Mellan dröm och verklighet

De senaste dagarna har onekligen varit lite speciella. Inte så att jag inte har någon koll på vad som faktiskt har hänt, och vad som bara är mina fantasier/drömmar/dagdrömmar. Nej, mer att... allt bara känns rörigt. Jag har funderat mycket, på varför det blev som det blev, och det verkligen blev såhär(Att alla kort redan är lagda, att det inte blir så mycket mer/annorlunda än såhär). Tänkt mycket. Läst mycket Mats Jonsson. Mannen har mig fast. Hela hans estetik och levadsöde är så... passande i den här röran som är mitt liv just nu. Men det är inte bara på den store MJ jag har tänkt på, på senare tid. En massa annat, som jag inte vet om jag vill lägga ut på bloggen än. En del av det jag tänkt på har jag redan skrivit om igår. Så så ligger landet just nu.

Nu ska jag dra till Seriegrossisten och handla lite. Eventuellt en sväng förbi Åhléns också. Fast där lär jag inte handla något. Jaja, vi får se. Eventuellt ska jag gå förbi en skiväffär också.

Once in every lifetime... (Fördjupning)

När jag och Antila snackade i Fredags nämde han något om att det vorde kul med ett Svenskt Genshiken(Inget exakt citat). Jag gjorde då misstaget att säga att jag också tänkt i de banorna. Det finns inget värre än att understryka att man också tänk i de banorna. För även om du faktiskt också varit inne på samma tankar som någon anna, ska du bara vara tyst. Det kan inte tolkas rätt, utan tolkas bara som "Jag är en jäkla wannabe utan egen ideér". Men jag HAR ju faktiskt funderat på hur coolt det skulle ara med ett Svenskt Genshiken. Öppningsanimationen håller världsklass. När jag ser den tänker jag på hur det var förr i tiden, när Täbygänget var på sin topp. Så känndes det. Här, se och njut, minns och gråt. (Om någon är intreserad vet ni hur jag nås)

När jag och HJ var på Mega hittade han en Hemma värst-DVD. Han sa något om att "Det är så det blir om man bor ihop, några polare, hur sunkigt som helst". Just det har jag inte tänkt på, inte ens när jag tittade på serien i sommras. Något det däremot fick mig att tänka på, var (1 det råd min Musiklärare gav mig i slutet av nian: "Får du någon gång chansen att bo i ett bostadskollektiv, ta den"(Ja, min musiklärare var en gammal hippie, mer om honom en annan gång. Det finns historier), och (2 att jag häromveckan sa något till Jeff att vi borde bilda ett bizzart kollektiv tillsammans(Mest för att jag ska veta var jag har honom när jag vill snacka med honom). Idén/skämtet verkade dock inte gått hem så väl, men det är en annan sak. Jag kan inte lämmna tanken. Bo några polare, dela på hyran, bråka lite, flumma lite. Det verkar rätt soft faktiskt(Om någon är intreserad, vet ni var jag finns).

"-Vad tror ni om årets mode? -Man ska vara som ett vilddjur i år"

Hej vad det går, go vänner. Jag har så mycket att skriva om att jag knappt vet var jag ska börja. I Fredags köpte jag lite serier på Seriegrossisten. Efter det tog jag en vända till Serieteket. Jag slöläste lite "Hey Princess". Antila satt i kassa, tillsammans med någon jag inte sett förut. De snackade en massa. Det var roligt att lyssna på. Alltifrån Egmont till Horstan. Sedan började de surfa. Mycket på, ja just det Jeff, dina domäner. Sedan gick han den där killen som jag inte vet vad han heter iväg. Jag och Antila började snacka en massa. Det var kul. Det är alltid kul att snacka en massa. Jag pratar för lite. Iofs känner jag inte så många att prata mycket med. HJ är iofs kul att snacka en massa med. Ska vi ta det nu, kanske? I lördags satt jag inne i stan och var allmänt uppretat. Då beslöt jag och HJ att vi skulle göra stan. Vi stack över till Mega vid sergel. De hade rea. Jag har inte varit på Mega på flera år, och blev nästan tagen av hur lite grejer de har på nedervåningen. Bara reagrejer. När jag hängde där i åttan/nian var det packat med skivor och montrar med grejs. Vi hittade mycket skojiga VHS;er. Vi hittade en som var lila. Jag köpte inget, Häger köpten en. Vi bläddrade bland Några Lustans Lakejer-skivor. Jag gillar verkligen "Uppdrad i Genéve"-omslaget. Så... snyggt. Häger omnämde typsnittet som "det var säker coolt 1982", men jag håller inte med honom. Det håller än. Jaja, sedan drog vi till LIDL. HJ handlade det vanliga. Jag köpte inget. På tåget hem citerade vi Mats Jonsson. Hej vad det går. När jag kom hem var jag inte arg längre. Den försvann nog när vi gick ut på plattan(För de som undrar var jag alltså sur på en kärring som satt i spärren på tunnelbanan).

