. Brolla ser så där spänd ut,som bara han kunde. Synd bara att Orup har en så sjukt ful mössa(Chippen-varning utfärdas!).

Istället för rubrik, förvirring

Vad händer? Tja, min sovvanor är helt körda i botten, och min dygnsrytm med den. Jaja, det händer ändå inget på dagarna, så jag antar att jag inte missar något. En grej har iofs hänt. Sverige har fått en ny Regering. Heja Calle!

Jag var ute i Täby i Måndags. Unge Bejners liv håller sakta men säkert på att förvandlas till en Brudanimé. Och mitt liv... Äh, jag vet inte. Jag kan vara den nördige polaren till huvudpersonen i Brudanimén. Ni vet, som är ständigt övertänd, har avlånga glasögon, har kort hår och börjar varje mening med "EYH!"(Fast egentligen går inte det, då min plats i Animéhistorien redan är fastslagen.(Av Zimeon, förövrigt)).

Sent I September

Ingetliv-bloggen kämpar som bekant på med att ge världen en lektion i Inget liv. Mycket har vi fått skåda. Men ack! Jag vet såklart bäst, även här. Eller? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det här är "Ingetliv", eller bara Guld(Vissa skulle nog föredra att säga "Så dåligt att det blir bra", men inte jag. Iallafall inte vad det gäller den första länken). Alltså, det hela handlar ju bara om vilken syn vi har på uttrycket "Inget Liv". Egentligen är ju Inget Liv snarare när ett par tonårsgrabbar gör en egen tolkning av Stjärnornas Krig, och sedan släpper den lös På Du-Tub, men... men... Nu stuntar vi i det. Och NJUTER istället av det ultimata beviset på att Melodifestivalen är en kulturgärning av rang. Mycket nöje.

Guld ett.

Guld två(Bonus Track).

I dessa samanhang måste man nästa lägga upp båda. Även om den första står mig närmast(Föresten, om någon från Inget liv-bloggen läser det här, kom gärna med en komentar huruvida ovanstående länkar är Ingetliv eller ej. (Även om frågan egentligen borde lyda: "Vem är mest Ingetliv: Jag som söker efter det, och lägger upp det på min blogg, eller de som lägger upp sånt på Du-Tub?")).

Långt ner i halsen - Vårat dentala liv II

Så. Nu har jag inte bara ont i mitt tappra högerben, nu har jag även ett avsommnat ansiktsparti. Till höger, naturligtsvis.

Helgen blev lite mer... annorlunda än väntat. Igår träffade jag pappa igen. Och hans nya. Helt oannonserat. Trots detta funkade det ganska bra. Även om jag kom hem långt senare än planerat, men det är sånt som händer.

Lite Guld han jag med igår också. Jag och pappa var hos Farmor igår, och hon tittade bland annat på ett avsnitt "Skärgårdsdoktorn" i repris, en serie jag egentligen inte har någon relation till, bortsett från att Pappa brukade se på den. Avsnittet utspelade sig kring Midsommar, bara en sådan sak. Naturligtvis hanns det med lite fylla och "Barn som får varann att drick sprit, fast de inte vet om de vill egentlgien"-hej och hå. Det var dock inte guldet. Guldet kom när det autentiska tonårskillgänget som går runt med varsiitt flak folkis kom in i handligen. Kul. Och roligare skulle det bli, när det visade sig att "gängets" ledare(med häffitg keps) spelades av... Åke!
Sjukt.

Nu har bedövningen nästan släppt. Och högerbenet värker inte lika mycket(vilket iofs beror på att jag suttit vid den här datorn ett tag nu).

Tjena, läget?

Det var ett tag sedan jag bloggade ordentligt.

