Jäh

Godkänd klädsel: Y-front och nätbrynja

Efter en stunds lek med bloggen är vi tillbaka för mer spännande läsning. Sedan i Söndags beffiner jag mig ute på landet, breve en bilväg. Och dessa dagar har varit mer händelserika än vad man skulle kunna tro, eller iallafall vad jag trodde på förhand. En hel del bilande har det blivigt. Igår såg jag Zimeon utanför Statoilmacken i (Malm)Köpingen. Tyvärr verkar det dock inte bli något(Gå ner en bit på sidan). (Eller verkar och verkar...)























Jag säger inte att detta är "min typ av musik", men jag hörde den här på radio igår kväll. Och av någon anledning blev den kvar. Vissa saker förblir höjda i dimma.

Eh, ja, alltså...

Det förra inlägget blev lite kortare än planerat, men ibland har man helt enkelt inte tid. Så. Jag tänkte skriva något om hur tacksam jag är över att Jeff ställde upp och hjälpte mig med länkarna, det var verkligen utaför mitt område. Jaja, då var det klart. Håhåjaja.

Ett längre och lyckligare liv

Efter att ha tampats med en strulig burk, blogger, anteckningar och en hel del annat kan jag stolt utbrista: Jag har fått en riktig blogg! Med länkar och skit! Värsta Hi-tech! Hett så det förslår.

Jeff, din ama-töööör!

Nedarns Jeff. Hur har han(DU! Jag vet att du läser det här) tänkt att jag ska palla att plöja mig genom det här? Och jag vill ju. Mupp.

Den ädla konsten att vara full nykter

Ja. Jag borde skrivit om det här för några dagar sedan, men jag fick möjligheten först igår, och tar mig den först nu. Som jag tidigare berättat sov jag inte natten Fredag-Lördag. Det resulterade i följande: Någon gång på Lördagen, osäkert när, fem, sex, kanske? la jag mig på sängen med en bok för lite läsning. Senare vankades det bronsmatch, och Oliver Khan(KHAAAAAN!) skulle vakta kassen. Fotbollsfest, med andra ord. Och plötsligt när jag ligger där på sängen... sommnar jag. Såklart. Jag vaknade vid halvnio-tiden(Har jag fått det till i efterhand, ska understrykas). Som i ett rus. Eller snarare efter ett rus. Allting snurrade, jag visste inte vilken dag det var, än mindre var klockan var. Det var ljust ute... Från en teve hördes det något om fotboll... Uhg... Från teven hördes det utdrag av Sverige-Bulgarien -94(Så trött att jag missar det blir jag aldrig). Jag låg där, stilla, stilla. Då kom det. Hegerfors. "Och Kenneth Andersson och fyra-noll!". Där satt den, Arne. Jaja. Än var det inte över. Och det värsta: Jag hade tappat brillorna. Ivanliga fall en enkel sak att ordna. I ett Narkoleptiskt fejkfyllerus... Mindre lätt. Allting fortsatte att snurra på. Till slut fann jag dem, efter en kraftansträngning, bakom sängen. Vad skulle ni där att göra? Jaja, jag irrade mig upp, till teven, mamma och övriga verkligheten. Och snart blev klockan nio och tid för match.

Ridå, följt av publikens jubel.

Dagens sista? II

Jag tror det. Gonaat mina små läsare. Men det blir mer imorgon, tro mig.

Dagens sista?

Sokkan säger:
med mig kan man nog skämta om allting
Jag säger:
Men hett! Det är spriten!

Farligt att chatta

Iallafall om man har blogg. Det känns som att jag skulle kunna lägga ut allt idag. Så tack, Jeff och Sokkan. Ni har varit fantastiska idag. Lyssna bara på den här:

Sokkan säger:
men hallå där, jag läser ju faktiskt fyrchan ibland
Sokkan säger:
även om det bara är en blek ripoff av futaba!
Jag säger:
Jag glömde dig helt enkelt. Du är så ny i täbygänget. Eller så känns du inte täby, utan bara sokkan? Jag vet inte.
Jag säger:
Förövrigt ska det vara fyrchan.se.
Sokkan säger:
omg den kände jag inte till!
Jag säger:
Du får ju hänga med.
Sokkan säger:
jag är ju inte med i innegänget
Sokkan säger:
jag menar, har ju knappt börjat blogga och jag bloggar inte ens om särskilt manliga saker!

Så jag skulle vara med i "innegänget"? Nej, jag vet inte.

Jag mötte Lassie

Igår. Bandhagens tunnelbanestation. Där satt hon. Chun-li. Som tio-åring(Fett loli!). Och lite mindra kines. Skrämmande och upplyftande på samma gång.

Chattloggspecial!

Jag säger:
Just det, jag hoppas du sitter där och skämms.
jeff säger:
Asch, jag tycker fortfarande det är kul attgöra en Tom Cruise ochdansa till musik i bara kallsingarna. Jag skäms aldrig.
Jag säger:
Godkänd klädsel: Y-front och nätbrynja.
Jag säger:
Vilket förövrigt är dagens citat.
Jag säger:
Jepp, jag är egoist idag.
jeff säger:
Was? Var kommer det citatet ifrån?
jeff säger:
Det var banne mig guld iallafall.
Jag säger:
Tja, av någon anledning kom jag tänka på kortspel. Ett gäng sköna snubbar som sitter i en källare och röker och dricker öl/sprit och spelar poker. Då döck citatet upp i skallen på mig.
jeff säger:
Åhh. Du är guld, med andra ord.
Jag säger:
De säger det.
jeff säger:
Ta åt dig.
Jag säger:
Mer än gärna.
Jag säger:
Du! Blev det här bra?
Jag säger:
http://www.zmanga.se/forum/viewtopic.php?p=101341#101341
jeff säger:
Hehe, fast, behöver CP förklaras?
Jag säger:
Jag ville inte. Men tro mig, det är täbygänget vi snackar om.
jeff säger:
Menar du att de inte vet vad CP är för något?!"!!! Jag trodde mer om dem...
Jag säger:
Genma vet säkert. Alexander.. jo, kanske. Eller ja. De andra? Nja?
Jag säger:
Äh, vad väntar du dig? De hänger inte ens på 4chan.
jeff säger:
?!!!
Jag säger:
Än mindre fyrchan.
Jag säger:
Ibland undrar man verkligen.
jeff säger:
Herrejäsickens... Jahaja. De har väl fullt upp med att spela tevespel och tanka Naruto

Det är något märkligt med plattan nuförtiden

Sant. Ty nu spelar någon något som låter som "Ironic" med Alanis Morissette. Jag vet inte vad jag ska tro.

Det börjar arta sig

Så. Nog för att det blev fler korta inlägg ände borde, är jag ändå nörjd med att jag lyckats hålla allt under kontroll. Och ja, jag vet att ett sånt här inlägg är helt poänglöst att läsa, men om man bara går efter vad folk vill ha, inte vad man vill ge, går det inte bättre än så här. Och det vill vi ju undvika. (Nej, jag vet inte om den där länkningen ledde någonstans, rent litterärt.)

Bättre och bättre dag för dag

Jag vet att Sussie-inlägget blev lite kort, och med ett mycket plötsligt slut, men det bara blev så. Men jag skriver för en simpel blogg, och inte för Ingmar eller vad som helst. Dessutom var det väl mest tänkt att rikta ljus mot en film jag gillar, inte att vara en ingående recension. Eller det kanske det var tänkt att bli. Jag vet inte riktigt. Jaja, kul är den iallafall, och det var väl det inlägget ville säga.

Bloggen has no fear, because it got a lot of beer

Än så länge har det blivigt ganska lite film på bloggen. Men nu är det ändring på G.

Den här filmen är min favvis just nu. På kvällen dagen Kusin Jeanette tog stundenten(Juni förra året) såg jag första kvarten, sedan fick jag abrupt avika då det blev dags för hemresa. Jag var förälskad. Helt underbar. "Precis min humor" är ett slitet begrepp, och oftast vilseledande, då humor oftast är en ganska splittrad sak som sällan kan härledas till just en sorts. Men nu stämmer det ganska bra. Det är landsbyggd, citat som "nej, det är för farligt för dig där, det finns fullt med knarkare överallt som sticker folk i benet bara för de tycker det är kul och så skrattar de elakt efteråt"(om Stockholm) trängs med ord som "barnbilstol", och den har 2000-talets klockrenaste slut. Efter att ha sett igenom filmen känns det som att både jag och Ulf ville att den skulle sluta ungefär som den gjorde. Huruvida det är en bra känsla eller inte kan helt klart disskuteras. I vissa fall leder det till förutsägbarhet, och det är ju knappast önskvärt när man gör film.

Men det är ju du, du som är han!

Och så dagens chat-logg(kan det bli mer blogg än så?)
Jag:
Föresten, är jag den enda som tyckar att den här bilden påmminer lite om en viss mangakaiare[Bortsett från frippan, då]? http://hem.spray.se/mikael36/hockeyfrossa/images/frillorna/vasttysk1.jpg
Genma^Japan says:
Humm, vem då? Sokkan?
Jag says:
Mm.
Genma^Japan says:
Ah, kanske
Jag says:
Leendet stämmer iallafall.
Genma^Japan says:
Mjao, stämmer

Den senaste veckas mest underhållande citat-upptäckt

Ja, dax för lite redigt bloggande, ja. Vad har hänt på senare tid? Tja, jag återupptog min sommarläggdax-vana inatt, och kom i säng vid tre. Vilket resulterade i noll timmars sömn. Så kan det gå. Suck. Jag som trodde jag lärt mig. Jaja, nu har jag. Hoppas jag. Nåväl. över till den senaste tidens grej nummer ett. Att väder-Tone fick kicken efter att ha kört knäpp upp i en känd tidning visste vi. Att Väder-Anders döck upp i sändning iförd badbrallor(med en inbjudande playa som bakgrund) visst vi ochså. Vad jag upptäckte igår, när jag slöläste bladet, var dock så guld det kan bli. "Skillnaden är ju att kvinnor har två könsorgan att skyla och män ett". Precis så sa han. På riktigt. Vad ska man säga, egentligen? "Tack" låter vettigt. Så tack, Anders Nylund, för att du förgyllde min kväll. Tack för att du bjöd på en show(och en riktig helföreställning, ni vet med dukade bord med levande ljus och hela köret), som jag, och säkert många med mig, inte behöver betala en spänn för att njuta av. Tack för allt du gav rörelsen i det korta citatet(Att Aftonbladet anordnade en omröstning om hur många kön kvinnan egentligen har gör ju knappast saken sämmre).

Raka spåret(Mot bättre bloggande)

Sådärja(Borde jag sluta med att ha det som öppningsfras? Jag tror nog det). Då var vi på rätt köl igen. Jag hoppas att vi alla lämnad urspåriningen bakom oss. Jag vill iallafall tro att jag har gjort det.

