Många äro kallade - En två timmar lång Thriller

På väg till skolan mötte jag min lärare, Andres. Han sa att provet var flyttat till en annan lokal. Så det bar åter ut på Sveavägen. Jag gick den korta biten till "det andra huset". Vid hissen mötte jag två klasskompisar. En frågade mig hur jag k'nnde inför provet. Jag hoppades att det skulle gå bra. Vi tog hissen upp en våning, svängde av mot vår sal. Utanför, på en soffa, låg en fjärde kursare och sov. Killen som frågat mig smög fram till honom och väckte honom med ett bryskt vrål. Det var såklart hur kul som helst. Ytterligare några kursare kom. Och efter ett tag kom Andres. Dörren öppnades och vi gick in. Det känndes verkligen att det var prov på gång. Det var den sortens lokal. Den perfekta klyschan. Inte en jättestor sal, men ändå tillräckligt stor för att skapa pluggstämmning. Vi satte oss. Andres berättade en jättekul anekdot om en elev som skicka typ ett epost i vilket det stod "Jag är i Åre och åker skidor, kan inte komma på provet". Anekdoten fick mig att förstå att jag valde rätt kurs. "Nej tyvärr, jag är i Åre och åker skidor" ska från och med nu vara min ständiga bortförklaring när jag inte kan komma på något nördmöte eller så. Jag tror att den repliken har möjligheten att bli lika stor som "Doom iii hoovett". Jag hoppas iallafall det. Jaja. Andres gav oss provet. Jag bläddrade igenom provet. Ett par till kursare trillade in. Jag började skriva. Jag vet inte vad klockan var exakt. Gissningsvis lite över nio. Jag skrev igenom provet, allt efter bästa förmåga. Efter ett tag, jag vet inte hur länge, minst en timme iallfall, började det kännas segt. Men jag tänkte då rakt inte ge mig, inte lägga mig först. Någon annan fick allt lämmna in sitt prov först, innan min moral tillät mig att ge mig. Jag tänker inte vara den som är ensam när kvällen är slut. Det småkliade i händerna. Jag reste mig upp, gick ut och in på toaletten. In på muggen. Ut igen en stund senare. Ensam. Noterade att toadörren hade stålkanter. Ansåg att handfaten var mycket fräscha. Gick tillbaka till provsalen. Ingen hade lämmna in. Skit. Skrev lite till. Då. En kvinnlig kursare lämmnar in. Bra. Jag fortsätter skriva. Ytterligare några lämmnar in. Efter ett tag konstaterar jag att jag inte kan svara mer. Lämnnar in. Som nummer fem. Helt okej. Jag sa ju att det skulle gå bra.

Det stora kalaset 2

Sådärja. Då var det dags för min ettårspressang till er läsare. Den utan tvivel bästa roliga historien någonsin.

-Vet ni varför Kicki Danielsson gick upp i vikt?
-Nää...
-"Dag efter dag" med Chips.

Ridå.

Det stora kalaset

Den tjugotredje Februari 2006 skrevs de första trevande inläggen på den här bloggen. Sisådär ett år har passerat. Jag vet att det är alla klyschors moder, fader och moster, men Mycket har verkligen hänt sedan dess.

Jag har slutat skämmas över att jag läser bloggar skrivna av folk jag inte känner(Det kan låta motsägelsefullt att det faktiskt tog emot i början. Av flera skäl. Bland annat för att den första blogg jag satte i system att läsa var Robert Lauls, och honom känner jag då verkligen inte, Men han är lite guld, så det löser sig), jag har förhoppnings blitt lite bättre på att skriva, jag har läst och inspirerats av "Pojken i skogen" igen och igen, jag har... Äh, jag har ju redan skrivt den här typen av inlägg förr. Men ni fattar.

För att fira ettårsdagen har jag en mycket speciell liten sak för er, men innan jag känner att vi är redo för det tunga artilleriet gödslar vi med lite guld. Egentligen ska man kankse inte göra sig lustig över sånt här, då jag vet hur mycket det svider, och hur dåligt både han och det Engelska folket mådde av det här(Och alla andra fotbollsnationer som trillat dit i en straffläggning), men kom igen. Det är ju kul.

