För dom har tagit stundenten, för dom har tagit stundenten…

Dagbok, den 31 maj 2007

Jag vet inte var klockan var exakt, men hon var kanske halv fyra. Jag var vid radio/TV-huset. Jag hade just tagit mig en promenad ut mot Gärdet, för att sedan ha återvänt. Blå buss linje 4 ändstation Gullmarsplan stod inne. Blå buss linje 4 är en helt fantastisk buss, när allt kommer om kring. Den passerar en hel radda viktiga och intressanta platser, och resan från första till sista hållplatsen tar dessutom evigheter, närmare en timme(Och då räknar vi inte med ev förseningar orsakade av tex trafikstockningar). Med andra ord perfekt om man bara vill åka för åkandets skull och inte nödvändigtvis ska någonstans.

Efter att först haft problem med att hitta ett bra säte, slog jag mig till sist ned. Bussen började åka, och allt eftersom stationerna passerade blev den snabbt full med folk. Två killar som satt bredvid mig ondgjorde sig över att det närmast var trafikstockning, samtidigt som en av dem stundtals pratade i telefon(”Skynda? Jag kan ju inte skynda bussen, dumskalle!”). Efter att de gick av, satte sig istället några tjejer bakom mig. De pratade på, då man plötsligt hörde ljudet av några studenter utanför, något tjejerna i bussen inte helt gillade. De pratade på om det där med studenten och jag kom åter att tänka på att jag inte sett så många ekipage i år.

Jag minns när min kusin Therese tog studenten för många, många år sedan. Jag var ännu ung, och att jag en dag skulle ta hennes plats kändes bara… avlägset. Jag åkte med. Jag vill minnas att ”vi” i bilen var hon, hennes två systrar, hennes pappa, jag och en klasskompis till henne. De hade ingen stereo men de väsnades lätt mest i hela Eskilstuna den dagen. Solen sken och allt det där. (Jag skulle gärna lägga in en bild, men tyvärr har jag ingen scanner. Dessutom gillar inte blogger när jag lägger in bilder.)

Nutid. Tjejen bakom mig pratade på om studenttjejerna ute på gatan. Bussen segade sig fram, och tillslut var vi i fas med studenttjejernas bil. För det var EN bil, och inte ett flak. I bilen satt kanske fyra personer, varav två var studenter. Än kan två pluggtrötta tonåringar väsnas mer än en hel armé. Eller nästan, i alla fall. Busstjejen pratade vidare: ”Jo, hon frågade om jag ville komma på hennes ”skiva”, och frågade när jag skulle ha min: ”Om tre år”. Gaah! /…/ Men samtidigt, vad gör dom dagen efter de tagit stuttenten? Jo, de blir arbetslösa! ”Vad gör du? Jo, jag pluggar. Jag är arbetslös”. Det är mycket bättre att plugga”.

När jag en tid efter att jag tagit studenten, ”när det begav sig…”, fick frågan ”Vad gör du nu?”, och svarat ”Jag tog studenten nyligen”, fick jag höra tillägget ”Då har du automatiskt evalverat till Arbetslös”. Jag höll inte med.

Jag mår av olika skäl inte så bra just nu, men när jag for fram där i bussen mådde jag bra igen. Lite som i forna dagars glans, nästan. Det känns verkligen inte självklart, men jag hoppas, HOPPAS, verkligen att jag på något sätt, någon gång, kan nå tillbaka dit. Till forna dagars glans.

Blå buss linje fyra, igen. Tjejen bakom mig och jag suckade och stönade ikapp över studenttjejen utanför. ”Men snälla, tyst…” Jag fortsatte att minnas mer. När Joakim skulle ta studenten. Jag och Joakim gick en dag tillsammans till hans skola. Jag tror det var någon sorts helgdag (hur skulle jag, som också pluggade, annars varit där? Skolk?), för det var i princip ingen där, och han hade inga lektioner. Jag minns inte riktigt vad det var vi skulle göra där, bara att vi gick till hans bibliotek. Bibliotekarien var trevlig, och pratade lite om ”de här tre åren” och allt det där. Det var en härlig dag, det kändes lite som att jag befann mig i en teveserie, där Joakim var huvudpersonen. Typ avsnitt 49 eller 50 av 52. Tillbakablickar. Figurer som varit med under seriens gång dyker upp igen, en sista gång. Är det inte så vi vill att livet ska vara? Som en bra teveserie som aldrig tar slut. Ständigt ny säsong, med nya stil- och berättargrepp. Där och då var jag verkligen i Forna Dagars Glans.

Efter en stund passerade det fler glada studenter, och tjejen bakom suckade till igen. ”Nej, nu får de allt ta slut”, suckade hon i höjd med Odenplan. Och som i ett trollslag, som om någon mer än vi på bussen hört henne, tog de slut. Studenterna, alltså.

***

Dagen efter tog jag Blå buss linje 4(Jag har svårt att bestämma mig, heter det "Blå Buss" eller "Blåbuss"? Det värsta är att jag misstänker att båda funkar, bara man tänker efter. Klurigt, det där.) igen. Inte för att jag behövde det, så klart. Jag åkte ut till Radiohuset, promenerad ut mot Gärdet igen, som dagen innan, var borta i kanske tio minuter för att sedan ta en ny blåbuss tillbaka, de går ju så ofta. Det blev något som nästa kan liknas vid ett ticks(Eller inte), men i några dagar i sträck tog jag Blåbuss Linje 4 ut mot Radiohuset, bara för resans skull, ett sätt att samla mina tanakr och allt det där.

Viis känns det som att... Nej, det var inget bra formulering. Men det känns som att jag har ett behov, som jag säkert inte är ensam om(Eller så är det kanske helt självklart att jag är heeeeeeeelt ensam om det). Ett behov, eller kanske snarare en önskan om att allt ska... ska vara kompletta, perfekta ögonblick som spelas upp om och om igen. En önskan om att livet ständigt bestod av minnesvärda episoder, som en bra och välskriven teveserie. Eller är det verkligen just en önskan? Kanske snarare en förhoppning? Jag vet inte riktigt. Däremot vet jag att jag var på A:s student idag. Eller student och student. Skolan hade satt 13:00 som spikad tid för utspringet. Istället skedde det vid kanske 12:30. Inte ens hennes föräldrar var där då. Den irriterade stämningen till trots blev det ganska lyckat. Jag tog en del bilder. Vissa kasnke rent av skulle platsa till att läggas upp här. Synd att jag inte har digitalkamera. Jaja.

Jag var en av få i kostym där på skolgården(Ja, faktiskt. Även om även jag har svårt att tro det), och på den efterföljande festen var jag den enda. Min första tanke när jag upptäckte det var "Skit, nu har du klantat dig IGEN, ditt missanpassade MEEH. Aldrig kan du vara klädd RÄTT. Alltid FEL. Shitshitshit...", men sedan kom jag till sans igen. För en gångs skull var jag Snyggt klädd(Trots att jag såg ut som en oundare i håret), så varför klaga? När jag äntligen kan stå för hur jag klär mig, och klär mig på ett sätt jag ser upp till, vill jag gå ner mig. Jag tror jag faktiskt lärde mig lite av den "episoden".

Man kanske skulle skaffa körkort ändå

What's your price for flight/in finding mister right?

Jag gjorde stan med Häger igår. Vi besökte den där hårdrocksaffären som Hägan(Nytt smeknamn, HETT!) snackat om. Sedan drog vi vidare mot Söder. Tack vare att Häger är en klant tog vi fel buss, men det gick bra ändå. Vi åkte till Staffars, och gick sedan till Serieslussen, och sedan vidare till Mickes där Hägan(WÖÖH!) förgäves sökte efter ett par Marillion-VHS;er. På våra äventyr såg jag en rolig skylt: "EG-tvätteriet". Deras logga bestod av ordet "EG-Tvätteriet", skrivet i en ring av stjärnor. Roligt.

Det här spelet är förövrigt det största ingetliv;et på väldigt, väldigt länge. Och skoj!

Jo, föresten. Eftersom jag är hos mina kusiner nu, har jag äntligen fått tid att kolla/lyssna på "Sister Christian" av Night Ranger. Jag har tidigare bara hört refrängen, och då den är så otroligt klockren har jag hajpat låten lite för mig själv den senaste veckan("Med en sådan refräng MÅSTE ju låten bara vara asbra!"). Efter att ha hört den känns det inte riktigt som att låten höll måttet. Tämligen platt låt. Men det gör inget för:
(1. Refrängen är BÄST, och (2. Videon är väldigt rolig.

Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! säger:
Jag hade faktiskt bara hört refrängen fram tills idag. Refrängen är typ något bättre än övriga låten. Jaja. Rolig är den iallafall.
Shinde iru hito Hyatto säger:
Hör inget alls
Shinde iru hito Hyatto säger:
Jahaa.... högtalaren också ja...
Shinde iru hito Hyatto säger:
omigod, du räddade just min dag
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! säger:
He, hurså?
Shinde iru hito Hyatto säger:
Den är från en reklamfilm va?
Det är en trappa - IDAG ÄR HAN TJUGO! säger:
Låten? Jag vet inte, den kan mycket väl ha anvädnts så.
Shinde iru hito Hyatto säger:
Jag är ganska säker på det
Shinde iru hito Hyatto säger:
Iaf refrängen
Shinde iru hito Hyatto säger:
Säkert nån ölreklam

Nationaldagsmorgon gryr

Jag skulle egentligen vilja lägga ut ett inlägg jag filat på ett tag nu, men på grund av datortrassel får det ske till helgen istället.

Jag tror jag vaknade vid tolv idag, kankse elva. Jag plockade upp en seriebok som låg brevid sängen, "Blå Lotus". Jag har inte läst hela sedan någon gång i högstadiet. Jag kom lite mer än halvvägs när jag beslutade mig för att gå upp och duscha. Jag vet inte vad klockan var när jag gick ut, två kanske. Halv, kanske? Jag och Mamma gick tilsammans, hon skulle till Vi(vo) och handla.

I saw you standing at the gates/ when Povel Ramel passed away...

Innan tunnelbanan köpte jag båda tidningarna och en glass på Pressbyrån. Jag hade hoppats att det skulle stå något om nationaldagsfirande, men det stod inget. Surt. Väl inne i stan, Centralen, var det varmt. Inte så där överdrivet jobbigt varmt, men ändå varmt. Det har sitt pris att jämt gå klädd i svart. Äsch, jag är en MAN, jag klär mig som jag vill.

Efter att ha dummat runt på Internets, och faktiskt fått en del gjort, sitter jag nu här. Jag tror jag ska gå och käka nu. Ostburgare? HETT! Ikväll lär det ju bli en del ringa av. Vi ses! Och ni, det kommer fler delar av "Livet, populärkulturen och allting". Snart. Kankse redan till helgen. Helgen har jag för övrigt ALL anledning att återkomma till.

Livet, populärkulturen och allting, Del tre: Gott och blandat + Efterlysning

I förra inlägget nämnde jag SAJBER, och hans snack på ett Täbymöte. Jag fick dock inte med det bästa han sa då. När han låg där på golvet och mådde pyton i största allmänhet sa han det klockrenaste jag hört på länge. Han började med att prata om att om man vill "få in" någon i ett intresse, i det här fallet Animé, bör man först visa "bra grejer" för att vagga in den andra i något sorts lugn, och sedan när man fått personen intreserad, visa "skiten", för(nu kommer det): "Det är ju skiten som är kul". Amen.

När jag gled om kring med bussen i Lördags, allt för att bränna tiden som var kvar innan EM-kvalmatchen mellan Danmark och Sverige, spelade de "Girl, you know its true". Hett! Det kändes... värdigt på något vis.

Jag ska göra en frågesport till Sapparikon. Är det tänkt. Det går sådär. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Att jag har problem att tänka på? Att den bara kommer bli som den förra? Nää... Okej, jag ska försöka igen("Här kommer vi igen...").

Dagens... ja, "Dagens": Jag såg målvakten i FCZ vid Slussens T-bana. Hett värre!

Men om man fryser in fisk levande... Äh, jag orkar inte, en annan gång kanske.

Fan Häger, när ni gjorde "Babymans Birthday Bus" skulle ni ju ha haft med DJ Graesklippare!

Ja, och så över till efterlysningen, som jag borde ha gjort för evigheter sedan, men: Vem var det egentligen som skrev kommentaren till det här inlägget? Om du, vem du nu är, läser detta, skriv en kommentar. Jag är verkligen nyfiken på vem som skrev det.

Livet, populärkulturen och allting, Del två: Min lön kommer fem år försent

I Måndags var jag ute i Täby, på möte, precis som den gamla goda tiden. Det hände inte så mycket. Jo, en sak. SAJBER har börjat gå på mötena igen, precis som på den gamla goda tiden. Dock mådde han inte speciellt bra, han gissade att det var något han åt till lunch som spökade. Jag vill ogärna hänga ut folk här på bloggen, men just det här är viktigt för vår historia(Säger vi): På vägen till mötet hade han iallafall stått inklämd i ett fullsatt och svettigt tåg, samtidigt som han insåg att det snart var uppkast på G. Inte speciellt roligt kanske. Men när han stod där i ett mentalt tillstånd någonstans mellan dröm och verklighet, hörde han några "tanter" som stod och pratade breve honom. Vad de pratade om? Man kanske måste ha varit där, men han formulerade det så bra: "Jag mår jättedåligt, allting är en dimma, jag vet knappt vad som är på riktigt, och där står två snuskiga tanter och pratar om en massa perversa män".

Otroligt bra. Jaja, till saken. För en tid sedan sa Häger "I år är det fem år sedan jag gick ut gymnasiet", lite för att understryka hur lite som hänt. I år är det fem år sedan jag slutade högstadiet(Nej, jag har fortfarande inte fått tag på en såndär "Jag har gått ut nian"-tröja som Pölsa har i "Smala Sussie". Om någon har en ni vill sälja är jag öppen för en affär, så att säja). Detta fick mig att börja fundera: Vilka av de grejerna som jag gillade för fem år sedan har stått sig bäst? Ja, ni gissade rätt: Det är åter igen hög tid för en såndäringa Youtubetopplista.

Saker jag gillade våren och sommaren 2002 som stått sig bäst, topp 5

5. Eminem - Without Me


4. Reklamfilm, Telia


3. The Strokes - Last Nite(Sic)


2. Mahojin GuruGuru - Magic of Love


1. Fotbolls-VM, Sverige - Argentina, Sverige får frispark


Epilog och kommentarer

Det kanske viktigaste finns tyvärr inte på youtube. Någon gång sommaren 2002. Jag var hemma hos mina kusiner. Jag tror vi skulle bila iväg och handla, men innan det hade jag just gått in. Det spelades musik. Jag satte mig tillrätta i en soffa. "Tessan" plockade fram en ny skiva: Absolute Rock Classics, som trots att den hette vad den hette faktsikt innehåll några bra låtar. "Jag tror du gillar den här, va?" sa hon och satte på "Anarchy In The U.K."(Eller var det "God save the Queen"? Nej, jag tror bestämmt att det var "Anarchy"). Jag gillade det. Jag tror faktiskt att jag gillade hela, eller iallafall stora delar av sommaren 2002.

Placering fem: Jag minns det som igår. Jag är verkligen inte hip-hopare, men den här var verkligen bra då, och är det fortfarande. Jag minns att Aftonbladet ägnade ett uppslag på sin nöjesdel åt att berätta om videon, med bilder och allt.
Placering tre: Det är svårt det här. Den här låten säger allt om våren i nian för egen del. Men att ha den som etta? Ja, egentligen. Egentligen borde jag inte ha någon numrering. Allt det här är nummer ett för mig. Och egentligen kanske jag borde haft med en tio, femton placeringar till. Äh, det tar vi senare.

