Avrundning

Sådärja. Då var 2006 nästan över. Det blev ett ganska bra år, trots allt. Det trodde iallafall inte jag för ett år sedan. Och det är väl bra. Att det blev bättre än planerat. Det har hänt mycket, och lite har jag berättat om här. Annat. har jag behållit för mig själv, eller med er som var med. Vissa saker borde jag ha skrivit om, men ibland blir det inte som man tänkt sig, och det hoppas jag att ni står ut med. Klart ni gör, föresten. Som om ni skulle ha något val.

Jag vet att det inte är speciellt manligt med nyårslöften, men jag har ett på gång. Dock tänker jag inte avslöja det här, någon måtta får det vara. Istället tänkte jag slänga upp en lista på saker som jag ska göra i början av nästa år.

1. Sluta med en massa dumma saker.
2. Ringa Jeff(eller så får DU ringa MIG! Försök inte med några bortförklaringar, jag VET att du läser!).
3. Ringa/på annat sätt kontakta Storm.
4. Städda.
5. Om jag inte lyckas städa: Försöka köpa mindre saker.
6. Fundera över vad begreppet "Skaffa dig ett liv" verkligen innebär.
7. Om jag kommer fram till dess sanna innebörd, fundera över om det är det jag ska syssla med nästa år.
8. Göra en massa andra saker.

Ja, då var det väl inte så mycket mer kvar i år. Bara lite småplock. Året har varit både kul och spännende, och jag hoppas att ni har varit lika kul som jag. Vad nästa år har att erbjuda vet vi inte mycket om, men vi här på redaktionen hoppas på ett gott, men kanske främst långt och lyckligt nytt år.

Vi ses i framtiden!

But take a look at you now...

Idag är han TJUGO!

Det finns saker vi står för, och saker vi gärna vill få ogjort. Jag kan härmed avslöja att det finns en sak jag ångrar att jag inte gjorde.

Anders says:
ohhh, fyller du i år idag förresten?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Nej, men igår.
Anders says:
GRATTIS! Nu är du man!!
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Jag missade att heta "Idag är han tjugo" igår, men jag kunde inte låta bli, den formuleringen betyder då mycket fölr mig.
Anders says:
vart kommer den ifrån?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Jag håller på att skriva om det på bloggen, men du kan få det före alla andra:
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
På våren i nian, i en tunnel vid ena uppgången till Hökarängens tunnelbana. Spåret är taket på tunneln. I tunneln finns en trappa som leder upp till perongen. Mittemot trappan hade någon sprejat siluetten av en kille med afro, som står och poserar. Breve affrot stod det skrivet "Idag är han tjugo!". Så klockrent. Det gick djupt in i hjärtat på en ensam 15-åring. Jag ångrar fortfarande att jag inte fotade den och tryckte upp bilden på en tröja. Lugnt bästa graffittin någonsin. Den bevisade en gång för alla att graffitti ÄR konst. Eller iallafall kan vara det, om man bara gör det till det.
Anders says:
coolt Jag tycker allt klotter är konst!!
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Det är en sak med tvångsmässiga tags, det är en annan sak med saker som faktiskt ger betraktaren något också. Sedan är det klart att det är en viss känsla av att sitta i en nersprejad tunnelbanevagn.
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
På skanstullsbron fanns det förut en målning bestånde av ordet "FAME", skrivet på "väggen" emellan de olika filerna. Så jäkla snyggt. Jag har ett foto på den någonstans hemma.

Jag minns inte riktigt hur afrot poserade. Jag har fått för mig att det var ungefär såhär, men det kan vara en efterhandskonstruktion. Men jag hoppas inte det. Nåväl, nu ska jag vidare. Jaag har ett konvent som väntar.

Mer GULD (Ge mig)

Jag kom hem till Stockholm imorse. Trots att jag tar mina fina piller har jag fortfarande ont i benet, och lyckades högst hjälpligt ta mig ur bilen vid Svedmyra.

För en stund sedan snackade jag lite med Anders. Han frågade hur julen varit, och jag svarade något istil med att den varit bra, och att året överlag varit bra. Jag tänkte skriva "Ett av det bättre", men gjorde det inte. Han skrev tillbaka, och även han var positiv. Tyvärr sitter jag just nu på ett I-Fik, och facist-7-11 hindrar mig från att kopiera hur jag vill, så jag kan tyvärr inte slänga in lite fräsch chattlogg, men han skrev bland annat att "Inte för att det har varit enormt mycket bättre än alla andra år eller att tillexempel 2005-2004 var så mycket sämre. Men topparna blir lite fler dalarna blir lite färre med tiden." Jag håller speciellt med om det där med dalarna. Visst har det hänt en hel del under 2006 som är att betrakta som "toppar", men det är främst avsaknande av ordentliga dalar som har gjort det här året så pass lyckat. I tidigare summeringar av året har jag nämmt några, mer eller mindra seriösa, anldninger till varför jag gillar det här året. En annan anledning kan vara följande: Jag såg inte fram emot det. Jag var helt övertygad om att allt, ALLT, BARN, ALLT!, skulle gå åt helvete några gånger om. Nu gjorde det ju inte det.

SHIT, har inte jag bloggat om TV4 Guld?! Då ska jag göra det... någon gång.

Gårdagens bästa citat: Vem fan är Kenny Bräck? - Min äldstekusin Therese.