Okej då, en sista, men bara för att han liknar Sokkan(Jag ber att få återkomma til ämnet)

Flipp

Sådärja. Nu drar jag på riktigt. Ha det.

Det behövs egentligen ingen rubrik

Visst ser den ut att vara gjord av gamla bildäck?

Scen utan sammanhang II

Ur spår!

Jag har sagt det förr, men jag säger det igne: Idag spårade bloggandet ur. Jag hoppas det inte händer igen(Har jag några läsare kvar efter det här?(Inte för att jag hade speciellt många innan)). Jaja. Nu drar jag till serieteket.

Han vet var du bor (Tyvärr)

Det försvunna inlägget har återvänt, en cirkel sluts(och en ny tar vid/påbörjas. En annan gång. Imorgon, kanske? Den som lever får C.)

Definitivt Bloggvansinne

Precis. Jag försökte just skriva något. Men det gick inte. Det känns som att jag slutligen har lyckats knulla blogger i röven. Nu kan blogger inte stå på två år. Jag tar det som ett tecken(Nej, tekken). Jag ska försöka se till att det inte blir så här illa i fortsättningen. Men ibland har man bra tråkigt.

Bloggvansinne

Jag vet inte vad jag ska tycka. Med lite tur blir det inte så här mycket i fortsättningen. Kanske. Fast när vi ändå är igång... varför sluta? Jag lovar, det är roligt. Iallafall en stund till. Eller nej föresten. Ty nu börjar bloggers bilduppladdning krångla. Vad ska jag roa mig med dådå? Hem? Och städa? Nja. Jag kan gott vänta.

(Blogger må krångla, men den här fixar den allt.)

Dagens V

SVD är där och utmanar: "Jag var som i chock". Sant, du är helt chockad.

Kioskvältare

Onekligen.

Dagens IV

Från aftonbladet TV: Beroende av dataspel? Här är kliniken som ska råda bot på problemet.

Inlägg, nu med rubrik

Jaja, ibland måste man få avreagera sig, det fattar ni väl? Men jag ska försöka skärpa mig. Tror jag. Å ena sidan är bilder bara i vägen i dne här bloggen. å andra sidan är bilder och länkar en viktig del av bloggandet, har jag hört. Jaja, det blir som det blir.

Och nej, jag kan inte släppa den här bilden hur som helst. En gång till.

Scen utan sammanhang

Viss humor kan inte förklaras, försök bara förstå

"Perry" är nog antagligen världens roligaste namn.

Storstads"puls"

Sådärja. Hemma igen. Men inte allt för länge. Usch, jag borde vara hemma och städa.

(Jeff, om du läser det här, ring mig.(Alltid glädjer den där raden någon))

Välkommen till djungeln

Och så blev det visst lite blogg idag ändå. Ja, tänk ändå.

Föresten, en helball sak jag upptäckte häromdan:
Södra låg verkligen på niondeplats när det blåstes till spel!!!111sJUa

Zimeon bjussade förövrigt på dagens citat(det var lite frestande att skriva "Dagens One-liner", välj själva): (Med mej, min mama och lite andra sköna släktingar som publik(För en snabb resumé, Zimpens inlägg)) Ja, jag är hans knarklangare... Höll jag på att säga.

Svansen till trots, det är det första man minns. Speciellt morsan. Klockren(Eller "klok ren" som det brukar heta på Internet ibland).

Annars då? Tja, imorgon är jag åter i storstan. Och jag tror jag har en liten avi väntandes på mig i brevlådan... Eller okej då. På tamburgolvet.

Dagens III

Aftonbladet tar hem det igen: Därför bjuder din kompis på godis (Nej, jag har faktiskt inte läst artikeln. Nu var det ju rubriker vi talade om.)

Men du kommer alltid finnas kvar

Jag har verkligen försökt, men jag kan verkligen inte komma på något vettigt att skriva, så det får bli lite chat-logg istället.

Undertecknad säger:
Yo.
Patrik säger:
Tjena på dig!
Undertecknad säger:
Vad händer?
Patrik säger:
Såg just två avsnitt stargate och ska nog spela lite Guld Wars. Hur är det själv?
Undertecknad säger:
Tja, just nu är det helt okej. Är ute på landet.
Patrik säger:
Internet på landet är inte landet

Dagens II

Dagens rubrik(Aftonbladet): Falsk Pitt på leg

Ibland är livet bra underbart

Jag borde egentligen skrivit det här redan igår, men jag behövde lite tid att smälta faktumet. Det magiska faktumet.

För några veckor sedan fick jag frågan "Vilket lag vinner fotbolls-VM?". Då svarade jag "Vad som helst utom Brasilien så är jag nöjd".

Och så har det då äntligen hänt. Frankrike har för tredje gången i VM-historien stoppat brassarna. Tack, Zinedine! Tack, Henry! Tack allihopa. Brassarna har vunnit nog(och har ändå inte varit sig själva sedan Spanien -82). Nu börjar VM.
Jag vill leva i Europa...

När vi gräver guld i Göteborg

Hemma igen. Nu gäller det att försöka åstakomma något vettigt. Jag skulle behöva städa. Usch. Jag hatar den meningen. Den är så... "Jag vet att jag behöver göra något, och jag vet att det ALDRIG kommer att bli gjort". Fast nu stämmer det ju faktiskt inte. Ty jag började lägga skit i plastpåsar, nästan direkt efter att jag kom hem igår. Dessutom har jag fått saker gjorda idag. Köpt en ny plånbok, tillexempell. Den förra var förvisso mycket plånbokig, svart och med de rätta formerna, men den var redan sliten. Och trippen till Göteborg var inte speciellt hälsosam för den gamle stackaren. Genomblöt och jävlig. Det rann om den. Tårar. Svarta undergångstårar. Farväl. Även om den var ganska sladdrig på slutet, och dragkedjan till myntfacket var paj, svek den aldrig. Den nya är brun. Och ska hålla i tjugo år, upplyste försäljaren. Gjord i Småland, därav kvalitén. Och priset.

I Göteborg(Sjukt stort jubel-extra!)

Sådärja. Framme vid inlägg nummer hundra. Från de tidiga inläggen korta nonsens form till... Ja, det här. Jag är nöjd, iallafall. Men som titeln antyder bifinner vi oss inte längre i den kungliga huvudstaden, utan istället i Sverigen framsida(eller framskjärt eller vad det nu kallas). Snabb resespecial: Mycket kan sägas om den här stan, men jag tror inte att jag någonsin varit så här blöt förut(om man bortser från badhusbesök). Ochh inte bara jag. Hela stan kändes rätt blöt och kall igår. Vi hade tänkt oss lite solsken, få möta våren eftersom...(Ni kan vara lugna. Det där är garanterat enda gången jag kommer slänga ur mig en Tomas Ledin-referens. Så dåligt kommer jag aldrig må.)

Jag har sedan en tid tillbaka haft åsikten att det är Mangakais fel att jag knappt manganördar mig längre. Att föreningen istället för att sprida förståelse bara hämmar mig ifrågan. Det kanske bara är bra. Oavsett hur det ligger till har jag tatt saken i egna händer. Jag har börjat bomba mig egenom "Skolans spökhistorier". Den är typ guld. Nu har jag bara en trave mangafilm till kvar hemma, sen kanske jag kan börja kalla mig manganörd igen(inte för att jag ser det som speciellt eftersträvansvärd, men något måste man göra med sin tid). (Nu märkte jag föresten att jag fortfarande har en bit kvar i mitt bloggande. En bra bloggare hade förstås skrivigt en längre genomgång av serien ifråga, varför den är guld och så vidare. Jaja, jag har bara att hoppas på att jag blir bättre med åren.)

Nu över till något jag redan klargjort internt("Hur internt är då inte detta?" är den befogade frågan): Animé-radion(Årets mest överflödiga länkning?) hatar mig. Eller inte hatar. Utan snarare finns bara till för att jävlas med mig. Så klart att jag vill höra. Och så klart att den startas upp lagom till att jag förlorade all möjligthet att nyttja en dator som har både ljud och Internet samtidigt. Svin.

Och så, bara för sakens skull, dagens tjuvlyssna-rip off:
Sidewalk Express, inne på en Pressbyrå, i ett köpcenter. Mamma, cirka 40, till några invandrarungdomar, som satt sig vid varsin dator: "Ursäkta, är det sån där man kan LAN;a på? (En stund senare) Ja, min son tjatar om att han vill LAN;a." Helkul! Och bara för att vi faktiskt är i Götet, snor vi en rakt av.

Per stannar, föresten. Skönt. 1337-serien skulle inte vara sig själv utan dig.

Sådärja. Lite jubelspecial blev det iallafall. Men än är inte festen över. Korka upp en flarra och fira tills natt blir dag. Eller så.

Jobb, jobb, jobb...

Jäkla Jeff. Han har fått mig att lova mig själv att börja skriva på nördwikin igen. Speciellt "Barntrean". Skit. Jag ska ju fixa det. Tycker man. Suck. Jaja, jag får väl skaffa nät hemma, så kanske det kan bli något. Fast det är nog ingen fara. Jag kommer nog tvinga mig själv att skriva något till slut. Barntrean har ju trots allt en ganska viktig roll i min uppväxt, iallafall innan den flippade ur(Det vill säga innan sändningstiden hoppade bak en timme eller två, och blev omöjlig att se på. Och nu talar jag förstås om när den fortfarande gick på "Kvällstid").

PS. Nästa inlägg är nummer etthundra(Om man inte räknar med några få, två tre stycken inlägg jag censurerat bort. Typ ett inlägg idag, bestående av två bilder. Som var för stora för blogger). Jag ska göra mitt bästa att göra något vettigt av det. DS.

Guld varde onekligen dess namn

Av en slump råkade jag komma in på Barnkanalen, när jag trixade med videon. De visade "De vilda djurens flykt". Det gjorde nästan ont. Ah, en riktigt god del av min barndom. Underbart. Jag hade dock lyckats glömma två sker, och det ter sig ganska bizzart att jag lyckades med det: 1. Temalåten är ju hur frikyrklig som helst. 2. Vissa av figurerna har getts så dialektala röstisar att det ibland är svårt att ta på allvar. Bäst(värst?) var de hariga kaninerna, som ojade om alltings eviga elände på klockren skånska. Underbart.

Jag gillade verkligen den serien som barn. Det är en av de serierna som jag som barn upptäckte/såg tillsammans med min kusiner. Den tillhör även den typ av serier, som kanske inte är fullt så vanlig idag, där skurkarna utgörs av främst människornas grävmasikner. Och där alla städer är skitiga, stökiga storstäder. Eller iallfall inga ställen man vill på i. Tänk, det var mycket sånt första halvan av nittiotalet/när jag växte upp. Kampen om skogarna, Fågelkriget(Med Harrysson på ugglan!) och så vidare. Gud, det känns som att jag borde fortsätta på det här spåret(om inte annat för att jag fått för mig att Jeff kommer gilla det här(Åhhhhh, META!)), men det får bli senare. Nu ska jag till Comics Heaven.

(En sista sak, dock. Vet ni vad de visade efter "De vilda djurens flykt"? Jo, Animaniacs. Mer guld, med andra ord. Jag tycker om barnkanalen. Den visar sånt jag såg på när jag agerade målgrupp. Det mår barnen bra av.)

Sent en lördagskväll

Vissa har det. Vissa. Har. det. INTE.

Sex säljer sig slutligen in i bloggen

Jag vet att jag har lovat att sluta skriva om fotboll, men trots att jag skrev lite förut idag, måste jag skriva lite till. Eller nej föresten, jag ska bara länka. För ett sånt här inlägg är det helt okej att tumma lite på reglerna för. Det känns lite larvigt att skriva, men nu ska jag verkligen försöka.

Dricka sprit och hålla käften

Sådärja. Mer sommar än så här blir det inte, barn. Jag är i Sverige, det är blandat väder, Sverige spelar fotboll i en stor turnering, jag är i Sverige hos mina kusiner. Precis som förr!. Eller nej föresten. Då satt man inte inne och dummade sig vi närmaste dator. Allting förändras. I dag är jag rebell, föresten. Jag trotsar stolt "Feta killar"-teorin. (I korta drag: Att feta killar sällan är snyggt klädda beror dels på att kläder har en (o)förmåga att passa/klä mindre bra på feta kroppar. Men också på omvärldens ondska. De snygga kläder som finns görs oftast i storlek "M" och "L". Alltså är det omöjligt för ett fetto att få på sig dem. Diskriminering är bara förnamnet. Tur då att det finns rebeller som vägrar att vika ned sig. Så det är med stolthet jag bär en snyg tröja idag, storlek XL, vilket är större än vad snygga kläder brukar göras i. Inte för att jag brukar ha medvetet fula kläder annars, även om min garderob känns ganska fjuttig ibland. Men T-Shirts med rockbands-tryck räknas inte, även om jag gillade min Ramones-tröja(Dess öde är ännu okänt). Nu räknas bara tröjor, för det är tröjor det handlar om, som säljs som "Snygga kläder". Egentligen är ju snygga kläder bara för modemedvetna, och man kan faktiskt inte byta sida hur som helst, men i vissa fall kan de faktiskt duga. Som i det fall som fått mig att skriva allt detta. Här är den, i all sin prakt. Jag nämnde det där med att byta sida för en stund sedan. Egentligen är det här lite av ett sidbyte, kan tyckas. Men i det här fallet är det okej. Jag lovar. Jag har inte blivigt det minsta svenning av det här. Även om man kanske inte tror det, så är jag i goda händer(Jo, tack). Usch, jag får det att låta som om sportfånerierna har tatt över mitt liv, och det stämmer ju faktiskt inte. Jag är samma fula, feta, missanpassade nörd som alltid. Jag lovar(Tummis!).)

Att länka är en viktig del av att blogga, ty det har Jeff sagt. Och som av en händelse(Ja, jag lovar! På riktigt! Mammas grav, mammas grav!) fick jag nyss anledning att länka. Ty jag råkade se att Anders har fetinghajjat vad som gäller. Helkul. Efter som bloggen omnäms som "Egen vektor". Du var inte speciellt förtjust i matte, va? Dessutom heter inte bloggen "Egenvektor", den heter "Ett långt och lyckligt liv". Egenvektor är bara något jag slängde iväg när blogger krånglade(Någon gång ska jag skriva och berätta om namnlegenden. Om varför bloggen inte heter det det var tänkt att den skulle. Och varför jag och blogger har ett ganska spännt förhållande).

Ikväll gäller det. Vilka som får åka hem(vilket i det ena fallet skulle vara ytterst komiskt snöpligt), och vilka som får åka till Berlin.
Jag stack till Berlin för dekadens, jag stack till Berlin för skoj...

Svetten ligger över hela stan

Sådärja. Åter Internet. Ja, det var ett Sapparikon i helgen. Hur var det då? Ja, jag vet inte riktigt. Jag lyckades lura dit Jeff, och det var ju kanska kul. Men annars, ja, jag vet inte. Och allt är Iggys fel. Under det där debatt-tjosanet satte han fingret på något jag inte tänkte så mycket på, men varit väl medveten om att jag tycker. Det där med svenska mangakonvent nu för tiden. Lite mangafilm, mycket J-Rock. Många verkar inte bry sig om det, bara folk har kul räcker väl det? Men jag håller inte med. Låt oss ta ett exempell. Sagan om Sapparikai. Det var en gång en filmvisning. Allt var frid och fröjd. En dag kom en grupp manganördar till filmvisningen, och under sina armar hade de sina datorer, fullproppade med nördspel. Det frågade arrangören om de fick ställa sina datorer utanför filmvisningens filmsal. Javisst, sa arragören. Och vips var inget sig likt igen. Filmvisningen levde sedan ett liv i stor sorg och saknad.

Sedan får folk tycka vad det vill("... för majoriteten har jämt fel..."). Visst, idén med Sapparikai var ju delvis att få folk att göra saker kring filmvisningen, något som Sapparikon(Nej, jag har aldrig gillat namnet) sedan bara gick ut på. Men för min del blev Sapparikai så mycket tråkigare när nördspelen kom in i bilden. Visst, jag är inte helt oskylldig, jag lirade lite jag också. Men det spelar(HAHAHA!!111) ingen roll. Iochmed datorernas intåg på visningen ifråga, försvann en stor del av de jag förväntade mig ha breve mig inne i bion istället ut till foajén(Nej, grammatik är inte min grej idag). Så för min del gjorde det inte så mycket att Sapparikai har lämmnat oss. Och det borde det ju göra. Vissa grejer var ju helt guld, ju. Åtminstone de två första var fullpoängare, trean... tvingades jag gå tidigare ifrån. Fyran(Fyrchan! HAHAHAHAHA!!!111) var jag inte på. Då roade jag mig på en färja på väg mot Gotland. Femman och sexan... Ja, då var det roliga slut. Eller jag vet inte. Men jag tyckte burkarna pajade en hel del av känslan. Du har rätta viljan, men inte känslan, eller vad det blir i det fallet.

Nej, usch vilken smörja. Nu ska jag dra och titta på Sverige - England(Jag fick viss kritik i helgen för att det varit för mycket sport på sista tiden på bloggen. Men hej, jag gör så gott jag kan.).

Vet du, jag har faktiskt drömt om dig. Flera gånger

Antila bloggar om drömmar. Tydligen lite på modet. Eller något som varit på modet förut, vad jag förstått. Hm, något att börja med kanske? Nej, jag tror inte det. Jag är en usel drömmare. Eller iallafall på att ta vara på dem. När jag vaknar är jug oftast så upptagen med att vakna och stiga upp, att jag oftast glömmer bort att jag drömt alls. Och sedan kommer jag på det, senare på morgonen. Men då är det oftast försent, och drömmen rinner iväg. Vissa kör med "block och penna vid sängen - Skriv ned allt du kan när du vaknar"-tricket. Men även om jag skulle köra med det(som känns barnsligt opretto), skulle det inte fungera. Se ovan.

Jag kom oftast ihåg mina drömmar som ung. Men det kanske gäller alla. Att det inte fanns bloggar då! Då kanske det hade blivigt lite drömbloggande. Men när man tänker efter är det kanske inte större förlust att jag sällan minns vad jag drömmer. I natt drömde jag att det fanns en porravdelning på Åhléns(Plötsligt blev deras slogan "Ett hus, tusen möjligheter" genast mycket roligare), som jag besökte. Fråga mig inte varför. Tolka det som ni vill. Jag tolkar det mest som att jag kanske besökt deras bokavdelning(eller Åhléns i största allmänhet) för ofta på senare tid. Jag har för mig att den omdrömda avdelningen låg ungefär där deras bokavdelning ligger(Jag syftar helt på Åhléns vid T-centralen nu).

Först min fräna grej, sen bryr vi oss

Sådärja.

Och förhoppningsvis släpper inte Stangel av på takten, nu när han äntligen har börjat röra på sig. Boogie!

Matchen, då? Äh, vad ska jag skriva om den? Om någon som känner mig läser det här, vet ni ändå hur jag reagerade. Eller okej då. Men tro inte att jag orkar skriva något. Länk, förvandla mig!

Plattan är inte var den varit

Förr knarkade folk ihjäl sig, och då och då firades olika sorters guld i hockey där. Och ibland sa folk ifrån, och ordnade protest. Allt var i någon sort ordning. Nu vet jag inte vad de gör. Något med trummor, och folk som ropar. Ibland kör de "Go West". Tycka vad man vill om den, men den förtjänar ett bättre öde. Vad som helst förtjänar ett bättre öde. Och det värsta av allt är att det kan röra sig om en demonstration. Förvisso är det delvis därför plattan står där än idag(en annan anledning är att heroin är phett beroendeframkallande), men det måste få finnas gränser.

Gårdagens blogginlägg redan idag

Den här verkligen guld.

Blogger är på bushumör

Efter att ha sänt iväg förra inlägget, tydde allt på att det in skulle komma fram. Skit, ett bra inlägg åt ingen nytta. Så jag skrev ett nytt, där jag beklagade mig över det. När jag sänt det, var plötsligt det gammla inlägget på plats. Busa inte med mig älskling, inte idag iallafall.

Dagens

Det värsta har gått över sedan igår. Jag kom vidare. Det trodde jag inte igår kväll. Men jag kände det direkt när jag vaknade. Eller iallafall när jag var så pass vaken att jag kände något alls. Jag mådde verkligen inte bra igår kväll. Och det berode inte bara från en förväntad, men utebliven seger i en fotbollsmatch. Även om det var där någonstans det började. Nu kan vi bara hoppas på det bästa. Även om det var de man sa 1990.

Och 2000. (Sverige-Turkiet borde verkligen säljas receptfritt på Apoteket mot sömmnbesvär)

Jaja, nog om detta. Över till dagens självgodhets-rapport. När jag vandrade mellan Hötorget och Kulturhuset, hörde jag plötsligt en röst. Den sade: "Snygg tröja". En bit framför mig stod en snubbe, "ungefär i min ålder". Han log. Ett sånt där "Jag menar vad jag säger"-leende. Jag kopplade ganska snabbt och replikerade med ett "tackartackar". Vi log mot varann och traskade vidare. (Jag hade(har) på mig min blåa "autobahn"-tröja, för övrigt. Kraftwerk is the shit.)

Sverige-Costa Rica II - Nu utan Medford

Jag vet att jag borde skriva något långt och uttömmande så här efter matchen, men det går helt enkelt inte. Jag klarar det helt enkelt inte. Jag, och en stor del svenskar med mig gissar jag, är i upplösningstillstånd. Det här var verkligen bland det sista jag behövde. Visst, det är Sveriges landslag vi talar om, men ändå. Jag trodde ju verkligen på dem. Och det hade jag all anledning att göra. Henke borde målat, och visat att det var han som avgjorde en Europacup-final och ingen annan. Fredde borde spelat fram till målen, och visat att det var han som stod för motståndet i tidigare nämnda final. Och Zlatan borde varit Zlatan, och visat att Zlatan är Zlatan. Nu blev det... ingenting. Absolut ingenting. Eller nej, ingenting blev det ju inte. Men det blev inte vad det borde blivigt. Visst. Kankse hade jag för höga förväntningar. Nej, jag såg inte EM- öppningen, och hade hoppats på att få uppleva målkalaset jag inte såg. Och det lät ju inte som en allt för överdriven önskan. Trinidad/Tobago... Det ska väl gå vägen? Och det borde det ju. Nu vet jag varken in eller ut. Kankse borde jag inte ha blivigt sportfåne, utan förblivigt en söt manganörd som lyssnade på J-Pop och log åt serier med söta manga-flickor. Då hade jag ju sluppigt det här. Visst, jag hade säkert inte upplevt Hockey-dubbeln på samma sätt. Och så vidare.

Kankse tar jag i. VM har ju knappt börjat. Men jag kan inte komma förbi det här, även om jag vill. Jag har knappast sagt saker som "Sverige tar GULD!", men ändå. Det här svider verkligen. Visst, Sverige är Sverige, men det var ju inte så här det skulle bli. Och visst, det är två gruppmatcher kvar, men just nu känns åttondelen så långt borta. Och visst. Insattsen mot Kamerun 1994(ochså in inledningsmatch, för er icke-sportfånar) var väl inte helsäker. Men då gjorde vi iallafall mål. Sverige har gjot två mål i år. Och har just nu resultatraden (vunna, oavgroda, förlorade, gjorda/insläppta mål) 0-5-1, 2-5. Jag låter raden tala för sig själv.

Fast vad vet jag? Kankse är allt bara en skakig inledning, inför en osäker oavgjord match, och sedan en kross mot England(Som redan är klara för åttondelen då), och sedan en sån där Buster-resa mot guld, eller iallafall Brons? Eller iallafall bättre tider? Jag vet inte, men jag hoppas onekligen.

(Ojdå, det blev visst lite grand ändå. Sånt händer.)

Fader Tyskland har vaknat?

Förvisso bara Costa Rica, men då vi knappast befinner oss i den Tyska fotbollens GULD-ålder, får man ändå se det som ett mycket gott tecken. Hade de fixat 4-2 för två år sedan? Tveksamt. Förhoppningsvis har min huvudvärk/kvasifber släppt helt till imorgon.

Laulen bloggar igen

Så har det hänt. Robert Laul är tillbaka. Kort sammanfattning: Robert Laul skriver om sport på sportbladet. Drev förut en blogg. Den första jag läste. En bra debut. Det kanske blir bättre. Men inte mer. Ty han skrev ty jämt. Och höll en mycket jämn nivå.

Dagbok rörande Måndagen den femte Juni 2006

Gårdagen blev mer än jag hade väntat mig. Sideway express(I-Fiket jag använder mig av, om som finns lite varstans i Stockholm), hade blivigt rövknullade eller liknande, ty ingenstans funkade deras datorer. Att de inte skulle funka vid Hötorget var knappast någon högoddsare, men snälla någon... Sideway måste fungera. Det är ju så att man får krupp för mindre. Smått motvilligt styrde jag sedan kurs mot Täby. Jag funderade på att Hit and run;a, och dra efter att jag dumpat det där tevespelet på Nisse. Men se! Han låg hemma och tog igen sig. Och plötsligt hade mötet utvecklat sig i en mycket oväntad riktning: Det blev kul igen! Trots att det var nördspelsmöte. Jaja. Om ingen släpar med sig dator kan det väl inte bli tråkigt, antar jag. Jag antar att jag får gå igenom mina åsikter om nördspelsmöten någon annan gång.

Jaja, nu funkar Sideway igen. Och nu är det tid för mig att dra vidare.

Två gula kort

HUr kunde jag glömma? En sak till var det ju. Jag har tyvärr inte kunnat lyssna på den, då jag inte har nyttjat en dator med högtalare på ett tag nu, men det här är GULD. Riktigt guld.

Världens bästa film?

Sådärja. Då var studenten avklarad. Och tänk! Jag lever. Så det kan gå. Jag firade min första dag i frihet med att kolla på kvalitétsfilm, och som en konsekvens av det kom jag i säng typ tre. Jaja. Det är det värt, om man får se manliga män, och tillika sjukt välklädda sådana. Ty "Blues Brothers" är i sanning GULD. Och med den i ryggen gör det ju inget om det tar lite tid att sommna. Dessutom har de pollisar! Hur kunde jag glömma det?

Mem från Jeff

If you comment on this entry…

1. I’ll respond with something random about you.
2. I’ll challenge you to try something.
3. I’ll pick a color that I associate with you.
4. I’ll tell you something I like about you.
5. I’ll tell you my first/clearest memory of you.
6. I’ll tell you what animal you remind me of.
7. I’ll ask you something I’ve always wanted to ask you.
8. If I do this for you, you must post this on yours.

Fruktbaserad familjeunderhållning II - "Dans är synd"

Sådärja. Då börjar skoldagen lida mot sitt slut. Eller nästan iallafall. Risken finns att det inte blir så mycket bloggat på ett tag nu, men det tar säkert någon annan igen. Jaja. Lite godis ska ni dock få.





















Och så: Förut har det burit mig emot lite att länka till en massa Hundra Höjdare!!!-grejer, mest för att det känns lite billigt. ”Knäppa klipp”-fenomenet i Mainstrem-version. Eller det är ju just det det inte är, men… Ja, lite billigt då. Men så här sista gången blir det frossa. Så. Tio roliga ögonblick ur den serien vi kallar ”Hundra Höjdare!!!”(av de som finns på nätet(Det allra roligaste finns tyvärr inte kvar)):

Jo, en sak. Imorgon slutar jag, och då ska man vara glad. Är man glad är man snäll. Så snäll att alla får vara nummer ett.

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Och plats Ett!

Hoppas ni har haft lika kul som jag den här tiden. Gonatt så länge. Nu ska jag ut och röja.

Framme vid den yttersta dagen

Ja, i det närmaste, iallafall. En riktig ytter. Sista ordinarie skoldagen. Någonsin. (Nej, eventuella vidare studier räknas inte. Det är bara grundskolan och gymnasiet som räknas. Men det visst ni väl redan?) Vad säger man? Det var det. Kanske. Men var det en vettig slutreplik? Nej, men vi är ju inte färdiga heller.
Det här är inte bara sista dagen i skolan. Det är sista dagen med LOLIFOX. Snyft. Därför blir det bara LOLIFOX idag(Okej då, med Explorer som backup(Nej, jag tänkte inte när jag skrev det där. Sprid gärna visdomsorden vidare. ”Med Explorer som backup”. Jag ska försöka leva upp till det i fortsättningen också)). Åh, älskling, vi har precis börjat träffas, och så måste allt ta slut. Men jag ska aldrig glömma dig! Suck. Känslor är verkligen inget för män. Men hon är ju så söt… Suck, jag måste verkligen bättra mig.
Men om nu detta är den sista dagen på jorden, riskerar inte det här att bli det sista blogginlägget på ett tag? Jag hoppas verkligen att det blir mer, men uppehållen lär nog bli lite längre(Och kvalitén sjunker? Jag vet inte, men jag hoppas inte det) i fortsättningen. Men efter som framtiden för bloggen ter sig aningen oviss i dagsläget, ska jag åtminstone försöka att vräka iväg så mycket som möjligt idag. Det är ju åtminstone värt ett försök.
























Jag slökollade lite på ”Matchen” igår. Helt okej. Visst, inga rastaflätor eller piruetter, annars var det sig nästan likt. Ravelli tog straffen och Kenneth, E-Tunas store son, visade glatt att krutet var kvar. Så det var nästa som förr. Även om det hade blivit lite kul att se vad Brolla gjort om han faktiskt målat...(Ja, jag försökte verkligen låta bli att påpeka det. Man ska verkligen inte skoja om sånt. Speciellt med tanke på vilken roll Brollan hade när det begav sig. Och han har verkligen behandlats under all kritik. Men nu kunde inte ens jag låta bli. Ursäkta.) Fast det roligaste var ju förstås Roland. I dagens Metro hade, jag tror det var Thern, sagt något om att ”Roland är den som ligger närmast VM-startelvan”. Och det är ju sant. Det finns ju ingen hejd på den mannen. Med betoning på det sista ordet. För Roland är verkligen en Man. Sjukt manlig. Det spelar ingen roll att han fyller 43 i år. Fast kasnke är det åldern som är charmen med Rolle? Kanske är han en modern upplaga av den gamla tidens idrottsMän. Som alltid hade några år på nacken, men som ändå var bäst. Det är lite kvinnokarlstänk över Roland. Eller ”Lite” kanske man inte ska säga. ”Sjukt mycket” är närmare sanningen. En Riktig Man, helt enkelt. Av den gamla skolan. Åh, en sån karl…


















Apropå Män, föresten. Vi snuddade lite vid ämnet Tomas Brolin förut. Bara för sakens skull, Brolla i forna dagars glans.

Nu ska vi gå över till ett ämne jag hittills inte närmat mig här på bloggen, men nu ska det bli ändring på det. Det florerar ett rykte om ett polistillslag mot lite slödder. Det finns många åsikter om det här med nedladdning hit och dit. Själv har jag alltid varit emot. När min högstadieklasskamrater snackade om att ”jamen man laddar ju för att höra om det är bra”(finns det någon som fortfarande använder det ”argumentet”?) och liknande(ibland var det bara en självklarhet), körde jag stenhårt på skivbolagens linje. Om vi nu återgår till det nyligen skedda, tycker jag det är jättebra. Även om det knappast lär ge resultat. Folk inom den svängen är redan så inkörda och förblindade av sin egen idioti att det nog redan är försent. Annars kan man ju alltid göra som de gör i Kina. Ställ upp dem på Råsundas mittcirkel och skjut dem. Den synen skulle jag göra betala för.
(Om nu något förtappat Pirat Bay-yngel skulle hitta hit, och få en impuls att paja sidan… Gör inte det. Jag är nöjd med bloggen som den är. Dessutom är min polares farsa polis. Han vet var ni bor)
(Och så, för sakens skull, i bästa journalistiska anda, följer här lite länkar om ingripandet(LJ-länken kom med, mest för att det var där jag först läste om det). Artikeln om DNA-testet var föresten hur kul som helst. NU JÄVLAR!!! liksom. Länk ett. Två. Och tre!)

Nåväl, nu ska vi inte tala mer om förvuxna, överåriga fjortisar, utan glider raskt vidare. Eftersom detta, som bekant, är min sista skoldag, kanske jag ska försöka ringa in viktiga händelser/populärkulturella strömningar/liknande som på ett eller annat sätt kan ses som viktiga för just min skolgång. Ja, jag gör det. Vi börjar med mannen som förändrade mitt mattebetyg(och synen på svenska språket).
Tyvärr har jag, trots åren som gått, aldrig lärt mig att länka musik från den här sidan, det kanske inte ens går. Synd. För nu skulle det verkligen vara på sin plats. Nåväl, gå in på den här sidan, och klicka igång en av alla skeenden som förändrat mitt liv(till det bättre), ”Tänk om jag vore en skalärprodukt”. Eller ska vi börja direkt med ”dance remix”? Jag vet inte riktigt. Äh, lyssna på båda, allt för att komma in i den rätta gymnasala stämmningen.

Mer då? Tja, att gå igenom min gymnasietid utan att nämna Z, går ju liksom inte. Sidan talar för sig själv.

Så här på slutet äntrade även Nördwikin den scen som brukar kallas, ja, något. Fantastiskt initiativ, även om jag anser mig ha tappat greppet om den för ganska länge sedan. Jaja, folk verkar ha kul, så jag ska inte paja den goda stämningen.















Nu känner jag plötsligt att jag kanske borde skriva något annat, bjussa er trogna läsare på ett riktigt påskägg. Typ en lång text om hur jag har förändrats sedan jag började gymnasiet, eller skolan i största allmänhet. Skulle det kunna vara något? Hojta till isåfall, så får vi se vad som händer. Just nu vet jag inte om jag pallar det. Eller jo, det gör jag nog absolut, men jag tror nog att det kan vara bra att spara det till senare. Även om det vore jättekul med ett riktigt långt inlägg, för en gångs skull. Hittills är det bara JAS-inlägget som blivigt speciellt långt. Jaja, det här blev lite längre än genomsnittet i alla fall. Och det är ju bra, får man hoppas. Även om jag är övertygad om att långa inlägg bara skrämmer bort läsarna(Jag vet inte hur de som läser den här bloggen gör/tycker, men jag har fått för mig att allt för långa inlägg kan verka avskräckande. ”Menvafan, det här hinner jag inte läsa nu”, eller så. Fast jag antar att man inte ska bry sig om sånt när man skriver, utan bara ånga på. ).
Dåså. Nu börjar inlägget lida mot sitt slut. Kanske skriver jag något mer senare idag, kanske struntar jag i det. Även om jag inte riktigt gillar den osäkerheten. Ska jag komma med någon biffig avslutning nu, eller ska jag vänta med det? Ah, vi får se. Tillsvidare ett klipp som kom med mest för kanalen(eller vad det nu är. Dess ursprung, då) är den det är.

Och brandkåren kom för att lära sig hur

När jag växte upp spelade man mycket fotboll. Ibland gick det riktigt bra.

Låtom oss pressentera: Världens snyggaste skivomslag. Omröstningar på temat görs ju lite titt som tätt. Bland annat när jag gick i högstadiet. ”Super Trouper” med ABBA vann. Helt obegripligt. Här är den värdiga vinnaren(även om just den här bilden inte var speciellt bra):


















(Om vi återvänder till den där omröstningen för ett slag, vill jag minnas att ”Kär och galen” med Uffepuffen kom ganska högt. Lite kul.)

Jag hittade en ny hemsida idag. Jag hittade Henke. Hepp! Fast min favvis är, nu och för alltid, ja, just det. Alexi Lalas. Titta på honom bara, TITTA PÅ HONOM! Helt underbar. Mamma, får jag ta med honom hem?

Fruktbaserad familjeunderhållning

Jag längtar redan. Vissa av frågorna som ligger upplagda på sidan är , för övrigt, sjukt guldiga.
Och självklart är typ det första jag regerade på att Ankan har brun(SMAL! Eller nästan smal, i alla fall. Eller så är det bara jag som bara tänker på smala slipsar) slirre.

Och så, bara för sakens skull(då nittiotalet ju kommit upp på tapeten igen här på bloggen. Och för att det kanske är det värdigaste sättet att knyta ihop den säck som utgör min skolgång). Den, i mitt tycke, mest nittiotalistiska vitsen någonsin. Om den fortfarande håller är en annan sak, men nu var det ju inte det som var poängen.
”Vad är det för likhet med Jonas Gardell och ett JAS-plan? Båda tar mark”.

Sådärja. Nu kan jag sluta skolan i fred med mig själv...

Tragedi+tid=komik

Förövrigt, apropå ingenting alls, hittade jag den till slut. Vet man vad ”Youtube” är, är det helt uppenbart att den ska finnas där någonstans. Säga vad man vill om sport, men det här sjukt komiskt(Speciellt med facit i hand, finnjävlar (Vi tar den här också, så kanske de lär sig)).

Konsten att planera sommaren med hjälp av världens bästa citat

Åtminstone jag tycker det har blivigt för mycket bilder på sistone. Visst, det är jättebloggigt, men jag tycker bara det är i vägen i min blogg. När andra gör det passar det in bättre. I mitt fall känns det bara som att det stör, och att det bara blir pixligt. Jaja, nog snackat om det nu. Inte helt oväntat är det som upptar mina tankar just nu vad som händer på fredag. Jag är övertygad om att jag hinner bli galen innan dess. Galen i bemärkelsen ”får ett anfall”. Det känns som det nu iallafall. Igår spånade jag vidare på vad som ska hända på fredag. Min plan blev lite förbättrad(Tack, Nisse!). Jag ska inte skjuta mig. Jag ska dynga ner mig något alldeles galet. SEN ska jag skjuta mig. ”Kul liv”, som Jocke hade sagt. Men det är ju ändå ganska direkt problemlösning. Frågan är bara: VAR ska jag supa ner mig? Svårt. Riktigt svårt. Vad finns det för ställen? Ett antal. Jaja, det löser sig.

Rubriken, då? Men skärpning! Har ni redan glömt!? Inte så mycket att minnas annars, kanske. Jaja. 1990. Det går inget vidare för Sverige i fotbolls-VM. Ytterst uppgiven stämning, då det blir respass redan efter gruppspelet. Så. Världens bästa citat. OBS. För att citatet ska bli så kraftfullt som möjligt, ska det läsas med en lätt Göteborgsbrytning. Nåväl. Åter till världens bästa citat, ty här kommer det(NOT, med Fredag åsyftas Midsommarafton):

Det här var kuken, nu får man bli kanon på fredag – Glenn Hysén

Meta, kanske? Nej, jag vet inte…

(Det är jag som sitter breve the Zimp och guldar sig. "Det där skumma pöket X" ska ju börja i Afternoon. I fullversion. GULD.)

Ajdå. Snart är det fredag. Finns det något efter fredagen den andra juni tjugohundrasex? Det känns inte som det nu. Det blir säkert mest larvigt om jag skriver såhär, men det känns verkligen som att allt tar slut nu. Jag pallar inte mer, typ. För hur, exakt hur, ska en man som i princip hela livet har blickat bakåt, klara av att titta framåt(För det är väl vad man förväntas göra när man studentat. ”Nu börjar livet!” som vissa brukar säga)? Antagligen inte alls. Men när vi ändå är inne på ämnet ”Blicka bakåt”, varför inte göra, här och nu? Ja, det gör vi! Mest för att försöka knyta ihop säcken, och få till ett någorlunda vettigt slut. Så. Nu följer mycket länkande, videos och liknande.

Jeff har ju som bekant en blogg, och häromdagen skrev Häger-Jönsson en kul kommentar där. Lite nittiotalskul. (Taget härifrån, om musik på typ studentskivor, eller ja, fester i största allmänhet)
”Och efter år på sunkiga indiehitsklubbar så förderar jag faktiskt Magnus Uggla framför jävla Live forever med Oasis, Moneybrother eller nån annan jobbig “armarna i luften”-indie en gång till.” Hahaha, helkul! Det blev lite Oasis i helgen, föresten. Dock inte Live forever, men den har vi ju redan hört förr.

När vi är inne på ämnet nittiotalet: Ett stycke stor humor. Tyvärr är de man vill se något kortat, men man kan ju inte alltid få allt. Se hela eller spola fram till typ 01:30, ungefär.
Så, spänn fast er. GULD!(Nej, politik blir inte roligare än så här. Okej då, kanske lite, men det är inte mycket som slår det här)

Knark känns ganska nittiotal, även om just det här klippet inte kommer från det decennium vi alla minns, vare sig vi vill det eller inte.

En sak kan kanske vara på sin plats att påpeka. Jag är ingen galen nittiotalsälskare. Däremot ser jag, som sagt oftast tillbaka. Och nittonhundranittiotalet är den period jag levt mest av. Således är det ganska lätt för mig att minnas det nittiotal som var. Även om det naturligtvis inte är en anledning att bli överdrivet nostalgisk för det(Vi som var med vet att det inte alltid finns någon anledning till det).














Lite musik skadar inte, föresten.

Ojdå. Det känns inte som att jag fick sagt det jag ville, men strunt i det nu. Jag kan alltid klottra lite mer senare.

Jag är lever än, och här kommer lite testresultat

You're a Britpopper. The UK is your thing. The Smiths really were 'terrif' and Blur are indie no matter how much money they made. You could drink all the other indie kids under the table. You plan on moving to London someday and dream of one day owning every Beatles release on vinyl.

Världen av idag, sett genom en kamera(eller med en penna)

Alla man till Kungsan, JÄH!

Ännu mera om Hockeyn. (Not: ”Nyllet” kör alltid med proceduren med pucken som omnämns i slutet av krönikan)










Och för att komma till ett så snyggt avslut som möjligt är, tar vi den här, en sista gång.

Jag går förbi en blankpolerad Chevrolet, men vad får jag se? (Del Tre)

För inte alls länge sedan gick det på teve en sketch, där en Bengt-Åke Gustafsson-figur förgäves ringde runt till diverse svenska hockeyproffs(De slängde på efter att han presenterat sig). Kul, kanske man tyckte då(Gud, det är helt underbart att tala om sånt som hände för typ två, tre veckor sedan som ”Då”). Nu är det mest de stackars komikerna man skrattar åt. Nog för att jag aldrig trott på allt kvällstidningssnack om flopp i Riga, men ändå. Igår visade Bengan hur kung han faktiskt är. Ty igår gjorde Bengan Boys det ingen någonsin fixat förut. Inte Miraklet på is, inte Kanada, inte ens Ryss… Ursäkta, Superfemman (Förlåt. Det var ett dåligt skämt. Jag kunde bara inte låta bli. Även fast jag borde. Vissa saker skämtar man inte om. Ingen, INGEN, skam ska falla över Superfemma. Ett lag blir inte, kan inte bli, bättre än så). Utan istället är det Sverige, Sverige, Fosterland, som grejar biffen. Vinner OS och VM-guld samma år. Hockey blir inte, kan inte bli, större än så här.

Sverige, Sverige, Fosterland, säg mig, säg mig, är det verkligen sant?

Ja. Det är det. Nu och för alltid.

Och till skillnad från Finland, som måste spöka ut sig till snedtrippade tomtar för att få vara med och leka, vinner Fosterlandet som Män. Riktiga Män. Män med de rutiga Flanellskjortorna uppkavlade till armhålorna. Män som går in för att vinna, för att de vet att de kommer att göra det.

Så Tack Bengan. Tack Jörgen. Tack Kenny. Tack Nyllet. Tack Honken. Tack Zäta. Tack… Precis alla. Det har varit en underbar tid. Tack för den här tiden. Åtminstone jag kommer inte att glömma den. Och det hoppas jag ingen annan gör.

PS. Gör gärna om det. När ni vill. DS.

Det ljus jag ska ha på min grav

Idag kom jag på en sak. Det må vara en tanke av omanlig sort, men nu finns ingen återvändo. Nu måste städas. Se positivt på saken. Tänk på allt skoj från förr som kommer att återfinnas. Tänk på ordningen. Fast den dumme städar, geniet äger oredan. Dessutom, varför ens försöka? En av de ledande anledningarna till varför det ser ut som det gör, är ju att jag saknar minst en bokhylla att ställa grejerna i. Förvisso. Äh, jag försöker ändå! Mycket skit är ju trots allt skit, i form av papper och gamla dagstidningar. Eller inte dagstidningar, utan snarare dess sportdelar. Och för nytillkomna tittare: Det har varit betydligt stökigare hemma än var det är nu. Dessutom är allt Hyresgästföreningens fel! Så det så. (Det här är förövrigt inlägg 69. Så, då har vi fått vår dos "snuskskoj som är skoj på riktigt"-skoj för idag)

Dagens upptäckt i övrigt? Kai Martin & Stick ligger/låg på Silence!

Slutet närmar sig(Snart är allt slutet(Förslutet))

Idag har jag återupptäckt ”Silence Jukebox”. Underbart. Silence är verkligen GULD. Fantastiskt arkiv. Jag har hittat hem.
Den är förvisso smått primitiv, men det kompenseras av det sjukt guldiga utbudet. Och barn, den här godispåsen är GRATIS att gräva i.
Och det stora psykbrytet kryper sig alltjämt närmare. ”Slutet närmar sig”, som jag hörde någon säga idag.
När jag sökte på Popsicle på Google kom den här bilden fram. Ganska kul.

Då världen ter sig mystisk, jag drömmer om en värld, där livets mening kan förklaras likt ett matematiskt bevis

Fredag igen. Den här veckan har, inte helt oväntat, passerat ganska snabbt. Den är förvisso inte över ännu, men det är bara en formalitet. Fast frågan är om e två kommande veckorna kommer passera förbi lika smidigt. Jag ställer mig tveksam. Jaja, jag får ta det när det kommer.

Och så lite autentisk chatlogg!
X säger:
har bestämt mig nu vad jag ska göra efter skolan
X säger:
ska bli soldat

Så kan det gå. (Ja, det ska vara lite till, men någon gräns på hur mycket jag outar på väven finns det faktiskt)

Jag går förbi en blankpolerad Chevrolet, men vad får jag se? (Del Två)

Ärligt talat, nu börjar den här bloggen likna något. Den har förvisso inte blivit riktigt det jag tänkt mig, men vad? Borta är de korta ”Nu går jag hem/på muggen”-inläggen. Framme är de någorlunda vettiga inläggen. Och med det i ryggen kan vi gå vidare, män som vi är. Igår gick jag till farbror Doktorn. Eller fru/fröken/tant doktorinnan. Äntligen fick jag östersjön undersökt. (OBS! För er som inte är så bevandrade vi vissa interna begrepp, är ”Östersjön” vad författaren brukar kalla sin hårbotten, på grund av vissa uppenbara likheter. Tyvärr.) Jag fick en diagnos på den, och fick recept utskrivet på ett förmodat botemedel. Två stycken, till och med. Vi får se hur det går. Annars då? Dagarna fortsätter att vara händelserika. Hur ska jag överleva lördagen? Då händer det ju grejer… Typ hela tiden. Mangakai-Täbyfesten, Semi(e)final i Hockey-VM, Schlagerfinal, ekipering och gud vet allt. Jaja. Det fixar sig får man hoppas.

Och ja, jag fortsätter blogga med Lolifox. Min nya vän.

Allas vår hjälte

För att bära hem en GULDmedalj, det fixar blott en riktig MAN

Ja, jag gick faktiskt på O’Learys igår. Ja. På riktigt. Även om det egentligen är emot mina ideal. Eller kanske inte ideal. Jag plus O’Learys… går bara inte ihop. Jaja, inte för att jag stanade speciellt länge. Biran var, inte speciellt oväntat, tokdyr, dessutom var det så uppenbart att det Svenska stålet skulle tvåla till Amerikanerna. Förvisso är inte en given seger en anledning till att inte se klart en match. Men det skulle hända så mycket onsdagen den sjuttonde Maj år Tjugohundrasex.

Och Henke fick vinna sin Europacup tillslut. Såklart. Få vinster har varit så logiska. Det är bara att lyfta på kaggen, som Björn Hellberg brukar säga. Grattis, mannen! Såklart. Nu väntar VM.

Helt apropå Hockey, föresten. Okej, nu ger vi allt! (Underbar text)

LOLIFOX

Jag vill bara påpeka att det här, och det förra inlägget är gjort i LOLIFOX. Underbart är ordet.

Jag går förbi en blankpolerad Chevrolet, men vad får jag se?

Ajdå. Plötsligt utvecklade sig bloggen till en filmdumb-blogg. Det var ju inte därför jag skaffade den här bloggen. Nåja, jag får väl ta igen det. Nu kanske? För idag blir det sport. Bara massor utav sport. Fosterlandet-USA. Den matchen ska grabbarna fixa, även om motståndet nog blir hårdare än vissa påstår. Och sen är det ju Europacup-final! JÄH! Fast frågan är om inte jag ska dra till O’Learys(!) nu. Hockey, vettni. Och ja, jag önskar också att jag skojar. O’Learys är helt klart över gränsen. Jag ska bättre mig. Innan det är försent. Jag lovar.

Grattis, lillebror!

SVT;s arkiv är, inte helt överraskande, GULD. Men det borde finnas gränser, tycker man. Men det gör det tydligen inte. Jobbar gud på SVT? Fullt möjligt.
Just nu har jag upptäckt hur sjukt mycket Killinggänget-grejer det finns. Visst, Killing är Killing, men det känns ändå lite oväntat att så här mycket guld finns löst på väven. Nåväl, nu åker vi. Och ni, vi har ju kamin.

Underbart, SVT, underbart! Jag tackar så hjärtligt att ni har lagt ut den här på nätet! Och del Ett!
Del Två
Del Tre!
Del Fyra!
Del Upplösning!
Skägg ÄR manligt, så är det bara.
Hör herrens sång!
Jag antar att jag bara måste länka till den här när vi är inne på ämnet.
Se ovanstående kommentar.
Och så bara för saken skull, den kanske mest klassiska av alla killinggrejer. Någonsin.
Eller är det den här? Jag vet inte riktigt. Jag får väl anlita SCB, eller så.

Och så över till något helt annat. Schlagerfestivalen är väl skoj, go vänner? Ja, det är den naturligtvis, vad man än har för musiksmak. För det handlar inte om musik, det handlar om en kul grej.
Vad tycker vi om det här då? Tja, Engelsmännen är inne på rätt spår iallafall.

Farväl, man

Världen är en världsmästare fattigare.
Den här texten var fin.
Vila i Frid.

Ni får ju nästan spader av våra eskapader

Nu tänkte jag försöka mig på en mycket bloggiskt sak, nämligen att skriva mycket om ingenting. Eller snarare mycket utan en röd tråd. Små delar, komiska episoder, knäppa påsående, eller vad min mamma åt till frukost, som tillsammans bildar en spännande helhet. Undra om det går något vidare? Den som lever får se. Jaja. Var ska vi börja? Ah, det här känns som precis rätt tillfälle för lite Skunktest! Synd att jag inte har några på lut(Och att Skunktest, eller Internettest, eller vad ni vill). Jaja. Det ska nog fixa sig ändå. Tid för en lägesrapport, kanske? Tja, jag såg så där härligt punkigt ovårdat i håret på väg till skolan. Och ja, jag duschade igår. Men det spelar ingen roll. Ty mitt hår lägger sig som det vill, om jag inte dränker skiten med hårspray. Och det gjorde jag inte idag.
Förövrigt hittade jag den här på nätet idag. GULD. Skall bli högtidsläsning. Mer Musse Pigg från 30/40-talet åt folket! Igår tog jag mig en promenad i min barndoms trakter. Såg kullen. Ack. Kullen. Blir det mer barndomsminnen än så, fast ändå inte? Fast ändå? Jag kan hålla på hur länge som helst. Ack ja. Det var tider det. Eller nästan i alla fall.
Som vi redan viste finns ju den här sidan. Någonstans läste jag något om ”Med grejer som ni har för mycket liv för att leta reda på själva”. Det stämmer säkert. Men vad säger ni? Ska vi inte ta och baka in lite Mini-”och livet bara flyger förbi” när vi ändå håller på? Jo, det gör vi. Så luta er tillbaka. Det här händer aldrig igen! Saker tillochmed NI(eller snarare JAG) har för mycket liv för att gräva fram. Det här är jättekul. OBS. Det komiska är alltså inte låten utan Bengans presentation. Hur han säger ”Tomas Ledin”, på ett sätt som får talet och övriga kroppen att vara allt annat än i fas med varandra. Skulle talaet följa kroppen, skulle han slänga sig framåt. Jo, det är sant! Testa själva. Uttalar man ett namn så, med så mycket tyngt på slutet, uppstår naturligt en reflex att röra kroppen framåt. Jag skrev tidigare om årets VM-lag. Här är förra årets lag(Ja, ganska intern humor).








Den här är hur kul som helst. Jag skulle kunna skriva en bok om humorn i den här videon. Bara det faktum att han blandar ”Gohtdrägg anno år 2000” med ”Hårdrocksdrägg anno år 1985/1986” är ju helt underbart. Håll dessutom utkik efter DeeDee Ramone i stor cameoroll. Det känns lite synd att bara länka till ”enkla saker”, typ sånt från Hundra höjdare, och inte en massa konstiga chattgrejer, men det här är ungefär så roligt det kan bli. Se och njut.
Sådärja. Hoppas ni gillade det. Vill ni se mer konstigheter från Internets många vågor, vet ni var ni ska kolla i fortsättningen. Jo, föresten. En till. Det blir inte bättre än redan nämnda grejer, men den här måste bara få sin tid i rampljuset. Nåväl. God natt så länge.