Annars har jag funderat på en ny stil. Tanken föddes efter att jag tog studenten. I lokalen(en för mig och mina mamma mycket välbekant lokal) där den stora segern firades fanns ett mycket speciellt rum. Et rökrum av den gamla skolan. Två av mina kusiner stack in huvet och luktade. De mådde ganska illa, vilket är fullt förståligt då rummet endast används till att röka i. Jag luktade också. Antagligen alldeles för snabbt, ty jag kännde ingen lukt alls. Men jag gillade rummet. Inte för att jag är rökare, eller någonsin har rökt, men jag gillade estetiken. Två stolar, någon blomma. Snyggt, och jag menar det verkligen. Jag tror att tankarna satte igång redan då. Bland det första rummet fick mig att tänka på var Svenska Småbils- & Rusdrycksförbundet, och dess väsen. Rökrummet skrek verkligen "Män i rökrock", vilket satte igång tankarna. Man skulle kanske skaffa en ny stil? Rökrock, fez och en gammal Volvo Duett. Sitta i ett rökrum och bolma pipa. Det tåls att tänka på.

Jo, en sak var det

Det här skulle jag skrivit för länge sedan, för minst ett halvår sedan. Kanske mer, jag minns inte när jag såg det första gången. Jaja.

Saxat från Engelska Wikipedias artikel om Tomas Brolin:

He has also released a single in Sweden, which includes him lying in a hottub surrounded by stereotypically blonde Swedish ladies.

...Reklam (Plus klurig gåta)

Nu väntar jag ivrigt på mer. Inte för att jag borde göra det. Egentligen är det ju bara stört att uppskatta att folk lägger upp gamla reklamfilmer på Dutub. Men jag tror jag gör det ett tag till. För jag saknar en. Ledtråd: Det är en Mc Donalds-reklam. Från 1993. Möjligtvis 1994. Gissa på! (Egentligen saknar jag en till, men jag minns inte namnet ordentligt, och kan därav inte ge några vettiga ledtrådar.)

Maskotar - Den logiska fortsättningen

Snö

Jag minns inte riktigt vad klockan var, exakt. Halv åtta kanske. Nja, snarare fem över halv. Det snöade. Det hade börjat snöa, lätt, lätt, vär jag åkte från stan. Nu hade det gått en timme, kanske. Jag hade packat min väska och gjort mig klar för avfärd. Spåren i snön från när jag kom, hade halvt snöat igen. Jag gick mot stationen. Satte mig på tåget. Det snöade mer och mer. Väl framme i Hökarängen stod ingen buss inne. Promenad sista biten. Kanske är det en psykisk störning, men jag känner mig verkligen... levande när jag promenerar när det snöar. Och nu snöade det på riktigt. Ingen pissig blötsnö som smälter bort direkt efter att det slutat snöa. Nej, det här skulle ligga kvar.

Fredagsguld

Dags ännu en gång för... NÖRDIG... FREDAG!

Jag gör mitt bästa för att utveckla konceptet "Nördig Fredag". Det går sådär. Men jag kämmpar på. Snart ska jag till serieteket. NÖRDIGT VÄRRE!

Tidigare idag var jag på min Geografiföreläsning. Jag kämpa hårt för att inte sommna. Jäkla mornar. Det är ju inte direkt att man dansar sig fram till Rådmansgatan. Jäkla fotboll som gör att jag går och lägger mig försent...

Otroligt nördigt inlägg jag skulle gjort igår, men datorn strulade

Torsdagsblaj

Oj. Jag borde åkt hem för länge sedan. Får inte missa Sverige-Ecuador. Får se hur det blir imorgon. Pluggar i vilket fall som helst.

Allt som innehåller ett "This summer" är bra

Internets krånglar, ni vet hur det är

Jag vaknade vid tolvtiden. Tog en dusch. Kollade lite på teve. Min mamma ringde när jag stod och trixade med skorna. In mot stan. Kulturhuset. Alla datorer upptagna. Gick till serieteket. Det känns så ovant att vara där nuförtiden. Tiden när det var mitt hängställe nummer ett tycks förbi. Att de dessutom flyttar runt serierna fem gånger i veckan förstärker intrycket. Surade över att "Lura mig!" var utlånad. Jäkla Simme G. Jag har fortfarande bara läst halva. Surade över att jag först inte hittade Bild&Bubbla. Hittade den efter en stund. Läste en del. Glädjande nog hittade jag den nergörande "Gustav"-recensionen(Billd&Bubbla 2/99, om någon undar. Daniel Ahlgren är omslagspojke). Läste lite mer Bild&Bubbla. Förbannade mig över dåren som köpt in serietekets stolar. Jäkla solstolar. Fula är de också. Gjorde som på den gamla goda tiden, spankelerade omkring inne på Serieteket, i jakt på nästa läsning. Gick ner till datorerna. Grävde fram en Youtubefilm med Maradona. Postade på bloggen.

Dagens första (Youtube. Bara därför att)

DIN MAMMA!

Datorn krånglar. Usch. Jobbigt. Jaja. Annars har det inte hänt så mycket idag. Det får bli mer blogg någon annan gång.

Det var en sådan dag II - Kompletering

En sak som jag hade tatt med igår om jag bara haft lite mer tid. Saxat från "Marcus Gerdins" blogg:

Förra året gjorde jag 79 olika DJ-spelningar runtom vårt avlånga land. Vissa bara nån kvart långa, andra uppåt sex-sju timmar.

Tankekraft

Tanken var tänkt så många gånger, att den tillslut blev sann. Den korrigerade verkligenheten, och det som borde hänt hände istället för det som faktiskt hände. Han såg det framför sig, gång på gång. I början känndes det konstigt, men snart insåg han... Snart visste han att han knappast var ensam om att tänka på det viset.

Inget liv

Det här inlägget skulle gjorts för länge sedan, men nu kommer det. Följande mycket intresanta artikel publicerades i Expressen förra hösten.

"- På årets audition var det en kille som kallade sig för "DJ Gräsklippare". Vi skickade ut honom redan innan han började sjunga, berättar Claes af Geijerstam och skrattar."

Säkert, Clabbe, säkert.

Det var en sådan dag II

Igär hände det grejer, må ni tro. Snudd på att det var en sånhär dag. Eller inte kanske, då hände att slumpartat och härligt oplanerat, nu var det uppstyrt. Jag och Häger tog tåget till Vårberg och besökte Loppmarknade Formerly Known As Skärholmens Loppmarknad.

Vid ettiden träffades vi vid Skärmarbronx T-station. Mendans vi väntade på tåget roades vi av en affisch för filmen "Rosa - The movie". Jag gillar den. Den är lite som Vårbergs loppmarknad, den har allt man behöver, fast på ett annat sätt, då. En söt tjej, badande barn i bakgrunden, samt en deppig gohttjej med ett marsvin som husdjur. Eller var det en råtta? Jag tyckte det såg ut som ett marsvin. Råtta som husdjur är iofs SJUUUUUUUUUKT 90-tal. Nåväl, tåget kom, och resan blev en färd fylld med snack om godis, framtidens skitbackar, "God jul", David Beckham, Bredäng och säkert lite till. Väl framme i Sveriges The Bronx, började guldet nästan omgående. Jag hade inte varit i loppmarknade sedan flytten, och hade hört att det skulle vara mycket mindre. Det var det iofs, men det märktes inte så mycket som jag trodde. Vi hittade guld nästan direkt. Vi grävde runt bland skitbackar, skrattade åt gamla VHS;er, precis som förr. Dagens första inköp std Häger för då han hittade en gammal Video med namnet "Oh, vilken olycka", med T.K Carter i huvudrollen. Häger hade inte svårt att bestämma sig, för på omslaget kunde man läsa att filmen innehöll T.K Carter, Hollywodds nya "Eddie Murphy"(Autentiskt situatonstecken). Vi skrattade härtligt åt det, och lite till när påsen Häger fick när han köpte filmen var en "Tack att du källsorterar ditt skräp"-påse. Vi gick vidare och kryssade bland nollywood, Public Enemy, spiderman-bootlegtelefoner, smuts, tonvis med tecknad film, gamla tanter, en stol med fotbollsmöster(Två tillochmed) och allskänans annat loppmarknandit. På slutet hittade Häger en film med Hulk Hogan, med Hulk klädd i chockrosa. Vi åkte vidare till Skärholmen, och gick på Lidl.