En Juldagskväll

Hej igen. Den här dagen blev inte så smärtfri som jag önskade mig igår. Jag sitter och lyssnar på "Bad Dream" med Yvonne. Den sammanfattar läget ganska bra, även om jag måste erkänna att den kanske inte sammanfattar dagen som helhet, men iallafall morgonen(och kvällen) ganska bra. Dessutom innehåller "Bad Dream" en av, för att inte säga Den Bästa Textraden i rockhistorien. GULD-Stjärna i kanten till den som (utan att fusk med google/låttextsidor/liknande) på rak arm kan posta den raden i mina kommentarer. God jaktlycka tillönskas!

Jag är fortfarande helt facinerad av mina nya, fina, röda, V-ringade tröja. En lång och lycklig vänskap har just börjat. Kom ihåg var ni läste det först.

Jag har försökt få kontakt med Jeff, men den skurken svarar inte. Men glöm inte att två kan spela det spelet!

I brist på Jeff har jag och Genma bollat några dåliga vitsar mellan varann. Ack så roligt. Och j, jag ska verkligen, VERKLIGEN, försöka komma på lite bättre rubriker i fortsättningen. Vi ska dock vara tacksamma för att det ju inte KAN fortsätta så här speciellt länge till.

Imorgon bär det av hem, föresten. Och dagen efter det... Då vet ni nog säkert vad som händer.

En julaftonskväll

Efter att ha ätit mig spyfärdig på glass, chokladsås och annat smaskens, samt tittat på "Sagan om Karl-Bertil Johnssons Julafton" tillsammans med delar av släkten, sitter jag nu slutligen här. Det finns egentligen inte speciellt mycket att tillägga. Kusin Therese är hemma från London, och ska så vara en bit in på nästa år. Jag ska dock inte stanna på landet så länge, utan åker istället hem någon gång i början av nästa vecka.

Det kanske kan vara på sin plats att gräva lite djupar i det spännande ämmnet "julklappar". Egentligen är det ganska ointressant, men en sak kan jag faktiskt inte släppa hur som helst. Jag, som med tiden råkat in i en ordentlig "Minnas sin barndom, och sålla bort det som inte var bra, och istället koncentrera sig på detaljer, detaljer som bara skriker "Barndom!""-period(eller snarare "perioder"), fick en tidsmaskin i julklapp. Eller kanske mer en biljett tillbaka i tiden? Nja, det är mer konstant verkan.

Så det tog mig en hundradels sekund
Jag har rest tillbaks i tiden, blivit ung...

Jag fick en röd, V-ringad tröja av mina kusiner. Jag har blivit UNG! UNG(a) MODERN(a), YEAH! Den sitter klockrent, för en gångs skull. Då jag knappt kan ha kläder längre känns det som ett FRÄCCCCSSSSSHT undantag.

Vad som händer imorogn vet jag inte riktigt. Kanske träffa min pappa och farmor. Jag hoppas det.

Det var en ganska bra dag idag(bortsett från vissa detaljer imorse). Jag hoppas det blir en bra dag imorogn också. Nu ska jag gå ned och titta på TV. Med släkten. Yeeeeeeeeeeeeeeah...(Frågan är om det finns något klockrenare än det. Eller att titta på TV/film med andra överhuvudtaget. Varför gör jag det så sällan? Jag ska försöka jobba på det under nästa år.)

Det nödvändiga

Jag vet att jag vadar i ett träsk fyllt med klychor, men ändå: God JUL och extra mycket CRAZY, barn!

Med det avklarat kan vi börja blogga på riktigt.

Summering! del 3

Frånbörjan var det tänkt att det här inlägget skulle handla om min blogg. Om hur jag under året som gått, snart gått, steg för steg lärde mig använda den fullt ut, lärde mig att inte skämmas över att läsa andras bloggar, även om jasg inte känner de som skriver speciellt bra, om ens något. Nu blir det inte så. För jag upptäckte något större. Det här året har betytt så mycket. Och jag, JAG kunde göra nästan vad som helst. Se bara. Under året som gått kunde jag sluta Gymnasiet. Jag kunde köpa singerade fanzines. Jag kunde dra hur många JAS-skämt som helst. Jag kunde skriva mängder på nördwikin. Jag och Schönbeck kunde dribbla iväg Patrik B hur långt som helst med en massa 4chan-snack. Jag och mina kusiner kunde försöka bestämma oss för om det var Lars Winnerbäck eller inte på fotot. Jag kunde chatta med folk i en annan del av världen. Jag kunde läsa "pojken i skogen" hur många gånger som helst. Jag kunde kolla på fotboll, ganska mycket fotboll, faktiskt. Jag kunde prata i timmar med Jeff på telefon. Jag kunde gå på Animékonvent, och garva åt mycket, men främst ett skämt om Marcus Gerdin. Jag kunde kolla på onyttiga mängder gammal VHS. Jag kunde bära snygga T-shirts. Jag kunde skratta åt citat av ungdommar. Jag kunde gå till sjukan så många gånger att jag tappade räkningen. Jag kunde vara osäker på om jag kommit någonstans. Jag kunde knappt gå. Jag kunde känna att jag aldrig kommer göra något av värde. Jag kunde känna att jag gjort något bra. Jag kunde se Ernesto Guerra. Jag kunde strosa omkring på långholmen och tycka att det var väl inte så dåligt. Jag kunde inse att jag aldrig blir älder än högst, 7, 13, 15 eller 19. Jag kunde få en spruta i benet. Jag kunde undra vad som händer sen. För att nämmna lite.

