Så... oerhört komiskt. Jaja, tillslut lyckades jag komma hem. Ny dag. Till min stora lycka låg snön kvar. Tack, gud och Kung(KUNG!) Bore, jag gillar er också! Nåväl, tidigt blev det. Mot staden. Tillbaka till väntrummet. Min tur. Upp någon våning. Efter en grundlig undersökning kunde det konstateras att jag, av allt att dömma, inte har någon blodpropp. Tack. Jag blev dock rekomenderad ett återbesök hos farbror husdoktor.
En sak som jag kanske borde berätta om också, var en helt bizzar sak som hände på slutet. Min mamma hade följt med till sjukan, och det drogs till sin spets på slutet, när jag ombetts vila i en sjuksäng, i ett stort, typiskt "sjukhusrum". Hon satt breve på en stol. Vi talade tyst till varandra(varför vet jag inte. Med hänsyn till andra patienter? Inte för att jag tror att det var några andra i just det rummet). Så... så otroligt "Slutet på historien". Framme vid vägens ända till slut. Vid den sista bädden("...Döden tänkte jag mig så..." Typ. Fast den handlar ju inte om sjukhus). Sjukt bizzart.
Nåväl. Nog om detta. Det här är ju som bekant inlägg 200. !!! NU SKA VI HA PARTY! Och hur har man bäst Party, undrar ni? Jo:
Med nördig schlager!
Med vacker sång!
Med tentakelmonster!
Med en stor, fet, målsökande HADOUKEN!
Med GUUUUUUULD!
PARTY, PARTY, PARTY!

No comments:
Post a Comment