Snö

Jag minns inte riktigt vad klockan var, exakt. Halv åtta kanske. Nja, snarare fem över halv. Det snöade. Det hade börjat snöa, lätt, lätt, vär jag åkte från stan. Nu hade det gått en timme, kanske. Jag hade packat min väska och gjort mig klar för avfärd. Spåren i snön från när jag kom, hade halvt snöat igen. Jag gick mot stationen. Satte mig på tåget. Det snöade mer och mer. Väl framme i Hökarängen stod ingen buss inne. Promenad sista biten. Kanske är det en psykisk störning, men jag känner mig verkligen... levande när jag promenerar när det snöar. Och nu snöade det på riktigt. Ingen pissig blötsnö som smälter bort direkt efter att det slutat snöa. Nej, det här skulle ligga kvar.