Kort sagt, jag kunde göra en hel del. Vissa saker har jag gjort tidigare, vissa saker har jag gjort tidigare, vissa var helt nya. Jag fick kännslan tidigare, och har ny insett att jag hade rätt: 2006. Möjligheternas år. Hur nästa år blir vet jag inte. Om jag hinner blogga något mer i år vet jag inte heller(kanske idag...), men förhoppningsvis ska jag kunna trycka iväg några inlägg till. I vilket fall som helst: Ha det. Hade det JÄÄÄÄÄÄVLIGT bra. Puss och gott nytt år!

Summering! Del två: Dutub total

Ni har, förhoppningvis, just läst en sammanfattning av år 2006. Men än är det inte över. Här har ni 2006 igen, denna gång i Youtubeform. Det är tänkt att alla filmerna ska gå sammtidigt, breve varann.

Summering!

Sådärja, barn. Då var det dags för att sammanfatta äret som gått. Vi drar igång på en gång, tycker jag.

Så: Här har ni året som gick!

ÅRETS...

...Revival
Den andra JAS-kraschen, JAS i stort, Lockiga hockeyfrillor, -93/94, Göteborg, "Hallå, nu tycker jag...".

...Upptäckter
Fredagen den 13;de.

...Citat
Jag är hans knarklangare. - Zimeon, inför väl valda delar av min släkt(Bland annat min mamma).

...Kroppsdel
Fransk skalle.


...Orup
Med ett paraply. På en kyrkogård.

...Mål
Kroatien-England


...Mamma
Din.

...Idol


...Skämt
Belgiens splittring.

...Internskämt
Aj, svårt. Jeff kanske vet?

...Citat 2Vadårå, tänk om VI vill det när vi var barn?! Det kanske är därför vi blivigt som vi är?! - Kusin Jeannette.

...TV
FCZ säsong två, Sverige-Spanien, Simpsons säsong fem, SVT-sporten, Melodifestivalen 1984.

...Man
Carl Braunerhielm
(Årets lättaste placering. Jag ska bli så när jag blir stor)


...Artist
Svårt. Det saknades en riktig Josef Elanga i år. Killarna som karaokade "Kom hem" på Sapparikon2, kanske.

...Omläsning
Pojken i skogen.

...Ögonblick
2-0, Sverige-Spanien
Ingenting, absolut ingenting, var större än tvånollmålet år 2006. Tro mig, jag har Orup på min sida.


...Höjdare
Lindsey Jacobellis ger järnet.
Kan det bli bättre?


...Stoff
En tecknad film föds.

...Riksvrak
Uffe Larsson.

Igår var en udda Tisdag. Igår var en bra dag

Jag snacakde lite med Jeff idag. Trevlig snubbe. Vi snackade om lite ditt och datt. Att Mangakai borde trycka upp idolaffischer på styrelsen. Jag tyckte vi borde lansera "Mangakai-Idol". Jag vet dock inte riktigt hur formatet ska utformas. En gnällig jury, kanske? Och osäkra men segerhungriga sextonåringar, kanske? Och en stor, luftig studio? Det börjar brännas. Programet ska naturligvis sändas på "Mangafilmskanalen", Ditt forum för Japansk skräpkultur. Men vem ska vara programledare? Rinko, kanske. Hon är lite och söt. Men bra program har alltid minst två programledare... Ja, om Rinko är den ena är det iofs helt uppenbart vem den andre bör vara.

Nu ska jag nog bege mig hemmåt snart, tror jag bestämt.

Den första snön, II & III

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om snö. Jag fick höra en del goda ord om det, så en uppföljare planerades. Och så kom snön, och inlägget kändes med ens aningen irrelevant. Och så smällte snön, och inlägget känndes ännu mer irrelevant. Men så hände något. Och inlägget blev skrivet. Så här kommer den tredje delan av "Den första snön", OCH den andra som jag aldrig trodde att jag skulle skriva ned. Jag tror nästan att de växt ihop en aning.

Del två

För ungerfär ett år sedan, eller snarare ett år sedan och några månader sedan, genomgick vårt kvarter en badrumsrenovering. Tillskillnad från vid en helrenovering, går det fortfarande att bo i lägenheten under renoveringen, vilket var anledning till varför vi inte blev erbjudna en evakueringslägenhet. Min mamma bodde kvar i lägenheten under hela renoveringen, men i början bodde jag hos min kusiner(som bor en bit utanför Malmköping), och fick således pendla mellan Landet-Storstan en period. Jag tyckte faktsikt det var ganska kul att först bli skjutsad till Strängnäs för att sedan ta tåget till Stockholm. men visst blev det jobbigt i längden, så efter en tid flyttade även jag tillbaka. För att de boende i de berörda husen skulle kunna uträtta sina behov, och överhuvudtaget skulle ha en chans att leva så normalt som möjligt, hade trapphusen utrustats med handfat och rinnande vatten(Sjukt ofräscha handfat, ska sägas. Med mängder av ingnott byggdam, och en klar "Trainspotting"-känsla), och utanför huset stod en så kallad "toalletvagn", där det fanns toallet och dusch. Toalletvagen stod som sagt precis utan för huset(mittemot), på en lite gräsplätt, även om "liten gräsplätt" nog är fel ord, så lite är den inte. När renoveringen började var det ännu höst, och brunade löv låg ännu kvar på marken. Trots att vagnen bara stod några meter från porten, känndes det ändå lite jobbigt att gå ut. Trots de få metrarna var det mörkt och trist. Känslan av att "Så här ska det inte var" infann sig snabbt. Men så en dag.
Kom snön. Ett vackert lager vit, vit snö intog marken, och gensat blev det mer uthärdligt. Trots att klocken ibland var halv tolv på kvällen(i November), var det ljust ute. Plötsligt blev det något att älska. Att försiktigt stänga porten bakom sig, gå ut, gå in, göra det man skulle, gå på muggen, borsta tänderna, raka sig... Och sedan gå ut igen. Speciellt att gå ut igen var någonting härligt. Ta de få trappstegen ned, och sedan vara tillbaka till mitt på dan igen, bara tackvare lite snö. Min mamma blev ganska sliten av renoveringen, men för mig flöt det på rätt bra. Jag ska inte säga att det BARA berodde på snön, och det härliga kvällarna... men det är klart att det spelade in lite, iallafall.

