Sverige-Costa Rica II - Nu utan Medford

Jag vet att jag borde skriva något långt och uttömmande så här efter matchen, men det går helt enkelt inte. Jag klarar det helt enkelt inte. Jag, och en stor del svenskar med mig gissar jag, är i upplösningstillstånd. Det här var verkligen bland det sista jag behövde. Visst, det är Sveriges landslag vi talar om, men ändå. Jag trodde ju verkligen på dem. Och det hade jag all anledning att göra. Henke borde målat, och visat att det var han som avgjorde en Europacup-final och ingen annan. Fredde borde spelat fram till målen, och visat att det var han som stod för motståndet i tidigare nämnda final. Och Zlatan borde varit Zlatan, och visat att Zlatan är Zlatan. Nu blev det... ingenting. Absolut ingenting. Eller nej, ingenting blev det ju inte. Men det blev inte vad det borde blivigt. Visst. Kankse hade jag för höga förväntningar. Nej, jag såg inte EM- öppningen, och hade hoppats på att få uppleva målkalaset jag inte såg. Och det lät ju inte som en allt för överdriven önskan. Trinidad/Tobago... Det ska väl gå vägen? Och det borde det ju. Nu vet jag varken in eller ut. Kankse borde jag inte ha blivigt sportfåne, utan förblivigt en söt manganörd som lyssnade på J-Pop och log åt serier med söta manga-flickor. Då hade jag ju sluppigt det här. Visst, jag hade säkert inte upplevt Hockey-dubbeln på samma sätt. Och så vidare.

Kankse tar jag i. VM har ju knappt börjat. Men jag kan inte komma förbi det här, även om jag vill. Jag har knappast sagt saker som "Sverige tar GULD!", men ändå. Det här svider verkligen. Visst, Sverige är Sverige, men det var ju inte så här det skulle bli. Och visst, det är två gruppmatcher kvar, men just nu känns åttondelen så långt borta. Och visst. Insattsen mot Kamerun 1994(ochså in inledningsmatch, för er icke-sportfånar) var väl inte helsäker. Men då gjorde vi iallafall mål. Sverige har gjot två mål i år. Och har just nu resultatraden (vunna, oavgroda, förlorade, gjorda/insläppta mål) 0-5-1, 2-5. Jag låter raden tala för sig själv.

Fast vad vet jag? Kankse är allt bara en skakig inledning, inför en osäker oavgjord match, och sedan en kross mot England(Som redan är klara för åttondelen då), och sedan en sån där Buster-resa mot guld, eller iallafall Brons? Eller iallafall bättre tider? Jag vet inte, men jag hoppas onekligen.

(Ojdå, det blev visst lite grand ändå. Sånt händer.)