Kungen heter Mats

Dagens äckel

Varning, vissa kan uppfatta det här inlägget som aningen stötande, då det avhandlar ämnet blod. Ni har blivit varnade.

När jag vaknade i morse var det fullt med blod på min kudde. Det fanns små blodspår på täcket och lakanet, samt lite på min tröja. När jag gick till badrummet, för att tvätta bort blodet i ansiktet, och även tog av mig tröjan, märkte jag att det fanns en del på baksidan av tröja. Visst, jag hade vänt mig i sängen innan blodet stelnat, men ändå. Senare, ute på stan, skulle jag snyta mig. Jag drog mitt högra pekfinger längs mina näsborrar, och snortade till lite. När jag var klar tittade jag på fingret, som nu fått en ljusröd nyans. En stund senare hostade jag till. Jag vet att snor hör hemma i näsan, men nu hade jag hostat upp en liten bobba. Jag vände mig om och spotade ut klibbet. Jag förväntade mig en liten gulröd sak. Det som landade på marken var istället en ganska stor svartröd sörja, inkletad i saliv.

"Du, jag har rökt i tio år, och jag har fan inte märkt något."

Det här inlägget snuddar vid att vara reklam, eller propaganda om man så vill. Men det är för en bra sak. För plötsligt fanns hon bara där. Ståendes, leende uppe i högra hörnet på dagens Aftonblad, bärandes sin "Miss Motor"-tröja. Tuva. Eller Sussie, vilket som. För köper man dagens Aftonblad, och lägger ut ytterligare tio kronor får man en kopia av "Smala Sussie". TIO KRONOR! Till alla er som inte har sett "Smala Sussie", ta chansen. "Smala Sussie" är den klockrenaste filmen någonsin. Om någon film ska föräras med titeln "Världens Bäst Film", är det den. Den har verkligen allt den behöver. Så gör mig inte besviken. Iofs känns "Sussie" som en film jag gärna vill se tillsammans med folk. Det är den typen av film. Jaja, gör som ni känner.

Jag fattar fortfarande inte vad det här ska vara bra för

I förra inlägget gnällde jag över att jag tvingats till att skaffa google-konto. Jag vill inte vara gnällig, men vad annat kan jag vara? Bloggen krånglar ju något helt vansinigt. Det tog en halvtimme att komma in. Det SKA det inte göra. Jäkla pissgoogle. Jaja, nästa inlägg blir roligare, tro mig.

Vad skulle det där vara bra för? VAD?!

Jäkla facistgoogle. Jag har dragit ut på det. Men till slut. Gick det inte längre. Jag var tvungen att byta från vanligt konto till googlekonto. Jag var nästan beredd på att lägga ner ett tag, men jag ändrade mig. Jag kommer att fortsättatt dumblogga, på precis samma adress som tidigare.

För att fira det, eller vad man nu ska säga, slänger vi iväg med en dutub-film som är garanterat Ingetliv.

Saxat från kommentarerna:
"gött att dom sänkte orginalljudet också, känns lite Polsk dubb..."

Nu ska vi ha PARTY! - Inlägg trehundra-superspecial! (Världens mest olydiga blogginlägg)

Ja, barn. Då var vi framme vid inlägg nummer trehundra. Då jag har uppmärksammat jämmna hundratal förut, gör jag det igen. För en tid sedan funderade jag på hur jag skulle uppmärksamma det den här gången, och jag kom på något. Dock kommer jag inte ihåg HUR jag kom in på det, men det ska förhoppningsvis inte göra så mycket. Ty jag kom att minnas något. inte för att det är något speciellt med det, då jag ständigt är säkert förankrad i det förflutna. Jaja. Jag kom att minnas...

Åren av Odåga.

Och nu syftar jag inte på "Odåga" som i "Snorunge", utan som i... ja, ni vet...

Saxat från Nördwikin(Jag vill minnas att det var jag som skrev den artikeln. Såklart, föresten):

Odåga
Filmvisning i Mangakai-regi. Ursprungligen en idé av Simon Lundström 1997. Simon ville göra en visning i lite mindra skala, istället för att blåsa på med stor Dougakai. Alltså en "Odåga". Till skillnad från Dougakai, skulle man på Odåga bara visa en serie/animé. Det blev dock bara en Odåga av det slaget. Åren senare, när Dougakai gått i graven, och Johan Nordström började anordna filmvisningar, tog han namnet "Odåga" till sina visningar. På grund av den historiska bakgrunden var Johans första "Odåga 2". De "nya" odågorna anordnades från December 2000 till Augusti 2002, och var mest kännetecknade av tekniskt strul av olika slag. Tolvan blev den sista.

Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga gällande fenomenet Odåga, förutom att de var inriktade på att köra nyare grejer. När jag skapade den här bloggen tänkte jag delvis fylla ut den med diverse topplistor av olika slag, då jag älskar topplistor. Det har inte blivit så mycket av den varan, förutom i början, men nu är det dags igen.

De öppnings/slutlåtar som är mest "Odåga", Topp fem

5. One Piece - Memories

4. Hellsing - Shine

3. Pretear - White Destiny

2. Mahojin GuruGuru - Magic of Love

1. One Peice - We Are! (Mer känd som "Till havs!")


Och eftersom detta är ett jubelinlägg, varför inte fräsa på med en lista till?

De för mig personligen viktigaste händelserna/ögonblicken under Odågaåren, Topp Tio

10. Jag träffar Tomas Antila för första gången. (Augusti -01)

9. Alla gånger utanför ingången till Biograf Focus, innan dörrarna öppnades. (Oktober -01-Augusti -02)

8. Jag vaknar och märker att min mamma inte väckt mig tidigare som jag bad henne, och hinner tänka "SHIT JAG KOMMER FÖRSENT TILL NIEA_7!!!!!!!" innan jag skyndar mig upp. (Oktober -01)

7. Jag öppnar dörren åt min Kusin Helen, varpå hon kommenterar min Sex Pistols-tröja med: "Men vad har du på dig?"(Märkbart förvånad, Juni -02)

6. Jag inser att det, tackvare att jag inte kan vara kvar på hela Odåga 12, eftersom det krockar med Kalas 2002, kommer att ta flera år innan jag kommer få se "Sen to Chihiro no Kamikakushi"(ÄKS Spirited Away) (Maj, respektive Augusti -02)

5. Simon Lundström upptäcker Dance Dance Revolution. (November -01)

4. Anders Svenssons Frisparksmål mot Argentina. (Juni -02)

3. Rökutvecklingen under Niea_7(Eller varför inte bara Odåga 8 i stort, Januari -02)

2. Jag ser Cirkelmagi Guruguru för första gången. (Oktober -01)

Och slutligen... Korka upp Champagnen, för här kommer EEEEEEEEEEEEEETTTTTTAAAAANNNN!

1. Jag går hem tidigt från Kents Konsert på Kalas 2002, bland annat efter att ha deltagit i allsången på "Pojken med hålet i handen", och Odågatiden tar slut. Det var roligt så länge det varade. (Augusti -02)

Bubblare:
Jonas Nelson vinner INTE teckningstävlingen på Odåga 8(Förvisso en speciell händelse, men dels vorde det roligare att ta med det bidrag som vann men det fick inte plats på listan, och dels var Nelsons bidrag inte speciellt bra i mitt tycke, så en SÅ stor skräll var det inte), Jag vinner över "Otaking" i Pyo Pyo(Förvisso kul, men lite väl internt) ochJag får utskicket till Odåga sju(Iofs ganska viktigt, men det var redan så mycket Odåga Sju på listan, dessutom var det annat viktigt som måsste in).

Sådärja. Tack så länge. Hoppas bara någon orkade läsa klart allt. Man kan ju alltid hoppas.

Ny Radio

Jag var hemma hos Storm igår. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det slutade... eller inte slutade, utan snarare artade sig så att vi satt och piratsände radio via Shoutcast: Radio Fruktsallad, som Storm har sänt lite då och då förut. Jag tror dock att det var första gången han hade någon gäst. Det låter troligt, iallafall. Vi hade runt tre/fyra lyssnare. Det var riktigt kul, faktiskt. Nu är det förvisso Storms frekvens det där, men jag hoppas faktiskt på en fortsättning.

Dagen som idag plus Det Bästa V

Nu spelar de dan där covern på "Truly Madly Deeply" på radion igen. Jag har så svårt att vänja mig. Inte för att den spelas speciellt ofta, eller att det är en gammal favoritlåt. Snarare att det är en del av min barndom som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera(Nu syftar jag på orginalet. Såklart). Jaja, nog om detta.


