Hårspraysmassakern

Det var ett under att jag inte dog igår. Jag var övertygad om att jag skulle självantända. Jag slog, om inte svenskt rekord, så åtminstone lokalt rekord i hårspray. Jag har aldrig/sällan brytt mig om mitt hår. Eller jo, jag har vetat att jag ser fördjävlig ut, men inte gjort något åt det, mest för att… Jag inte har hårspray. OCH HÅRSPRAY ÄR ONÖRDIGT(och OMANLIGT). Men igår trillade jag dit(Egentligen i söndags, då den införskaffades. Eller egentligen ännu tidigare, då jag använt hårspray förut, men i liten utsträckning). Ty då var det dags. För ”Hårspraysmaskaren – garanterat brandfarligt”. Efter en dusch var det dags. Jag vet inte hur mycket det gick åt, halva flaskan? Notera då att håret var blött när jag började, alltså inte det optimala läget. Men jag stod i. Och håret torkade. Och geggan med den. Slutresultatet? Nisses kommentar säger allt: ”Du ser ut som en raggare!”. Kanske inte min stil, nej. Men idag… IDAG! Ser det perfa ut. Precis som det var tänkt från börja. Mycket hår snygg lagt åt höger, lite åt vänster(som dock har en har en förmåga att röra sig uppåt). Inte så ragger, mycket ”pop”. Ungefär. Jag har, efter år av förvirring hittat hem.