"Lidl är som Skärholmens loppmarknad, fast med mat" - Häger

Inann vi hittade dit han vi irrar runt lite i centrum, upptäcka att Myrorna hade stängt, samt hamna i något som milt kan omnämnas som världens äckligaste parkeringshus. Hu. Väl inne på Lidl handlade Häger lite käk, sedan styrde vi oss hemåt. På tunnelbanan satt jag och häger och drog minnesvärda repliker ur Mats Jonssons samlade verk. Det var roligt. Jag har aldrig sett på Mats på det sättet, som de roliga replikernas mästare, kanske mest för seriernas seriösitet, men främst för att jag inte pratat speciellt mycket med andra om Mats serier, speciell inte replikerna, nog för att några hade fastnat även hos mig. Ganska många, faktiskt. (Kort utdrag av de vi drog: "Vad ska vi göra nu, busringa till Eilert Pilarm?" "WÖÖH, SUPE!", "En hemdator! En massa skitskivor! Inga bra böcker!" "ÖH, ere du som är han bögen i Blur?!", och så vidare. Fast vi lyckades missa "Bjökhagens bostadshotell, det låter ju inte som himmelriket, precs, men SÅ illa kan det väl inte vara?" (Rutan efter, framme i Björkhagen, tittandes på Björkhagens bostadshotell)"Ajfan")

Ja, gud vad skoj man kan ha. Allt som allt hann vi på vägen dit, där och tillbaka prata om Podradio, godis, Varanteatern, Marcus Gerdin, bloggläsare, Ison&fille, New York Cosmos, Joakim Lindengren, skit, guld, Hagsätravisningarna, Snäll!, Las Palmas, att köpa eller att inte köpa skit, den Finska jesus-kvinnan i Högdalen och en massa annat. Vissa saker är redan nämnda, andra håller vi för oss själva. En mycket lyckat Söndag på det hela taget.

Nej, det finns verkligen inget slut

Som det heter: Det tar aldrig slut

...Och nu över till något helt annat

David Beckham är klar för Los Angeles Galaxy. Jag hörde nyheten på radio för en stund sedan. Först känndes det självklart att skriva om det här, men sedan blev jag osäker. Vill folk verkligen läsa om sånt här? Nej? Men ganska snabbt insåg jag att det naturligtvis har sin självskrivna plats här. Det är roligare än vad ni begriper. Jag önskar att jag kunde motivera mig bättre, förklara VARFÖR det är så sjukt kul, men det går inte. Kanske är det för internt eller så är det bara jag som har konstig humor. Nej, jag tror inte det, föresten. Det är mer det där men Nordamerika och fotboll. Riktig fotboll. Att en spelare som Beckham, som oftast kritiseras för att inte spela fotboll längre, skriver på för L.A. Galaxy säger mycket om både David Beckham anno 2007, och USA och fotbollen. Det är naturligtvis mer, men det tar vi någon annan gång.

(Till er som inte gillar att jag skriver om fotboll. Lugn. Nästa inlägg blir nördigare. Ni kan lita på mej, ni kan lita på mig.)

"-För mycket!"

Tiden går riktigt, riktigt långsamt nu. Nionde Januari. Ni behagar skämta. Usch. Allt går segt nu. Och det känns som att jag inte gör något heller. Idag började jag iofs plugga igen. Alltid något. Jag har haft lite svårt att sova på sitone. Funderat en massa. Jag känner att jag skulle behöva skriva av mig. Det är en massa, ni vet.

Jag är lite vilsen, ni vet. Som man kan vara, ni vet. Det känns som att det är en massa jag missar/missat. Det känns som om jag fått i mig lite för mycket populärkultur, genom åren. Och nu står jag här, tjugo år gammal, och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag ska inte säga att det är jag som är värst, för det är jag verkligen inte. Men det känns ändå som att jag skulle behöva skriva en bok. Om det här. "Tjugo år, och inte en dag äldre än tio", skulle den kunna heta. Den skulle kunna handla om hur det känns att hitta något riktigt kul på Dutub, och samtidigt veta att man är allt för gammal för att hålla på med sånt här egentligen:

Jag måste nog skriva den där boken, ändå. Och framförallt måste jag duscha. Mitt hår är helt flottigt just nu. Usch och fy. Och det är värre att ha kort, flottigt hår, än längt flottigt hår. Ju längre, ju lättare är det att ha att göra med.