(Ja, jag har tråkigt.)

Det Bästa IV

Avsked gör alltid on, speciellt när det gäller bra saker. Se och gråt. Men glöm ALDRIG att 90-talet inte kan dö.

Det Bästa III

Saxat från dagens teve-krönika i Expressen, skriven av Britta Svensson(Som fortfarande har Sveriges fulaste Byline), om gårdagens "Ett herrans liv"-avsnitt(Med Jan Guillou som gäst):

"Kanal 5;s svar på Piff och Puff satt som slagna av blixten. Inför denna uppvisning av sann Manlighet slank inte en enda slipprighet över deras läppar."

Jag har sagt det förr: Manlighet håller i längden.

Det Bästa 2

Saker jag ska göra perioden idag+nästa vecka

Ringa Jeff, ringa min farmor, plugga en massa imorgon, försöka få tag på Häger-Jönsson(HJ, om du läser det här, du vet hur jag nås!), kolla upp diverse saker inför helgen, försöka kolla på gamla teve-serier ordentligt, prata med min pappa, plugga lite till...

...och kanske städa.

Det allra, allra BÄSTA

Jag har varit, och är, fortfarande tveksam. Borde jag verkligen lägga upp den här filmen? Efter den är det ju... Slut. Den har allt. Allt börjar, slutar och börjar om via den. Å andra sidan: OM jag lägger upp den, kan jag inte längre rädda dagen med att slänga upp en simpel dutublänk, jag måste kunna göra något själv. Så det är kanske bara dagens rätt? Svårt. Det gäller att inte vara doom iii hoovett, utan kunna se skillnad på rätt och mindre rätt. Äh, jag tar chansen. Jag kastar mig handlöst ut i mörka natten och hoppas på att landa mjukt. Det är trots allt det som det innebär att vara Man.

Jag tror visst bloggen överlevde. Jag kan fortfarande skriva. Då kan jag ju till exempell nämna att när jag såg det klppet igen, som vuxen, slogs jag av insikten om hur hög Johan Wanloo-faktor det där klippet har. Dels hur mannen är tecknad, men även skämtet i sig.

Musik till vår nördiga Fredag

Föresten, jag kom på ett till kul citat från studierna. Idag fick vi ett papper, där vi skulle skriva vad vi tycker om kursen/osv. Vår lärare, Andres, berättade att han några dagar tidigare hade fått till baka ett sådant papper från en annan klass, där det bland annat stod:
Aldrig mer Barcelonatröja.

Hur kul som helst. Nåväl, de flesta vet säker om det redan, men världen har nyligen utsatts för ett ego under attack. Haha, jag kna inte annat än leka med tanken på om det hade lyckats. Bra isåfall. Ty Internets är av ondo. Ni vet det, jag vet det: Alla som gillar Internets är doom iii hoovett.

- Meen doo mååste juu vaaraa doom iii hoovett!

Jag pluggade idag. Det var rikigt kul. Jag kommer sakna den här klassen. Jag gillar den skarp. Med jämmna mellanrum kan man lyssna till helt guldiga citat och händelser. Och sånt gillar jag. En favorit:
Läraren har talat om ett gammalt nyhetsfilmklipp där en bergvägg vid en sjö/havet rasar samman, och några människor dras med i den efterföljande vågen, varpå några drunknar.
Kille 1: Ja, det har jag sett på "Worlds most amazing videos".
Kille 2: Worlds most Amazing... Skulle det gått där skulle det väl sluta med att någon kom med helikopter och räddade dem...

Jag tyckte det var jättekul. Nåväl. Gårdagen var ganska jobbig, men under större delen av dagen har jag gått runt och flinat, till gränsen på okontrollerbart. Det är inte alltid man gör det efter att ha pluggat. Trots det jobbiga igår, hände iallafall något bra: Jag lyckades beställa ett ex av Kai Martin och Stick!;s sammlingsskiva. Länge trodde jag att det bara var Silence själva som fortfarande sålde den skivan idag. Och Silence suger. Inte. Men de vet inte hur man säljer skivor på nätet. Med postförskott, barn, postförskott. Men nej, inte Silence då. Där ska man krångla med kort och grejer. Jaja, nu löste det sig ju tillslut. Men mer om det när skivan kommer.

