Det var sista dagen på Geografin idag. Jag kom lite sent, men visste att det inte gjorde något. Det var ingen vanligt lektion idag, och då kunde man komma lite som man behagar. "Betygsamtal". Vi hade "sista-natten- med-gänget"-träff igår. Vi var en sju-åtta stycken(Ink. vår lärare Andres. Skön snubbe, och jag menar det verkligen) som satt och ölade, åt chips, snacka ditt och datt, bara var och hängde i baren på det vis man bara kan göra om man är minst tre killar i en klump(Med det inte sagt att vi bara var killar, men kvinnorna hängde inte i baren. Det satt breve och åt chips med dipp och småpratade). Jag önskar nästan att det hade hänt något knäppt eller roligt/krystat som jag kunde berätta här, men... Jo, föresten! EN sak hände som jag kan berätta. Och den är på den nivån att den säkert är helt ointresant och poänglös om man inte var där(och säkert även om man varit det), men ni vet hur jag är. Jag älskar anekdoter. Om det här hade hänt någon annan, och om jag hört historien via en blogg eller vad som helst, hade jag nog gillat den:
Några killar hänger vid baren. En av dem spettsar återigen öronen och hör ett bekant band från stereon, och säger: Fan, spelar de BARA Ebba Grön här?
När Andres kom gåendes från klassrummet, i rikning mot mitt bord känndes det som att det kanske skulle funka. När han satte sig ned sa han "Tack för senast".
Tack för senast. Det känndes vuxet. Sedan sa han att jag klarat kursen. Jag hade det på känn, han hade gett den typen av gliringar, eller vad man säger.
Först senare har jag satt de senaste dagarna i ett sammanhang. Kanske är det slut nu. Kanske har något nytt tagit vid. Jag vet inte riktigt, det är för tidigt att säga något om det. Men just nu känns det ganska bra. För at fira denna viljans triumf tycker jag vi avslutar med något passande, som sluttexter, typ. Ni har just sett. I rollerna tre. Tack för att ni tittade.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment