"- Nej, jag läser aldrig något om bögar, och inte Nöjesguiden heller"

I Tisdags var jag på det här, och jag lovade Jeff att skriva om det. Där hände dock något som är mycket intressantare att skriva om än vad som faktiskt hände där. Något som jag borde ha skrivit om för länge sedan. Eller snarare något jag inte riktigt... vetat om jag verkligen borde skriva om. Jaja, nu kommer det ändå.

(Jag, Häger och Tanja satt vid samma bord. De kom in på ämnet "Carin 21:30-avsnittet som handlade om porr". Kjell Bergqvist var gäst.)
Anders(Vänder sig mot mig): - Jo, men du måste väl ha sett det där klippet... med..

Han behövde egentligen inte säga något mer. Självklart hade jag det. Så luta er tillbaka. Det kan inte bli roligare än så här. Roligare än allt: ”Hallå, nu tycker jag”, ”SHIT! SHIT! SHIT!...” och, som sagt, allt annat med för den delen.

Jag har tänkt mycket på "Diskutabelt", och på debattprogram i största allmänhet, och insett att debattprogram är den bästa sortens TV. Verbal boxning när den är som hårdast. För ni vet hur det är. När man sätter sig att följa en debatt vill man att det ska smälla. HÅRT. Och mycket. Klippet fick mig även att tänka på hur det hela började. Kanske är det ett program i stil med den första Diskutabelt-säsongen, anno 1989, som är teves framtid: En man, klädd i en jätteful skjorta och med rakad skalle, som rökandes svär, pekar med hela handen, avbryter och förolämpar sin publik. Som vi säger här på redaktionen: Ja, jag skulle titta iallafall.

TV3 får helt enkelt släppa alla sina 90-talsproduktioner på devede.

Bloggen Återuppstår

Eller, ja. Egentligen måste ju man dö på riktigt, eller iallafall sagt att man lagt av för att kunna återuppså, och bloggen har ju bara vilat sig lite. Men det lät iallafall bra. Och det är ju faktiskt det som betyder något. Jaja, här kommer en liten rapport på vad som har hänt idag.

Efter att ha varit i skolan åkte jag hem igen för att fixa lite saker, bland annat ringa Joamkim samt min pappa. Min farmor hann även ringa. När jag satt på muggen. Med mycket besvärad röst bad jag att få ringa igen när jag var klar. Det gjorde jag också. Vi småpratade i ungefär fem minuter. Bland annat om att det snart är påsk, och att hon fyller år, och hon frågade om jag skulle komma på besök. Jag sa att jag inte visste, smat att jag inte fick tag på pappa igår, men tillade att jag skulle ringa honom igen. Vid femtiden gick jag ut igen, mot tunnelbanan för att ta mig till Täby. Efter några stationer klev en ganska kraftig man på. Han satt sig breve mig. "Varför vill han sitta breve mig och trängas, ser han inte att stolarna mittemot mig är lediga?" hann jag tänka innan jag upptäckte att han var blind. Han reste sig igen och satte sig mycket riktigt mitt emot mig. Tåget började åka igen.

När tågen stannade vid Medborgarplatsen kom jag att tänka på när jag på våren i åttan praoade på ett tryckeri vid Fridhemsplan. Jag ägde ett digitalur på den tiden, och då det tog ett tag att åka från Hökarängen, brukade jag roa mig med att ta tid på hur lång tid det tog att åka mellan de olika stationerna. Väl framme vid varje station nollställde jag klockan och tog istället tid på hur mycket tid som hann passera från det att dörrarna öppnades, folk klav av/på och dörrarna stängdes igen. Sedan nollställde jag klockan igen och började räkna restid igen. Nuförtiden har jag ingen klocka.

Både jag och den blinde mannen gick av vid slussen. När jag är framme vid tekniska och går upp mot roslagsbanan kommer jag att tänka på den där gången sommaren 2005 som jag, Storm och Bejner(Som hade "sommarlov", han låg inne i lumpen) skulle ta en vända på stan. Jag tror att vi sa att vi skulle träffas vid tre utanför tekniska. Jag var där kvart eller tjugo i. Jag väntade. Ingen kom. Efter ett tag ringde jag till Joakims mobil och frågade var de höll hus. Jag fick svaret "Du är lite... sen.". Jag fattade inte vad han menade. Det visade sig förövrigt att Bejner var så hårt ptäglad av det militära att han varit där EN TIMME FÖR TIDIGT. Därav förvirringen. Eller så ville de bara inte att jag skulle följa med egentligen. Jaja, vi hade ganska kul, vill jag minnas.

Tåg mot Mörby Centrum. När tåget börjat åka bestämmer jag mig för att spana extra noga efter en greffitimålning som jag gillar. Den föreställer en skräckslagen sprayburk som spejar något, samtidigt som den ser en trasa tvättar bort det. Eftersom den är sprejad på en bro har jag fått för mig att det tar längre tid innan någon orkar åka dit och tvätta bort den. Och eftersom den är sprejad på en bro är den svårare att se från tågfönstret. Dessutom gick tåget en aningen fortare än vanligt. Jaja, jag hann iallafall se den.

Manligheten

All Singing, All Dancing(Featuring Guest Star Ulf Ekman)

- Du, har du hört Ulf Ekman har börjat spela WoW?
- Nej?
- Jo, de kör några polare tillsammans, de kallar sig "Livets hord".

Jag började en ny kurs idag. Efter kursen gick jag vidare till datasalen och fixade lite. När jag var klar gick jag mot tunnelbanan, och nära en av nedgången till Rådmansgatans station finns det en liten butik som jag knatade in till för att köpa tidningen och lite annat. Då det skulle bli bökigt att släpa om kring med grejerna i handen, frågade jag efter en plastpåse. En krona senare började kille i kassan att krafsa reda påen. Då butiken inte var en pressbyrå eller någon kedja överhuvudtaget, förväntade jag mig något i stil med en sladdrig fryspåse(Mycket vanligt, tyvärr). Fast då hade det väl inte kostat något? Nej, förhoppningsvis inte. Men nu fick jag inte det, utan istället plockade han fram en rejäl plastpåse som såg ut att så pall en hel del. Med en stor bild på ett ciggarettpaket på varje sida, samt texten "Blend" med stora bokstäver. Inte så att jag är emot rökning, tvärt om, det stör mig inte, men... Ja, det var ju inte rktigt vad jag väntat mig. Sak samma, den var ju faktiskt ganska snygg. Undra vad mamma kommer att säga?(Som om jag inte visste det.)

Igår kollade jag på SVT;s "Existens", "livsåskådningsmagasin" eller vad det kallas, även om jag sett indre än jag borde vågar jag påstå att det är mycket bra även om man inte är religöst lagd. Avsnittet skulle dessutom handla om Maestro Ekman, vilket alltid är intresant. I programmet talade de med motståndare till Livets Ord, och sedan fick Uffe svara på kritiken. Och natruligtvis var han sådär hal och slingrig som bara ledare för mysitska sekter kan vara. intresant. Något mindre intresant var dock programmet vinjett. De har bytt bort den där gamla, stämningsfulla där programnamnet skrevs med moln, och en finstämd låt spelades i bakgrunden. Nu hade de någon pajig... jag vet inte vad-låt istället, samt vinjettbilder som mest framstod som ett bizzart sätt av vara kvasikomisk på, med allt för snabba klipp. Plus att den nya loggan ger en obehaglig känsla av "Den fulaste 70-talstapen som går att uppbringa". Typ. Jaja.

När vi ändå är inne på gud, idag börjar ett nytt humorprogram som heter "Tack gode gud", baserat på improviseringar. Och sånt är ju alltid kul. Om jag tänker titta? Nja, men jag gillar namnet, speciellt eftersom det är ett humorprogram. Jaja.

Något jag nog ska se på är dock "The Simpsons". Det har länge som att jag fått kämpa för att följa den serien nuförtiden, men på senare tid känns det bättre, mindre motsånd. Och jag gillar ju verklgien Simpsons. Så jag ska nog kolla ikväll.

Well, take a look at you now...

Det var som sagt Mangakai-årsmöte igår. Jag blev återigen revisor. Sedan hände det väl inte så mycket. Eller ja, men vi tar det senare, kanske om någon dag eller så. Jaja. Jag ska skriva vidare på texten, samt fixa lite bilder till zinet. Annars då? Tja, semefinalerna i hockey drar snart igång och det blir såklart kul. Och så drar allsvenskan igång snart. Även om det tar någon månad innan allsvenska blir riktigt intresant. I början av säsongen: Halvvakna lag som springer runt på gräsplaner som mest ser ut som nyplogade leråkrar än fotbollsplaner. Senare delen av säsongen: Lag som vill VINNA, samt Drömmen om Europa(Ej att förglömma det här).

Nu måste jag snart gå, men jag funderar på att dra ut och nörda mig riktigt ordentligt. Serieteket har öppet idag... Ja, kanske blir det en vända där. Och så skulle jag behöva ta en sväng till gamal stan. Uj vad mycket jag har att hinna med. Jaja, det ska nog gå. Medd lite tur blir det dessutom en vettigare blogg imorgon. Jaja.

Höres!

Möte och grej...s

Idag är det som sagt årsmöte, och jag är lite upptagen med att skriva vidare på boken om mitt liv genom populärkulturen samt slösnacka med Häger, så det blir nog ingen blogg idag. Tills nästa gång kan ni ju skratta åt det här(Även om att jag mer var inne på att det finns en kille i Genshiken som liknar herr Borg).

Saker och ting börjar röra sig

När detta skrivs är jag fortfarande hos mina kusiner. Ur fanzinesynpunkt har det varit en bra helg. Fått en del skrivet. Snart ska jag hem och leta reda på mer råmaterial till zinet. Det känns som att det kommer bära hela vägen. Imorgon ska jag gå på Mangakais årsmöte. Jag funderade på att stanna hemma ett tag, sedan kom jag på att jag faktiskt är revisor.

"Det är så mycket nu... Så mycket nytt... Så mycket viktigt... Jag vet verkligen inte var jag ska börja... Förstår du vad jag menar?"

Jag vet inte om jag sagt det tidigare här på bloggen, men jag har ju fanzine på gång, eller ”På G” som det heter i Göteborg. Och eftersom jag är på besök hos mina kusiner idag och imorgon tänkte jag att jag kunde missbruka deras dator lite, och skriva vidare. Det har gått sådär. ”Flat Beat” med Mr. Oizo dunkar i bakgrunden, inställd på ”Upprepa”. Det är bra. Jag gillar att lyssna på ”Flat Beat” när jag är hos mina kusiner. Det är ju den ultimata ”Sitta vid datorn och skriva”-låten. Kanske är det så enkelt att den är den ultimata låten i stort. Jag hoppas nästan det.

Som sagt, det går trögt att skriva. I stället har jag ingetlivat lite på wikipedia, samt läst igenom folks gamla blogginlägg. Speciellt det sista har varit oerhört givande, även om fenomenet ”Markus läser gamla blogginlägg” är allt annat än nytt. Inte ”Markus läser gamla grejer, typ serier, eller tittar på gamla foton, och får tillbaka känslan av hur det var där och då, när DET hände eller när han läste det för första gången. Sedan inser han, eller inte sedan, han har veta om det hela tiden, men gör sitt bästa för att inte komma på det för tidigt, att hela hans liv funkar så. Leva en aning, sedan minns det som var. Lite ”Det enda som är bra med att åren går är att man får mer tid bakom sig att vara nostalgisk kring”-tänket. Även om det känns som att han slutade leva och gick över helt till att bara bli nostalgisk runt 1999-2000-2001-slänget”-grejen heller.

