Den första snön

Följande chattades fram mellan mig och Jeff idag(även om lite är borttaget, mest för att ge ett så bra flöde som möjligt). Därav kan det finnas en del stavfel. Ni har blivigt varnade(Även om jag slökollade igenom texten först).

Det är en trappa says:
Vad som händer? Sommaren 2006 är Officiellt avslutad. Nu är det bara kylan kvar. Så nu har vi bara att hoppas på att vintern blir tidig i år. Och lång.
jeff says:
Haha, du låter som typ vinterhäxan i Narnia
Det är en trappa says:
Jag älskar vintern. Det finns inga andra årstider. Egentligen.
jeff says:
Jag gillar hösten och våren
jeff says:
Förändringens årstider
jeff says:
Saker dör, saker föds.
Det är en trappa says:
Jag gillar Vintern. Allt är dött. Och du slipper se det. [Om det inte töat. Det finns inget plågsammare än vinterdagar utan snö.]
jeff says:
hehe, varför gillar du det? Är det inte intressantare att se saker förändras och stöta på nya hinder och utmaningar?
Det är en trappa says:
Jo. Privat. Jag tror det var förra hösten jag kom fram till att jag gillar vintern för att allt är dött.
Det är en trappa says:
Alltså... Jag hade hela sommaren, och sommaren innan det, stört mig på sommaren. Dels har den en oförmåga att bli allt för varm, dessutom så... Nu börjar det svåra.
Det är en trappa says:
Dessutom så hade jag stört mig på... Unga människor? Egentligen är jag för gammal, eller för ung, för att gå omkring och störa mig på saker på det sättet, men jag gillade inte att se unga, snygga människor med stora solglasögon som gick om kring på stan och glassade. På vintern slipper man sånt. Jag älskar att promenera när det snöar.
Det är en trappa says:
Sakta, sakta blir allt vitare och vitare, samtidigt som man rätt hyfsat kan leva i illusionen om att man går om kring helt ensam.
Det är en trappa says:
De få som ändå är ute, stör inte.
Det är en trappa says:
Jag tror det var två år sedan. Det hade börjat snöa ordentligt. Jag minns inte om det var den första snön, eller om det bara var första gången det snöade "på riktigt". Nåväl, jag tog mig en promenad till de delar av Min barndoms Hökarängen jag inte besöker speciellt ofta nuförtiden...
Det är en trappa says:
...mest för att jag inte bott där på drygt femton år. Snö, hus, villaområden, lekplatser, några som gick en sväng med hunden... Poetiskt.
Det är en trappa says:
Jag minns inte hur länge jag var ute, men det blev ett bra tag, en och en halv timme, kanske. Senare, till våren tror jag, gick jag en liknande runda. Det tog inte ens det hälften så lite tid. Det var verkligen något speciellt det där. Jag minns inte vad det som fick mig att välja just den "Rutten", men jag ångrade mig verkligen inte.
Det är en trappa says:
Jag gick förbi IcaBombem, som jag och min mamma brukade handla i när vi bodde där. Men det var inte den som var det viktiga. Fortsätter man gatan upp en bit kommer man till Icas gamla lokaler, som varit stängda sedan -91/92 någon gång. Tänk dig en igenbommad affär, omgiven av snö.
Det är en trappa says:
På fönsterna finns det fortfarende kvar lite icareklam. Genom fönsterrutan kan man se någon gammal maddrass och annat bråte.
Det är en trappa says:
Sedan fortsatte jag upp längs gatan. Tror jag, eller om jag svängde av någonstans. Till slut hammnde jag i det lilla villaområde som ligger ovanför, eller vad det nu blir, vårt gamla hus.