I Göteborg(Sjukt stort jubel-extra!)

Sådärja. Framme vid inlägg nummer hundra. Från de tidiga inläggen korta nonsens form till... Ja, det här. Jag är nöjd, iallafall. Men som titeln antyder bifinner vi oss inte längre i den kungliga huvudstaden, utan istället i Sverigen framsida(eller framskjärt eller vad det nu kallas). Snabb resespecial: Mycket kan sägas om den här stan, men jag tror inte att jag någonsin varit så här blöt förut(om man bortser från badhusbesök). Ochh inte bara jag. Hela stan kändes rätt blöt och kall igår. Vi hade tänkt oss lite solsken, få möta våren eftersom...(Ni kan vara lugna. Det där är garanterat enda gången jag kommer slänga ur mig en Tomas Ledin-referens. Så dåligt kommer jag aldrig må.)

Jag har sedan en tid tillbaka haft åsikten att det är Mangakais fel att jag knappt manganördar mig längre. Att föreningen istället för att sprida förståelse bara hämmar mig ifrågan. Det kanske bara är bra. Oavsett hur det ligger till har jag tatt saken i egna händer. Jag har börjat bomba mig egenom "Skolans spökhistorier". Den är typ guld. Nu har jag bara en trave mangafilm till kvar hemma, sen kanske jag kan börja kalla mig manganörd igen(inte för att jag ser det som speciellt eftersträvansvärd, men något måste man göra med sin tid). (Nu märkte jag föresten att jag fortfarande har en bit kvar i mitt bloggande. En bra bloggare hade förstås skrivigt en längre genomgång av serien ifråga, varför den är guld och så vidare. Jaja, jag har bara att hoppas på att jag blir bättre med åren.)

Nu över till något jag redan klargjort internt("Hur internt är då inte detta?" är den befogade frågan): Animé-radion(Årets mest överflödiga länkning?) hatar mig. Eller inte hatar. Utan snarare finns bara till för att jävlas med mig. Så klart att jag vill höra. Och så klart att den startas upp lagom till att jag förlorade all möjligthet att nyttja en dator som har både ljud och Internet samtidigt. Svin.

Och så, bara för sakens skull, dagens tjuvlyssna-rip off:
Sidewalk Express, inne på en Pressbyrå, i ett köpcenter. Mamma, cirka 40, till några invandrarungdomar, som satt sig vid varsin dator: "Ursäkta, är det sån där man kan LAN;a på? (En stund senare) Ja, min son tjatar om att han vill LAN;a." Helkul! Och bara för att vi faktiskt är i Götet, snor vi en rakt av.

Per stannar, föresten. Skönt. 1337-serien skulle inte vara sig själv utan dig.

Sådärja. Lite jubelspecial blev det iallafall. Men än är inte festen över. Korka upp en flarra och fira tills natt blir dag. Eller så.