Jaja, jag ska verkligen försöka skriva något. Om det som är viktigt för mig. Jag vet inte riktigt om jag vill skriva vad det är jag funderar på att gå ner mig i, men det är bra grejer. Såklart. Det som jag gillar. Väldigt mycket.

Sådärja. Då har jag skrivit lite, iallafall. Jag får hoppas att mer kommer, men det gör det nog.

Jeff, se till att vara anträffbar imorgon. eller iallafall ha mobilen på. Eller iallafall vara hemma. Okej? Bra.

"...Och framtiden", som Häger skulle sagt

Vi skålade och söpo

Det var sista dagen på Geografin idag. Jag kom lite sent, men visste att det inte gjorde något. Det var ingen vanligt lektion idag, och då kunde man komma lite som man behagar. "Betygsamtal". Vi hade "sista-natten- med-gänget"-träff igår. Vi var en sju-åtta stycken(Ink. vår lärare Andres. Skön snubbe, och jag menar det verkligen) som satt och ölade, åt chips, snacka ditt och datt, bara var och hängde i baren på det vis man bara kan göra om man är minst tre killar i en klump(Med det inte sagt att vi bara var killar, men kvinnorna hängde inte i baren. Det satt breve och åt chips med dipp och småpratade). Jag önskar nästan att det hade hänt något knäppt eller roligt/krystat som jag kunde berätta här, men... Jo, föresten! EN sak hände som jag kan berätta. Och den är på den nivån att den säkert är helt ointresant och poänglös om man inte var där(och säkert även om man varit det), men ni vet hur jag är. Jag älskar anekdoter. Om det här hade hänt någon annan, och om jag hört historien via en blogg eller vad som helst, hade jag nog gillat den:

Några killar hänger vid baren. En av dem spettsar återigen öronen och hör ett bekant band från stereon, och säger: Fan, spelar de BARA Ebba Grön här?

När Andres kom gåendes från klassrummet, i rikning mot mitt bord känndes det som att det kanske skulle funka. När han satte sig ned sa han "Tack för senast".

Tack för senast. Det känndes vuxet. Sedan sa han att jag klarat kursen. Jag hade det på känn, han hade gett den typen av gliringar, eller vad man säger.

Först senare har jag satt de senaste dagarna i ett sammanhang. Kanske är det slut nu. Kanske har något nytt tagit vid. Jag vet inte riktigt, det är för tidigt att säga något om det. Men just nu känns det ganska bra. För at fira denna viljans triumf tycker jag vi avslutar med något passande, som sluttexter, typ. Ni har just sett. I rollerna tre. Tack för att ni tittade.

Kåbergs flickvän heter Per Ledin, heter Per Ledin, heter Per Ledin

Jag väntade på ett telefonsamtal igår. Det kom inte. Kolla lite på kvartsfinalerna i hockey. Tyvärr missade jag Leif Boorks psybryt(Tränare i Brynäs, hoppade ut på isen och gav publiken fingret. Enligt pressen. Fingrarna enligt mig. Det såg ut så iallafall). Men jag såg slagsmålet på slutet. När drömmen om GULD dött tar nävarna vid, om inte tidigare. WÖÖH!

Apropå Hockeyslutspelet så åkte mitt favvolag ut i veckan. Luleå. Inte för att jag kommer därifrån. Nejnej. Ty i Luleå finns en spelare som heter

Mikko.

Pukka.

På riktigt. Och så finns det de som undrar hur man kan gilla sport.

Jag upptäckte en kul sak idag, föresten. I Holland finns det en spelare från Georgien. Och han heter... Just det. Nu väntar vi bara på ett ett svar från sveriges fangirls.

Annars då? Tja, Geografikursen är i princip över. Det var jättekul så länge det varade.

Ikväll ska jag nog titta lite på devede. Som vanligt. Nej, föresten. Vanligtvis brukar jag titta på VHS.

Nördkonventens framtid?

Jag kom på en idé till en ny typ av konvent idag, som ett sätt att bräda Sapparikon: Retkon. När konventet börjar finns ett fast schema över vad som ska ske. Alltså precis som ett vanligt konvent. Men allteftersom konventet fortskrider ändras schemat, naturligtvis inte rörande de programpunkter som kommer, utan redan varit. Det gäller alltså för arrangörerna att tillrättavisa besökarna:

- Nejnej, min bäste herre. Ni kan omöjligtvis ha sett "Akira" klockan 16:00 i stora filmsalen. Då var det en föreläsning om hemslöjd genom tiderna.
- Men...
- Appappapp!Tror du jag står och ljuger, DET ÄR JU JAG SOM HAR UTFORMAT SCHEMAT!

Och så vidare.

Det sista som händer på konventet är att försöka knyta ihop säcken, så att besökarna vet vad som hänt, och vad de har gjort/inte kan ha gjort.

Jag tror det kan bli stort. Minns var ni läste det först.

Årets hajp: Nollettrocken!

Jag says:
Såg du Melodifestivalen?
Jeff says:
Näpp. Jag var på punkkonsert då.
Jeff says:
Asta kask för sjutton gubbar.
Jag says:
Okej. Att de fortfarande lirar ihop var en nyhet för mig. eller så har jag bara förträngt det.
Jeff says:
återförentas. Släpppte nytt för något år sen
Jag says:
Det var det jag menade. Eller... Ja, det var det. Egentligen är det emot Rockmyten att gå på konserter med återförenade band.
Jag says:
[Undantag finns, dock]
Jeff says:
Asta kask är punk, inte rock. Rock är för gamla gubbar
Jag says:
Inte av betydelse. Rockmyten vakar över oss alla. Dessutom är det ÄNNU värre med återförenade punkband.
Jag says:
Fast du kanske tycker Sex pistols -96 och Buzzcocks .02 är lika fräcsha som tillbaka till dagarna.
Jeff says:
Nä, men Pixies däremot
Jag says:
Men det är principen som räknas. Återföreningar är i 9 fall av 10 att jämnställas med den där bajskorven du inte lyckas spola ner, hur mycket du än försöker.
Jeff says:
Det är bara om man är musikpretto. Jag tycker däremot det är ganska kul, för att alla rockband som återförenas har samma jackor på sig.
Jag says:
Lätt för dig att säga. Jag har ett senhögstidum fyllt av rockprettoness att ta hänsyn till.
Jeff says:
Dito. Fast det har övergått i humor för min del
Jag says:
Läste du också NME?
Jeff says:
Ja!
Jeff says:
Det gjorde jag ibland!
Jag says:
Än har såren från skoltiden inte läkt tillräckligt för att jag ska kunna skratta åt det...
Jag says:
Föresten... När du gick i högstadiet...
Jag says:
...tänkte du någongång något i stil med:
"Fan, 2001 måste vara det bästa musikåret någonsin! Och tänk att JAG fick uppleva det!!!!!!!!111111sJUa "
Jeff says:
Ja, det tänkte jag
Jeff says:
fast det var nog senare typ i gymnasiet.
Jeff says:
i högstadiet var jag emst inne på åttio/sjuttiotal.
Jag says:
Vilka -01-plattor har du i din skivsamling?
Jeff says:
Oj! Vilka svåra frågor >_>
Jag says:
Skyll dig själv, det var du som startade det här.
Jeff says:
Hm, jag har inte alla plattor här, men jag vet att jag har mycket tjejrock från den tiden. Typ sahara hotights, the donnas och sånt
Jag says:
Jennie Bomb. Såklart man lyssnade som faaaan.
Jeff says:
JA!
Jag says:
Jag utgår från att du har "Is this it".
Jeff says:
japp.
Jag says:
White Blood cells?
Jeff says:
näpp
Jag says:
Illa.
Jag says:
Något svenskt då? The Plan?
Jeff says:
hm... Kanske...
Jeff says:
Minns inte...
Jeff says:
Vad har du egentligen?
Jag says:
Inte så mycket, egentligen:
Jag says:
Skivor jag har som kom -01: Jennie Bomb, Is This It, The Plans debut, Vues andra, "White Blood Cells" Med Stripes... Ev något mer.
Jag says:
Föresten, minns du det ultimata nollett-skämtet[Som förvisso kom våren -02, men det räknas ändå]: "Jag lyssnar fortfarande på Kid A" skrivet på en t-shirt.
Jeff says:
Aldrig sett
Jeff says:
det är nog för sthlm för mig
Jag says:
Nja, nog mer "Saker som det krävs en Markus[Tm] för att uppmärksammas".
Jag says:
..."Eller för att ens uppfattas som kul"
Jag says:
Men jag skrattar fortfarande gott åt det, även om det är tämligen poänglöst fem år senare.

Gott och blandat

Jag har lovat Jef att skriva något idag, så att han har något att läsa när han kommer hem. Ja, då får jag väl skriva något, då. Egentligen händer det ganska mycket nu, så det borde således inte vara någon omöjlighet att skriva något långt och nördigt.

Min ständiga 90-talshype fortsätter, som sig bör. Det känns som att jag vinner mer och mer mark dag för dag. Förhoppningsvis ska detta resultera i något. Typ en bok. Eller en TV-serie! "Hallå! Nu tycker jag..." ska den heta, och bestå av en massa ihopklippta 90-talsgrejer. Tänk er de första sekunderna av "Smells Like Teen Spirit", samtidigt som man ser filmklipp på en springande Hernán Medford, följt av den andra JAS-kraschen. Frågan är om det kan bli bättre än så. Minns var ni läste det först.

Det var ett tag sedan jag träffade Farsan nu. Ganska för länge faktiskt. Förra helgen var jag förvisso upptagen, men snart får jag fan skärpa mig. Man får ju inte vara doom iii hoovett.

Trots att det tog ett tag innan jag kom in i skolans datasal hann jag lära mig ganska mycket.

Ikväll börjar Hockeykvartsfinalerna. Bara så ni vet. Och den sista play off-matchen till kvalserien. Och så är det The Fucking Champions League på teve ikväll. Mycket att se fram emot, onekligen.

Nej, nu ska jag nog dra vidare och nörda mig. På bibblan. Bland annat.

All Your Mother Are Belong To Us

Så. Ännu en helg går mot sitt slut. Den har varit sådär. Jag lyssnade på en del bra musik i Fredags, Hockeykvartsfinalerna blev klara, det gick bra för en massa Svenskar ute i fotbollseuropa(Fast frågan är om jag någonsin kommer att förlåta den där muppdomaren som gav Johan Elmander RÖTT kort. För något som inte ens borde resulterad i ens en varning. Alltså, johan och motståndarlagets målvakt jagar bollen, och kommer glidandes mot varandra. När Johan märker att han kommer att krocka med målisen, drar in benen mot kroppen, för att dämpa krocken. Han "försnällar" alltså saken. Och för det blir han UTVISAD! Den där domaren var verkligen doom iii hoovett). Annars har det nog inte hänt något specielt.

