Jämn Tisdag. Men det blir bättre

Det här måste vara en av det märkligaste dagarna på länge. Att jag inte sommnade förens vid halv sex-tiden, var kanske inte speciellt märkligt, men när det blev dags för dagens mål, besök på sjukan, började det hända grejer. Det ena ledde till det andra, och Vips! var jag iförd en blodtrycksmätare för 24-timmarsbruk. Sjukt. Så nu sitter jag här och känner mig lite som en självmordsbombare. Var tjugonde minut går den igång och kollar trycket. Sjukt. Och det sjukaste är att jag ska sova med den på. Med andra ord: två dygn utan ordentlig sömn. Suck. Och sjukt.