Del tre

Jag trodde nästan det var över. Förbi. Jag hade fel. När jag så ut genom fönstret, och något föll ner, ändrades allt. Det var inte regn. Det var det där andra. Det som kan få bilar att sladda av vägen, ge morötter ett nytt användningsområde, och snart tjugoåriga nördar att inse att vissa värderingar, vissa delar av dem, ja, att på vissa sätt blir de aldrig äldre än sex, kanske sju, år gammla. Det var som att återse en gammal vän. Att se någonting födas framför ögonen på en. Det är väl därför jag mår så bra av att se snö, och mår så illa av att se när det töar, det ger mig känslan av att sitta på ett sjukhus och se någon sjukna in, tyna bort. Jag vet många som undrar vad jag svammlar om nu, men för mig är det verkligen härligt. Jeff sa en gång att han gillade våren och hösten, för att det var "Förändringarnas årstider". Men vad är då inte vintern, unge man? Då det andra delarna av året innehåller en hel del jag inte kan stå för, värderingar som jag aldrig kommer se som mina, är vintern helt och hållet mina domäner. Att sakta, sakta se grånade vägar få en helt ny färg, att se grönbruna ängar snöa igen, att se... ja, ni fattar. Kärlek, till sist.

En vecka i livet, Stockholm utan snö

Sådärja. Med Tredje Advent-inlägget avklarat kan jag koncentrera mig på annat.Sådant jag velat skriva om, men som jag inte haft någon möjlighet att skriva om. Jag funderade ett tag på att utforma inlägget som en liten dagbok, mest för att det upplägget verkade lite fräckt, men jag spolade det. Mest för att jag inte kom på tillräckligt mycket anekdoter för att fylla upp en hel vecka med. Nåväl. I Måndags var det åter dags för en tripp till Täby. Jag vill minnas att det var samma dag som jag började ta mina nya, fina piller. Väl framme i Täby började jag tänka på något jag inte reflekterat speciellt mycket över förr: Storstugan. Storsugan är smeknamnet på det två hus som ligger breve Täby Centrum, där det ena är ganska stort, och det andra ungefär fyra/fem gånger större. Jag har aldrig tänkt på hur stort det faktiskt är. Visst har jag varit medveten om att det knappast är en vanlig sketen Friggebod vi pratar om, men då jag aldrig bott där/varit inne i något av husen har jag aldrig riktigt tagit till mig hur stora det faktiskt är. Jag har mest bara gått emellan dem, på väg mot Hermelinen, och då är de mest bara två hus man passerar för att göra något annat.

Annars har jag plottrat en hel del på frågesporten till Sapparikon tre. Jag tror faktiskt den blir av. Om jag kan komma på Sapparikon är en helt annan historia. Huruvida frågesporten är något att ha vet jag inte heller. Det känns som att den hamnar någonstans på mitten. Både för lätt och för svår. Eller svår och svår... Det beror ju vilka som försöker svara på den.

Jag har, som sagt, börjat skriva på Nördwikin igen. Sjukt kul. Tack, Jeff!

Tredje Advent

Världens längsta blogg inlägg. Var nog det här innan jag redigerade det. Nu blev det lite kortare. Då jag inte kommer kunna Internetta mig på Söndag tar vi det redan nu istället. Och eftersom jag inte kom på någon kul Dutub-film att slänga iväg, passar jag på att använda valda bitar ur några chattloggar jag sparat under året som gått. Vänta er en blandning av LEGO, flippade böjelser, snack med folk som är Japan, Senap, med mera, med mera. Mycket nöje!

Det är en trappa säger:
Länk
Det är en trappa säger:
Spaden ser ut som en svamp, förövrigt[Knarksvamp alltså].
Genma^Japan säger:
Jadu, bra fraaga
Genma^Japan säger:
"feurbjudet feur hundar att graeva", kanske
Det är en trappa säger:
Eller "Hundbajspåsar ska grävas ner[Gärna av hunden själv]."
Genma^Japan säger:
Feur att citera en mycket vis man: “de daer japanerna aer inte riktigt kloka”

Genma^Japan säger:
Jag laeste om en fetishbutik feurra aaret, beseukte den tyvaerr aldrig
Genma^Japan säger:
udda fetischer som “maids brottar i gyttja ifeurda gummisteuvlar” eller vad fan det var de hade filmer med
Det är en trappa säger:
Hett.
Genma^Japan säger:
Japp. Saa bra som det kan bli.
Det är en trappa säger:
Absolut, absolut.
Genma^Japan säger:
Ja jo. Blir inte manligare aen lite sprit och lite porr

Det är en trappa säger:
Precis. Sprit+poker+porr= Ja, just det.[Godkänd klädsel: Y-Front och nätbrynja]
Genma^Japan säger:
Haha
Genma^Japan säger:
nätbrynja med lite senapsflaekar ska det vara
Det är en trappa säger:
Precis.
Det är en trappa säger:
Senapsfläckar och inngnod röklukt.

jeff says:
yo
jeff says:
Jag var och diskade.
Det är en trappa says:
Men... Men det är ju kvinnogöra?