Fortsättning följer...

Livet, populärkulturen och allting, DEL ETT: Allt det viktiga

Jag hade, på grund av det uppenbara, länge tänkt att "I nästa blogginlägg ska jag skriva om melodifestivalfinalen". Nu blir det inte så. Delvis för att debatten om hur östblocket "förstör tävlingen"(Ha, ni "förstör kulturen"! WÖÖH!) bara känns larvig(England har skickat ett vettigt bidrag under 2000-talet(2000 för att vara exakt), så de ska minsann inte klaga på andra). Alltså, jag vet att jag borde tycka debatten är kul, men nu känns den mest bara larvig, som sagt. Fast visst, det är klart jag gillade att tidningarna hade "LÄGG NER SKITEN!" och "Ola efter fiaskot: JÄVLA DYNGTÄVLING!" som löpsedlar. Men främsta anledningen till att jag inte kommer att skriva något om årets final är att Stangel redan skrivigt ett så bra inlägg, så läs det istället.

Jaja, till saken. Jag har den senaste tiden fördjupat mig ytterligare i populärkulturen. Jag har frågat mig själv: "Vad är det viktiga med populärkulturell konsumtion för dig" några gånger. Vad vill jag, åt vilket håll färdas jag, och vad gillar jag egentligen? Eller egentligen är det något djupare jag vill ha reda på, samtidigt: Är jag bara extremt självkritisk när jag tycker att alla ser mig som "barnet" och att jag borde växa upp, eller...

...eller har jag rätt till det här, att fortfarande gilla det jag gillar:

Populärkulturen.

Jag ska göra mitt bästa för att söka svaret. Och det är lite det jag gjort den senaste tiden. Sökt i arkiven. Stirrat mig blind på resultattavlor från ESC genom tiderna, lyssnat på låtar från nämnda tävling, kollat på tecknat påtecknad film, rotat i minnet efter sådant, försökt komma fram till ett svar. Ett svar på många frågor. Bland annat på vad som betyder något.

Jag talade i telefon med Anders Häger tidigare i veckan. Vi pratade, bland annat, om tecknad film, och då sa vi, ungefär, vad som nedan följer:

Anders: Alltså, när vi växte upp, TV-klimatet var verkligen… DDR då. Jag menar, vilken tecknad film visades på teve då? Jo, ”Lilla boktipset”, typ. Och det var inte ens en tecknad film, bara foton ur barnböcker.
Jag: Alltså, när du talar nu känner jag mig verkligen som den unga generationen, och du som den gamla gubben på parkbänken utanför hemmet som skäller ut mig för att jag är född efter första avsnittet av ”Hylands hörna”, typ. Men visst minns jag det. Det var kanske tre olika böcker som de tipsade om på fem minuter: Några barn som satt i ett bibliotek, inzoomingar på ett uppslag ur en bilderbok och en vuxen röst som läste ur böckerna.
A: Jo, precis. Det fanns en annan serie, med ett tåg i början…
J: ”Skymningssagor”! Den minns jag mycket väl. Och det var ju, som sagt, samma estetik. Ja, med skillnaden att man faktiskt fick höra HELA sagan, och inte bara något lösryckt från mitten.
A: Jo. Men alltså, du vet att SVT kunde ha köpt in typ den tecknade Mr. T, men nej då… Istället kör det en massa billiga grejer från Sovjet, som i vissa fall knappt kan kallas ”animerade”.
J: Och Slas. Och introt till ”Anslagstavlan”.
A: Exakt. Alltså, när man tänker på hur mycket tecknad film man faktiskt kan se idag, borde man ju få någon sorts orgasm eller så. Men av någon anledning får man inte det.
J: Ha, vi borde DDR:isera dagens ungdomar, eller i alla fall deras utbud av tecknad film och populärkultur…
A: NEEEJ! Snälla, låt dem slippa ”Sagostunden” och värdelösa Tjeckoslovakiska leranimationer.
J: Men det är ju avsaknad av ett brett utbud som gör att man njuter och gillar det man ser, och i förlängningen orkar fortsätt titta. Dagens ungar blir ju bokstavligt talat MATADE med populärkultur. Alltså, jag är egentligen för ung för att kunna säga det här, jag hade ju faktiskt kabelteve när jag gick i mellanstadiet, men om man är van vid ett skralt utbud tar man ju verkligen åt och till sig av det man kommer över. Och när man väl får bred tillgång frossar man och vägrar släppa taget.
A: Jo, iofs. Om man hade varit fast på en öde ö, visst skulle man bara äta typ tårtor och hamburgare när man kom tillbaka till civilisationen igen, så jag antar att du har rätt.
J: Dagens ungdom, om nu jag kan använda det begreppet, är som sagt inte vana vid att inte kunna välja… Alltså, jag menar inte att folk födda efter 1990 inte kommer att fördjupa sig i populärkulturen när de blir vuxna, som du tillexempel, bara för att de kunde se hur mycket tecknad eller lyssna på hur mycket musik som helst när de gick i låg- och mellanstadiet… Men, ja. Jag kanske är helt fel ute. Det kanske blir precis tvärt om. Istället för att barnen blir härdade och njuter av det de har, och sedan nördar ner sig när de kan, kanske den unga generationen nördar ner sig redan från början. Den gamla generationen som du talar, där sållades ju vissa bort. De som inte orkade med Sovjetiska kortfilmer, och inte härdade ut, de började ju med typ fotboll istället. Idag när alla har fritillgång till skiten, så kan ju även hockeykillarna kolla på tecknat mellan varven. Kanske är en cirkel sluten.
A: Jo, jag fattar hur du tänker.
J: Jag menar, jag tror knappast du hade lånat den där Hanna-Barberaboken från Västerås bibliotek så många gånger som du gjorde som ung, om du haft Cartoon Network när du var fyra.

Jag reste till mina kusiner igår, och här sitter jag nu. Det första jag gjorde när jag fick tillgång till deras dator var att lyssna på ”Ultra Marines” över DuTub. Den tar mig tillbaka till tidigare i vår, under körsbärsblomningen i Kungsan. Jag och Häger stod och snackade om den då. Solen sken för fullt och det var molnfritt, och fullt med en blandning av vanligt folk och NEEEEEEEEERDS runt om kring oss. Det var ack så härligt.

Av det som betyder något måste man ju naturligtvis nämna Youtube, och speciellt vissa av sidans konstnärer. Till de verkliga youtubeartisterna räknar jag namn som ”SvenskretroTV”(Som jag dock inte lyckas hitta nu. Är det borta? I så fall vet ni vad som händer) och kanske främst ”erikbe99”, som lägger ut klipp som aldrig, jag säger ALDRIG, kommer att visas igen på teve: Tevehallåor från åttiotalet, klipp ur den typen av barnprogram som SVT sedan länge glömt bort att de spelat in, klart daterade reklamer för typ ”storstad”… Erik, för mig är du en hjälte som gör det här, håller populärkulturen levande. ALLA som håller populärkulturen levande är det. Oavsett om ni lägger ut ett klipp från "Solstollarna", eller skriver böcker om varför Manga är så annorlunda jämfört med västerländska serier... Eller ni som faktiskt har gjort det grejer som folk som jag och Häger håller på och ojar oss om. Så jag säger tack, ni populärkulturens hjältar.

Igår pratade jag med en kompis över MSN. Tyvärr sparade jag inte det han sa, men han frågade om jag gillade 80-talet, och isåfall hade han en länk som skulle visa ”hur fult men samtidigt vacker 80- och 90-talet var”. Jag fick en länk. ”Classic Cartoon Intros 1” hette den. Det var GULD rakt igenom, men det behövde jag nog knappt tillägga. Jag är inne på den sjunde nu. Ni borde också se dem. Jag skulle kunna lägga upp vilken som helst av dem, egentligen, men vi börjar med den första. För den innehåller både ”Nisse” och ”Sonic”. Och samurajpizzakatterna!


Fortsättning följer...

