Vad det nya året gett oss

Jag var inte helt säker på om jag vill åka ut till Täby igår. Eller, visst ville jag. Men jag visste inte om jag skulle orka. Orka. Gud min skapare vad jag ogillar det ordet "orka". Någon gång ska jag skriva ett långt och surt inlägg om varför jag inte gillar det året. Men nu skriver vi om det vi borde skriva om istället. Efter att ha småsnackat Storm, kom jag fram till att jag borde åka ut iallafall. Han var först inte helt säker på huruvida han skulle komma, men under samtalets gång började han inse att han visst skulle ut och röjja. När jag några timmar senare satt ute i Täby insåg jag snabbt att han minsan inte behagade komma. Mupp. Istället kom Jordgubbe. Och Tim. TIM! Det var i runda slängar 1,5 år sedan jag såg honom senast. Lille Tim, vad skulle du i Småland att göra?

Årets hitills bästa citat: Jag menar, vad fan är livet egentligen?

Tänk på det barn, tänk på det. Trots att det nya året knappt var två timmar långt när det sas, är jag starkt tveksam till huruvida någon kommer säga något bättre än det i år. Och då är det trots allt inget komma mellan "livet" och "egentligen".

Själv är det lite upp och ner just nu. Mest ner. Men jag ser fram emot helgen. Då du, Storm. JAG VET VAR DU BOR! Eventuellt kommer en fet rapport om vad vi kommer att syssla med på Lördag. Eller snarare "Sysslande" med. Jaja. Eller kankse snarare dess följder. Eller inte följder, utan mer... Hur jag ser på det. Eller... (För de nyfikna ska vi alltså titta på film) Nåväl, något skriver jag säkert.

Jag funderade ett tag på varför Jeff inte var ute på MSN. Om någon borde vara det är det Falköpings egen RSS-drogare. Om han inte är ute på Internets, kanske han inte svarar i telefon ikväll? Sedan kom jag på att han befinner sig på ett tåg mellan Falköping och Helsingborg. Jag antar ett det förklarar ett och annat.

Nu spelar de Cher modell -98 på radion. Jag dör snart. På riktigt. Vissa saker ska min inte gräva i. Speciellt inte på andras bekostnad. Jäkla reklamradio.

Jag har knappt ätit under det nya året. Det kanske löser sig. Eller inte. Vi får se.

Nu vet jag inte vad de spelar på radion. Men det kan inte bli värre än när jag kom hit. Ty då spelade de "Hips Don't Lie". Värre kan det inte bli. Tro mig. Hur mycket man än vrider och vänder på det.

Klockan börjar bli mycket, jag vet. Vad som händer imorgon vet jag inte. Som idag, kanske. Fast på Torsdag vet jag som händer. Mer om det senare.

Föresten, Antila. Grattis på födelsedagen! Om det är någon jag ska gratta en sådan dag är det dig, din gammle skojare.

Klockan börjar, som sagt, bli en del. Nu ska jag gå och äta. Kanske ta mig en funderare. Men främst äta. Och efter det dra hem. Men vi hörs. Kanske redan imorgon. Jag hoppas nästan det. Jaja, någon gång blir det.