Ett något vettigare inlägg

Idag:
...gick jag upp klockan två.
...har jag slökollat på "Smala sussie". Igen. Gudars vad den filmen bara är bäst. "Fan, det finns en skitfrän scen med där..."
...insett att jag borde vara hemma nu, så jag kan kolla på Sverige-Egypten.

Nej, det där gick ju inte speciellt bra. Jaja, jag ska ändå åka hem snart.

RAFFE!

Jag vet att jag borde skriva något vettigare, men just nu är det Ralf Edström på radion. GULD! Ja, jag skriva något vettigare. Snart.

Mellanstadiegenerationen

Igår. Jag satt och slösurfade. Av någon anledning gick jag in på offan.org och tittade lite snabb. Sidan var uppdaterad. Ny nummret var ute! Eller, ja. Egentligen skulle det komma idag, men! Sidan var uppdaterad! GULD! Jag kopplade ner, ty nu var det bråttom. Kollade på sjuelva. Bara förra nummret. Kollade pressbyrån/Rådmansgatan. Bara förra nummret där också. Då. DERBYBUTIKEN! VID SERGEL! De får alltid in nya nummret av offan några dagar innan andra butiker. Det är förövrigt det jag nyttjar Derbybutiken till. Köper nya offan(Ja, jag vet "offan" ser rent överfördjävligt ut i skrift. Men det låter bra när man säger det. Alltså får det fortsätta att heta "Offan"). Jaja, jag skyndade tid. Ty det var bråttom. Vetskapen om att nya nummret i teorin var ute hade startat något. Trots att nummret säker finns kvar imorgon, och veckan efter det, MÅSTE jag köpa nummret. För annars bryts magin. Den där mellanstadiemagin, ni vet. Magin som infinner sig när man i sann mellanstadiestil ska köpa ett nytt nummer av en tidning. När jag skyndade mot Derbybutiken tänkte jag mycket på det. Mellanstadiekids som glatt kramandes sina stålars skyndar mot konsum för att köpa nya Stålmannen, Spindelmannen eller Kalle Anka eller vad som helt. Det var precis samma känsla. Känslan av att något skulle dö om man inte köper tidningne IDAG!, något viktigt. Medans jag skyndade fram tänkte jag även på risken att Derbybutiken skulle ha stängt. Klockan var över sju, och jag hoppades att de stängde åtta, men jag var inte helt säker. Väl framme vid sergelgatan så det rätt stängt ut. Tänt i butkerna, men inget folk i dem. Väl framme vid Derby visade det sig att jag haft rätt. Sju. Stänger de. Jag kunde konstatera att magin snart skulle falna, dö bort. Jaja, så går det ibland. Då. Ett sista hopp. Pressbyrån/Sergel. Köpte jag inte nummer 8/06 där, några dagar innan den borde vara ute i butikerna? Jo, jag tror det. Jag skyndar in. Och där. Där är den. Offside nummer ett 2007. Stora kultnummret. Allt om allsvenskas största kulthjältar. Jag hastar till kassan, slänger åt mig lite tilltugg på tåget hem. Magin dog inte, den var kvar hela tiden. Och där och då, med en pressbyrånpåse under armen, på väg mot T-centralen, insåg jag något. Magin kan inte dö. Inte för mig. Inte får någon av mina gelikar. Vi i mellanstadiegenerationen. Vi som lever som om femman aldrig tog slut. Vi är speciellt utvalda av en högre makt. Om vi bara fortsätter att spela våra kort rätt, kan och kommer magin aldrig att dö. Vi kommer fortfarande tycka att månades höjdpunkt är när våran favorittidning kommer ut med ett nytt nummer, och vi kommer att njuta av varje sekund när vi sitter på bussen/tunelbanan hem och slukar den. Vi kommer storögt att ta del om spännande texter, och le hjärtligt åt skojiga anekdoter eller knäppa ordvitsar. Samtidig vet vi att vi får betala ett pris för vårat sätt att vara. Frågan är om vi, Mellanstadiegenerationen verkligen bryr sig. När man tänker efter gör vi nog inte det, och frågan är om vi någonsin kommer att göra det. Och varför skulle vi det, egentilgen? När livet inte blir bättre än en rolig anekdot i goda vänners lag finns ingen anledning att klaga. Ty enade vi gå, enade vi stå. Mellanstadiegenerationen.