I earn money just to burn money

Idag på Fanzinemässan hände bland annat:

Jag och Häger stod och bläddrade i några lådor med album till lågpris. Häger pekade först på "Var ligger GULF?" av Lindengren, och sedan på en bok om Tiki, samtidigt som han sa "Det där är din barndom, och det här är din framtid". Det kan ju tolkas på lite olika sätt, men om vi skippar det djupgående snacket för en stund så kan man ju alltid regera på ordet "Barndom", då Lindengren mer är mina sena gymnasieår. Fast å andra sidan beror det ju lite på hur man väljer att tolka ordet "Barndom". Jaja, nog om detta.

Jag handlade lite på mässan också. Främst serier. Eller snarare, BARA serier. Bland annat ovan nämnda "Var ligger GULF?", som iofs inte är ett fanzine(och som jag redan läst förut), men när den bara kostar 50 kronor går det inte att säga nej.

Imorgon ska jag ringa Jeff igen. Det har inte gått speciellt bra de senaste gångerna jag försökt prata med honom. Först svarar han inte. Dagen efter var han i tvättstugan. Dagen efter det var han på krogen, det lilla fyllot. Men imorgon får du allt se till att vara hemma, annars...

...Din Mamma.

Jag kom på en sak på mässan idag, föresten. Det finns två Manliga(Tm) sätt att bära om kring pengar på.
(1. I en stor, svart attacheväska som det med stora GULDbokstäver står "Earn money just to burn money" på.
eller
(2. Ihopknöglade i fickan.

Världens minst eftertraktade yrke

För några år sedan när jag och Häger pratade i telefon, kom vi in på ämnet "Vilket jobb är längst ner på sammhälstrappan?". Vi kom fram till att det var kille som jobbade i "Gula Rummet" i Skärholmens loppmarknad("Gula Rummet" var ett rum fyllt med serietidningar, böcker, gamla filmer, mög... samt en vägg till bredden fylld med porr). "Han kan ju aldrig gå ut/gå på middag", minns jag att Häger sa. " - Vad jobbar du med? - Jo, jag säljer porr i Skärholmens loppmarknad". Ja, ni ser.

Jag minns inte när det var, men för en tid sedan insåg jag att vi hade fel, eller iallfall att "Gula rummet"-killen inte längre är längst ner. Vi har sedan ett par år tillbaka en ny KUNG på tronen. Ni har irriterat er på honom, jag har irriterat mig på honom och säkert era mammor också. Kungen är...

...Trumvirvel...

...Mannen i Jambaa!-reklamen!

Där kan vi snacka om att inte kunna gå ut. Tänk er följande bara:

En stor fest, typ femtioårsfest eller vadsomhelst. Två personer som sitter breve varandra börjar prata.
- Hej, dej har jag inte sett förut...
- Jo, hej. Jag heter Nisse, och du?
- Linda.
(De pratar vidare, om vem/vilka de känner på festen osv. Allt går Nisses väg, men förr eller senare kommer alltid Frågan)
- Så, Nisse, vad gör du på dagarna, vad jobbar du med?
- Jo, det är jag som är rösten i Jambaa!-reklamen.
- Vänta, är du seriös?
- Ja.
- Jag uppskattar iallafall din ärlighet.
#SMOCK!#
(Linda reser sig nöjd och går och sätter sig någon annanstans)

...Ja, ni fattar. Fast frågan är om det ens hinner ta så lång tid. Har han otur känner hon igen rösten med en gång.

Hemma hos Häger II - Öppningstemat

När jag skulle gå hem från Häger, följde han med mig till Tunnelbanan. Solen var på väg ner, och på vägen ser man Globen på avstånd. Häger började snacka om hur han ser på Globen, att hans tidigare syn var den han skrev i sin blogg förra sommaren, att Globen exploderar och att lägenheten lyfter mot skyn, men att det numer är något i still med det här:

Stockholm. En vanligt dag. Man ser hur allt börjar skaka och tjuta. Han reser sig upp, ty blott han vet vad som kommer att ske. Han springer mot Globen, och ungefär samtidigt börjar en melodia att ljuda, och snart kompas den av en manlig sångare. När han kommer fram till Globen och gått in, förvandlas den till ett rymdskepp som flyger upp mot skyn och spränger sönder en massa attackerande rymdmonster... och så vidare.

Väl hemma började jag fundera på hur min "Öppningslåt" skulle vara. Det tog inte lång tid innan alla bitarna föll på plats.

Stockholm, en helt vanlig dag. Plötsligt. Marken börjar skaka, och folk flyr i panik. Onda robotar(ROBBOTTER!) anfaller staden. Då. Vår unge hjälte väckas av en galen saftblandare i taket. Han fattar att bara han kan rädda Stockholm. Han springer ut mot gubbängsfältet, som öppnar upp sig(som hangarer alltid gör på film, ni vet) och upp kommer en jättestor robot. Han kliver in, och flyger mot City för att ta upp kampen mot finenden, följt av allmänhetns jubel när han ger skurkarna på nöten... och så vidare. Vilken låt det ska vara i bakgrunden? Great Mazinger, Animetalversion, såklart. Vi tar den EN gång till.

Hemma hos Häger - Sagan om den rosa fettfågelns årsinkomst

Jag var hemma hos Häger i Måndags, mest för att prata om Fanzinet och vad Häger tycker om min text och så. Det krånglade med att skicka texten via mejlen, men det löste sig till slut. Vi snackade en del, men tillslut hände det som bara måste hända: Vi surfade loss på dutub. Eller snarare, Häger gjorde det. Jaja, detaljer, detaljer.

Efter som en av mina grundplaner med den här bloggen från början var att gödsla iväg en massa konstiga topplistor av olika slag, tycker jag allt att vi tar en nu. Så:

Topp fem roligaste youtubefilmerna jag och Häger såg i Måndags:

5. Hokuto no Ken - Öppningslåt(Koreansk Live Action)

4. Card Captor Sakura - Öppningslåt(Fanprojekt)

3. The best of Bernard Minet(Del två av två)

2. Gugu Ganmo - Öppningslåt(Franska)

1. Great Mazinger - Öppningslåt(Animetalversion)

Fick jag en minneslucka... av Trocadero?

Kreativiteten

"- Nej, jag läser aldrig något om bögar, och inte Nöjesguiden heller"

I Tisdags var jag på det här, och jag lovade Jeff att skriva om det. Där hände dock något som är mycket intressantare att skriva om än vad som faktiskt hände där. Något som jag borde ha skrivit om för länge sedan. Eller snarare något jag inte riktigt... vetat om jag verkligen borde skriva om. Jaja, nu kommer det ändå.

(Jag, Häger och Tanja satt vid samma bord. De kom in på ämnet "Carin 21:30-avsnittet som handlade om porr". Kjell Bergqvist var gäst.)
Anders(Vänder sig mot mig): - Jo, men du måste väl ha sett det där klippet... med..

Han behövde egentligen inte säga något mer. Självklart hade jag det. Så luta er tillbaka. Det kan inte bli roligare än så här. Roligare än allt: ”Hallå, nu tycker jag”, ”SHIT! SHIT! SHIT!...” och, som sagt, allt annat med för den delen.

Jag har tänkt mycket på "Diskutabelt", och på debattprogram i största allmänhet, och insett att debattprogram är den bästa sortens TV. Verbal boxning när den är som hårdast. För ni vet hur det är. När man sätter sig att följa en debatt vill man att det ska smälla. HÅRT. Och mycket. Klippet fick mig även att tänka på hur det hela började. Kanske är det ett program i stil med den första Diskutabelt-säsongen, anno 1989, som är teves framtid: En man, klädd i en jätteful skjorta och med rakad skalle, som rökandes svär, pekar med hela handen, avbryter och förolämpar sin publik. Som vi säger här på redaktionen: Ja, jag skulle titta iallafall.

TV3 får helt enkelt släppa alla sina 90-talsproduktioner på devede.