Egentligen borde det vara färdigtyoutubat för idag, men estersom vi ändå är, eller iallafall var, inne på ett så hedervärt ämne, slänger vi iväg en till.

Det Bästa

Igår kväll läste jag "När vi var generaler" ur Pojken i skogen igen. Jag hade tänkt göra det på nyårsafton, men nu blev det inte så. Oavsett när jag läser den, kan jag dock konstatera att det troligtvis är den bästa barndomsskilldringen någonsin. Eller, vänta. Snarare den bästa pojkskilldringen någonsin. Något man kan säga om Pojken i skogen som helhet, men för mig lyser "När vi var generaler" klarast. Fy, så grabbigt jag är som tycker att den bästa pojkskilldringen som finns är två pojkar som leker krig med papperssoldater. Iofs är jag ganska grabbig, speciellt när det gäller serier. Iofs är "Persepolis" en av mina favoritserier, och den är minsan gjord av en flicka(Dessutom är min favvo i "Persepolis" hennes mamma. Så det så). Iofs kanske man ska vara stolt över sin grabbighet. Bara jag slutar med att börja varje mening med "iofs" ska det någ lösa sig.

Rolig lek! (Gammal, men faktum kvarstår)

Nu ska vi ha kul, kära läsare. Gissa vem som är vem!

Kommentera mera (eller Kommentar-O-Rama!)

Sådärja. Tack vare en läsare har jag nu fixat så att det inte bara är bloggermedlemmar som kan kommentera inläggen. Att det inte gick förut var jag helt omedveten om. Jaja, nu är det fixat. Så sätt i gång och TYCK!

Jag vaknade kvart i tre idag. Jag har haft onte i benet i stort sett hela dagen. Snart är det nog. Snart får doktorn besök, varesig han vill eller inte. Så här kan det inte fortsätta. Inte nog med att jag inte kan gå ordentligt, nu kan jag knappt skriva heller. Smärtan sänker mig. Jäkla ben. Mer okoncentrerad än vanligt. Som om jag inte har nog med problem.

Jag måste läsa om "Pojken i skogen" snart. För vilken gång i ordningen. Ty i den ligger sanningen. Någon gång ska jag skriva mer om den. Var så säkra. Gårdagen var ganska Mats Jonsson. Eller, nej det var den inte. Men Björkhagen är Mats Jonsson för mig.

När vi ändå är inne på maskotar

Om man inte har något liv... får man ha något annat istället

Saxat från Engelska Wikipedia:

Izzy was the official mascot of the Atlanta 1996 Summer Olympics. Named Whatizit ("What is it?") in an early draft, Izzy the Whatizit was a departure from tradition in that it didn't represent a nationally-significant animal or human figure: rather, it was supposed to be a creature from a world that existed inside the Olympic Torch.

Izzy proved very unpopular. Busch Gardens, a theme park in Williamsburg, Virginia, named a new Wild Mouse roller coaster after the mascot, but the name was changed within the year.

Hjärnsläpp

Var ska jag börja? Trots att klockan i skrivande stund är kvart över tio, och jag i vanliga fall inte ens hade vaknat än, har det redan hunnit hända grejer. Jag vaknade runt sex/halv sju, och vid sju bar det av mot tunnelbanan. En stund senare var jag framme vi Skärmarbrink, och begav mig till den delen av stationen som huserar tåg i riktningne "Skarpnäck/Farsta Strand". Tåget som skulle ta mig till Skarpnäck skulle komma om några minuter. Bra. Det har äntligen börjat bli någesånär kallt ute, vilket började ta ut sin rätt idag. Det var fortfarande mörkt ute. Det var länge sedan jag vaknade och det fortfarande var mörkt ute. Nävl, jag sod på stationen och väntade. Titta tvärs över den lilla väg som ligger breve spåret. Tittade på huset rakt framför mig. En gång i tiden fanns där en skivstudio, där många kända artister sjungit av sig(Bland annat är jag tämmligen säker på att delar av "Kär och galen" spelades in där). Nuförtiden står lokalen tom, och skylten på utsidan är nerplockad. Jag minns hur det var att åka förbi Skärmarbrink som ung, och se skylten på väggen, och hinna tänka att det var coolt att det låg en skivstudio där, precis innan allt. För skrämarbrink ligger verkligen innan allt. Eller kanske mer mellan allt. Mellan förorten och storstan, eller iallafall det som vill göra anspråk på titeln "storstan". Jaja, nu gapar studion tom, och huset är åter bara ett vanligt hyreshus. Nej, föresten. En sak skiljer fortfarande huset från de andra. Väggen till vad som en gång var en skivstudio får fortfarande regelbundet besök av pigga graffitimålare, något som det inte finns några tecken på hos de andra husen. Det är lite som att målarna skonar den oskyldiga lokalbefolkningen, och istället satsar allt på att angripa det som en gång var musikindusrtins tillhåll, en tacksam måltavla.