Jo, föresten! Jag har snackat NES med en kompis. Han hade köpt en, med orginalkartong, för 610 kronor, men lyckades inte få igång den. Det mesta av vårt "snack" är ganska ointressant för utomstående, skulle jag tro. Mest en massa tekniskt prat, typ "Du Markus, hur får jag igång den?" eller saker istil med "Vad gillar du DET spelet?". Men en ska var ganska kul. Dessutom var det så länge sedan jag slängde in en chattlogg senast. Således:

Kompisen says:
har invensterat mina pengar i ett NES med originalkartong
Jag says:
Äh, det har jag haft sedan lågstadiet.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Omslaget till Expressens sportdel idag. Klockslaget 19.00. Under det, meningen "Tid för hjältar". Resten av omslaget bestod av bilder på en spelare från vart och ett av de fem lag som hade chans till slutspel i hockeyn. Ytterligare ett bevis på att det finns folk som vet vad de sysslar med.

Pavel Brendl såg förövrigt ut som Markoolio. Skrämmande.

Jag läste nyss att Zlatan återigen går med på att spela i landslaget. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag struntar i att kommentera det närmare. (Ja, det här tangentbordet SUGER, om ni också stör er på min stavning nu.)

Dagens, på ett ungefär

Jag skulle skrivit en del idag, nu blev det det här istället. De senaste timmarna har jag fått en hel del att tänka på, om man säger så. Men jag funderar på att åka hem och kolla på teve iallafall. Sedan får vi se. Med lite tur blir det lite ordentligare blogg i helgen. Då bör jag iallafall få lite tid att skriva ner en massa saker jag borde skrivit ner för länge sedan. Jaja.

Många äro kallade - En två timmar lång Thriller

På väg till skolan mötte jag min lärare, Andres. Han sa att provet var flyttat till en annan lokal. Så det bar åter ut på Sveavägen. Jag gick den korta biten till "det andra huset". Vid hissen mötte jag två klasskompisar. En frågade mig hur jag k'nnde inför provet. Jag hoppades att det skulle gå bra. Vi tog hissen upp en våning, svängde av mot vår sal. Utanför, på en soffa, låg en fjärde kursare och sov. Killen som frågat mig smög fram till honom och väckte honom med ett bryskt vrål. Det var såklart hur kul som helst. Ytterligare några kursare kom. Och efter ett tag kom Andres. Dörren öppnades och vi gick in. Det känndes verkligen att det var prov på gång. Det var den sortens lokal. Den perfekta klyschan. Inte en jättestor sal, men ändå tillräckligt stor för att skapa pluggstämmning. Vi satte oss. Andres berättade en jättekul anekdot om en elev som skicka typ ett epost i vilket det stod "Jag är i Åre och åker skidor, kan inte komma på provet". Anekdoten fick mig att förstå att jag valde rätt kurs. "Nej tyvärr, jag är i Åre och åker skidor" ska från och med nu vara min ständiga bortförklaring när jag inte kan komma på något nördmöte eller så. Jag tror att den repliken har möjligheten att bli lika stor som "Doom iii hoovett". Jag hoppas iallafall det. Jaja. Andres gav oss provet. Jag bläddrade igenom provet. Ett par till kursare trillade in. Jag började skriva. Jag vet inte vad klockan var exakt. Gissningsvis lite över nio. Jag skrev igenom provet, allt efter bästa förmåga. Efter ett tag, jag vet inte hur länge, minst en timme iallfall, började det kännas segt. Men jag tänkte då rakt inte ge mig, inte lägga mig först. Någon annan fick allt lämmna in sitt prov först, innan min moral tillät mig att ge mig. Jag tänker inte vara den som är ensam när kvällen är slut. Det småkliade i händerna. Jag reste mig upp, gick ut och in på toaletten. In på muggen. Ut igen en stund senare. Ensam. Noterade att toadörren hade stålkanter. Ansåg att handfaten var mycket fräscha. Gick tillbaka till provsalen. Ingen hade lämmna in. Skit. Skrev lite till. Då. En kvinnlig kursare lämmnar in. Bra. Jag fortsätter skriva. Ytterligare några lämmnar in. Efter ett tag konstaterar jag att jag inte kan svara mer. Lämnnar in. Som nummer fem. Helt okej. Jag sa ju att det skulle gå bra.

Det stora kalaset 2

Sådärja. Då var det dags för min ettårspressang till er läsare. Den utan tvivel bästa roliga historien någonsin.

-Vet ni varför Kicki Danielsson gick upp i vikt?
-Nää...
-"Dag efter dag" med Chips.

Ridå.

Det stora kalaset

Den tjugotredje Februari 2006 skrevs de första trevande inläggen på den här bloggen. Sisådär ett år har passerat. Jag vet att det är alla klyschors moder, fader och moster, men Mycket har verkligen hänt sedan dess.

Jag har slutat skämmas över att jag läser bloggar skrivna av folk jag inte känner(Det kan låta motsägelsefullt att det faktiskt tog emot i början. Av flera skäl. Bland annat för att den första blogg jag satte i system att läsa var Robert Lauls, och honom känner jag då verkligen inte, Men han är lite guld, så det löser sig), jag har förhoppnings blitt lite bättre på att skriva, jag har läst och inspirerats av "Pojken i skogen" igen och igen, jag har... Äh, jag har ju redan skrivt den här typen av inlägg förr. Men ni fattar.

För att fira ettårsdagen har jag en mycket speciell liten sak för er, men innan jag känner att vi är redo för det tunga artilleriet gödslar vi med lite guld. Egentligen ska man kankse inte göra sig lustig över sånt här, då jag vet hur mycket det svider, och hur dåligt både han och det Engelska folket mådde av det här(Och alla andra fotbollsnationer som trillat dit i en straffläggning), men kom igen. Det är ju kul.

Kungen heter Mats

Dagens äckel

Varning, vissa kan uppfatta det här inlägget som aningen stötande, då det avhandlar ämnet blod. Ni har blivit varnade.

När jag vaknade i morse var det fullt med blod på min kudde. Det fanns små blodspår på täcket och lakanet, samt lite på min tröja. När jag gick till badrummet, för att tvätta bort blodet i ansiktet, och även tog av mig tröjan, märkte jag att det fanns en del på baksidan av tröja. Visst, jag hade vänt mig i sängen innan blodet stelnat, men ändå. Senare, ute på stan, skulle jag snyta mig. Jag drog mitt högra pekfinger längs mina näsborrar, och snortade till lite. När jag var klar tittade jag på fingret, som nu fått en ljusröd nyans. En stund senare hostade jag till. Jag vet att snor hör hemma i näsan, men nu hade jag hostat upp en liten bobba. Jag vände mig om och spotade ut klibbet. Jag förväntade mig en liten gulröd sak. Det som landade på marken var istället en ganska stor svartröd sörja, inkletad i saliv.

"Du, jag har rökt i tio år, och jag har fan inte märkt något."

Det här inlägget snuddar vid att vara reklam, eller propaganda om man så vill. Men det är för en bra sak. För plötsligt fanns hon bara där. Ståendes, leende uppe i högra hörnet på dagens Aftonblad, bärandes sin "Miss Motor"-tröja. Tuva. Eller Sussie, vilket som. För köper man dagens Aftonblad, och lägger ut ytterligare tio kronor får man en kopia av "Smala Sussie". TIO KRONOR! Till alla er som inte har sett "Smala Sussie", ta chansen. "Smala Sussie" är den klockrenaste filmen någonsin. Om någon film ska föräras med titeln "Världens Bäst Film", är det den. Den har verkligen allt den behöver. Så gör mig inte besviken. Iofs känns "Sussie" som en film jag gärna vill se tillsammans med folk. Det är den typen av film. Jaja, gör som ni känner.

Jag fattar fortfarande inte vad det här ska vara bra för

I förra inlägget gnällde jag över att jag tvingats till att skaffa google-konto. Jag vill inte vara gnällig, men vad annat kan jag vara? Bloggen krånglar ju något helt vansinigt. Det tog en halvtimme att komma in. Det SKA det inte göra. Jäkla pissgoogle. Jaja, nästa inlägg blir roligare, tro mig.

Vad skulle det där vara bra för? VAD?!

Jäkla facistgoogle. Jag har dragit ut på det. Men till slut. Gick det inte längre. Jag var tvungen att byta från vanligt konto till googlekonto. Jag var nästan beredd på att lägga ner ett tag, men jag ändrade mig. Jag kommer att fortsättatt dumblogga, på precis samma adress som tidigare.

För att fira det, eller vad man nu ska säga, slänger vi iväg med en dutub-film som är garanterat Ingetliv.

Saxat från kommentarerna:
"gött att dom sänkte orginalljudet också, känns lite Polsk dubb..."

Nu ska vi ha PARTY! - Inlägg trehundra-superspecial! (Världens mest olydiga blogginlägg)

Ja, barn. Då var vi framme vid inlägg nummer trehundra. Då jag har uppmärksammat jämmna hundratal förut, gör jag det igen. För en tid sedan funderade jag på hur jag skulle uppmärksamma det den här gången, och jag kom på något. Dock kommer jag inte ihåg HUR jag kom in på det, men det ska förhoppningsvis inte göra så mycket. Ty jag kom att minnas något. inte för att det är något speciellt med det, då jag ständigt är säkert förankrad i det förflutna. Jaja. Jag kom att minnas...

Åren av Odåga.

Och nu syftar jag inte på "Odåga" som i "Snorunge", utan som i... ja, ni vet...

Saxat från Nördwikin(Jag vill minnas att det var jag som skrev den artikeln. Såklart, föresten):

Odåga
Filmvisning i Mangakai-regi. Ursprungligen en idé av Simon Lundström 1997. Simon ville göra en visning i lite mindra skala, istället för att blåsa på med stor Dougakai. Alltså en "Odåga". Till skillnad från Dougakai, skulle man på Odåga bara visa en serie/animé. Det blev dock bara en Odåga av det slaget. Åren senare, när Dougakai gått i graven, och Johan Nordström började anordna filmvisningar, tog han namnet "Odåga" till sina visningar. På grund av den historiska bakgrunden var Johans första "Odåga 2". De "nya" odågorna anordnades från December 2000 till Augusti 2002, och var mest kännetecknade av tekniskt strul av olika slag. Tolvan blev den sista.

Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga gällande fenomenet Odåga, förutom att de var inriktade på att köra nyare grejer. När jag skapade den här bloggen tänkte jag delvis fylla ut den med diverse topplistor av olika slag, då jag älskar topplistor. Det har inte blivit så mycket av den varan, förutom i början, men nu är det dags igen.

De öppnings/slutlåtar som är mest "Odåga", Topp fem

5. One Piece - Memories

4. Hellsing - Shine

3. Pretear - White Destiny

2. Mahojin GuruGuru - Magic of Love

1. One Peice - We Are! (Mer känd som "Till havs!")


Och eftersom detta är ett jubelinlägg, varför inte fräsa på med en lista till?