Bloggen Återuppstår

Eller, ja. Egentligen måste ju man dö på riktigt, eller iallafall sagt att man lagt av för att kunna återuppså, och bloggen har ju bara vilat sig lite. Men det lät iallafall bra. Och det är ju faktiskt det som betyder något. Jaja, här kommer en liten rapport på vad som har hänt idag.

Efter att ha varit i skolan åkte jag hem igen för att fixa lite saker, bland annat ringa Joamkim samt min pappa. Min farmor hann även ringa. När jag satt på muggen. Med mycket besvärad röst bad jag att få ringa igen när jag var klar. Det gjorde jag också. Vi småpratade i ungefär fem minuter. Bland annat om att det snart är påsk, och att hon fyller år, och hon frågade om jag skulle komma på besök. Jag sa att jag inte visste, smat att jag inte fick tag på pappa igår, men tillade att jag skulle ringa honom igen. Vid femtiden gick jag ut igen, mot tunnelbanan för att ta mig till Täby. Efter några stationer klev en ganska kraftig man på. Han satt sig breve mig. "Varför vill han sitta breve mig och trängas, ser han inte att stolarna mittemot mig är lediga?" hann jag tänka innan jag upptäckte att han var blind. Han reste sig igen och satte sig mycket riktigt mitt emot mig. Tåget började åka igen.

När tågen stannade vid Medborgarplatsen kom jag att tänka på när jag på våren i åttan praoade på ett tryckeri vid Fridhemsplan. Jag ägde ett digitalur på den tiden, och då det tog ett tag att åka från Hökarängen, brukade jag roa mig med att ta tid på hur lång tid det tog att åka mellan de olika stationerna. Väl framme vid varje station nollställde jag klockan och tog istället tid på hur mycket tid som hann passera från det att dörrarna öppnades, folk klav av/på och dörrarna stängdes igen. Sedan nollställde jag klockan igen och började räkna restid igen. Nuförtiden har jag ingen klocka.

Både jag och den blinde mannen gick av vid slussen. När jag är framme vid tekniska och går upp mot roslagsbanan kommer jag att tänka på den där gången sommaren 2005 som jag, Storm och Bejner(Som hade "sommarlov", han låg inne i lumpen) skulle ta en vända på stan. Jag tror att vi sa att vi skulle träffas vid tre utanför tekniska. Jag var där kvart eller tjugo i. Jag väntade. Ingen kom. Efter ett tag ringde jag till Joakims mobil och frågade var de höll hus. Jag fick svaret "Du är lite... sen.". Jag fattade inte vad han menade. Det visade sig förövrigt att Bejner var så hårt ptäglad av det militära att han varit där EN TIMME FÖR TIDIGT. Därav förvirringen. Eller så ville de bara inte att jag skulle följa med egentligen. Jaja, vi hade ganska kul, vill jag minnas.

Tåg mot Mörby Centrum. När tåget börjat åka bestämmer jag mig för att spana extra noga efter en greffitimålning som jag gillar. Den föreställer en skräckslagen sprayburk som spejar något, samtidigt som den ser en trasa tvättar bort det. Eftersom den är sprejad på en bro har jag fått för mig att det tar längre tid innan någon orkar åka dit och tvätta bort den. Och eftersom den är sprejad på en bro är den svårare att se från tågfönstret. Dessutom gick tåget en aningen fortare än vanligt. Jaja, jag hann iallafall se den.

Manligheten

All Singing, All Dancing(Featuring Guest Star Ulf Ekman)

- Du, har du hört Ulf Ekman har börjat spela WoW?
- Nej?
- Jo, de kör några polare tillsammans, de kallar sig "Livets hord".

Jag började en ny kurs idag. Efter kursen gick jag vidare till datasalen och fixade lite. När jag var klar gick jag mot tunnelbanan, och nära en av nedgången till Rådmansgatans station finns det en liten butik som jag knatade in till för att köpa tidningen och lite annat. Då det skulle bli bökigt att släpa om kring med grejerna i handen, frågade jag efter en plastpåse. En krona senare började kille i kassan att krafsa reda påen. Då butiken inte var en pressbyrå eller någon kedja överhuvudtaget, förväntade jag mig något i stil med en sladdrig fryspåse(Mycket vanligt, tyvärr). Fast då hade det väl inte kostat något? Nej, förhoppningsvis inte. Men nu fick jag inte det, utan istället plockade han fram en rejäl plastpåse som såg ut att så pall en hel del. Med en stor bild på ett ciggarettpaket på varje sida, samt texten "Blend" med stora bokstäver. Inte så att jag är emot rökning, tvärt om, det stör mig inte, men... Ja, det var ju inte rktigt vad jag väntat mig. Sak samma, den var ju faktiskt ganska snygg. Undra vad mamma kommer att säga?(Som om jag inte visste det.)

Igår kollade jag på SVT;s "Existens", "livsåskådningsmagasin" eller vad det kallas, även om jag sett indre än jag borde vågar jag påstå att det är mycket bra även om man inte är religöst lagd. Avsnittet skulle dessutom handla om Maestro Ekman, vilket alltid är intresant. I programmet talade de med motståndare till Livets Ord, och sedan fick Uffe svara på kritiken. Och natruligtvis var han sådär hal och slingrig som bara ledare för mysitska sekter kan vara. intresant. Något mindre intresant var dock programmet vinjett. De har bytt bort den där gamla, stämningsfulla där programnamnet skrevs med moln, och en finstämd låt spelades i bakgrunden. Nu hade de någon pajig... jag vet inte vad-låt istället, samt vinjettbilder som mest framstod som ett bizzart sätt av vara kvasikomisk på, med allt för snabba klipp. Plus att den nya loggan ger en obehaglig känsla av "Den fulaste 70-talstapen som går att uppbringa". Typ. Jaja.

När vi ändå är inne på gud, idag börjar ett nytt humorprogram som heter "Tack gode gud", baserat på improviseringar. Och sånt är ju alltid kul. Om jag tänker titta? Nja, men jag gillar namnet, speciellt eftersom det är ett humorprogram. Jaja.

Något jag nog ska se på är dock "The Simpsons". Det har länge som att jag fått kämpa för att följa den serien nuförtiden, men på senare tid känns det bättre, mindre motsånd. Och jag gillar ju verklgien Simpsons. Så jag ska nog kolla ikväll.

Well, take a look at you now...

Det var som sagt Mangakai-årsmöte igår. Jag blev återigen revisor. Sedan hände det väl inte så mycket. Eller ja, men vi tar det senare, kanske om någon dag eller så. Jaja. Jag ska skriva vidare på texten, samt fixa lite bilder till zinet. Annars då? Tja, semefinalerna i hockey drar snart igång och det blir såklart kul. Och så drar allsvenskan igång snart. Även om det tar någon månad innan allsvenska blir riktigt intresant. I början av säsongen: Halvvakna lag som springer runt på gräsplaner som mest ser ut som nyplogade leråkrar än fotbollsplaner. Senare delen av säsongen: Lag som vill VINNA, samt Drömmen om Europa(Ej att förglömma det här).

Nu måste jag snart gå, men jag funderar på att dra ut och nörda mig riktigt ordentligt. Serieteket har öppet idag... Ja, kanske blir det en vända där. Och så skulle jag behöva ta en sväng till gamal stan. Uj vad mycket jag har att hinna med. Jaja, det ska nog gå. Medd lite tur blir det dessutom en vettigare blogg imorgon. Jaja.

Höres!

Möte och grej...s

Idag är det som sagt årsmöte, och jag är lite upptagen med att skriva vidare på boken om mitt liv genom populärkulturen samt slösnacka med Häger, så det blir nog ingen blogg idag. Tills nästa gång kan ni ju skratta åt det här(Även om att jag mer var inne på att det finns en kille i Genshiken som liknar herr Borg).