Det är en trappa says:
Hur blev inlägget("PIMP my pojkrum"-inlägget, reds. anm.)?
jeff says:
kollar
jeff says:
Haha, skitbra!
jeff says:
Det där är att ta det till en ny nivå
Det är en trappa says:
Är det? Hett!
Det är en trappa says:
[Erkänn att du kommer sitta bänkad framför teven]
jeff says:
Absolut. Nu tycker jag att detär dags att du tar lite bilder av ditt pojkrum och slänger in i Phptpshop/Paint whatevar och klipper in lite snygga grejor så vi får se hur ditt ompimpade rum ser ut
jeff says:
Såklart jagkommer att titta.
Det är en trappa says:
Inlägget borde såklart av ackopangerats av en bild på ett opimpatpojkrum, jag hade det i skallen när jag kom på det hela.

Det är en trappa says:
Jag tror det kan bli stort. Tänkt dig Petter säga typ "Now we gona PIMP this pojkrum". Fast vad säger jag, programmet ska ju vara helt på svenska såklart.
jeff says:
Och så kn mn ha gästpimpare som typ Dvärgen från Lund, Timbuktu, som kommer med i ett avsnitt och pimpar lite
Det är en trappa says:
Absolut.

jeff säger:
Hehe, jag va fascinerad av Robotnicks stad och byggde upp en egen variant,med egg-torn och robotar och alltihopa i Leo (jag har ENORMT mycket lego)
jeff säger:
Jag hade ty tio likadana patrullfordon och amssor av grejor
jeff säger:
Staden upptog större delen av mitt rums golv
Det är en trappa säger:
Tja, så längt gick jag aldrig. [Däremot gjorde jag och en kompis en LEGO-modell av roboten i Power rangers. Den gattaiade,alltså.]
jeff säger:
Coolt!
Det är en trappa säger:
Helcoolt. Den blev ganska cool har jag för mig.
jeff säger:
Jag hade ett par av de där små gråa minislavarna som hon den onda drottningen skapade som jag brukade låta invadera Sonicstaden eller som byggde maskiner i Mekano för att utmana andra robotar
Det är en trappa säger:
Haha, guld.
Det är en trappa säger:
Åter till Power Ranger-roboten. Dock gav vi upp den efter att den ramlat i golvet några gånger.
Det är en trappa säger:
Eller några, det kanske bara var en gång.
Det är en trappa säger:
Den pajjad efter ett tag, tyvärr.
Det är en trappa säger:
Och kidzen hade ju inte mobilkamera på den tiden.
jeff säger:
Haha, jag vet vad du menar
jeff säger:
Dssuom var amn ganska kreativ så om man skulle fota alla finagrejor man gjorde så sulle det blivit dyrt med all film

Det är en trappa säger:
Den legendariske Erik äckelbäck.
jeff säger:
Allas vr favoritäckelbäck
Det är en trappa säger:
Absolut.
Det är en trappa säger:
Eriksmest minnesvärdareplik: "Ro, ro, ro!"
jeff säger:
Hahaha!
jeff säger:
Det minns jag
Det är en trappa säger:
Shit, vi har nog mer gemensamt än vi borde, eller jag trodde, eller...
jeff säger:
He, Det är ju smått fantastiskt
Det är en trappa säger:
Och vi har ändå bara omgåtts i ett par månader. Det här kan sluta hur som helst.
jeff säger:
Ojoj, du har rätt

Torsdag

Jag har haft lite att göra idag, dock är det nog inget speciellt intressant. Nej, jag har nog inget vettigt att berätta. Vädret är inget vidare. Typ. Jag kan gå lite bättre nu, sedan jag börjat ta det där nya pillren. Usch vad tråkig jag är. Äh, vi lägger upp en bild på en söt tjej så ska det nog ordna sig. Vi hörs och syns.

Gott och blandat 2 (Humorn(Eventuellt "Det roliga"))

Dagens blogginlägg. Den där Guterstam.

Minns ni den störande musiken i Täby-centrum jag klagade på i Måndags? När jag lämnade datorn, och vände mig om för att gå till Hermelinen, upptäckte jag skurken. Utanför ingången till en kiosk stod en modell av en tomte, och jammade på lite skönt med en sax. Jag som trodde att tomtar bara fick vara SNÄLLA!?

Jag slösurfade lite igår. Då fann jag guld. Titta vad kul man kan ha.

Årets bästa.

Jag har verkligen hittat hem.

Nej, frågan är om inte det här är årets bästa.

En annan favorit.

ITS A-ME, MARIO!

Det tar aldrig slut.

En till, snälla, bara en till!

Någon sorts slut.

Långt ner i halsen: Vårat dentala liv 3 - Galen Finsk kvinna lös på kliniken

(Följande skulle egentligen publicerats förra Onsdagen. Nu blev det inte så. När jag läser inlägget idag känns det verkligen som att det paserat bäst-före-datumet med råga. Mest för att min Finska tandläkare fick upprättelse idag. Kanske mer om det senare. Egentligen är det bara rubriken jag är riktigt nöjd med, vilket är den största anledning till att inlägget ändå hittar ut i etern.)

Så var det dags igen. Suck. Allt är en enda röra. Plugg, sjukhusbesök, tandläkare... När är det tänkt att jag ska få sova? Och när jag väl får det, är det knappt att jag kan det. Mitt högerben håller mig vaken halva nätterna. Visst, de där pillerna jag tar funkar ju förrvisso hyfsat, men som alla mediciner har de...bivärkningar. Bivärkningar jag gärna slipper, jag har problem så det räcker. Och som om inte de problemen var nog, var min vanlige tandläkare på semester, vilket ledde till att jag tvingades konfronteras med en helt galen kvinna från Finland. Det var helt uppenbart att hon ville döda mig. Och om en vecka ska jag dit igen. Suck. Varför kan det aldrig ta slut?