De för mig personligen viktigaste händelserna/ögonblicken under Odågaåren, Topp Tio

10. Jag träffar Tomas Antila för första gången. (Augusti -01)

9. Alla gånger utanför ingången till Biograf Focus, innan dörrarna öppnades. (Oktober -01-Augusti -02)

8. Jag vaknar och märker att min mamma inte väckt mig tidigare som jag bad henne, och hinner tänka "SHIT JAG KOMMER FÖRSENT TILL NIEA_7!!!!!!!" innan jag skyndar mig upp. (Oktober -01)

7. Jag öppnar dörren åt min Kusin Helen, varpå hon kommenterar min Sex Pistols-tröja med: "Men vad har du på dig?"(Märkbart förvånad, Juni -02)

6. Jag inser att det, tackvare att jag inte kan vara kvar på hela Odåga 12, eftersom det krockar med Kalas 2002, kommer att ta flera år innan jag kommer få se "Sen to Chihiro no Kamikakushi"(ÄKS Spirited Away) (Maj, respektive Augusti -02)

5. Simon Lundström upptäcker Dance Dance Revolution. (November -01)

4. Anders Svenssons Frisparksmål mot Argentina. (Juni -02)

3. Rökutvecklingen under Niea_7(Eller varför inte bara Odåga 8 i stort, Januari -02)

2. Jag ser Cirkelmagi Guruguru för första gången. (Oktober -01)

Och slutligen... Korka upp Champagnen, för här kommer EEEEEEEEEEEEEETTTTTTAAAAANNNN!

1. Jag går hem tidigt från Kents Konsert på Kalas 2002, bland annat efter att ha deltagit i allsången på "Pojken med hålet i handen", och Odågatiden tar slut. Det var roligt så länge det varade. (Augusti -02)

Bubblare:
Jonas Nelson vinner INTE teckningstävlingen på Odåga 8(Förvisso en speciell händelse, men dels vorde det roligare att ta med det bidrag som vann men det fick inte plats på listan, och dels var Nelsons bidrag inte speciellt bra i mitt tycke, så en SÅ stor skräll var det inte), Jag vinner över "Otaking" i Pyo Pyo(Förvisso kul, men lite väl internt) ochJag får utskicket till Odåga sju(Iofs ganska viktigt, men det var redan så mycket Odåga Sju på listan, dessutom var det annat viktigt som måsste in).

Sådärja. Tack så länge. Hoppas bara någon orkade läsa klart allt. Man kan ju alltid hoppas.

Ny Radio

Jag var hemma hos Storm igår. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det slutade... eller inte slutade, utan snarare artade sig så att vi satt och piratsände radio via Shoutcast: Radio Fruktsallad, som Storm har sänt lite då och då förut. Jag tror dock att det var första gången han hade någon gäst. Det låter troligt, iallafall. Vi hade runt tre/fyra lyssnare. Det var riktigt kul, faktiskt. Nu är det förvisso Storms frekvens det där, men jag hoppas faktiskt på en fortsättning.

Dagen som idag plus Det Bästa V

Nu spelar de dan där covern på "Truly Madly Deeply" på radion igen. Jag har så svårt att vänja mig. Inte för att den spelas speciellt ofta, eller att det är en gammal favoritlåt. Snarare att det är en del av min barndom som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera(Nu syftar jag på orginalet. Såklart). Jaja, nog om detta.


(Ja, jag har tråkigt.)

Det Bästa IV

Avsked gör alltid on, speciellt när det gäller bra saker. Se och gråt. Men glöm ALDRIG att 90-talet inte kan dö.

Det Bästa III

Saxat från dagens teve-krönika i Expressen, skriven av Britta Svensson(Som fortfarande har Sveriges fulaste Byline), om gårdagens "Ett herrans liv"-avsnitt(Med Jan Guillou som gäst):

"Kanal 5;s svar på Piff och Puff satt som slagna av blixten. Inför denna uppvisning av sann Manlighet slank inte en enda slipprighet över deras läppar."

Jag har sagt det förr: Manlighet håller i längden.

Det Bästa 2

Saker jag ska göra perioden idag+nästa vecka

Ringa Jeff, ringa min farmor, plugga en massa imorgon, försöka få tag på Häger-Jönsson(HJ, om du läser det här, du vet hur jag nås!), kolla upp diverse saker inför helgen, försöka kolla på gamla teve-serier ordentligt, prata med min pappa, plugga lite till...

...och kanske städa.

Det allra, allra BÄSTA

Jag har varit, och är, fortfarande tveksam. Borde jag verkligen lägga upp den här filmen? Efter den är det ju... Slut. Den har allt. Allt börjar, slutar och börjar om via den. Å andra sidan: OM jag lägger upp den, kan jag inte längre rädda dagen med att slänga upp en simpel dutublänk, jag måste kunna göra något själv. Så det är kanske bara dagens rätt? Svårt. Det gäller att inte vara doom iii hoovett, utan kunna se skillnad på rätt och mindre rätt. Äh, jag tar chansen. Jag kastar mig handlöst ut i mörka natten och hoppas på att landa mjukt. Det är trots allt det som det innebär att vara Man.

Jag tror visst bloggen överlevde. Jag kan fortfarande skriva. Då kan jag ju till exempell nämna att när jag såg det klppet igen, som vuxen, slogs jag av insikten om hur hög Johan Wanloo-faktor det där klippet har. Dels hur mannen är tecknad, men även skämtet i sig.

Musik till vår nördiga Fredag

Föresten, jag kom på ett till kul citat från studierna. Idag fick vi ett papper, där vi skulle skriva vad vi tycker om kursen/osv. Vår lärare, Andres, berättade att han några dagar tidigare hade fått till baka ett sådant papper från en annan klass, där det bland annat stod:
Aldrig mer Barcelonatröja.

Hur kul som helst. Nåväl, de flesta vet säker om det redan, men världen har nyligen utsatts för ett ego under attack. Haha, jag kna inte annat än leka med tanken på om det hade lyckats. Bra isåfall. Ty Internets är av ondo. Ni vet det, jag vet det: Alla som gillar Internets är doom iii hoovett.

- Meen doo mååste juu vaaraa doom iii hoovett!

Jag pluggade idag. Det var rikigt kul. Jag kommer sakna den här klassen. Jag gillar den skarp. Med jämmna mellanrum kan man lyssna till helt guldiga citat och händelser. Och sånt gillar jag. En favorit:
Läraren har talat om ett gammalt nyhetsfilmklipp där en bergvägg vid en sjö/havet rasar samman, och några människor dras med i den efterföljande vågen, varpå några drunknar.
Kille 1: Ja, det har jag sett på "Worlds most amazing videos".
Kille 2: Worlds most Amazing... Skulle det gått där skulle det väl sluta med att någon kom med helikopter och räddade dem...

Jag tyckte det var jättekul. Nåväl. Gårdagen var ganska jobbig, men under större delen av dagen har jag gått runt och flinat, till gränsen på okontrollerbart. Det är inte alltid man gör det efter att ha pluggat. Trots det jobbiga igår, hände iallafall något bra: Jag lyckades beställa ett ex av Kai Martin och Stick!;s sammlingsskiva. Länge trodde jag att det bara var Silence själva som fortfarande sålde den skivan idag. Och Silence suger. Inte. Men de vet inte hur man säljer skivor på nätet. Med postförskott, barn, postförskott. Men nej, inte Silence då. Där ska man krångla med kort och grejer. Jaja, nu löste det sig ju tillslut. Men mer om det när skivan kommer.

Ett något vettigare inlägg

Idag:
...gick jag upp klockan två.
...har jag slökollat på "Smala sussie". Igen. Gudars vad den filmen bara är bäst. "Fan, det finns en skitfrän scen med där..."
...insett att jag borde vara hemma nu, så jag kan kolla på Sverige-Egypten.

Nej, det där gick ju inte speciellt bra. Jaja, jag ska ändå åka hem snart.

RAFFE!

Jag vet att jag borde skriva något vettigare, men just nu är det Ralf Edström på radion. GULD! Ja, jag skriva något vettigare. Snart.

Mellanstadiegenerationen

Igår. Jag satt och slösurfade. Av någon anledning gick jag in på offan.org och tittade lite snabb. Sidan var uppdaterad. Ny nummret var ute! Eller, ja. Egentligen skulle det komma idag, men! Sidan var uppdaterad! GULD! Jag kopplade ner, ty nu var det bråttom. Kollade på sjuelva. Bara förra nummret. Kollade pressbyrån/Rådmansgatan. Bara förra nummret där också. Då. DERBYBUTIKEN! VID SERGEL! De får alltid in nya nummret av offan några dagar innan andra butiker. Det är förövrigt det jag nyttjar Derbybutiken till. Köper nya offan(Ja, jag vet "offan" ser rent överfördjävligt ut i skrift. Men det låter bra när man säger det. Alltså får det fortsätta att heta "Offan"). Jaja, jag skyndade tid. Ty det var bråttom. Vetskapen om att nya nummret i teorin var ute hade startat något. Trots att nummret säker finns kvar imorgon, och veckan efter det, MÅSTE jag köpa nummret. För annars bryts magin. Den där mellanstadiemagin, ni vet. Magin som infinner sig när man i sann mellanstadiestil ska köpa ett nytt nummer av en tidning. När jag skyndade mot Derbybutiken tänkte jag mycket på det. Mellanstadiekids som glatt kramandes sina stålars skyndar mot konsum för att köpa nya Stålmannen, Spindelmannen eller Kalle Anka eller vad som helt. Det var precis samma känsla. Känslan av att något skulle dö om man inte köper tidningne IDAG!, något viktigt. Medans jag skyndade fram tänkte jag även på risken att Derbybutiken skulle ha stängt. Klockan var över sju, och jag hoppades att de stängde åtta, men jag var inte helt säker. Väl framme vid sergelgatan så det rätt stängt ut. Tänt i butkerna, men inget folk i dem. Väl framme vid Derby visade det sig att jag haft rätt. Sju. Stänger de. Jag kunde konstatera att magin snart skulle falna, dö bort. Jaja, så går det ibland. Då. Ett sista hopp. Pressbyrån/Sergel. Köpte jag inte nummer 8/06 där, några dagar innan den borde vara ute i butikerna? Jo, jag tror det. Jag skyndar in. Och där. Där är den. Offside nummer ett 2007. Stora kultnummret. Allt om allsvenskas största kulthjältar. Jag hastar till kassan, slänger åt mig lite tilltugg på tåget hem. Magin dog inte, den var kvar hela tiden. Och där och då, med en pressbyrånpåse under armen, på väg mot T-centralen, insåg jag något. Magin kan inte dö. Inte för mig. Inte får någon av mina gelikar. Vi i mellanstadiegenerationen. Vi som lever som om femman aldrig tog slut. Vi är speciellt utvalda av en högre makt. Om vi bara fortsätter att spela våra kort rätt, kan och kommer magin aldrig att dö. Vi kommer fortfarande tycka att månades höjdpunkt är när våran favorittidning kommer ut med ett nytt nummer, och vi kommer att njuta av varje sekund när vi sitter på bussen/tunelbanan hem och slukar den. Vi kommer storögt att ta del om spännande texter, och le hjärtligt åt skojiga anekdoter eller knäppa ordvitsar. Samtidig vet vi att vi får betala ett pris för vårat sätt att vara. Frågan är om vi, Mellanstadiegenerationen verkligen bryr sig. När man tänker efter gör vi nog inte det, och frågan är om vi någonsin kommer att göra det. Och varför skulle vi det, egentilgen? När livet inte blir bättre än en rolig anekdot i goda vänners lag finns ingen anledning att klaga. Ty enade vi gå, enade vi stå. Mellanstadiegenerationen.

Tillbaka till Björkhagen

Idag var det åter till Björkhagen, min hudläkare kallade. Det gick rätt bra, faktiskt, även om det naturligtvis var jobbigt på sitt sätt. Jaja, nu ska vi inte älta det för mycket. Man måste kunna gå vidare, serru. Och man kan säga att jag gjorde det igår. Efter ett antal försk fick jag tillslut tag på Jeff. Vi slöpratade i drygt en timme, sådär. Samtalaet tog aldrig riktigt fart. Plus att han var ganska trött/utmattad. Men vänta du bara, jag ringer sej igen, serru!

Ett inlägg blott för inlägget skull

Sådärja. Nu ska jag gå. Gå och äta. Jag avskyr förvisoo Mc Donalds/Sveavägen, men jag har faktiskt inte ätit på hela dagen. När jag kommer he ska jag ringa Jeff. Typ. Jag gick upp vid tre idag, föresten. Och så. Bara för sakens skull:

En Video. Någon gång ska jag berätta om bakgrunden till det här inlägget.

WÖÖH!

Glöm Thanksgiving. Glöm dden fjärde Juli. Dagen då Amerika är som mest America, och ineslutna i sig själva är en helt annan dag:

Super Bowl.

Igår gick den 41;sta av stapeln. Det blir inte mer "YEAH!" än Super Bowl("YEAH!" heter som bekant "WÖÖH!" på Svenska). Aldrig någonsin. Jag gjorde ett tappert försök att titta igår. Det gick inte speciellt bra. Utanför Nordamerikas gränser är det ett dödsdömt projekt. Utan öl, medtittare som man kan skrika "YEAH!" och "WÖÖH!" med funkar det liksom inte. Dessutom är det bara att konstatera: Det blir inte mer Amerika+sport än NFL. Jag kunde även återigen konstater varför (riktig) fotboll aldrig kommer att slå stor i staterna. Och vet ni varför? Klart ni gör. För att i football är det fyra perioder. Plus att man dessutom avbryter spelet och stannar klockan så ofta man kan. Alltså: Jättemånga tillfällen att sälja skräpmat på. I riktig fotboll bryter man matchen en(1) gång. Alltså bara ett(1) tillfälle att kränga mat, öl och liknande till publiken. Klart att en sådan kostig sport aldrig kommer funka över där.

Jaja, en bra sak förde iallafall cirkusen med sig. Jag har hittat något nytt att nörda ner mig i: Super Bowl-loggorna. Underbart. Varje super Bowl har sin egen lilla logga, med nummer och allt. Ni vet var jag tycker om sånt. Jag gillar verkligen att det är en ny vaje år, istället för en allmän logga man har varje år. Att det är olika förstärker verkligen intrycket av att varje är speciell. Detta händer EN gång, liksom. Jaja. Bara för er skull tar jag några favoriter.

Idag. Typ.

Det kan vara för att det är dålig belysning i det här rummet, men nu måste jag återigen ta av mig mina brillor för att kunna se någelunda. Snart måste jag bara ha nya. Jag sitter med ögonen bara centimeter från tangentbordet. Folk måste tro att jag går på något. Eller så ser de glasögonen breve mig och fattar hur det ligger till. Eller så fattar de bara ännu mindre.

Det Bästa

Två av världens bättre låtar, vars videor bevisar att iallafall det var bättre på 70-talet.

Nuäre MIN tur att vara wannabefjortinigen-aktig, foppbarn!

Efter den lektionen i manligt stilkänsla, ¨går vi över till något helt annat, nämligen ett såkallat...

...Skunktest!

Vad är klockan när du börjar med det här: 18:46.
Hur vaknade du idag: Först av min Mamma. Sedan av min Mammas helt galna väckarklocka. Jag drömmde något om att någons telefon ringde, eller något liknande. Efter ett tag fattade jag var det egentligen var.
Vad har du gjort idag: Snackat med min handledare, min lärare, min mamma och med Jeff.
Vad har du snackat om idag: Skolan, röka, bloggar, rikskuponger och Torbjörn Fälldin.
Vad ska du göra när du kommer hem: Duscha, slökolla lite på Video, öppna lite gamla brev.
Vad hände igår: Inget speciellt, egentligen. Jo, en sak. När jag skulle gå och lägga mig, klockan kvart i ett, drabbades jag av alla näsblods moder, fader, moster, kusin samt halvbror. Det rann likt krantänket. När det löst sig gick jag inte på toan och hostade upp en riktigt slembibba, av blod. Det var det vidrigaste jag sett på åratal. Usch och fy.
Vilken är din favoritlåt just nu: "Partytrix" med Las Palmas.
Vilken film såg du senast: Jag är inte säker om jag sett någon efter "Rocky Balboa". Jag tror inte det.
När var senaste gången du kännde för att skrika "GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD!!!!!!" rakt ut: Igår, när jag satt på sjuelva och de spelade "Knock on wood" på radion. Så jäkla guld, liksom.
Om du skulle ge ut boken/filmen om ditt liv nu, vad skulle den heta: "Inte värdig å lyssna på Einstürz".
Vilket är ditt/dina favoritcitat just nu: "Inte värdig å lyssna på Einstürz", "Hallå, nu tycker jag...", "Din Mamma", "WÖÖH!", "Hej vad det går".
Vad tror du att du får ut av det här: Säkert inget, men det är kul. Så något får jag säkert ut av det.
Just nu: Luktar jag inte. Men det här rummet stinker rök.
Om jag skulle ringa någon ikväll, skulle det troligtvis vara: Min Pappa. Eller Storm. Eller Jeff. Äh, han städar, föresten. Honom tar vi senare.
Saker jag har haft nostalgiattacker kring idag: Göteborg -99 och -06. Och hösten 2001. Det hände mycket då(Nej, jag tänker inte på vad som hände i Amerikatt).
Klädesplagg jag undrar var det är: Den vita sjortan jag fick i julas. Den har inte varit borta länge, någon vecka, kankse. Men det är tillräckligt. Nu ska den fram!
Vilket teve-spel spelade du senast: Super Smash Bors Meele. Och det står jag för sådeså. Ty Falco har bäst sparkar i spelet.
Tycker du att du är klar nu: Jo, jag tror faktiskt det.
Vad är klockan är du skriver det här: 19:44. Jag slöade till lite.

Den Värsta Skandalen 2

Snart drar ju Melodifestivalen igång, ett faktum vi här på redaktionen är mycket glada över. Så glada att vi letat fram en av de bästa schlagerlåtarna någonsin. Varför kommer det sig att de bästa låtarna altid slutar med noll poång? Det var länge sedan jag hörde den här första gången, men det tog inte lång tid att förstå dess storhet. Häromdan läste jag en kort intervju med en deltagare i årets festival, som hade den som schlgerfavvo. Roligt. Gissa vem!

En dag i livet, delvis väster om Stockholm

(För att delar av detta inlägg ska kunna uppskattas till fullo, bör ni föreställa er att jag gör Kenshiro-posen när ni läser det.)

Ibland händer det. Man gå och hoppas. På att det ska vända. Och förr eller senare gör det det. Efter dumpningar kommer giftemål. Efter 1990 kom 1994. Och så vidare. Och efter en månad delvis byggd på motgångar(och bortglömda udda tisdagar) hände det. Det är förvisso lite för tidigt att yttra sig, egentlgien. Men jag kan inte undgå att konstatera att det känns som att det vända idag. NU JÄVLAR! HÄR KOMMER JAGHAHA!

Det är inte bara jag som verkar haft en bra dag. Min favvis Laulen har lite skoj att berätta. SÅ ska ett blogginlägg se ut barn.

Idag fick jag äntlgien ta på Jeff. Trots att jag snackade med honom så sent som i Måndags känndes det som en evighet. Det har väl hänt mycket sedan dess, antar jag. De senaste dagarna har varit lite speciella, det kan jag hålla med om. Man vet liksom inte vad som händer, typ.

Något jag vet inte händer imorgon är dock plugg. Nej, först på Tisdag är det skola som gäller. Redaktionen firar det med ett fyrfaldigt WÖÖH!!!.

WÖÖH!!!
WÖÖH!!!
WÖÖH!!!
Och...
WÖÖH!!!

Mellan dröm och verklighet

De senaste dagarna har onekligen varit lite speciella. Inte så att jag inte har någon koll på vad som faktiskt har hänt, och vad som bara är mina fantasier/drömmar/dagdrömmar. Nej, mer att... allt bara känns rörigt. Jag har funderat mycket, på varför det blev som det blev, och det verkligen blev såhär(Att alla kort redan är lagda, att det inte blir så mycket mer/annorlunda än såhär). Tänkt mycket. Läst mycket Mats Jonsson. Mannen har mig fast. Hela hans estetik och levadsöde är så... passande i den här röran som är mitt liv just nu. Men det är inte bara på den store MJ jag har tänkt på, på senare tid. En massa annat, som jag inte vet om jag vill lägga ut på bloggen än. En del av det jag tänkt på har jag redan skrivit om igår. Så så ligger landet just nu.

Nu ska jag dra till Seriegrossisten och handla lite. Eventuellt en sväng förbi Åhléns också. Fast där lär jag inte handla något. Jaja, vi får se. Eventuellt ska jag gå förbi en skiväffär också.

Once in every lifetime... (Fördjupning)

När jag och Antila snackade i Fredags nämde han något om att det vorde kul med ett Svenskt Genshiken(Inget exakt citat). Jag gjorde då misstaget att säga att jag också tänkt i de banorna. Det finns inget värre än att understryka att man också tänk i de banorna. För även om du faktiskt också varit inne på samma tankar som någon anna, ska du bara vara tyst. Det kan inte tolkas rätt, utan tolkas bara som "Jag är en jäkla wannabe utan egen ideér". Men jag HAR ju faktiskt funderat på hur coolt det skulle ara med ett Svenskt Genshiken. Öppningsanimationen håller världsklass. När jag ser den tänker jag på hur det var förr i tiden, när Täbygänget var på sin topp. Så känndes det. Här, se och njut, minns och gråt. (Om någon är intreserad vet ni hur jag nås)

När jag och HJ var på Mega hittade han en Hemma värst-DVD. Han sa något om att "Det är så det blir om man bor ihop, några polare, hur sunkigt som helst". Just det har jag inte tänkt på, inte ens när jag tittade på serien i sommras. Något det däremot fick mig att tänka på, var (1 det råd min Musiklärare gav mig i slutet av nian: "Får du någon gång chansen att bo i ett bostadskollektiv, ta den"(Ja, min musiklärare var en gammal hippie, mer om honom en annan gång. Det finns historier), och (2 att jag häromveckan sa något till Jeff att vi borde bilda ett bizzart kollektiv tillsammans(Mest för att jag ska veta var jag har honom när jag vill snacka med honom). Idén/skämtet verkade dock inte gått hem så väl, men det är en annan sak. Jag kan inte lämmna tanken. Bo några polare, dela på hyran, bråka lite, flumma lite. Det verkar rätt soft faktiskt(Om någon är intreserad, vet ni var jag finns).