Saker och ting börjar röra sig

När detta skrivs är jag fortfarande hos mina kusiner. Ur fanzinesynpunkt har det varit en bra helg. Fått en del skrivet. Snart ska jag hem och leta reda på mer råmaterial till zinet. Det känns som att det kommer bära hela vägen. Imorgon ska jag gå på Mangakais årsmöte. Jag funderade på att stanna hemma ett tag, sedan kom jag på att jag faktiskt är revisor.

"Det är så mycket nu... Så mycket nytt... Så mycket viktigt... Jag vet verkligen inte var jag ska börja... Förstår du vad jag menar?"

Jag vet inte om jag sagt det tidigare här på bloggen, men jag har ju fanzine på gång, eller ”På G” som det heter i Göteborg. Och eftersom jag är på besök hos mina kusiner idag och imorgon tänkte jag att jag kunde missbruka deras dator lite, och skriva vidare. Det har gått sådär. ”Flat Beat” med Mr. Oizo dunkar i bakgrunden, inställd på ”Upprepa”. Det är bra. Jag gillar att lyssna på ”Flat Beat” när jag är hos mina kusiner. Det är ju den ultimata ”Sitta vid datorn och skriva”-låten. Kanske är det så enkelt att den är den ultimata låten i stort. Jag hoppas nästan det.

Som sagt, det går trögt att skriva. I stället har jag ingetlivat lite på wikipedia, samt läst igenom folks gamla blogginlägg. Speciellt det sista har varit oerhört givande, även om fenomenet ”Markus läser gamla blogginlägg” är allt annat än nytt. Inte ”Markus läser gamla grejer, typ serier, eller tittar på gamla foton, och får tillbaka känslan av hur det var där och då, när DET hände eller när han läste det för första gången. Sedan inser han, eller inte sedan, han har veta om det hela tiden, men gör sitt bästa för att inte komma på det för tidigt, att hela hans liv funkar så. Leva en aning, sedan minns det som var. Lite ”Det enda som är bra med att åren går är att man får mer tid bakom sig att vara nostalgisk kring”-tänket. Även om det känns som att han slutade leva och gick över helt till att bara bli nostalgisk runt 1999-2000-2001-slänget”-grejen heller.

Jaja, jag ska verkligen försöka skriva något. Om det som är viktigt för mig. Jag vet inte riktigt om jag vill skriva vad det är jag funderar på att gå ner mig i, men det är bra grejer. Såklart. Det som jag gillar. Väldigt mycket.

Sådärja. Då har jag skrivit lite, iallafall. Jag får hoppas att mer kommer, men det gör det nog.

Jeff, se till att vara anträffbar imorgon. eller iallafall ha mobilen på. Eller iallafall vara hemma. Okej? Bra.

"...Och framtiden", som Häger skulle sagt

Vi skålade och söpo

Det var sista dagen på Geografin idag. Jag kom lite sent, men visste att det inte gjorde något. Det var ingen vanligt lektion idag, och då kunde man komma lite som man behagar. "Betygsamtal". Vi hade "sista-natten- med-gänget"-träff igår. Vi var en sju-åtta stycken(Ink. vår lärare Andres. Skön snubbe, och jag menar det verkligen) som satt och ölade, åt chips, snacka ditt och datt, bara var och hängde i baren på det vis man bara kan göra om man är minst tre killar i en klump(Med det inte sagt att vi bara var killar, men kvinnorna hängde inte i baren. Det satt breve och åt chips med dipp och småpratade). Jag önskar nästan att det hade hänt något knäppt eller roligt/krystat som jag kunde berätta här, men... Jo, föresten! EN sak hände som jag kan berätta. Och den är på den nivån att den säkert är helt ointresant och poänglös om man inte var där(och säkert även om man varit det), men ni vet hur jag är. Jag älskar anekdoter. Om det här hade hänt någon annan, och om jag hört historien via en blogg eller vad som helst, hade jag nog gillat den:

Några killar hänger vid baren. En av dem spettsar återigen öronen och hör ett bekant band från stereon, och säger: Fan, spelar de BARA Ebba Grön här?

När Andres kom gåendes från klassrummet, i rikning mot mitt bord känndes det som att det kanske skulle funka. När han satte sig ned sa han "Tack för senast".

Tack för senast. Det känndes vuxet. Sedan sa han att jag klarat kursen. Jag hade det på känn, han hade gett den typen av gliringar, eller vad man säger.

Först senare har jag satt de senaste dagarna i ett sammanhang. Kanske är det slut nu. Kanske har något nytt tagit vid. Jag vet inte riktigt, det är för tidigt att säga något om det. Men just nu känns det ganska bra. För at fira denna viljans triumf tycker jag vi avslutar med något passande, som sluttexter, typ. Ni har just sett. I rollerna tre. Tack för att ni tittade.

Kåbergs flickvän heter Per Ledin, heter Per Ledin, heter Per Ledin

Jag väntade på ett telefonsamtal igår. Det kom inte. Kolla lite på kvartsfinalerna i hockey. Tyvärr missade jag Leif Boorks psybryt(Tränare i Brynäs, hoppade ut på isen och gav publiken fingret. Enligt pressen. Fingrarna enligt mig. Det såg ut så iallafall). Men jag såg slagsmålet på slutet. När drömmen om GULD dött tar nävarna vid, om inte tidigare. WÖÖH!

Apropå Hockeyslutspelet så åkte mitt favvolag ut i veckan. Luleå. Inte för att jag kommer därifrån. Nejnej. Ty i Luleå finns en spelare som heter

Mikko.

Pukka.

På riktigt. Och så finns det de som undrar hur man kan gilla sport.

Jag upptäckte en kul sak idag, föresten. I Holland finns det en spelare från Georgien. Och han heter... Just det. Nu väntar vi bara på ett ett svar från sveriges fangirls.

Annars då? Tja, Geografikursen är i princip över. Det var jättekul så länge det varade.

Ikväll ska jag nog titta lite på devede. Som vanligt. Nej, föresten. Vanligtvis brukar jag titta på VHS.

Nördkonventens framtid?

Jag kom på en idé till en ny typ av konvent idag, som ett sätt att bräda Sapparikon: Retkon. När konventet börjar finns ett fast schema över vad som ska ske. Alltså precis som ett vanligt konvent. Men allteftersom konventet fortskrider ändras schemat, naturligtvis inte rörande de programpunkter som kommer, utan redan varit. Det gäller alltså för arrangörerna att tillrättavisa besökarna:

- Nejnej, min bäste herre. Ni kan omöjligtvis ha sett "Akira" klockan 16:00 i stora filmsalen. Då var det en föreläsning om hemslöjd genom tiderna.
- Men...
- Appappapp!Tror du jag står och ljuger, DET ÄR JU JAG SOM HAR UTFORMAT SCHEMAT!

Och så vidare.

Det sista som händer på konventet är att försöka knyta ihop säcken, så att besökarna vet vad som hänt, och vad de har gjort/inte kan ha gjort.

Jag tror det kan bli stort. Minns var ni läste det först.

Årets hajp: Nollettrocken!