Kungen av Kungsan – nitton år senare

Bloggen gökar vidare i Osänkt takt. Föresten, om det finns någon därute som faktiskt läser den här bloggen, förutom Jeffo, får ni gärna bevisa det genom en lite kommentar. Jaja. Nog om det nu. Låtom oss istället röja vidare. Igår invaderades delar av huvudstaden av gymnasieungdomar utsända från ”Operation dagsverke”. Hur jävla åttiotal som helst. Jag skulle väl egentligen varit en av dem, men på något sätt lyckades jag slippa undan. Tur det. Jag skulle inte ha pallat trycket. Och oj, vad det kändes befriande att dissa dem. Efter ett tag i alla fall. De första som bad om pengar fick svaret ”Jag har inga pengar på mig”, vilket stämde. Sedan gick jag över till ”Nej”, ”Näe”, ”Knappast”(JA! JAG FICK SÄGA DET!). En brud ropade ”Folk svälter!” efter mig. Jag borde svarat något. En kort stund senare kom jag på att jag borde ropat ”De behöver mat, inte mina pengar!” tillbaka. Visst. Det är ett lovvärt initiativ. Men det blir bara så jävla fel när folk som knappt känner till Rwandas existens(Som pengarna mycket riktigt skulle slussas över till) ska engagera sig, gå med bössor, sälja saker i Kungsan, vad som helst. Framförallt blev jag tveksam när det där jävla bandet slängde ur sig ”Hey, Jude” i Kungsan. Allt för att folk skulle skänka pengar till utsvultna negerer på andra sidan klotet(Kan bandmedlemmarna ens peka ut Afrika på en karta? Motbevisa mig gärna). Visst, det är inte bra att folk svälter, men det här kändes bara så parodiskt. Om nu någon som läser det här tycker ”Nej, usch vad orättvisst att folk dör av svällt på andra sidan jorden, något måste göras!” så kan ni alltid ringa röda korsets gåvolinje på 020-213213, eller skicka i väg lite stålars till Plusgirokonto 900800-4(Märk talongen med vilket ändamål pengarna ska till), MEN. Stöd. Aldrig. Operation dagsverke. Och andra sätt att få ungdomar att låtsas bry sig.

Bloggen presenterar: Så går det i VM

Fotbolls-VM, alltså. Visst, jag är lite sent ute, men jag gör faktiskt annat än skriver blogg. Nåväl. VM-truppen är uttagen. Och vad tycker vi om det? Jo, som följer:

(WEEEEEEE, NAMEDROPPING!)

(Okej. Jag tror jag skippar att kommentera alla, utan tar mig bara en utvald elit)

Andreas Isaksson: Given. Så klart. Har så vitt jag vet börjat visa form igen.
John Alvbåge: Har jag faktiskt ingen större koll på. Fast oavsett hur långt Sverige går, kommer han knappast spela speciellt mycket. Ja, om inte Isak skadar sig. Men det ät en annan femma. Och det ska han ge FAN i! Okej?
Rami Shaaban: Onekligen en skräll. Men mer blir det inte. En ny Magnus Hedman anno -94? Ja, annat skulle förvåna mig. Även om Ramis tid knappast kommer att komma i landslaget. Mest på grund av att Magnus visade klass, och det är mer än Rami, oavsett Europacupspel.
Teddy Lucic: Given. Absolut. Oavsett om han visat form eller inte.
Olof Mellberg: Även här skulle en petning förvånat mig.
Karl Svensson: Har övertygat i ligan. Övertygade stort i A-Lagsdebuten(i den i övrigt mediokra tillställningen) mot Saudiarabien.
Zlatan Ibrahimovic: Problem, problem… Vi kan bara hoppas på att VM är rätt miljö för Malmösonen.
Henrik Larsson: Nu jävlar. Visa dom vad du kan, Henke! I år välter vi Råblandåsparken igen!
Anders Svensson: Given han med. Får gärna slå en och annan frispark.

Reserver på hemmaplan:
Kennedy Bakircioglü: Även om det bara är en reservplats känns det överraskande. Trodde Kennedys dagar i landslaget var över. Så fel man kan ha. Även om han knappast kommer bli inkallad, vad som än händer.
Tobias Hysén: Visst, en Hysén är alltid en Hysén. Men åtminstone jag tyckte det var jättekul att Lagerbäck tystade alla stockholmsjournalister, och deras övertro på Tobbe, och lämnade honom hemma. Visst, en reservplats är bättre än inget. Annars gäller samma kommentar som ovan.
Max von Schlebrügge: Även han ytterst hajpad av Huvudstadens journalistkår. Men ack, Kålle från götet roffade åt sig den platsen.
Alexander Östlund: Journalisterna har rätt. Petningen av den gamle gnagaren känns… märklig. Även om han kanske inte är i sitt livs form, känns det lite ovärdigt. Borde fått åka.

Och i Riga strular isen. Synd att jag inte såg när det hände. Låter ytterst komiskt, mitt i den förlorade vinsten. Kan bli en klassiker. Och imorgon väntar Vitryssland. Håhåjaja. Bara vi slipper se höjdhopp ska nog allt gå bra.

Mangakai – Som att bada med pingviner

Tänk vad man snubbla över på Internet. Jag _älskar_ den här bilden. Så… Så bara.

Annars då? Någon sorts lägesrapport, kanske? Tja, vad finns att säga, egentligen? Jo, jag anser mig äntligen ha kommit igång med bloggande på allvar nu. Sen om det blir bra är en helt annan sak. ”Bloggande är de okunnigas sätt att försöka...”-hur det nu va, som det stod i en kvällstidningsinsändare i sommras. Usch. Sommar. Jag gillar inte sommaren. Visst, det är fotbolls-VM i år, men annars då? Bara en massa dödande hetta och elände och töcken. En av de vanligaste fördomarna om landet vi alla älskar är att det är kallt och mörkt året om(och att isbjörnar vandrar fritt). Synd bara att det inte är så. Lite kallt kunde det åtminstone vara. Folk talar om vintern 05/06 som ”Rekordvinter”. Vadå ”Rekord”?! Visst, snön låg kvar längre än året innan (Utanför norrland, såklart. I de delar av landet som faktiskt är kalla på riktigt bor det inga journalister), ”Rekord”!?! Rent deprimerande. Ja. Det ska vara kallt. Inga fjollerier, här inte.

Hårspraysmassakern

Det var ett under att jag inte dog igår. Jag var övertygad om att jag skulle självantända. Jag slog, om inte svenskt rekord, så åtminstone lokalt rekord i hårspray. Jag har aldrig/sällan brytt mig om mitt hår. Eller jo, jag har vetat att jag ser fördjävlig ut, men inte gjort något åt det, mest för att… Jag inte har hårspray. OCH HÅRSPRAY ÄR ONÖRDIGT(och OMANLIGT). Men igår trillade jag dit(Egentligen i söndags, då den införskaffades. Eller egentligen ännu tidigare, då jag använt hårspray förut, men i liten utsträckning). Ty då var det dags. För ”Hårspraysmaskaren – garanterat brandfarligt”. Efter en dusch var det dags. Jag vet inte hur mycket det gick åt, halva flaskan? Notera då att håret var blött när jag började, alltså inte det optimala läget. Men jag stod i. Och håret torkade. Och geggan med den. Slutresultatet? Nisses kommentar säger allt: ”Du ser ut som en raggare!”. Kanske inte min stil, nej. Men idag… IDAG! Ser det perfa ut. Precis som det var tänkt från börja. Mycket hår snygg lagt åt höger, lite åt vänster(som dock har en har en förmåga att röra sig uppåt). Inte så ragger, mycket ”pop”. Ungefär. Jag har, efter år av förvirring hittat hem.

Dansklärarens återkomst

Äntligen känns det som att mitt bloggande har kommit igång, om det nu är att betrakta som något positivt. Med andra ord tänker jag att fortsätta textbomb lite till, även om jag är övertygad att ingen orkar läsa det jag skrivigt idag. Skulle jag orka det? Bara det faktum att jag hittat både ett och tre stavfel, främst i ” YEAH, JAG HAR FÅTT FANBOYS-JÄH!”, torde tala för sig själv. Jaja. För en stund struntar vi i det och gör ytterligare en texttömning. Eller en bildtömning? Jag vet inte. Det var så krångligt att laborera med bilderna. De var inte helt sammarbetsvilliga, sicka ena som farmor hade sagt. Fast utan träning blir man aldrig äg. Okej. Lite bilder. Mer Jonsson.

Den här rutan förändrade mitt liv.



















Den här är hur kul som helst(Även denna är ganska gammal, och både vi och ni har redan läst den förr, men den är så bra så vi skiter glatt i det). Och, framförallt, helt sann. Åtminstone om man ska tro mannen själv. Och det ska man väl?
Första sidan.
Andra sidan.
Och så den spännande upplösningen!

Och barn, glöm aldrig detta.

Han var med polarna så han måste stajla

Javisstja. En sak till måste jag bara skriva om. Det hände igår. En såkallad höjdare. Hötorgets tunnelbanestation. Två(skulle det visa sig) killar surfar om kring på sina respektive skejtbårds. En av killarna, den första jag såg, får för sig att stajla/testa sina skillz, även om den andre inte ser honom. Han ska göra en flipp. Naturligtvis drattar han på ändan. Bra det är kul. Men det är inte över. Ty brädan rullar naturligtvis iväg, iväg mot friheten nere på spåret, som om han glömt bort var han gör det han försökt med(Antagligen har hybrisen kopplat bort omvärlden och eventuella konsekvenser). När man sedan ser honom, sittandes där på stjärten, istället för som planerat glida vidare efter ett lyckat trick, kan man naturligtvis bara paniken som drabbar vår lille vän, när han inser att skejtarens bästa vän är på väg att glida ur bilden. Naturligtvis ytterst komiskt. Sånt kan göra en hel dag. Och nej, jag kunde inte hålla mig för skratt(Varför skulle jag det?), tyvärr gav jag honom ingen kommentar/applåd. Tyvärr hann han dock få fatt i bräden. Mycket synd. Givetvis hade det varit Prime Time-underhållning om brädan fått rulla ned på spåret, samtidigt som ett tåg dundrade i på stationen. Tänk er själva hur bräda klyv/trashas i största allmänhet med honom som panikslagen publik. Tänk er sedan att det toppas av att spåret pajjar, tåget spårar ur/vad som helst. Gud vad det hade varit kul(Speciellt eftersom det tåget hade gått i motsatt min färdriktning). Sånt vill vi se mer av.

Segt, det går segt (om blogger)

Det var naturligtvis värt att komponera ihop det förra inlägget, men DIN MAMMA vad blogger gick segt sen. Lite bilder ska den väl klara? Skitdator. (YES, jag lyckade skriva ett kort nonsensinlägg igen! ”YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEAH!” som det heter i”vindväckaren”.)

YEAH, JAG HAR FÅTT FANBOYS-JÄH!

”Jäh” är onekligen ordet. Nåväl. Slut med divalaterna. I alla fall tillfälligt.