Tillbaka till Björkhagen

Idag var det åter till Björkhagen, min hudläkare kallade. Det gick rätt bra, faktiskt, även om det naturligtvis var jobbigt på sitt sätt. Jaja, nu ska vi inte älta det för mycket. Man måste kunna gå vidare, serru. Och man kan säga att jag gjorde det igår. Efter ett antal försk fick jag tillslut tag på Jeff. Vi slöpratade i drygt en timme, sådär. Samtalaet tog aldrig riktigt fart. Plus att han var ganska trött/utmattad. Men vänta du bara, jag ringer sej igen, serru!

Ett inlägg blott för inlägget skull

Sådärja. Nu ska jag gå. Gå och äta. Jag avskyr förvisoo Mc Donalds/Sveavägen, men jag har faktiskt inte ätit på hela dagen. När jag kommer he ska jag ringa Jeff. Typ. Jag gick upp vid tre idag, föresten. Och så. Bara för sakens skull:

En Video. Någon gång ska jag berätta om bakgrunden till det här inlägget.

WÖÖH!

Glöm Thanksgiving. Glöm dden fjärde Juli. Dagen då Amerika är som mest America, och ineslutna i sig själva är en helt annan dag:

Super Bowl.

Igår gick den 41;sta av stapeln. Det blir inte mer "YEAH!" än Super Bowl("YEAH!" heter som bekant "WÖÖH!" på Svenska). Aldrig någonsin. Jag gjorde ett tappert försök att titta igår. Det gick inte speciellt bra. Utanför Nordamerikas gränser är det ett dödsdömt projekt. Utan öl, medtittare som man kan skrika "YEAH!" och "WÖÖH!" med funkar det liksom inte. Dessutom är det bara att konstatera: Det blir inte mer Amerika+sport än NFL. Jag kunde även återigen konstater varför (riktig) fotboll aldrig kommer att slå stor i staterna. Och vet ni varför? Klart ni gör. För att i football är det fyra perioder. Plus att man dessutom avbryter spelet och stannar klockan så ofta man kan. Alltså: Jättemånga tillfällen att sälja skräpmat på. I riktig fotboll bryter man matchen en(1) gång. Alltså bara ett(1) tillfälle att kränga mat, öl och liknande till publiken. Klart att en sådan kostig sport aldrig kommer funka över där.

Jaja, en bra sak förde iallafall cirkusen med sig. Jag har hittat något nytt att nörda ner mig i: Super Bowl-loggorna. Underbart. Varje super Bowl har sin egen lilla logga, med nummer och allt. Ni vet var jag tycker om sånt. Jag gillar verkligen att det är en ny vaje år, istället för en allmän logga man har varje år. Att det är olika förstärker verkligen intrycket av att varje är speciell. Detta händer EN gång, liksom. Jaja. Bara för er skull tar jag några favoriter.

Idag. Typ.

Det kan vara för att det är dålig belysning i det här rummet, men nu måste jag återigen ta av mig mina brillor för att kunna se någelunda. Snart måste jag bara ha nya. Jag sitter med ögonen bara centimeter från tangentbordet. Folk måste tro att jag går på något. Eller så ser de glasögonen breve mig och fattar hur det ligger till. Eller så fattar de bara ännu mindre.

Det Bästa

Två av världens bättre låtar, vars videor bevisar att iallafall det var bättre på 70-talet.

Nuäre MIN tur att vara wannabefjortinigen-aktig, foppbarn!

Efter den lektionen i manligt stilkänsla, ¨går vi över till något helt annat, nämligen ett såkallat...

...Skunktest!