I början av min blogg-karriär talade jag mycket till er läsare, "Jag lovar att jag ska bli bättre, bla bla", och jag har lyckats undhålla mig från sådant, men nu verkar det inte bättre än att jag är där igen. Jaja, jag antar att jag får göra det bästa av situationen. Det är med andra ord hög tid för en Lägesrapport. Hujedamig. Nåväl:

Idag har mitt högerben värkt mer än på länge(även om det har lugnat ner sig nu), och jag överväger starkt att hälsa på Farbror Doktorn snarast. Fast nu blir ju det svårt, då jag är i skogen. Mitt lilla experiment Utelistan har återupplivats, och iallafall jag hoppas på en fortsättning. På Måndag ska jag till tandläkaren. Mina nattvanor är fortfarande som de inte borde vara, men jag jobbar på det. Det ser fortfarande ut som ett katastrofområde hemma, men bättre tider stundar. Jag har även så smått börjat se på teve igen. Ordentligt(Att se på teve ordentligt innebär att man kollar på en viss serie regelbundet. Förvisso är det omanligt att slaviskt följa en TV-serie, men jag behöver inte bry mig, då jag med få undantag(Nyheter och Sportsändningar borträknat) inte följt något TV-program sedan början av Högstadiet. Att jag sett mycket på TV sedan Högstadiet är en annan femma). Dett skrivs för övrigt hos mina kusiner, där jag just nu är och firar Helens tjugotvåårsdag. Grattis!

Lite chattlogg, föresten:
jeff säger:
Haha, jag kommer blanda min västgötsdka med göteborska och danska för att få en härlig dialekt. Sug på den du!
Det är en trappa säger:
Ha, gör så. Isåfall ska jag börja kalla dig "Danskjävel", med sån där Ernst-Hugo-brytning.

Jag är inte helt nöjd med ovanstående Lägesrapport, men förhoppningsvis kommer det en bättre någon annan gång. Tills vidare kan ju ni läsare alltid gräva ner i nostalgins kladdiga lera tillsammans med mig. Följande Guldklimp hittades någon gång i gymnasiet, trean tror jag. Och den håller än. Såklart. Och så länken, såklart.

Guldets... GULD

Jag har alltid gillat Simon G. För "Ruffel och båg", för "Turist", och för "Bidragskungen"(Om jag någonsin blir en teveserie ska den vara ledmotivet). Plötsligt fick jag en anledning till. Guld. Guld rakt igenom.

Annars då? Tja, det är val imorgon. Så mycket mer händer väl inte.

Fräcka Fingret VI - Vintern -75

Tillbaka. Jag ska göra mitt bästa för att börja blogga ordentligt igen. Och ja, det ska bli liv i Utelistan, jag lovar. Just idag blir det dock inget ordentligt. Jag har helt enkelt inget att berätta om. Men jag ska bli bättre på den fronten, jag lovar. Inte för att det händer speciellt mycket nu. Jag sovermellan 02:00/någonting-12:00/någonting. Kommer ut vid fyratiden. Det är illa gott folk. Illa. Mycket illa. Jaja, det blir säkert bättre. Till jul, eller så.
Dagens Guld, föresten.

Fräcka Fingret V - Ni har varit där

Ja, visst har ni varit där? Och nu ska vi dit igen(Nej, jag vet faktiskt inte när jag ska sluta med att posta Mats Jonsson-grejer på bloggen. När han stämmer mig, kanske).

Den första snön

Följande chattades fram mellan mig och Jeff idag(även om lite är borttaget, mest för att ge ett så bra flöde som möjligt). Därav kan det finnas en del stavfel. Ni har blivigt varnade(Även om jag slökollade igenom texten först).