Jag says:
Såg du Melodifestivalen?
Jeff says:
Näpp. Jag var på punkkonsert då.
Jeff says:
Asta kask för sjutton gubbar.
Jag says:
Okej. Att de fortfarande lirar ihop var en nyhet för mig. eller så har jag bara förträngt det.
Jeff says:
återförentas. Släpppte nytt för något år sen
Jag says:
Det var det jag menade. Eller... Ja, det var det. Egentligen är det emot Rockmyten att gå på konserter med återförenade band.
Jag says:
[Undantag finns, dock]
Jeff says:
Asta kask är punk, inte rock. Rock är för gamla gubbar
Jag says:
Inte av betydelse. Rockmyten vakar över oss alla. Dessutom är det ÄNNU värre med återförenade punkband.
Jag says:
Fast du kanske tycker Sex pistols -96 och Buzzcocks .02 är lika fräcsha som tillbaka till dagarna.
Jeff says:
Nä, men Pixies däremot
Jag says:
Men det är principen som räknas. Återföreningar är i 9 fall av 10 att jämnställas med den där bajskorven du inte lyckas spola ner, hur mycket du än försöker.
Jeff says:
Det är bara om man är musikpretto. Jag tycker däremot det är ganska kul, för att alla rockband som återförenas har samma jackor på sig.
Jag says:
Lätt för dig att säga. Jag har ett senhögstidum fyllt av rockprettoness att ta hänsyn till.
Jeff says:
Dito. Fast det har övergått i humor för min del
Jag says:
Läste du också NME?
Jeff says:
Ja!
Jeff says:
Det gjorde jag ibland!
Jag says:
Än har såren från skoltiden inte läkt tillräckligt för att jag ska kunna skratta åt det...
Jag says:
Föresten... När du gick i högstadiet...
Jag says:
...tänkte du någongång något i stil med:
"Fan, 2001 måste vara det bästa musikåret någonsin! Och tänk att JAG fick uppleva det!!!!!!!!111111sJUa "
Jeff says:
Ja, det tänkte jag
Jeff says:
fast det var nog senare typ i gymnasiet.
Jeff says:
i högstadiet var jag emst inne på åttio/sjuttiotal.
Jag says:
Vilka -01-plattor har du i din skivsamling?
Jeff says:
Oj! Vilka svåra frågor >_>
Jag says:
Skyll dig själv, det var du som startade det här.
Jeff says:
Hm, jag har inte alla plattor här, men jag vet att jag har mycket tjejrock från den tiden. Typ sahara hotights, the donnas och sånt
Jag says:
Jennie Bomb. Såklart man lyssnade som faaaan.
Jeff says:
JA!
Jag says:
Jag utgår från att du har "Is this it".
Jeff says:
japp.
Jag says:
White Blood cells?
Jeff says:
näpp
Jag says:
Illa.
Jag says:
Något svenskt då? The Plan?
Jeff says:
hm... Kanske...
Jeff says:
Minns inte...
Jeff says:
Vad har du egentligen?
Jag says:
Inte så mycket, egentligen:
Jag says:
Skivor jag har som kom -01: Jennie Bomb, Is This It, The Plans debut, Vues andra, "White Blood Cells" Med Stripes... Ev något mer.
Jag says:
Föresten, minns du det ultimata nollett-skämtet[Som förvisso kom våren -02, men det räknas ändå]: "Jag lyssnar fortfarande på Kid A" skrivet på en t-shirt.
Jeff says:
Aldrig sett
Jeff says:
det är nog för sthlm för mig
Jag says:
Nja, nog mer "Saker som det krävs en Markus[Tm] för att uppmärksammas".
Jag says:
..."Eller för att ens uppfattas som kul"
Jag says:
Men jag skrattar fortfarande gott åt det, även om det är tämligen poänglöst fem år senare.

Gott och blandat

Jag har lovat Jef att skriva något idag, så att han har något att läsa när han kommer hem. Ja, då får jag väl skriva något, då. Egentligen händer det ganska mycket nu, så det borde således inte vara någon omöjlighet att skriva något långt och nördigt.

Min ständiga 90-talshype fortsätter, som sig bör. Det känns som att jag vinner mer och mer mark dag för dag. Förhoppningsvis ska detta resultera i något. Typ en bok. Eller en TV-serie! "Hallå! Nu tycker jag..." ska den heta, och bestå av en massa ihopklippta 90-talsgrejer. Tänk er de första sekunderna av "Smells Like Teen Spirit", samtidigt som man ser filmklipp på en springande Hernán Medford, följt av den andra JAS-kraschen. Frågan är om det kan bli bättre än så. Minns var ni läste det först.

Det var ett tag sedan jag träffade Farsan nu. Ganska för länge faktiskt. Förra helgen var jag förvisso upptagen, men snart får jag fan skärpa mig. Man får ju inte vara doom iii hoovett.

Trots att det tog ett tag innan jag kom in i skolans datasal hann jag lära mig ganska mycket.

Ikväll börjar Hockeykvartsfinalerna. Bara så ni vet. Och den sista play off-matchen till kvalserien. Och så är det The Fucking Champions League på teve ikväll. Mycket att se fram emot, onekligen.

Nej, nu ska jag nog dra vidare och nörda mig. På bibblan. Bland annat.

All Your Mother Are Belong To Us

Så. Ännu en helg går mot sitt slut. Den har varit sådär. Jag lyssnade på en del bra musik i Fredags, Hockeykvartsfinalerna blev klara, det gick bra för en massa Svenskar ute i fotbollseuropa(Fast frågan är om jag någonsin kommer att förlåta den där muppdomaren som gav Johan Elmander RÖTT kort. För något som inte ens borde resulterad i ens en varning. Alltså, johan och motståndarlagets målvakt jagar bollen, och kommer glidandes mot varandra. När Johan märker att han kommer att krocka med målisen, drar in benen mot kroppen, för att dämpa krocken. Han "försnällar" alltså saken. Och för det blir han UTVISAD! Den där domaren var verkligen doom iii hoovett). Annars har det nog inte hänt något specielt.

Jo, föresten! Jag har snackat NES med en kompis. Han hade köpt en, med orginalkartong, för 610 kronor, men lyckades inte få igång den. Det mesta av vårt "snack" är ganska ointressant för utomstående, skulle jag tro. Mest en massa tekniskt prat, typ "Du Markus, hur får jag igång den?" eller saker istil med "Vad gillar du DET spelet?". Men en ska var ganska kul. Dessutom var det så länge sedan jag slängde in en chattlogg senast. Således:

Kompisen says:
har invensterat mina pengar i ett NES med originalkartong
Jag says:
Äh, det har jag haft sedan lågstadiet.

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Omslaget till Expressens sportdel idag. Klockslaget 19.00. Under det, meningen "Tid för hjältar". Resten av omslaget bestod av bilder på en spelare från vart och ett av de fem lag som hade chans till slutspel i hockeyn. Ytterligare ett bevis på att det finns folk som vet vad de sysslar med.

Pavel Brendl såg förövrigt ut som Markoolio. Skrämmande.

Jag läste nyss att Zlatan återigen går med på att spela i landslaget. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, så jag struntar i att kommentera det närmare. (Ja, det här tangentbordet SUGER, om ni också stör er på min stavning nu.)

Dagens, på ett ungefär

Jag skulle skrivit en del idag, nu blev det det här istället. De senaste timmarna har jag fått en hel del att tänka på, om man säger så. Men jag funderar på att åka hem och kolla på teve iallafall. Sedan får vi se. Med lite tur blir det lite ordentligare blogg i helgen. Då bör jag iallafall få lite tid att skriva ner en massa saker jag borde skrivit ner för länge sedan. Jaja.

Många äro kallade - En två timmar lång Thriller

På väg till skolan mötte jag min lärare, Andres. Han sa att provet var flyttat till en annan lokal. Så det bar åter ut på Sveavägen. Jag gick den korta biten till "det andra huset". Vid hissen mötte jag två klasskompisar. En frågade mig hur jag k'nnde inför provet. Jag hoppades att det skulle gå bra. Vi tog hissen upp en våning, svängde av mot vår sal. Utanför, på en soffa, låg en fjärde kursare och sov. Killen som frågat mig smög fram till honom och väckte honom med ett bryskt vrål. Det var såklart hur kul som helst. Ytterligare några kursare kom. Och efter ett tag kom Andres. Dörren öppnades och vi gick in. Det känndes verkligen att det var prov på gång. Det var den sortens lokal. Den perfekta klyschan. Inte en jättestor sal, men ändå tillräckligt stor för att skapa pluggstämmning. Vi satte oss. Andres berättade en jättekul anekdot om en elev som skicka typ ett epost i vilket det stod "Jag är i Åre och åker skidor, kan inte komma på provet". Anekdoten fick mig att förstå att jag valde rätt kurs. "Nej tyvärr, jag är i Åre och åker skidor" ska från och med nu vara min ständiga bortförklaring när jag inte kan komma på något nördmöte eller så. Jag tror att den repliken har möjligheten att bli lika stor som "Doom iii hoovett". Jag hoppas iallafall det. Jaja. Andres gav oss provet. Jag bläddrade igenom provet. Ett par till kursare trillade in. Jag började skriva. Jag vet inte vad klockan var exakt. Gissningsvis lite över nio. Jag skrev igenom provet, allt efter bästa förmåga. Efter ett tag, jag vet inte hur länge, minst en timme iallfall, började det kännas segt. Men jag tänkte då rakt inte ge mig, inte lägga mig först. Någon annan fick allt lämmna in sitt prov först, innan min moral tillät mig att ge mig. Jag tänker inte vara den som är ensam när kvällen är slut. Det småkliade i händerna. Jag reste mig upp, gick ut och in på toaletten. In på muggen. Ut igen en stund senare. Ensam. Noterade att toadörren hade stålkanter. Ansåg att handfaten var mycket fräscha. Gick tillbaka till provsalen. Ingen hade lämmna in. Skit. Skrev lite till. Då. En kvinnlig kursare lämmnar in. Bra. Jag fortsätter skriva. Ytterligare några lämmnar in. Efter ett tag konstaterar jag att jag inte kan svara mer. Lämnnar in. Som nummer fem. Helt okej. Jag sa ju att det skulle gå bra.