"-Vad tror ni om årets mode? -Man ska vara som ett vilddjur i år"

Hej vad det går, go vänner. Jag har så mycket att skriva om att jag knappt vet var jag ska börja. I Fredags köpte jag lite serier på Seriegrossisten. Efter det tog jag en vända till Serieteket. Jag slöläste lite "Hey Princess". Antila satt i kassa, tillsammans med någon jag inte sett förut. De snackade en massa. Det var roligt att lyssna på. Alltifrån Egmont till Horstan. Sedan började de surfa. Mycket på, ja just det Jeff, dina domäner. Sedan gick han den där killen som jag inte vet vad han heter iväg. Jag och Antila började snacka en massa. Det var kul. Det är alltid kul att snacka en massa. Jag pratar för lite. Iofs känner jag inte så många att prata mycket med. HJ är iofs kul att snacka en massa med. Ska vi ta det nu, kanske? I lördags satt jag inne i stan och var allmänt uppretat. Då beslöt jag och HJ att vi skulle göra stan. Vi stack över till Mega vid sergel. De hade rea. Jag har inte varit på Mega på flera år, och blev nästan tagen av hur lite grejer de har på nedervåningen. Bara reagrejer. När jag hängde där i åttan/nian var det packat med skivor och montrar med grejs. Vi hittade mycket skojiga VHS;er. Vi hittade en som var lila. Jag köpte inget, Häger köpten en. Vi bläddrade bland Några Lustans Lakejer-skivor. Jag gillar verkligen "Uppdrad i Genéve"-omslaget. Så... snyggt. Häger omnämde typsnittet som "det var säker coolt 1982", men jag håller inte med honom. Det håller än. Jaja, sedan drog vi till LIDL. HJ handlade det vanliga. Jag köpte inget. På tåget hem citerade vi Mats Jonsson. Hej vad det går. När jag kom hem var jag inte arg längre. Den försvann nog när vi gick ut på plattan(För de som undrar var jag alltså sur på en kärring som satt i spärren på tunnelbanan).

Annars har jag funderat på en ny stil. Tanken föddes efter att jag tog studenten. I lokalen(en för mig och mina mamma mycket välbekant lokal) där den stora segern firades fanns ett mycket speciellt rum. Et rökrum av den gamla skolan. Två av mina kusiner stack in huvet och luktade. De mådde ganska illa, vilket är fullt förståligt då rummet endast används till att röka i. Jag luktade också. Antagligen alldeles för snabbt, ty jag kännde ingen lukt alls. Men jag gillade rummet. Inte för att jag är rökare, eller någonsin har rökt, men jag gillade estetiken. Två stolar, någon blomma. Snyggt, och jag menar det verkligen. Jag tror att tankarna satte igång redan då. Bland det första rummet fick mig att tänka på var Svenska Småbils- & Rusdrycksförbundet, och dess väsen. Rökrummet skrek verkligen "Män i rökrock", vilket satte igång tankarna. Man skulle kanske skaffa en ny stil? Rökrock, fez och en gammal Volvo Duett. Sitta i ett rökrum och bolma pipa. Det tåls att tänka på.

Jo, en sak var det

Det här skulle jag skrivit för länge sedan, för minst ett halvår sedan. Kanske mer, jag minns inte när jag såg det första gången. Jaja.

Saxat från Engelska Wikipedias artikel om Tomas Brolin:

He has also released a single in Sweden, which includes him lying in a hottub surrounded by stereotypically blonde Swedish ladies.

...Reklam (Plus klurig gåta)

Nu väntar jag ivrigt på mer. Inte för att jag borde göra det. Egentligen är det ju bara stört att uppskatta att folk lägger upp gamla reklamfilmer på Dutub. Men jag tror jag gör det ett tag till. För jag saknar en. Ledtråd: Det är en Mc Donalds-reklam. Från 1993. Möjligtvis 1994. Gissa på! (Egentligen saknar jag en till, men jag minns inte namnet ordentligt, och kan därav inte ge några vettiga ledtrådar.)

Maskotar - Den logiska fortsättningen

Snö

Jag minns inte riktigt vad klockan var, exakt. Halv åtta kanske. Nja, snarare fem över halv. Det snöade. Det hade börjat snöa, lätt, lätt, vär jag åkte från stan. Nu hade det gått en timme, kanske. Jag hade packat min väska och gjort mig klar för avfärd. Spåren i snön från när jag kom, hade halvt snöat igen. Jag gick mot stationen. Satte mig på tåget. Det snöade mer och mer. Väl framme i Hökarängen stod ingen buss inne. Promenad sista biten. Kanske är det en psykisk störning, men jag känner mig verkligen... levande när jag promenerar när det snöar. Och nu snöade det på riktigt. Ingen pissig blötsnö som smälter bort direkt efter att det slutat snöa. Nej, det här skulle ligga kvar.

Fredagsguld

Dags ännu en gång för... NÖRDIG... FREDAG!

Jag gör mitt bästa för att utveckla konceptet "Nördig Fredag". Det går sådär. Men jag kämmpar på. Snart ska jag till serieteket. NÖRDIGT VÄRRE!

Tidigare idag var jag på min Geografiföreläsning. Jag kämpa hårt för att inte sommna. Jäkla mornar. Det är ju inte direkt att man dansar sig fram till Rådmansgatan. Jäkla fotboll som gör att jag går och lägger mig försent...

Otroligt nördigt inlägg jag skulle gjort igår, men datorn strulade

Torsdagsblaj

Oj. Jag borde åkt hem för länge sedan. Får inte missa Sverige-Ecuador. Får se hur det blir imorgon. Pluggar i vilket fall som helst.

Allt som innehåller ett "This summer" är bra

Internets krånglar, ni vet hur det är

Jag vaknade vid tolvtiden. Tog en dusch. Kollade lite på teve. Min mamma ringde när jag stod och trixade med skorna. In mot stan. Kulturhuset. Alla datorer upptagna. Gick till serieteket. Det känns så ovant att vara där nuförtiden. Tiden när det var mitt hängställe nummer ett tycks förbi. Att de dessutom flyttar runt serierna fem gånger i veckan förstärker intrycket. Surade över att "Lura mig!" var utlånad. Jäkla Simme G. Jag har fortfarande bara läst halva. Surade över att jag först inte hittade Bild&Bubbla. Hittade den efter en stund. Läste en del. Glädjande nog hittade jag den nergörande "Gustav"-recensionen(Billd&Bubbla 2/99, om någon undar. Daniel Ahlgren är omslagspojke). Läste lite mer Bild&Bubbla. Förbannade mig över dåren som köpt in serietekets stolar. Jäkla solstolar. Fula är de också. Gjorde som på den gamla goda tiden, spankelerade omkring inne på Serieteket, i jakt på nästa läsning. Gick ner till datorerna. Grävde fram en Youtubefilm med Maradona. Postade på bloggen.

Dagens första (Youtube. Bara därför att)

DIN MAMMA!

Datorn krånglar. Usch. Jobbigt. Jaja. Annars har det inte hänt så mycket idag. Det får bli mer blogg någon annan gång.

Det var en sådan dag II - Kompletering

En sak som jag hade tatt med igår om jag bara haft lite mer tid. Saxat från "Marcus Gerdins" blogg:

Förra året gjorde jag 79 olika DJ-spelningar runtom vårt avlånga land. Vissa bara nån kvart långa, andra uppåt sex-sju timmar.

Tankekraft

Tanken var tänkt så många gånger, att den tillslut blev sann. Den korrigerade verkligenheten, och det som borde hänt hände istället för det som faktiskt hände. Han såg det framför sig, gång på gång. I början känndes det konstigt, men snart insåg han... Snart visste han att han knappast var ensam om att tänka på det viset.

Inget liv

Det här inlägget skulle gjorts för länge sedan, men nu kommer det. Följande mycket intresanta artikel publicerades i Expressen förra hösten.

"- På årets audition var det en kille som kallade sig för "DJ Gräsklippare". Vi skickade ut honom redan innan han började sjunga, berättar Claes af Geijerstam och skrattar."

Säkert, Clabbe, säkert.

Det var en sådan dag II

Igär hände det grejer, må ni tro. Snudd på att det var en sånhär dag. Eller inte kanske, då hände att slumpartat och härligt oplanerat, nu var det uppstyrt. Jag och Häger tog tåget till Vårberg och besökte Loppmarknade Formerly Known As Skärholmens Loppmarknad.

Vid ettiden träffades vi vid Skärmarbronx T-station. Mendans vi väntade på tåget roades vi av en affisch för filmen "Rosa - The movie". Jag gillar den. Den är lite som Vårbergs loppmarknad, den har allt man behöver, fast på ett annat sätt, då. En söt tjej, badande barn i bakgrunden, samt en deppig gohttjej med ett marsvin som husdjur. Eller var det en råtta? Jag tyckte det såg ut som ett marsvin. Råtta som husdjur är iofs SJUUUUUUUUUKT 90-tal. Nåväl, tåget kom, och resan blev en färd fylld med snack om godis, framtidens skitbackar, "God jul", David Beckham, Bredäng och säkert lite till. Väl framme i Sveriges The Bronx, började guldet nästan omgående. Jag hade inte varit i loppmarknade sedan flytten, och hade hört att det skulle vara mycket mindre. Det var det iofs, men det märktes inte så mycket som jag trodde. Vi hittade guld nästan direkt. Vi grävde runt bland skitbackar, skrattade åt gamla VHS;er, precis som förr. Dagens första inköp std Häger för då han hittade en gammal Video med namnet "Oh, vilken olycka", med T.K Carter i huvudrollen. Häger hade inte svårt att bestämma sig, för på omslaget kunde man läsa att filmen innehöll T.K Carter, Hollywodds nya "Eddie Murphy"(Autentiskt situatonstecken). Vi skrattade härtligt åt det, och lite till när påsen Häger fick när han köpte filmen var en "Tack att du källsorterar ditt skräp"-påse. Vi gick vidare och kryssade bland nollywood, Public Enemy, spiderman-bootlegtelefoner, smuts, tonvis med tecknad film, gamla tanter, en stol med fotbollsmöster(Två tillochmed) och allskänans annat loppmarknandit. På slutet hittade Häger en film med Hulk Hogan, med Hulk klädd i chockrosa. Vi åkte vidare till Skärholmen, och gick på Lidl.

"Lidl är som Skärholmens loppmarknad, fast med mat" - Häger

Inann vi hittade dit han vi irrar runt lite i centrum, upptäcka att Myrorna hade stängt, samt hamna i något som milt kan omnämnas som världens äckligaste parkeringshus. Hu. Väl inne på Lidl handlade Häger lite käk, sedan styrde vi oss hemåt. På tunnelbanan satt jag och häger och drog minnesvärda repliker ur Mats Jonssons samlade verk. Det var roligt. Jag har aldrig sett på Mats på det sättet, som de roliga replikernas mästare, kanske mest för seriernas seriösitet, men främst för att jag inte pratat speciellt mycket med andra om Mats serier, speciell inte replikerna, nog för att några hade fastnat även hos mig. Ganska många, faktiskt. (Kort utdrag av de vi drog: "Vad ska vi göra nu, busringa till Eilert Pilarm?" "WÖÖH, SUPE!", "En hemdator! En massa skitskivor! Inga bra böcker!" "ÖH, ere du som är han bögen i Blur?!", och så vidare. Fast vi lyckades missa "Bjökhagens bostadshotell, det låter ju inte som himmelriket, precs, men SÅ illa kan det väl inte vara?" (Rutan efter, framme i Björkhagen, tittandes på Björkhagens bostadshotell)"Ajfan")

Ja, gud vad skoj man kan ha. Allt som allt hann vi på vägen dit, där och tillbaka prata om Podradio, godis, Varanteatern, Marcus Gerdin, bloggläsare, Ison&fille, New York Cosmos, Joakim Lindengren, skit, guld, Hagsätravisningarna, Snäll!, Las Palmas, att köpa eller att inte köpa skit, den Finska jesus-kvinnan i Högdalen och en massa annat. Vissa saker är redan nämnda, andra håller vi för oss själva. En mycket lyckat Söndag på det hela taget.