Varför kommer inte tåget, det borde varit här för länge sedan? Kallt är det också. Efter en stund kommer budet i stationens högtalarsystem: Strömavbrott. Avfan. Det hela slutar med en prommenad ut mot Björkhagen.

- När man ser Björkhagens bostadshotell och känner sig hemma, då är det illa.

Den vita kolossen syns rätt bra på håll, trots allt. Fast nu var det ju inte dit jag skulle.

(Eventuellt kommer den spännande fortsättnignen att hitta ut på Internets senare idag. Om inte, kommer ända några utvalda att få reda på vad som hände när jag väl kom fram till Björkhagen.)

Vad det nya året gett oss

Jag var inte helt säker på om jag vill åka ut till Täby igår. Eller, visst ville jag. Men jag visste inte om jag skulle orka. Orka. Gud min skapare vad jag ogillar det ordet "orka". Någon gång ska jag skriva ett långt och surt inlägg om varför jag inte gillar det året. Men nu skriver vi om det vi borde skriva om istället. Efter att ha småsnackat Storm, kom jag fram till att jag borde åka ut iallafall. Han var först inte helt säker på huruvida han skulle komma, men under samtalets gång började han inse att han visst skulle ut och röjja. När jag några timmar senare satt ute i Täby insåg jag snabbt att han minsan inte behagade komma. Mupp. Istället kom Jordgubbe. Och Tim. TIM! Det var i runda slängar 1,5 år sedan jag såg honom senast. Lille Tim, vad skulle du i Småland att göra?

Årets hitills bästa citat: Jag menar, vad fan är livet egentligen?

Tänk på det barn, tänk på det. Trots att det nya året knappt var två timmar långt när det sas, är jag starkt tveksam till huruvida någon kommer säga något bättre än det i år. Och då är det trots allt inget komma mellan "livet" och "egentligen".

Själv är det lite upp och ner just nu. Mest ner. Men jag ser fram emot helgen. Då du, Storm. JAG VET VAR DU BOR! Eventuellt kommer en fet rapport om vad vi kommer att syssla med på Lördag. Eller snarare "Sysslande" med. Jaja. Eller kankse snarare dess följder. Eller inte följder, utan mer... Hur jag ser på det. Eller... (För de nyfikna ska vi alltså titta på film) Nåväl, något skriver jag säkert.

Jag funderade ett tag på varför Jeff inte var ute på MSN. Om någon borde vara det är det Falköpings egen RSS-drogare. Om han inte är ute på Internets, kanske han inte svarar i telefon ikväll? Sedan kom jag på att han befinner sig på ett tåg mellan Falköping och Helsingborg. Jag antar ett det förklarar ett och annat.

Nu spelar de Cher modell -98 på radion. Jag dör snart. På riktigt. Vissa saker ska min inte gräva i. Speciellt inte på andras bekostnad. Jäkla reklamradio.

Jag har knappt ätit under det nya året. Det kanske löser sig. Eller inte. Vi får se.

Nu vet jag inte vad de spelar på radion. Men det kan inte bli värre än när jag kom hit. Ty då spelade de "Hips Don't Lie". Värre kan det inte bli. Tro mig. Hur mycket man än vrider och vänder på det.

Klockan börjar bli mycket, jag vet. Vad som händer imorgon vet jag inte. Som idag, kanske. Fast på Torsdag vet jag som händer. Mer om det senare.

Föresten, Antila. Grattis på födelsedagen! Om det är någon jag ska gratta en sådan dag är det dig, din gammle skojare.

Klockan börjar, som sagt, bli en del. Nu ska jag gå och äta. Kanske ta mig en funderare. Men främst äta. Och efter det dra hem. Men vi hörs. Kanske redan imorgon. Jag hoppas nästan det. Jaja, någon gång blir det.

Sjösjuk

Jag sitter på sjuelva. På radion spelar de Westlifes förskräckliga cover på "The rose".

Mormor, ta mig härifrån. NU. Snälla?

Gott Nytt År!