Tuesday, November 07, 2006

...Och det landet heter Sverige



























I Lördags var det som sagt Partaj(Min Morbror och hans ena dotter valde att fira sina födelsedagar samtidigt, då båda fyllde jämt, fast med drygt två veckors mellanrum). Så vad hände då? Ja, jag insåg något. Jag insåg vilken Partytyp jag är. Jag är inte helt säker, men nästan säker på att OKEJ/Veckorevyn/liknande vid upprepade tillfällen publicerat ett test med det namnet. Det känns så iallfall. Jaja. Min Partytyp är "Killen som mest sitter i ett hörn och har lite småtråkigt under själva festen, men som lyser upp när alla utom två har gått hem(Honom själv inräknad), och sedan sitter och groggar framför teven, där det, exempelvis, går någon "Fredagen den trettonde"-film". Jag tillhörde inte killarna som såg på "Fredagen..." som elva/tolvåring, eller ens fjorton/femtonåring. Efter att ha sett del åtta(med den sympatiska undertiteln "Jason Takes Manhattan". Eller "Jason intar Manhattan" som det blev på Svenska, vilket är en om möjligt ÄNNU klockrenare titel) förstår jag inte varför. Det var den roligaste film jag sätt på evigheter. Den hade ALLT: En totalt jävla odödlig skurk, en tafatt kvinnlig huvudperson som beskyddas av en Cool manlig, funky musik som ingen skulle använda ens ironiskt idag(trots att den faktiskt fyller sitt syfte) och framförallt: HelB;iga specialeffekter, vilka var den största källan till komik. Bäst var nog nästan när det ska stänka blod mot en vägg(Medans man får se skuggorna av förövaren/offret), och det mest såg ut som att någon klämde åt en ketchuptup, av sättet "Blodet" flög på att dömma.

Det enda som var tråkigt var att groggen var slut(Käre läsare! Om du har en VHS-kopia av en del ur ovan nämda filmserie, och dessutom har en massa grogg hemma... Tveka inte! Kontakta mig så ska vi nog kunna komma överens om tid och plats).

Väl hemma i Söndags kollade jag och min mamma på programmet "Orden" på SVT. Det handlade om serier. Mats Jonsson var gäst. Jag gillade inte programledaren. Hon var... lite för mycket. Men det är alltid kul att höra Tha Great M Jonsson speak. Och se honom, överhuvudtaget.

No comments: