Kungen av Kungsan – nitton år senare

Bloggen gökar vidare i Osänkt takt. Föresten, om det finns någon därute som faktiskt läser den här bloggen, förutom Jeffo, får ni gärna bevisa det genom en lite kommentar. Jaja. Nog om det nu. Låtom oss istället röja vidare. Igår invaderades delar av huvudstaden av gymnasieungdomar utsända från ”Operation dagsverke”. Hur jävla åttiotal som helst. Jag skulle väl egentligen varit en av dem, men på något sätt lyckades jag slippa undan. Tur det. Jag skulle inte ha pallat trycket. Och oj, vad det kändes befriande att dissa dem. Efter ett tag i alla fall. De första som bad om pengar fick svaret ”Jag har inga pengar på mig”, vilket stämde. Sedan gick jag över till ”Nej”, ”Näe”, ”Knappast”(JA! JAG FICK SÄGA DET!). En brud ropade ”Folk svälter!” efter mig. Jag borde svarat något. En kort stund senare kom jag på att jag borde ropat ”De behöver mat, inte mina pengar!” tillbaka. Visst. Det är ett lovvärt initiativ. Men det blir bara så jävla fel när folk som knappt känner till Rwandas existens(Som pengarna mycket riktigt skulle slussas över till) ska engagera sig, gå med bössor, sälja saker i Kungsan, vad som helst. Framförallt blev jag tveksam när det där jävla bandet slängde ur sig ”Hey, Jude” i Kungsan. Allt för att folk skulle skänka pengar till utsvultna negerer på andra sidan klotet(Kan bandmedlemmarna ens peka ut Afrika på en karta? Motbevisa mig gärna). Visst, det är inte bra att folk svälter, men det här kändes bara så parodiskt. Om nu någon som läser det här tycker ”Nej, usch vad orättvisst att folk dör av svällt på andra sidan jorden, något måste göras!” så kan ni alltid ringa röda korsets gåvolinje på 020-213213, eller skicka i väg lite stålars till Plusgirokonto 900800-4(Märk talongen med vilket ändamål pengarna ska till), MEN. Stöd. Aldrig. Operation dagsverke. Och andra sätt att få ungdomar att låtsas bry sig.