Den är gammal. Jag har läst den förr. Ni har säkert läst den förut också. Skit i det. Tack vare nyheten om herrns faderskap, har jag nu bestämt mig för att börja läsa lite Mats-serier igen. Kanske rent av omläsning av ”Pojken i skogen”. Nej, det får vänta. Även mannen som gav begreppet ”Revival” ett ansikte måste kunna behärska sig. Även om det är svårt ibland(Hm, sakt men säkert börjar jag glida in på ämnet ”Varför jag skaffade blogg”. Okej då, jag skriver lite om det längre ner). Dessutom är det inte just den jag behöver just nu. Titeln är så fenomenal att jag borde uppkalla ett inlägg efter det. Det får dock bli någon annan gång, någon helt annanstans, rent av.

























Ja, varför inte skaffa blogg?

Orsaken till att jag helt frivilligt gick med på att utelämna mig på väven var väl mest för att jag behövde skriva av mig, som så många andra. Främst om saker från för. Främst min barndom, som jag alltid lyckas hitta en anledning till att återvända till, var sig jag vill eller inte. För stundtals bara blir det så. Jag får för mig att återvända till någon årgång Kalle Anka, jag bläddrar igenom någon gammal skolkatalog(vilket påminner oss om att jag INTE HAR FÅTT ÅRETS SKOLKATALOG! ÄR INTE JAG ELEV NOG, SKITSKOLA!), något jag gjorde ganska mycket för en period sedan. Nåväl, mer saker jag gör för att återvända till det förflutna. Besöker historiskt viktiga platser. Minns min gamla mormor. Och då och sker det, som sagt, utan att det var meningen. Något gammalt sprängstoff fladdrar förbi i teverutan, sådär som det gör ibland, när teve pratar om det från förr. I höstas kunde jag mycket väl ha dött av nostalgi/efterhandskonstruktionsnostalgi. Teve sände programmet ”Folktoppen”. Egentligen inte en programserie jag såg speciellt mycket i på förhand. Men ett av avsnitten var jag tvungen att se(Jag utmanade även ödet och såg reprisen). Det hade titeln ”Mest minnesvärda tv-ögonblick”. Självklart var jag bara tvungen. Jag älskar sånt. Visst, det är inte bra med överdriven fascination för det förflutna(om man inte är historiker). Då blir det lätt att man fastnar i nostalgins kladdiga grepp. Jaja. Jag såg i alla fulla fall avsnittet. Den kvällen kan vi snabbt gå in på. Jag var hos farsan. På kvällen kände jag ingen stor lust för att vara social. Så jag gick upp, lade mig i närmaste säng, och slog på teven. Där visades en match in Damallsvenskan sista omgång. Malmö-Umeå vill jag minnas. Suck. Inte nog med att ligan redan var avgjord… Ja, ni förstår. Visst om kärringarna spelar VM-final, men annars… Ja, suck, misogynist som jag är när det passar. Någon gräns finns det faktiskt. Så jag somnade. När jag vaknade spelade de fortfarande. Så jag stängde av och sov lite till. När jag vaknade var klockan lite innan sju, och tecknad film slussades ut i etern. Jag gick på muggen. När jag satte mig vi teven igen för att se om det gick något vettigt hade någon teve-gubbe tagit ett beslut ala ”Nu ska vi påminna den där knäppskallen från Hökarängen om att det fanns positiva delar av hans uppväxt också”. För där gick andra avsnittet av ”Bert”(Serien som mycket riktigt har namngett den här bloggen, om någon nu missat det). Bara det borde varit nostalgi så det räckte. Men lite senare gick ju mycket riktigt Folktoppen. Om klassiska/minnesvärda ögonblick. Och jag älskar ju sånt. Och det var ju faktiskt det det här skulle handla om. OBS, nu börjar det här inlägget bli så långt att jag kommer(om jag inte redan gjort det) upprepa en massa, eller bara tappa greppet om allt. Jaja. Vad var det som höll på att få mig att kila vidare av nostalgi då? Jo. Jag kände till att avsnittet på förhand, och hade lagt in en chansning på vad som borde vinna(Programmet gick alltså ut på att SVT satte ihop olika listor över olika saker, sedan gjorde de en undersökning vi SCB eller TEMO eller vad fan som helst). Jaja. Visst. Mycket klassik Svensk teve. Men det var först vi pallplats som det började bli farligt. För. Där. Fanns(På delad tredjeplats). Den Andra JAS-Kraschen. Såklart. Det är sånt man minns. Även jag, trots att jag inte ens börjat plugget än. Det var just därför jag skrev det här inlägget. Den som någonsin sett kraschen, vilket man har, borde det inte vara speciellt svårt att se någon sorts symbolik. Vi har det vackra, påkostade, som har en planerad Eriksgata framför sig. Det här kommer gå bra, ska ni se, go vänner. Och. Så. Går. Det. Åt. Helvete(Ackompanjerat av pankislagna svordomar(Jag måste ha reda på vem det är som svär under den andra kraschen. Det är ju värsta Cyborg 009-mannen-skimmer kring honom)). Symboliken är lätt att se. Ty den hösten började jag första klass. Och det skulle ju gå så bra. Ingen fara, det fixar sig. Och ändå, en på flera plan, riktig kraschlandning. Jag minns inte riktigt när jag såg den här symboliken. Men det var långt efter ”Folktoppen”. I år tror jag. Någon vecka sedan, kanske. (Om det faktiskt är någon som fortfarande läser, och stillsamt undrar ”Men vad kom ett då, och vad var ditt tips?”, så hittas listan här. Mitt tips var Ravellis straffräddning. Sånt har många nära sitt hjärta. Både de som var med, och de som hoppade på tåget först senare. Men jag hade ju förstås rätt. För ettan enligt folket, var inte ett separat ögonblick, utan en massa. Då kan det väl inte koras till ”Mest minnesvärda tv-ögonblick”? Nej, just det. Alltså fick jag rätt tillslut. Såklart.)

Det är fullt möjligt att jag tänkte skriva något mer, efter JAS-kraschen och dess tillhörande symbolik. Typ mer om själva kraschen, hur jag såg på det då, om den har någon betydelse för mig i övrigt? Det är fullt möjligt att jag planerade skriva något sånt. Nu blev den här texttömingen dock lite längre än planerat, så det får bli senare. (Skit, när någon äntligen läser denna uselheten högborg, skrämmer jag bort folk genom att bomba iväg en massa skit. Skit, onekligen.)

Ett långt och lyckligt blogg(ande)

I helgen språkade jag lite Jeffo om det här med bloggande. Det peppade mig så till den milde grad att jag åtminstone ska försöka idag. Så. Då åker vi. Igår konfirmerade sig kusinbarn Jimmy. Faktiskt. Vad var oddsen på det? Som vanligt, börjar det likna, i sådana här sammanhang hyrdes församlingsgården(”Församlingshemmet” enligt farsan, men det låter så… pensionär, så vi skippar det namnet).
Som jag ser det har nörwikin fallit utanför min kontroll nu, ungefär samtidigt som jag känner mig klar med skriverier dit. Vi tackar och bockar åt lille Jeffo för en fenomenal idé, och ett fenomenalt resultat(Att de båda sammanfaller år _INTE_ vanligt idag. Tyvärr).
Och igår fick jag reda på att Mats Jonsson har gått och blitt farsa. Till Ellen(vill jag minnas), tre veckor. Grattis. Hur kommer det sig att folk man inte förväntar sig ska bli farsa blir det, och då får en dotter(Och dessutom döper dem till något på "E"? Om det nu var "Ellen", jag är inte helsäker)? Män är märkbart underskattade i dessa sammanhang.
Och så över till dagens ”Vad som kan hända på natten”-rapport. I-gårkväll skulle jag banda ett program. Då jag inte orkade ”ställa videon”, då detta innebär att jag måste koppla ur den nuvarande videon, och byta till den gamla och bråka, satte jag helt enkelt bara i ett band, slog in rätt kanal och trycke på ”spela in”, för att sedan gå och duscha. När det senare blev dags för läggning, utgick jag från att inspelningen var färdig, och gick för att stänga av. Eller? Tänk om det inte är klart? Videon kan ju faktiskt vara på över natten. Äh, vid det här laget är det nog dag snart. Hur gick det då? Tio minuter kvar. Ja, videon fick spela in resten av natten. Idag experimenterar jag föresten med hårspray. Jag antar att jag börjat bli gammal nu. Ack ack, jag minns ännu min ungdoms vår… Igår rakade jag mig, föresten. Men pollisarna är kvar! Jävla Jocke, vad fan vet han om stil och smak? Intet, naturligtvis.
Och även om jag försökt lova mig själv att bara skriva ett, långt(och rentav lyckligt) inlägg per dag blir det nog inte så. Det blir nog lie till innan skoldagens slut.

Vi skålade och söpo

Sådärja. Då brakar hockey-VM i gång idag. Synd bara att det bara är en massa korplag som spelar ikväll. Ännu mer synd att jag missar Sverige-Ukraina i morgon. För den spelas på kvällen. Och då är jag hos kusinerna. Och de har inte TV3(Elvahundratusen kanaler kan de ha, men inte den som visar livsavgörande hockey- och kvalmatcher. Skärpning!). Aja. Jag får i alla fall se kusin Jimmy konfirmera sig. Jag är glad att jag inte spelade på oddset, om huruvida han verkligen skulle gå hela vägen. Jag hade tippa fel, tippklant som jag är. Förövrigt mötte jag Anders Hägers okände tvilling idag. Vi kan kalla honom Andreas.

Powerfox, you need to rescue the world!

I dag ska jag skärpa mig. Inga korta nonsensinlägg bara därför att. Jag ska i alla fall försöka. Jag lovar. Och ja, jag vet att varje gång jag gör ett sånt här inlägg, sänks nivån på denna redan usla blogg. Aja. Jag ska försöka höja ribban. Jag lovar. Jag ska i alla fall försöka. (Det här är förövrigt blogginlägg 48. Skitcoolt!)

Vi slutar dagens bloggande där vi började(Där allt tar sin början), ty hon är ju så söt

Lars Kobbe ser er

SRs arkiv är helt galet bra. GULD.

Sååååå nittiotal

Är jag. Just nu. Känns det som. Antagligen var det anska onyttigt av SR och SVT att lägga ut så mycket arkivgodis på sina respektive hemsidor. Jaja, försten med invändningar nu.

VM i nörderi

Mer sport. 93% fick jag på den här. Fast jag skulle haft mer! Fopp-programmet räcknade bort en av mina svar(Jag svarade ”Sex gånger” istället för ”6”. Sak samma, mucksida). Aja. Vänta bara. Jag hade 87% på den här. Och ska man verkligen hålla reda på vad Pelé heter? Näe, juste. Men Gary sviker inte.

Nörderi om en sommar för länge sedan

Jag hade 76% rätt. Jag vet inte hur man ska ta det. Aja, lite 94-nörd är man ju ändå.

Livets teater

Nördwikin är typ hur kul som helst. Jag har klottrat lite till idag. Tack, Jeff! Annars då? Tja, jag har börjat manusklottra på en ny serie. För tillfället mest grundläggande klotter. Men vänta ni bara.