Många äro kallade - En två timmar lång Thriller

På väg till skolan mötte jag min lärare, Andres. Han sa att provet var flyttat till en annan lokal. Så det bar åter ut på Sveavägen. Jag gick den korta biten till "det andra huset". Vid hissen mötte jag två klasskompisar. En frågade mig hur jag k'nnde inför provet. Jag hoppades att det skulle gå bra. Vi tog hissen upp en våning, svängde av mot vår sal. Utanför, på en soffa, låg en fjärde kursare och sov. Killen som frågat mig smög fram till honom och väckte honom med ett bryskt vrål. Det var såklart hur kul som helst. Ytterligare några kursare kom. Och efter ett tag kom Andres. Dörren öppnades och vi gick in. Det känndes verkligen att det var prov på gång. Det var den sortens lokal. Den perfekta klyschan. Inte en jättestor sal, men ändå tillräckligt stor för att skapa pluggstämmning. Vi satte oss. Andres berättade en jättekul anekdot om en elev som skicka typ ett epost i vilket det stod "Jag är i Åre och åker skidor, kan inte komma på provet". Anekdoten fick mig att förstå att jag valde rätt kurs. "Nej tyvärr, jag är i Åre och åker skidor" ska från och med nu vara min ständiga bortförklaring när jag inte kan komma på något nördmöte eller så. Jag tror att den repliken har möjligheten att bli lika stor som "Doom iii hoovett". Jag hoppas iallafall det. Jaja. Andres gav oss provet. Jag bläddrade igenom provet. Ett par till kursare trillade in. Jag började skriva. Jag vet inte vad klockan var exakt. Gissningsvis lite över nio. Jag skrev igenom provet, allt efter bästa förmåga. Efter ett tag, jag vet inte hur länge, minst en timme iallfall, började det kännas segt. Men jag tänkte då rakt inte ge mig, inte lägga mig först. Någon annan fick allt lämmna in sitt prov först, innan min moral tillät mig att ge mig. Jag tänker inte vara den som är ensam när kvällen är slut. Det småkliade i händerna. Jag reste mig upp, gick ut och in på toaletten. In på muggen. Ut igen en stund senare. Ensam. Noterade att toadörren hade stålkanter. Ansåg att handfaten var mycket fräscha. Gick tillbaka till provsalen. Ingen hade lämmna in. Skit. Skrev lite till. Då. En kvinnlig kursare lämmnar in. Bra. Jag fortsätter skriva. Ytterligare några lämmnar in. Efter ett tag konstaterar jag att jag inte kan svara mer. Lämnnar in. Som nummer fem. Helt okej. Jag sa ju att det skulle gå bra.