Det är en trappa says:
Vad som händer? Sommaren 2006 är Officiellt avslutad. Nu är det bara kylan kvar. Så nu har vi bara att hoppas på att vintern blir tidig i år. Och lång.
jeff says:
Haha, du låter som typ vinterhäxan i Narnia
Det är en trappa says:
Jag älskar vintern. Det finns inga andra årstider. Egentligen.
jeff says:
Jag gillar hösten och våren
jeff says:
Förändringens årstider
jeff says:
Saker dör, saker föds.
Det är en trappa says:
Jag gillar Vintern. Allt är dött. Och du slipper se det. [Om det inte töat. Det finns inget plågsammare än vinterdagar utan snö.]
jeff says:
hehe, varför gillar du det? Är det inte intressantare att se saker förändras och stöta på nya hinder och utmaningar?
Det är en trappa says:
Jo. Privat. Jag tror det var förra hösten jag kom fram till att jag gillar vintern för att allt är dött.
Det är en trappa says:
Alltså... Jag hade hela sommaren, och sommaren innan det, stört mig på sommaren. Dels har den en oförmåga att bli allt för varm, dessutom så... Nu börjar det svåra.
Det är en trappa says:
Dessutom så hade jag stört mig på... Unga människor? Egentligen är jag för gammal, eller för ung, för att gå omkring och störa mig på saker på det sättet, men jag gillade inte att se unga, snygga människor med stora solglasögon som gick om kring på stan och glassade. På vintern slipper man sånt. Jag älskar att promenera när det snöar.
Det är en trappa says:
Sakta, sakta blir allt vitare och vitare, samtidigt som man rätt hyfsat kan leva i illusionen om att man går om kring helt ensam.
Det är en trappa says:
De få som ändå är ute, stör inte.
Det är en trappa says:
Jag tror det var två år sedan. Det hade börjat snöa ordentligt. Jag minns inte om det var den första snön, eller om det bara var första gången det snöade "på riktigt". Nåväl, jag tog mig en promenad till de delar av Min barndoms Hökarängen jag inte besöker speciellt ofta nuförtiden...
Det är en trappa says:
...mest för att jag inte bott där på drygt femton år. Snö, hus, villaområden, lekplatser, några som gick en sväng med hunden... Poetiskt.
Det är en trappa says:
Jag minns inte hur länge jag var ute, men det blev ett bra tag, en och en halv timme, kanske. Senare, till våren tror jag, gick jag en liknande runda. Det tog inte ens det hälften så lite tid. Det var verkligen något speciellt det där. Jag minns inte vad det som fick mig att välja just den "Rutten", men jag ångrade mig verkligen inte.
Det är en trappa says:
Jag gick förbi IcaBombem, som jag och min mamma brukade handla i när vi bodde där. Men det var inte den som var det viktiga. Fortsätter man gatan upp en bit kommer man till Icas gamla lokaler, som varit stängda sedan -91/92 någon gång. Tänk dig en igenbommad affär, omgiven av snö.
Det är en trappa says:
På fönsterna finns det fortfarende kvar lite icareklam. Genom fönsterrutan kan man se någon gammal maddrass och annat bråte.
Det är en trappa says:
Sedan fortsatte jag upp längs gatan. Tror jag, eller om jag svängde av någonstans. Till slut hammnde jag i det lilla villaområde som ligger ovanför, eller vad det nu blir, vårt gamla hus.

Och han har blivit så stor, och så snabbt sedan!

Lille Jeff fyller år snart. Då jag inte kan garantera att jag är uppkopplad på den stora dagen, ger jag honom min födelsedagspresent redan idag. Grattis...

Fräcka fingret IV - Dagarna i våra "liv"

Inget liv... eller? Oavsett vilket, är det här dagens fynd. Se och njut. Eller stäng av.

Fräcka fingret III - Varje Fredag

Förövrigt: Ett barn är fött. Utelistan är dess namn. Ett experiment jag haft på känn ett tag(Dessutom har Virtanen tappat stingen en aning. Någon behövde ta över). Om det blir långlivat får tiden avgöra.

Det sista jag skrev - Augustibrev

Trots att jag gick upp vid åtta/nio känns det som att hela dagen hann gå åt innan jag hann göra något vettigt. Ja, jag ska försöka vända rätt dygnet. Jag lovar. Lägger man sig vid 02:00, och går upp vid tolv/ett-snåret är det såhär det går. Även om man går upp lite tidigare då och då. Fast något fick jag ju gjort idag. Och det är huvudsaken.

Och plötsligt har jag ingen anledning till att inte titta på Idol. (Idol är ju då ett program av det slag där det sanna underhållningsvärdet bara infinner sig i de tidiga avsnitten.)

Jaja, sista Augusti, då. Lycka till Jeff! Lycka till Schönbeck, vad fan du nu ska i Världens Sämsta Land att göra. Jaja, snart är det September, och jag antar att jag inte ska göra någon hemlighet av att jag har väntat.

Fräcka fingret II - Ormar på ett jävla flygplan

För en gångs skull såg jag en film, som jag borde se ganska snabbt efter premiären, ganska snabbt efter premiären. Och visst är även jag trött på alla jävla ormar på det här jävla flygplanet.

Varför känns det som att det enda Häger gör är att flytta?

Varför känns det som att det enda folk jag känner(i varierande grad) gör är att flytta? Per(Piteå), Jeff(Helsinborg), Anders(Amsterdam), Schönbeck(Japan), Helen(Leksand)... Och jag blir ensam kvar. Så ensam.

Sommaren är över, allt blir... Iallafall inte som det var innan.

Idag har blogger strulat mer än någonsin förr, föresten.

Om jag skulle se en film ikväll, kanske? Jag har ju några jag inte sett klart än. Tja, varför inte. Bara Jetlagget från Ormar på ett jävla flygplan släpper, ska det nog gå bra.

Fräcka fingret

Jag hade tänkt skriva lite idag, men allt bara strular. Nätet strular, Blogger strular, Måndagsmötet verkar bli ett improviserat Nördspelsmöte (igen), och jag har fortfarande inte köpt inspelningsbara VHS-er. Suck. En kul sak dock. Vi har ett litet födelsedagsbarn. Inte jag, utan såklart den här snubben. Grattis, han leve, hurra, hurra, hurra(Och tack för Faust)!

Sommaren är över, allt blir inte som förut

Jag har inte gått på bio på ganska länge nu. Det skulle inte sitta fel att ändra på det. Fast det får bli senare. Typ på Måndag. Eller Tisdag. Ja, Tisdag verkar bättre. Just nu är jag nämligen hos släkten, långt från närmaste bio. Och här har jag ändå annat för mig. Idag blev det till exempel lite farmor. Imorgon blir det ännu mer farmor(Farsan är naturligtvis med på ett hörn).

Om jag inte fattat helt fel, började skolan i Måndags. Jag tror det, iallafall. En lite kille i en gul "Skolstart 2006"-keps skvallrade om det. Trots det har jag inte sett en massa barn vis Skönsta(Kanske för att jag sover till tre nuförtiden?). Jaja. Ni fattar vart jag vill komma. Inte? Sommarlistan, såklart! Jag har alltid älskat listor av alla de slag, så här kommer en.

Ett långt och lyckligt liv är stolta över att pressentera:

Sommaren -06, så blev den

Bästa läsning: "Dokument -94" och "Pojken i skogen"(igen).

Största antiklimax: Fotbolls-VM(Bortsett från en viss Fransk skalle.).

Bästa låt: "X-Ray Eyes", Randy.

Bästa återupptäckt: Calippo. Cola. Du och jag. För alltid(Men håll mig borta från det där gröna klegget).

Sommarens solglasögon: Jeff.

Sommarens konstaterande: Jag är jämnlång(om inte längre!) med Häger. Vad har jag kvar att bevisa nu?

Och, såklart: Sommarens bästa Trappa: Den vid Östra. Alltså den innan den riktiga trappan, den som går upp och inte ned(eller ut, eller vad det nu blir).

Sådärja. Nu blir det serier(Favoriter i repris, jag vet. Men jag behöver det här nu).