Det här är inte bara sista dagen i skolan. Det är sista dagen med LOLIFOX. Snyft. Därför blir det bara LOLIFOX idag(Okej då, med Explorer som backup(Nej, jag tänkte inte när jag skrev det där. Sprid gärna visdomsorden vidare. ”Med Explorer som backup”. Jag ska försöka leva upp till det i fortsättningen också)). Åh, älskling, vi har precis börjat träffas, och så måste allt ta slut. Men jag ska aldrig glömma dig! Suck. Känslor är verkligen inget för män. Men hon är ju så söt… Suck, jag måste verkligen bättra mig.
Men om nu detta är den sista dagen på jorden, riskerar inte det här att bli det sista blogginlägget på ett tag? Jag hoppas verkligen att det blir mer, men uppehållen lär nog bli lite längre(Och kvalitén sjunker? Jag vet inte, men jag hoppas inte det) i fortsättningen. Men efter som framtiden för bloggen ter sig aningen oviss i dagsläget, ska jag åtminstone försöka att vräka iväg så mycket som möjligt idag. Det är ju åtminstone värt ett försök.
Jag slökollade lite på ”Matchen” igår. Helt okej. Visst, inga rastaflätor eller piruetter, annars var det sig nästan likt. Ravelli tog straffen och Kenneth, E-Tunas store son, visade glatt att krutet var kvar. Så det var nästa som förr. Även om det hade blivit lite kul att se vad Brolla gjort om han faktiskt målat...(Ja, jag försökte verkligen låta bli att påpeka det. Man ska verkligen inte skoja om sånt. Speciellt med tanke på vilken roll Brollan hade när det begav sig. Och han har verkligen behandlats under all kritik. Men nu kunde inte ens jag låta bli. Ursäkta.) Fast det roligaste var ju förstås Roland. I dagens Metro hade, jag tror det var Thern, sagt något om att ”Roland är den som ligger närmast VM-startelvan”. Och det är ju sant. Det finns ju ingen hejd på den mannen. Med betoning på det sista ordet. För Roland är verkligen en Man. Sjukt manlig. Det spelar ingen roll att han fyller 43 i år. Fast kasnke är det åldern som är charmen med Rolle? Kanske är han en modern upplaga av den gamla tidens idrottsMän. Som alltid hade några år på nacken, men som ändå var bäst. Det är lite kvinnokarlstänk över Roland. Eller ”Lite” kanske man inte ska säga. ”Sjukt mycket” är närmare sanningen. En Riktig Man, helt enkelt. Av den gamla skolan. Åh, en sån karl…
Apropå Män, föresten. Vi snuddade lite vid ämnet Tomas Brolin förut. Bara för sakens skull, Brolla i forna dagars glans.
Nu ska vi gå över till ett ämne jag hittills inte närmat mig här på bloggen, men nu ska det bli ändring på det. Det florerar ett rykte om ett polistillslag mot lite slödder. Det finns många åsikter om det här med nedladdning hit och dit. Själv har jag alltid varit emot. När min högstadieklasskamrater snackade om att ”jamen man laddar ju för att höra om det är bra”(finns det någon som fortfarande använder det ”argumentet”?) och liknande(ibland var det bara en självklarhet), körde jag stenhårt på skivbolagens linje. Om vi nu återgår till det nyligen skedda, tycker jag det är jättebra. Även om det knappast lär ge resultat. Folk inom den svängen är redan så inkörda och förblindade av sin egen idioti att det nog redan är försent. Annars kan man ju alltid göra som de gör i Kina. Ställ upp dem på Råsundas mittcirkel och skjut dem. Den synen skulle jag göra betala för.
(Om nu något förtappat Pirat Bay-yngel skulle hitta hit, och få en impuls att paja sidan… Gör inte det. Jag är nöjd med bloggen som den är. Dessutom är min polares farsa polis. Han vet var ni bor)
(Och så, för sakens skull, i bästa journalistiska anda, följer här lite länkar om ingripandet(LJ-länken kom med, mest för att det var där jag först läste om det). Artikeln om DNA-testet var föresten hur kul som helst. NU JÄVLAR!!! liksom. Länk ett. Två. Och tre!)
Nåväl, nu ska vi inte tala mer om förvuxna, överåriga fjortisar, utan glider raskt vidare. Eftersom detta, som bekant, är min sista skoldag, kanske jag ska försöka ringa in viktiga händelser/populärkulturella strömningar/liknande som på ett eller annat sätt kan ses som viktiga för just min skolgång. Ja, jag gör det. Vi börjar med mannen som förändrade mitt mattebetyg(och synen på svenska språket).
Tyvärr har jag, trots åren som gått, aldrig lärt mig att länka musik från den här sidan, det kanske inte ens går. Synd. För nu skulle det verkligen vara på sin plats. Nåväl, gå in på den här sidan, och klicka igång en av alla skeenden som förändrat mitt liv(till det bättre), ”Tänk om jag vore en skalärprodukt”. Eller ska vi börja direkt med ”dance remix”? Jag vet inte riktigt. Äh, lyssna på båda, allt för att komma in i den rätta gymnasala stämmningen.
Mer då? Tja, att gå igenom min gymnasietid utan att nämna Z, går ju liksom inte. Sidan talar för sig själv.
Så här på slutet äntrade även Nördwikin den scen som brukar kallas, ja, något. Fantastiskt initiativ, även om jag anser mig ha tappat greppet om den för ganska länge sedan. Jaja, folk verkar ha kul, så jag ska inte paja den goda stämningen.
Nu känner jag plötsligt att jag kanske borde skriva något annat, bjussa er trogna läsare på ett riktigt påskägg. Typ en lång text om hur jag har förändrats sedan jag började gymnasiet, eller skolan i största allmänhet. Skulle det kunna vara något? Hojta till isåfall, så får vi se vad som händer. Just nu vet jag inte om jag pallar det. Eller jo, det gör jag nog absolut, men jag tror nog att det kan vara bra att spara det till senare. Även om det vore jättekul med ett riktigt långt inlägg, för en gångs skull. Hittills är det bara JAS-inlägget som blivigt speciellt långt. Jaja, det här blev lite längre än genomsnittet i alla fall. Och det är ju bra, får man hoppas. Även om jag är övertygad om att långa inlägg bara skrämmer bort läsarna(Jag vet inte hur de som läser den här bloggen gör/tycker, men jag har fått för mig att allt för långa inlägg kan verka avskräckande. ”Menvafan, det här hinner jag inte läsa nu”, eller så. Fast jag antar att man inte ska bry sig om sånt när man skriver, utan bara ånga på. ).
Dåså. Nu börjar inlägget lida mot sitt slut. Kanske skriver jag något mer senare idag, kanske struntar jag i det. Även om jag inte riktigt gillar den osäkerheten. Ska jag komma med någon biffig avslutning nu, eller ska jag vänta med det? Ah, vi får se. Tillsvidare ett klipp som kom med mest för kanalen(eller vad det nu är. Dess ursprung, då) är den det är.
No comments:
Post a Comment