Det bästa från min brevlåda, December 2006(Rubriken, go vänner, rubriken)

Jag har börjat lyssna på Ratata igen. En stund senare hade jag fått post.

"MAURO SCOCCO TILLBAKA MED NYTT ALBUM, NY BOK OCH EN NY SAMLINGS-BOX

I mars 2007 återvänder Mauro Scocco på bred front med ett nytt album, en ny
bok och en samlingsbox.

Albumet Ljudet av tiden som går är den lågmälda, gitarrbaserade skiva som
Mauro länge velat göra men som först nu blivit verklighet. Nyskrivet
material blandas med ett par låtar som ursprungligen skrivits till andra
artister som Totta Näslund och Peter Jöback. Tre låtar på skivan är
producerade av Johan Lindström, övriga låtar är producerade av Mauro
Scocco.

Saker som jag gjort är en omfattande notbok, som innehåller noter till 53
av Mauro Scoccos mest välkända och omtyckta låtar. Här finns ett omfattande
självbiografiskt förord och boken är rikt illustrerad med hittills
opublicerade fotografier från tidiga Ratataspelningar, teveframträdanden,
konserter, repetitioner, backstageögonblick och privata sammanhang. I Saker
som jag gjort får vi även möta en mer okänd sida av Mauro Scocco genom ett
flertal av hans bästa målningar och prosadikter. Boken kommer även att
säljas i en specialupplaga tillsammans med en exklusiv 3CD-box som
innehåller 51 klassiska Mauro-låtar, inklusive ett par hittills outgivna
sånger som tidigare endast tolkats av andra artister."

Måndag, med allt vad det innebär

Datorn krånglar. Internet ser konstigt ut. Det blir nog ingen blogg idag. Dessutom har jag inget att skriva om. Jag sitter i Täby just nu, om någon undrar. Vem skulle göra det, föresten? En gubbe sitter bakom mig och rablar siffror i sin Yuppienalle. Roligt.

"Jag har försökt hela dagen att orda min provisoriska antenn för att kunna norpa lite mer internets av grannarna, men antennen verkar helt ha lagt av. Jag får bygga en bättre." - Jeff
Oerhört kul.

Jag vet inte vem som sköter valet av skvalmusik i Täby centrum, men denne borde avskedas omgående. Så här kan vi inte ha det. Alls. Snart kontaktar jag regeringen. Så här får det inte vara år 2006.

Nu är klockan snart halv. Jag borde gått till Hermelinen för länge sedan. Kanske borde jag sluta med det? Försöka skaffa ett liv? Vad fan sitter jag och skriver egentligen? Ja, gud hjälpe mig.

Ärligt talat. Musiken gör mig galen. Vi ses senare.

(Jo, föresten! Jeff, kan du skicka ditt nummer till mig, är du snäll. Du vet hur jag nås.)

Andra Advent

Ännu ingen snö, men vi firar ändå. I hopp om bot och bättring ber redaktionen till högre makter med en pajig(och Guldig) musikvideo.

Gott och blandat

Svenskan skriver om Mangafilm och sånt(Sant och såntHAHAHAHAHAHAHA! ...ha.).

Kaze o Tsukuru Hito says:
men öh.... vi lever på typ 20-talet
Det är en trappa says:
Om 90-talet är min grej, får 20-talet bli din.

Nu blir det åka av.

Vad finns det att säga egentligen? SHIT, SHIT, SHIT, HELVETE! Kanske? Fast det syftar ju på någonting negativt? Fast frågan är om det gör det längre, jag slänger ur mig det så ofta. Jag har haft lite svårt att bestämma mig förvad jag tycker om Chrille F, men jag antar att jag gillar honom, för att trtots allt som hänt aldrig ge sig. Han är lite som killen på skoldansen som vill, men inte vågar bjuda upp. Men som till slut får till det. Fan vad Hollywood det där lät. Inte bra. Låt aldrig Holywood ta dig, Christer, utan fortsätt... Ja.

Nördig... FREDAG!

Jesus. Igår blev det ytterligare läkarbesök. Det blev ett ganska förvirrat samtal med en läkare som jag vill minnas hete Veronica. Jaja. Jag fick en spruta i benet och ombeddes gå hem och stanna där. Åk hem och vila, kolla lite på video löd den exakta uppmaningen. Som om jag inte gjort det tidigare. Hon la verkligen fingret på något där. Veckans citat var förövrigt när jag och min mama promenerad staden fram, och paserade TV-spelsbörsen, där några förtappade själar satt och köade. Min mamma(Småler): Är det något nytt släpp, eller? Jag: Mmm.

Jag har huvudvärk. Jag gillar det inte. Jag gillar det verkligen inte, pågrund av vad jag gjorde igår kväll: Kollade på TV med min mamma. Inget fel i det. Men det är alltid lika irriterande att vakna upp med värkande skalle, och veta att det inte finns någon logisk anledning till det, exempelvis superi. Då är det logiskt. Nu är det inte det. Ingen vill vara en del av något som inte är som det ska. Inte jag eller min skalle.

På läkerns order åkte jag hem, vilade och kollade på video. Som vanligt. Jag fick en stor fördel av att ta den där sprutan: Jag beordrades att stanna hemma, och slapp på såvis en jobbig resa jag skulle gjort... nu annars. Tack, Veronica!

