Det Bästa

Igår kväll läste jag "När vi var generaler" ur Pojken i skogen igen. Jag hade tänkt göra det på nyårsafton, men nu blev det inte så. Oavsett när jag läser den, kan jag dock konstatera att det troligtvis är den bästa barndomsskilldringen någonsin. Eller, vänta. Snarare den bästa pojkskilldringen någonsin. Något man kan säga om Pojken i skogen som helhet, men för mig lyser "När vi var generaler" klarast. Fy, så grabbigt jag är som tycker att den bästa pojkskilldringen som finns är två pojkar som leker krig med papperssoldater. Iofs är jag ganska grabbig, speciellt när det gäller serier. Iofs är "Persepolis" en av mina favoritserier, och den är minsan gjord av en flicka(Dessutom är min favvo i "Persepolis" hennes mamma. Så det så). Iofs kanske man ska vara stolt över sin grabbighet. Bara jag slutar med att börja varje mening med "iofs" ska det någ lösa sig.