Nej, det finns verkligen inget slut

Som det heter: Det tar aldrig slut

...Och nu över till något helt annat

David Beckham är klar för Los Angeles Galaxy. Jag hörde nyheten på radio för en stund sedan. Först känndes det självklart att skriva om det här, men sedan blev jag osäker. Vill folk verkligen läsa om sånt här? Nej? Men ganska snabbt insåg jag att det naturligtvis har sin självskrivna plats här. Det är roligare än vad ni begriper. Jag önskar att jag kunde motivera mig bättre, förklara VARFÖR det är så sjukt kul, men det går inte. Kanske är det för internt eller så är det bara jag som har konstig humor. Nej, jag tror inte det, föresten. Det är mer det där men Nordamerika och fotboll. Riktig fotboll. Att en spelare som Beckham, som oftast kritiseras för att inte spela fotboll längre, skriver på för L.A. Galaxy säger mycket om både David Beckham anno 2007, och USA och fotbollen. Det är naturligtvis mer, men det tar vi någon annan gång.

(Till er som inte gillar att jag skriver om fotboll. Lugn. Nästa inlägg blir nördigare. Ni kan lita på mej, ni kan lita på mig.)

"-För mycket!"

Tiden går riktigt, riktigt långsamt nu. Nionde Januari. Ni behagar skämta. Usch. Allt går segt nu. Och det känns som att jag inte gör något heller. Idag började jag iofs plugga igen. Alltid något. Jag har haft lite svårt att sova på sitone. Funderat en massa. Jag känner att jag skulle behöva skriva av mig. Det är en massa, ni vet.

Jag är lite vilsen, ni vet. Som man kan vara, ni vet. Det känns som att det är en massa jag missar/missat. Det känns som om jag fått i mig lite för mycket populärkultur, genom åren. Och nu står jag här, tjugo år gammal, och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag ska inte säga att det är jag som är värst, för det är jag verkligen inte. Men det känns ändå som att jag skulle behöva skriva en bok. Om det här. "Tjugo år, och inte en dag äldre än tio", skulle den kunna heta. Den skulle kunna handla om hur det känns att hitta något riktigt kul på Dutub, och samtidigt veta att man är allt för gammal för att hålla på med sånt här egentligen:

Jag måste nog skriva den där boken, ändå. Och framförallt måste jag duscha. Mitt hår är helt flottigt just nu. Usch och fy. Och det är värre att ha kort, flottigt hår, än längt flottigt hår. Ju längre, ju lättare är det att ha att göra med.

Egentligen borde det vara färdigtyoutubat för idag, men estersom vi ändå är, eller iallafall var, inne på ett så hedervärt ämne, slänger vi iväg en till.

Det Bästa

Igår kväll läste jag "När vi var generaler" ur Pojken i skogen igen. Jag hade tänkt göra det på nyårsafton, men nu blev det inte så. Oavsett när jag läser den, kan jag dock konstatera att det troligtvis är den bästa barndomsskilldringen någonsin. Eller, vänta. Snarare den bästa pojkskilldringen någonsin. Något man kan säga om Pojken i skogen som helhet, men för mig lyser "När vi var generaler" klarast. Fy, så grabbigt jag är som tycker att den bästa pojkskilldringen som finns är två pojkar som leker krig med papperssoldater. Iofs är jag ganska grabbig, speciellt när det gäller serier. Iofs är "Persepolis" en av mina favoritserier, och den är minsan gjord av en flicka(Dessutom är min favvo i "Persepolis" hennes mamma. Så det så). Iofs kanske man ska vara stolt över sin grabbighet. Bara jag slutar med att börja varje mening med "iofs" ska det någ lösa sig.

Rolig lek! (Gammal, men faktum kvarstår)

Nu ska vi ha kul, kära läsare. Gissa vem som är vem!

Kommentera mera (eller Kommentar-O-Rama!)

Sådärja. Tack vare en läsare har jag nu fixat så att det inte bara är bloggermedlemmar som kan kommentera inläggen. Att det inte gick förut var jag helt omedveten om. Jaja, nu är det fixat. Så sätt i gång och TYCK!

Jag vaknade kvart i tre idag. Jag har haft onte i benet i stort sett hela dagen. Snart är det nog. Snart får doktorn besök, varesig han vill eller inte. Så här kan det inte fortsätta. Inte nog med att jag inte kan gå ordentligt, nu kan jag knappt skriva heller. Smärtan sänker mig. Jäkla ben. Mer okoncentrerad än vanligt. Som om jag inte har nog med problem.

Jag måste läsa om "Pojken i skogen" snart. För vilken gång i ordningen. Ty i den ligger sanningen. Någon gång ska jag skriva mer om den. Var så säkra. Gårdagen var ganska Mats Jonsson. Eller, nej det var den inte. Men Björkhagen är Mats Jonsson för mig.

När vi ändå är inne på maskotar

Om man inte har något liv... får man ha något annat istället

Saxat från Engelska Wikipedia:

Izzy was the official mascot of the Atlanta 1996 Summer Olympics. Named Whatizit ("What is it?") in an early draft, Izzy the Whatizit was a departure from tradition in that it didn't represent a nationally-significant animal or human figure: rather, it was supposed to be a creature from a world that existed inside the Olympic Torch.

Izzy proved very unpopular. Busch Gardens, a theme park in Williamsburg, Virginia, named a new Wild Mouse roller coaster after the mascot, but the name was changed within the year.

Hjärnsläpp

Var ska jag börja? Trots att klockan i skrivande stund är kvart över tio, och jag i vanliga fall inte ens hade vaknat än, har det redan hunnit hända grejer. Jag vaknade runt sex/halv sju, och vid sju bar det av mot tunnelbanan. En stund senare var jag framme vi Skärmarbrink, och begav mig till den delen av stationen som huserar tåg i riktningne "Skarpnäck/Farsta Strand". Tåget som skulle ta mig till Skarpnäck skulle komma om några minuter. Bra. Det har äntligen börjat bli någesånär kallt ute, vilket började ta ut sin rätt idag. Det var fortfarande mörkt ute. Det var länge sedan jag vaknade och det fortfarande var mörkt ute. Nävl, jag sod på stationen och väntade. Titta tvärs över den lilla väg som ligger breve spåret. Tittade på huset rakt framför mig. En gång i tiden fanns där en skivstudio, där många kända artister sjungit av sig(Bland annat är jag tämmligen säker på att delar av "Kär och galen" spelades in där). Nuförtiden står lokalen tom, och skylten på utsidan är nerplockad. Jag minns hur det var att åka förbi Skärmarbrink som ung, och se skylten på väggen, och hinna tänka att det var coolt att det låg en skivstudio där, precis innan allt. För skrämarbrink ligger verkligen innan allt. Eller kanske mer mellan allt. Mellan förorten och storstan, eller iallafall det som vill göra anspråk på titeln "storstan". Jaja, nu gapar studion tom, och huset är åter bara ett vanligt hyreshus. Nej, föresten. En sak skiljer fortfarande huset från de andra. Väggen till vad som en gång var en skivstudio får fortfarande regelbundet besök av pigga graffitimålare, något som det inte finns några tecken på hos de andra husen. Det är lite som att målarna skonar den oskyldiga lokalbefolkningen, och istället satsar allt på att angripa det som en gång var musikindusrtins tillhåll, en tacksam måltavla.

Varför kommer inte tåget, det borde varit här för länge sedan? Kallt är det också. Efter en stund kommer budet i stationens högtalarsystem: Strömavbrott. Avfan. Det hela slutar med en prommenad ut mot Björkhagen.

- När man ser Björkhagens bostadshotell och känner sig hemma, då är det illa.

Den vita kolossen syns rätt bra på håll, trots allt. Fast nu var det ju inte dit jag skulle.

(Eventuellt kommer den spännande fortsättnignen att hitta ut på Internets senare idag. Om inte, kommer ända några utvalda att få reda på vad som hände när jag väl kom fram till Björkhagen.)

Vad det nya året gett oss

Jag var inte helt säker på om jag vill åka ut till Täby igår. Eller, visst ville jag. Men jag visste inte om jag skulle orka. Orka. Gud min skapare vad jag ogillar det ordet "orka". Någon gång ska jag skriva ett långt och surt inlägg om varför jag inte gillar det året. Men nu skriver vi om det vi borde skriva om istället. Efter att ha småsnackat Storm, kom jag fram till att jag borde åka ut iallafall. Han var först inte helt säker på huruvida han skulle komma, men under samtalets gång började han inse att han visst skulle ut och röjja. När jag några timmar senare satt ute i Täby insåg jag snabbt att han minsan inte behagade komma. Mupp. Istället kom Jordgubbe. Och Tim. TIM! Det var i runda slängar 1,5 år sedan jag såg honom senast. Lille Tim, vad skulle du i Småland att göra?

Årets hitills bästa citat: Jag menar, vad fan är livet egentligen?

Tänk på det barn, tänk på det. Trots att det nya året knappt var två timmar långt när det sas, är jag starkt tveksam till huruvida någon kommer säga något bättre än det i år. Och då är det trots allt inget komma mellan "livet" och "egentligen".

Själv är det lite upp och ner just nu. Mest ner. Men jag ser fram emot helgen. Då du, Storm. JAG VET VAR DU BOR! Eventuellt kommer en fet rapport om vad vi kommer att syssla med på Lördag. Eller snarare "Sysslande" med. Jaja. Eller kankse snarare dess följder. Eller inte följder, utan mer... Hur jag ser på det. Eller... (För de nyfikna ska vi alltså titta på film) Nåväl, något skriver jag säkert.

Jag funderade ett tag på varför Jeff inte var ute på MSN. Om någon borde vara det är det Falköpings egen RSS-drogare. Om han inte är ute på Internets, kanske han inte svarar i telefon ikväll? Sedan kom jag på att han befinner sig på ett tåg mellan Falköping och Helsingborg. Jag antar ett det förklarar ett och annat.

Nu spelar de Cher modell -98 på radion. Jag dör snart. På riktigt. Vissa saker ska min inte gräva i. Speciellt inte på andras bekostnad. Jäkla reklamradio.

Jag har knappt ätit under det nya året. Det kanske löser sig. Eller inte. Vi får se.

Nu vet jag inte vad de spelar på radion. Men det kan inte bli värre än när jag kom hit. Ty då spelade de "Hips Don't Lie". Värre kan det inte bli. Tro mig. Hur mycket man än vrider och vänder på det.

Klockan börjar bli mycket, jag vet. Vad som händer imorgon vet jag inte. Som idag, kanske. Fast på Torsdag vet jag som händer. Mer om det senare.

Föresten, Antila. Grattis på födelsedagen! Om det är någon jag ska gratta en sådan dag är det dig, din gammle skojare.

Klockan börjar, som sagt, bli en del. Nu ska jag gå och äta. Kanske ta mig en funderare. Men främst äta. Och efter det dra hem. Men vi hörs. Kanske redan imorgon. Jag hoppas nästan det. Jaja, någon gång blir det.

Sjösjuk

Jag sitter på sjuelva. På radion spelar de Westlifes förskräckliga cover på "The rose".

Mormor, ta mig härifrån. NU. Snälla?

Gott Nytt År!

Avrundning

Sådärja. Då var 2006 nästan över. Det blev ett ganska bra år, trots allt. Det trodde iallafall inte jag för ett år sedan. Och det är väl bra. Att det blev bättre än planerat. Det har hänt mycket, och lite har jag berättat om här. Annat. har jag behållit för mig själv, eller med er som var med. Vissa saker borde jag ha skrivit om, men ibland blir det inte som man tänkt sig, och det hoppas jag att ni står ut med. Klart ni gör, föresten. Som om ni skulle ha något val.

Jag vet att det inte är speciellt manligt med nyårslöften, men jag har ett på gång. Dock tänker jag inte avslöja det här, någon måtta får det vara. Istället tänkte jag slänga upp en lista på saker som jag ska göra i början av nästa år.

1. Sluta med en massa dumma saker.
2. Ringa Jeff(eller så får DU ringa MIG! Försök inte med några bortförklaringar, jag VET att du läser!).
3. Ringa/på annat sätt kontakta Storm.
4. Städda.
5. Om jag inte lyckas städa: Försöka köpa mindre saker.
6. Fundera över vad begreppet "Skaffa dig ett liv" verkligen innebär.
7. Om jag kommer fram till dess sanna innebörd, fundera över om det är det jag ska syssla med nästa år.
8. Göra en massa andra saker.

Ja, då var det väl inte så mycket mer kvar i år. Bara lite småplock. Året har varit både kul och spännende, och jag hoppas att ni har varit lika kul som jag. Vad nästa år har att erbjuda vet vi inte mycket om, men vi här på redaktionen hoppas på ett gott, men kanske främst långt och lyckligt nytt år.

Vi ses i framtiden!

But take a look at you now...

Idag är han TJUGO!

Det finns saker vi står för, och saker vi gärna vill få ogjort. Jag kan härmed avslöja att det finns en sak jag ångrar att jag inte gjorde.

Anders says:
ohhh, fyller du i år idag förresten?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Nej, men igår.
Anders says:
GRATTIS! Nu är du man!!
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Jag missade att heta "Idag är han tjugo" igår, men jag kunde inte låta bli, den formuleringen betyder då mycket fölr mig.
Anders says:
vart kommer den ifrån?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Jag håller på att skriva om det på bloggen, men du kan få det före alla andra:
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
På våren i nian, i en tunnel vid ena uppgången till Hökarängens tunnelbana. Spåret är taket på tunneln. I tunneln finns en trappa som leder upp till perongen. Mittemot trappan hade någon sprejat siluetten av en kille med afro, som står och poserar. Breve affrot stod det skrivet "Idag är han tjugo!". Så klockrent. Det gick djupt in i hjärtat på en ensam 15-åring. Jag ångrar fortfarande att jag inte fotade den och tryckte upp bilden på en tröja. Lugnt bästa graffittin någonsin. Den bevisade en gång för alla att graffitti ÄR konst. Eller iallafall kan vara det, om man bara gör det till det.
Anders says:
coolt Jag tycker allt klotter är konst!!
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
Det är en sak med tvångsmässiga tags, det är en annan sak med saker som faktiskt ger betraktaren något också. Sedan är det klart att det är en viss känsla av att sitta i en nersprejad tunnelbanevagn.
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! says:
På skanstullsbron fanns det förut en målning bestånde av ordet "FAME", skrivet på "väggen" emellan de olika filerna. Så jäkla snyggt. Jag har ett foto på den någonstans hemma.

Jag minns inte riktigt hur afrot poserade. Jag har fått för mig att det var ungefär såhär, men det kan vara en efterhandskonstruktion. Men jag hoppas inte det. Nåväl, nu ska jag vidare. Jaag har ett konvent som väntar.

Mer GULD (Ge mig)

Jag kom hem till Stockholm imorse. Trots att jag tar mina fina piller har jag fortfarande ont i benet, och lyckades högst hjälpligt ta mig ur bilen vid Svedmyra.

För en stund sedan snackade jag lite med Anders. Han frågade hur julen varit, och jag svarade något istil med att den varit bra, och att året överlag varit bra. Jag tänkte skriva "Ett av det bättre", men gjorde det inte. Han skrev tillbaka, och även han var positiv. Tyvärr sitter jag just nu på ett I-Fik, och facist-7-11 hindrar mig från att kopiera hur jag vill, så jag kan tyvärr inte slänga in lite fräsch chattlogg, men han skrev bland annat att "Inte för att det har varit enormt mycket bättre än alla andra år eller att tillexempel 2005-2004 var så mycket sämre. Men topparna blir lite fler dalarna blir lite färre med tiden." Jag håller speciellt med om det där med dalarna. Visst har det hänt en hel del under 2006 som är att betrakta som "toppar", men det är främst avsaknande av ordentliga dalar som har gjort det här året så pass lyckat. I tidigare summeringar av året har jag nämmt några, mer eller mindra seriösa, anldninger till varför jag gillar det här året. En annan anledning kan vara följande: Jag såg inte fram emot det. Jag var helt övertygad om att allt, ALLT, BARN, ALLT!, skulle gå åt helvete några gånger om. Nu gjorde det ju inte det.

SHIT, har inte jag bloggat om TV4 Guld?! Då ska jag göra det... någon gång.

Gårdagens bästa citat: Vem fan är Kenny Bräck? - Min äldstekusin Therese.

En Juldagskväll

Hej igen. Den här dagen blev inte så smärtfri som jag önskade mig igår. Jag sitter och lyssnar på "Bad Dream" med Yvonne. Den sammanfattar läget ganska bra, även om jag måste erkänna att den kanske inte sammanfattar dagen som helhet, men iallafall morgonen(och kvällen) ganska bra. Dessutom innehåller "Bad Dream" en av, för att inte säga Den Bästa Textraden i rockhistorien. GULD-Stjärna i kanten till den som (utan att fusk med google/låttextsidor/liknande) på rak arm kan posta den raden i mina kommentarer. God jaktlycka tillönskas!

Jag är fortfarande helt facinerad av mina nya, fina, röda, V-ringade tröja. En lång och lycklig vänskap har just börjat. Kom ihåg var ni läste det först.

Jag har försökt få kontakt med Jeff, men den skurken svarar inte. Men glöm inte att två kan spela det spelet!

I brist på Jeff har jag och Genma bollat några dåliga vitsar mellan varann. Ack så roligt. Och j, jag ska verkligen, VERKLIGEN, försöka komma på lite bättre rubriker i fortsättningen. Vi ska dock vara tacksamma för att det ju inte KAN fortsätta så här speciellt länge till.

Imorgon bär det av hem, föresten. Och dagen efter det... Då vet ni nog säkert vad som händer.

En julaftonskväll

Efter att ha ätit mig spyfärdig på glass, chokladsås och annat smaskens, samt tittat på "Sagan om Karl-Bertil Johnssons Julafton" tillsammans med delar av släkten, sitter jag nu slutligen här. Det finns egentligen inte speciellt mycket att tillägga. Kusin Therese är hemma från London, och ska så vara en bit in på nästa år. Jag ska dock inte stanna på landet så länge, utan åker istället hem någon gång i början av nästa vecka.

Det kanske kan vara på sin plats att gräva lite djupar i det spännande ämmnet "julklappar". Egentligen är det ganska ointressant, men en sak kan jag faktiskt inte släppa hur som helst. Jag, som med tiden råkat in i en ordentlig "Minnas sin barndom, och sålla bort det som inte var bra, och istället koncentrera sig på detaljer, detaljer som bara skriker "Barndom!""-period(eller snarare "perioder"), fick en tidsmaskin i julklapp. Eller kanske mer en biljett tillbaka i tiden? Nja, det är mer konstant verkan.

Så det tog mig en hundradels sekund
Jag har rest tillbaks i tiden, blivit ung...

Jag fick en röd, V-ringad tröja av mina kusiner. Jag har blivit UNG! UNG(a) MODERN(a), YEAH! Den sitter klockrent, för en gångs skull. Då jag knappt kan ha kläder längre känns det som ett FRÄCCCCSSSSSHT undantag.

Vad som händer imorogn vet jag inte riktigt. Kanske träffa min pappa och farmor. Jag hoppas det.

Det var en ganska bra dag idag(bortsett från vissa detaljer imorse). Jag hoppas det blir en bra dag imorogn också. Nu ska jag gå ned och titta på TV. Med släkten. Yeeeeeeeeeeeeeeah...(Frågan är om det finns något klockrenare än det. Eller att titta på TV/film med andra överhuvudtaget. Varför gör jag det så sällan? Jag ska försöka jobba på det under nästa år.)

Det nödvändiga

Jag vet att jag vadar i ett träsk fyllt med klychor, men ändå: God JUL och extra mycket CRAZY, barn!

Med det avklarat kan vi börja blogga på riktigt.

Summering! del 3

Frånbörjan var det tänkt att det här inlägget skulle handla om min blogg. Om hur jag under året som gått, snart gått, steg för steg lärde mig använda den fullt ut, lärde mig att inte skämmas över att läsa andras bloggar, även om jasg inte känner de som skriver speciellt bra, om ens något. Nu blir det inte så. För jag upptäckte något större. Det här året har betytt så mycket. Och jag, JAG kunde göra nästan vad som helst. Se bara. Under året som gått kunde jag sluta Gymnasiet. Jag kunde köpa singerade fanzines. Jag kunde dra hur många JAS-skämt som helst. Jag kunde skriva mängder på nördwikin. Jag och Schönbeck kunde dribbla iväg Patrik B hur långt som helst med en massa 4chan-snack. Jag och mina kusiner kunde försöka bestämma oss för om det var Lars Winnerbäck eller inte på fotot. Jag kunde chatta med folk i en annan del av världen. Jag kunde läsa "pojken i skogen" hur många gånger som helst. Jag kunde kolla på fotboll, ganska mycket fotboll, faktiskt. Jag kunde prata i timmar med Jeff på telefon. Jag kunde gå på Animékonvent, och garva åt mycket, men främst ett skämt om Marcus Gerdin. Jag kunde kolla på onyttiga mängder gammal VHS. Jag kunde bära snygga T-shirts. Jag kunde skratta åt citat av ungdommar. Jag kunde gå till sjukan så många gånger att jag tappade räkningen. Jag kunde vara osäker på om jag kommit någonstans. Jag kunde knappt gå. Jag kunde känna att jag aldrig kommer göra något av värde. Jag kunde känna att jag gjort något bra. Jag kunde se Ernesto Guerra. Jag kunde strosa omkring på långholmen och tycka att det var väl inte så dåligt. Jag kunde inse att jag aldrig blir älder än högst, 7, 13, 15 eller 19. Jag kunde få en spruta i benet. Jag kunde undra vad som händer sen. För att nämmna lite.

Kort sagt, jag kunde göra en hel del. Vissa saker har jag gjort tidigare, vissa saker har jag gjort tidigare, vissa var helt nya. Jag fick kännslan tidigare, och har ny insett att jag hade rätt: 2006. Möjligheternas år. Hur nästa år blir vet jag inte. Om jag hinner blogga något mer i år vet jag inte heller(kanske idag...), men förhoppningsvis ska jag kunna trycka iväg några inlägg till. I vilket fall som helst: Ha det. Hade det JÄÄÄÄÄÄVLIGT bra. Puss och gott nytt år!

Summering! Del två: Dutub total

Ni har, förhoppningvis, just läst en sammanfattning av år 2006. Men än är det inte över. Här har ni 2006 igen, denna gång i Youtubeform. Det är tänkt att alla filmerna ska gå sammtidigt, breve varann.