The Internet will tear us apart

Följande inlägg skulle Internetifierats för länge sedan(Måndagen den fyr.. fjärde). Nu blev det inte så. Därav kan vissa saker låta lite konstigt idag. Men bättre någon gång, än allt för sent, eller vad de säger.

Jag har börjat ogilla Internet. Ordentligt. Jag borde ringt minst tusen människor igår. Men det gjorde jag inte. Och det är internets fel. Internet hämmar mig. Någon som inte brukar vara inloggad på MSN har säkert annat för sig. Inte för att jag skulle ringt ändå. Jag är usel på att ringa folk(Även om jag SKA ringa min farmor snart. Jag har förövrigt redan ringt henne en gång den senaste veckan. Trots alla motgångar ska jag försöka att sätta i system att ringa henne, något jag borde gjort för länge sedan. Må Internet aldrig slita oss ifrån varandra).

Förövrig kommer det komma en fortsättning på "År av ungdom", vänta ni bara.

Guldet(igen)

Föresten. Årets vinnare, alla kategorier är här. Det är delad pallplats. Läs och njut.

Ena vinnare.

Den andra.

Klantskallar

...Finns det ju ett par stycken. Dock inte jag. Såklart. Men trots det kan ju även jag klanta mig ibland. Igår, tillexempel. Jag lyckades glömma att skriva dit det viktigaste i gårdagens inlägg. Slutet. Men nu är det åtgärdat. (Bara för sakens skull, det vill säga att göra det här inlägget lite längre, slänger vi in slutet här också.)

...Jag har så ont i benet så jag skrämmer småflickor...

En händelse

Suck. Jag borde verkligen blogga idag. Men jag orkar inte. Jag har skrivit för mycket på Nördwikin för att orka det. Plus att den här stolen är sjukt obekväm, och jag har redan suttit för länge på den. Och jag borde verkligen blogga. Ty bloggen är mitt liv. Bloggen har fler kompisar än vad jag har. Och så är den snyggare än jag(Även om ett och annat stavfel halkar in ibland). Ja, jag är ganska nöjd med bakgrunden, faktiskt. Fast förvisso är det inte manligt att skjuta upp saker hela tiden. Så vi kör så länge jag orkar.

I Måndags fråga Zimpen mig något i stil med "Ja, hur är det med dig nuförtiden då?". Jag berättade ite om mitt högerben. Fast frågan är om inte svaret på den frågan gör sig bäst i skriven, mer genomtänkt, form. Det är något speciellt med det skrivna ordet, onekligen.

Ja, hur är det då? Egentligen? Inte helt klockrent, faktiskt. Jag kan inte sova ordentligt på grund av mitt trilskande högerben. Visst, sova kan jag, men det tar längre tid att somna än vad det borde. Suck. Livet var hårt... Dessutom är jag omsprungen av min avarter. Min högra fotled har ett intresantare liv än jag. Min blogg är med uppskattad och har fler vänner än jag. Suck.

Då och då försätter mitt högerben mig i små spännende episoder. Oftast går episoderna bara ut på att det gör ont, men i Måndags utspelade sig en lite historia som kan vara kul att ha på pränt.

Så: Ett långt och lyckligt liv-teatern ger eder följande:

Måndag. Jag var på väg hem från kvällens stim och stoj. Samtidigt kunde man notera att även en ung flicka(ålder okänd, sexton kanske) började bege sig hemåt. Hon pratade lite i sin mobiltelefon med, får vi förmoda, någon av sina föräldrar. När vi båda börjat gå ut hade hon dock slutat prata. Jag han gå några meter innan ödet la krokben för mig. Ett krokben iform av lera. Min usla fysik plus Mitt Högerben plus lera... Pladask. Det jobbiga i en sådan situation är en fallet i sig, det gjorde in speciellt ont. Inte då i alla fall. Senare var jag ordentligt stel i kroppen, men det hände sedan och har inget med vår historia att göra. Nej, det värsta med fallet, frånsett det pinsamma i att ramla omkring på stan, är att resa sig upp. Något som nästan omöjliggjorts tack vare mitt strulande högerben(Jag kan knappt böja mig ned och ta på mig skorna). Att försöka resa sig genom att ta sats mot marken är alltså otänkbart, då hade jag legat där än. Jag behövde stöd. Som tur är finns det en papperskorg/soptunna en kort bit från fallplatsen(Några meter). Jag haltar fram, gåendes på knäna, och kan slutligen ta sats och resa mig. En sak jag själv inte tänkte speciellt mycket på var min reaktion vid fallet. Det blev lite svordommar, sådär. Någon som dock tog mer notis om det var den helt förskräckta flickan vi nämnde tidigare. Jag är tacksam över att hon reagerade på att en för henne främmande människa ramlar och slår sig, och att hon frågar om hon kan hjälpa till på något sätt. Något jag dock helst velar slippa, var insikten att jag just skrämt livet av en stackars flicka. Hon frågade, helt förstörd, om det gick bra. Jag gjorde mitt bästa för att lugna henne, min fotled blabla det gör inte ont(vilket det ju inte gjorde). Jag lyckades dock inte lugna henne helt. Hon hade bråttom till en buss, och visste inte riktigt hur hon skulle göra. Bussen eller hjälpa en eventuellt döende främling? Det blev bussen. Ett klokt beslut. Dock kan jag inte riktigt släppa det faktum att jag inte helt och fullt lyckades lugna henne. Flickan från hermelinen, om du läser det här: Det gick bra.

...Jag har så ont i benet så jag skrämmer småflickor...