Vad är klockan när du börjar med det här: 18:46.
Hur vaknade du idag: Först av min Mamma. Sedan av min Mammas helt galna väckarklocka. Jag drömmde något om att någons telefon ringde, eller något liknande. Efter ett tag fattade jag var det egentligen var.
Vad har du gjort idag: Snackat med min handledare, min lärare, min mamma och med Jeff.
Vad har du snackat om idag: Skolan, röka, bloggar, rikskuponger och Torbjörn Fälldin.
Vad ska du göra när du kommer hem: Duscha, slökolla lite på Video, öppna lite gamla brev.
Vad hände igår: Inget speciellt, egentligen. Jo, en sak. När jag skulle gå och lägga mig, klockan kvart i ett, drabbades jag av alla näsblods moder, fader, moster, kusin samt halvbror. Det rann likt krantänket. När det löst sig gick jag inte på toan och hostade upp en riktigt slembibba, av blod. Det var det vidrigaste jag sett på åratal. Usch och fy.
Vilken är din favoritlåt just nu: "Partytrix" med Las Palmas.
Vilken film såg du senast: Jag är inte säker om jag sett någon efter "Rocky Balboa". Jag tror inte det.
När var senaste gången du kännde för att skrika "GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD!!!!!!" rakt ut: Igår, när jag satt på sjuelva och de spelade "Knock on wood" på radion. Så jäkla guld, liksom.
Om du skulle ge ut boken/filmen om ditt liv nu, vad skulle den heta: "Inte värdig å lyssna på Einstürz".
Vilket är ditt/dina favoritcitat just nu: "Inte värdig å lyssna på Einstürz", "Hallå, nu tycker jag...", "Din Mamma", "WÖÖH!", "Hej vad det går".
Vad tror du att du får ut av det här: Säkert inget, men det är kul. Så något får jag säkert ut av det.
Just nu: Luktar jag inte. Men det här rummet stinker rök.
Om jag skulle ringa någon ikväll, skulle det troligtvis vara: Min Pappa. Eller Storm. Eller Jeff. Äh, han städar, föresten. Honom tar vi senare.
Saker jag har haft nostalgiattacker kring idag: Göteborg -99 och -06. Och hösten 2001. Det hände mycket då(Nej, jag tänker inte på vad som hände i Amerikatt).
Klädesplagg jag undrar var det är: Den vita sjortan jag fick i julas. Den har inte varit borta länge, någon vecka, kankse. Men det är tillräckligt. Nu ska den fram!
Vilket teve-spel spelade du senast: Super Smash Bors Meele. Och det står jag för sådeså. Ty Falco har bäst sparkar i spelet.
Tycker du att du är klar nu: Jo, jag tror faktiskt det.
Vad är klockan är du skriver det här: 19:44. Jag slöade till lite.

Den Värsta Skandalen 2

Snart drar ju Melodifestivalen igång, ett faktum vi här på redaktionen är mycket glada över. Så glada att vi letat fram en av de bästa schlagerlåtarna någonsin. Varför kommer det sig att de bästa låtarna altid slutar med noll poång? Det var länge sedan jag hörde den här första gången, men det tog inte lång tid att förstå dess storhet. Häromdan läste jag en kort intervju med en deltagare i årets festival, som hade den som schlgerfavvo. Roligt. Gissa vem!

En dag i livet, delvis väster om Stockholm

(För att delar av detta inlägg ska kunna uppskattas till fullo, bör ni föreställa er att jag gör Kenshiro-posen när ni läser det.)

Ibland händer det. Man gå och hoppas. På att det ska vända. Och förr eller senare gör det det. Efter dumpningar kommer giftemål. Efter 1990 kom 1994. Och så vidare. Och efter en månad delvis byggd på motgångar(och bortglömda udda tisdagar) hände det. Det är förvisso lite för tidigt att yttra sig, egentlgien. Men jag kan inte undgå att konstatera att det känns som att det vända idag. NU JÄVLAR! HÄR KOMMER JAGHAHA!

Det är inte bara jag som verkar haft en bra dag. Min favvis Laulen har lite skoj att berätta. SÅ ska ett blogginlägg se ut barn.

Idag fick jag äntlgien ta på Jeff. Trots att jag snackade med honom så sent som i Måndags känndes det som en evighet. Det har väl hänt mycket sedan dess, antar jag. De senaste dagarna har varit lite speciella, det kan jag hålla med om. Man vet liksom inte vad som händer, typ.

Något jag vet inte händer imorgon är dock plugg. Nej, först på Tisdag är det skola som gäller. Redaktionen firar det med ett fyrfaldigt WÖÖH!!!.

WÖÖH!!!
WÖÖH!!!
WÖÖH!!!
Och...
WÖÖH!!!