Första Advent

Förvisso har vi här på redaktionen redan firat Första advent, sam lovat att försöka fira även andra, tredje och fyrde... ursäkta, fjärde Advent med någon skojig Youtube-film eller så. MEN! När första Advent firades(Redan i Torsdags, faktiskt) trodde jag inte att det skulle bli något bloggat över helgen, och firade av säkerhetsskäl redan då. Nu vet vi bättre, det blev lite blogg över helgen. Och för att firande inte ska hamnna i skuggan av helgens eskapader firar vi en gång till. God första Advent, alla kul människor.

Dagen efter kvällen före

Gårdagen blev längre än planerat. Hela tre dagar lång. Det började som en helt vanlig Lördag. Jag och mamma var bjudna till ett 53-årsfirande. Det var helt okej. Även om jag naturligtvis hela tiden blickade bakåt, och slogs av tankar i stil med "För fem år sedan, då jävlar" osv. Och det är inte helt sunt. Jag borde också börja blicka framåt, och snacka om framtiden. Men det kan jag inte. För min framtid har redan varit(Vilket inte är speciellt ologiskt. Framtiden bör ju, i logikens namn, både ständigt ligga framför oss, samtidigt som den redan varit). "Framtiden", enligt mitt sätt att se saker och ting på inträffade 1992-1994/95-någonting. Nåväl. Efter firande begav jag mig in till staden. När jag senare kom hem, och det ännu senare blev tid att lägga sig, var jag helt övertygad om att det var Söndag kväll. Det tog ett tag innan jag insåg mitt misstag, och det blev Lördag igen. Fast iofs var klockan då redan så mycket att det hade blitt Söndag ändå, om än Söndag morgon och inte Söndag kväll.

Jag kom i säng ungefär halv två, och vaknade ungefär halv två, med en påtaglig huvudvärk. Bakis? Knappast, det tyngsta jag drack dagen innan var julmust(Iofs är det allmänt känt att den mest fylleframkallande drycken är Trocadero, så helt säker kan man inte vara, vad än det står på etiketen).

År av ungdom

Allt som har med rymden att göra är Framtiden. - Anders Häger-Jönsson

Som vi på bloggen tidigare avslöjat, rasar Tvillingtrenden vidare. På bussen till Farsta Centrum såg jag en ytterligare en. Jag tyckte först att det var Fredrik Reinfeldts okände tvilling, men insåg snabbt att jag bara blev missledd av mannens frisyr. Det var naturligtvis Henrik Dorsins okände tvilling! Skrämmande. Dessutom satt han och log under hela bussturen. Helt klart den onde tvillingen. Eller kanske inte onde. Snarare den galne.

Väl framme i Farsta slogs jag av att jag inte vandrat omkring i dess Centrum på mycket länge. Det tillhör det förflutna, tycks det. Farsta är nuförtiden istället stället där jag tar sprutor. Så har det ju inte alltid varit. Nej, Farsta Centrum har spelat en mycket viktig roll i mitt liv, i en övergångsperiod i tonåren. Perioden då "att hänga" började bli allt viktigare, nog för att jag aldrig "hängt i gäng"(och tack gode gud för det). Frågan är om det inte är att överdriva en aning att kalla det "att hänga", det jag gjorde någon gång i sjuan/åttan. "Att hänga i Centrum" göres ju bäst om man är några stycken, samt gör det varje dag, även om man egentligen inte gör något. Nej, det var mer "gå om kring i ett centrum och bränna timmar i olika affärer". Innan man börjat resa in till stan för att göra detsamma(När man väl började strosa omkring inne i Storstan, och inte bara i ett sömmningt förortscentrum, känndes "Förortscentrumperioden" med ens sjukt ocoolt och svennigt, "Shit, vad töntig man var"-aktigt).
(Här känns det som att jag är något på spåren, men inte riktigt har tid att skriva ned. Egentligen är det inte det som är det största problemet, utan mest att det känns som att om jag skulle fortsätta skulle inlägget helt tappa sin struktur, och börja flyta iväg helt(Kanske rent av börja flyta om kring i rymden, för att anknyta till citatet i inläggets början. Å andra sidan finns det nog inget som är så underhållande som när något helt tappar formen, och istället anarkistiskt börjar flyta runt. Men ett sådant inlägg får någon annan skriva. Dessutom har jag redan sabbat all möjlighet till anarki, iochmed den här onödiga parantesen. Men jag ska försöka att återkomma till ämnet.)

Ämnesbyte. Tack för att du skrev det här, du som skrev det. Egentligen borde jag gjort det. Men det är ju alltid trevligt när någon annan gör saker åt en, när man ligger hemma och såsar.

Jag trodde inte att det skulle bli någon blogg idag, men det hände saker

Ja, tänka sig vilka märkliga skaer som kan hända därute i stora världen. Alla i kör:

SHIT, SHIT, SHIT, SHIT, HELVETE! SATAN, JÄVLAR... HAN... ja.

Man trodde man hört det mesta. Då gär man in på pressbyrån och frontalkrockar med Expressens Extraupplaga(Vilket ju alltid är något bra. Säga vad man vill om den morderna kvällstidningsjournalistiken, men Extraupplagor ÄR bra. Alltid.): Henrik Larsson på nya spännande äventyr. Helt sjukt. Shit, shit, shit, alltså. Så kan det gå(Naturligtvis gör Henke rätt). Först Hedman och nu detta. Även om Hedmans Chelseatrip var ännu mer oväntad(och trippad). Han hade ju faktiskt slutat.

Ja, tänka sig.