Det stora kalaset 2

Sådärja. Då var det dags för min ettårspressang till er läsare. Den utan tvivel bästa roliga historien någonsin.

-Vet ni varför Kicki Danielsson gick upp i vikt?
-Nää...
-"Dag efter dag" med Chips.

Ridå.

Det stora kalaset

Den tjugotredje Februari 2006 skrevs de första trevande inläggen på den här bloggen. Sisådär ett år har passerat. Jag vet att det är alla klyschors moder, fader och moster, men Mycket har verkligen hänt sedan dess.

Jag har slutat skämmas över att jag läser bloggar skrivna av folk jag inte känner(Det kan låta motsägelsefullt att det faktiskt tog emot i början. Av flera skäl. Bland annat för att den första blogg jag satte i system att läsa var Robert Lauls, och honom känner jag då verkligen inte, Men han är lite guld, så det löser sig), jag har förhoppnings blitt lite bättre på att skriva, jag har läst och inspirerats av "Pojken i skogen" igen och igen, jag har... Äh, jag har ju redan skrivt den här typen av inlägg förr. Men ni fattar.

För att fira ettårsdagen har jag en mycket speciell liten sak för er, men innan jag känner att vi är redo för det tunga artilleriet gödslar vi med lite guld. Egentligen ska man kankse inte göra sig lustig över sånt här, då jag vet hur mycket det svider, och hur dåligt både han och det Engelska folket mådde av det här(Och alla andra fotbollsnationer som trillat dit i en straffläggning), men kom igen. Det är ju kul.

Kungen heter Mats

Dagens äckel

Varning, vissa kan uppfatta det här inlägget som aningen stötande, då det avhandlar ämnet blod. Ni har blivit varnade.

När jag vaknade i morse var det fullt med blod på min kudde. Det fanns små blodspår på täcket och lakanet, samt lite på min tröja. När jag gick till badrummet, för att tvätta bort blodet i ansiktet, och även tog av mig tröjan, märkte jag att det fanns en del på baksidan av tröja. Visst, jag hade vänt mig i sängen innan blodet stelnat, men ändå. Senare, ute på stan, skulle jag snyta mig. Jag drog mitt högra pekfinger längs mina näsborrar, och snortade till lite. När jag var klar tittade jag på fingret, som nu fått en ljusröd nyans. En stund senare hostade jag till. Jag vet att snor hör hemma i näsan, men nu hade jag hostat upp en liten bobba. Jag vände mig om och spotade ut klibbet. Jag förväntade mig en liten gulröd sak. Det som landade på marken var istället en ganska stor svartröd sörja, inkletad i saliv.

"Du, jag har rökt i tio år, och jag har fan inte märkt något."

Det här inlägget snuddar vid att vara reklam, eller propaganda om man så vill. Men det är för en bra sak. För plötsligt fanns hon bara där. Ståendes, leende uppe i högra hörnet på dagens Aftonblad, bärandes sin "Miss Motor"-tröja. Tuva. Eller Sussie, vilket som. För köper man dagens Aftonblad, och lägger ut ytterligare tio kronor får man en kopia av "Smala Sussie". TIO KRONOR! Till alla er som inte har sett "Smala Sussie", ta chansen. "Smala Sussie" är den klockrenaste filmen någonsin. Om någon film ska föräras med titeln "Världens Bäst Film", är det den. Den har verkligen allt den behöver. Så gör mig inte besviken. Iofs känns "Sussie" som en film jag gärna vill se tillsammans med folk. Det är den typen av film. Jaja, gör som ni känner.

Jag fattar fortfarande inte vad det här ska vara bra för

I förra inlägget gnällde jag över att jag tvingats till att skaffa google-konto. Jag vill inte vara gnällig, men vad annat kan jag vara? Bloggen krånglar ju något helt vansinigt. Det tog en halvtimme att komma in. Det SKA det inte göra. Jäkla pissgoogle. Jaja, nästa inlägg blir roligare, tro mig.

Vad skulle det där vara bra för? VAD?!

Jäkla facistgoogle. Jag har dragit ut på det. Men till slut. Gick det inte längre. Jag var tvungen att byta från vanligt konto till googlekonto. Jag var nästan beredd på att lägga ner ett tag, men jag ändrade mig. Jag kommer att fortsättatt dumblogga, på precis samma adress som tidigare.

För att fira det, eller vad man nu ska säga, slänger vi iväg med en dutub-film som är garanterat Ingetliv.

Saxat från kommentarerna:
"gött att dom sänkte orginalljudet också, känns lite Polsk dubb..."

Nu ska vi ha PARTY! - Inlägg trehundra-superspecial! (Världens mest olydiga blogginlägg)

Ja, barn. Då var vi framme vid inlägg nummer trehundra. Då jag har uppmärksammat jämmna hundratal förut, gör jag det igen. För en tid sedan funderade jag på hur jag skulle uppmärksamma det den här gången, och jag kom på något. Dock kommer jag inte ihåg HUR jag kom in på det, men det ska förhoppningsvis inte göra så mycket. Ty jag kom att minnas något. inte för att det är något speciellt med det, då jag ständigt är säkert förankrad i det förflutna. Jaja. Jag kom att minnas...

Åren av Odåga.

Och nu syftar jag inte på "Odåga" som i "Snorunge", utan som i... ja, ni vet...

Saxat från Nördwikin(Jag vill minnas att det var jag som skrev den artikeln. Såklart, föresten):

Odåga
Filmvisning i Mangakai-regi. Ursprungligen en idé av Simon Lundström 1997. Simon ville göra en visning i lite mindra skala, istället för att blåsa på med stor Dougakai. Alltså en "Odåga". Till skillnad från Dougakai, skulle man på Odåga bara visa en serie/animé. Det blev dock bara en Odåga av det slaget. Åren senare, när Dougakai gått i graven, och Johan Nordström började anordna filmvisningar, tog han namnet "Odåga" till sina visningar. På grund av den historiska bakgrunden var Johans första "Odåga 2". De "nya" odågorna anordnades från December 2000 till Augusti 2002, och var mest kännetecknade av tekniskt strul av olika slag. Tolvan blev den sista.

Det finns egentligen inte så mycket mer att tillägga gällande fenomenet Odåga, förutom att de var inriktade på att köra nyare grejer. När jag skapade den här bloggen tänkte jag delvis fylla ut den med diverse topplistor av olika slag, då jag älskar topplistor. Det har inte blivit så mycket av den varan, förutom i början, men nu är det dags igen.

De öppnings/slutlåtar som är mest "Odåga", Topp fem

5. One Piece - Memories

4. Hellsing - Shine

3. Pretear - White Destiny

2. Mahojin GuruGuru - Magic of Love

1. One Peice - We Are! (Mer känd som "Till havs!")


Och eftersom detta är ett jubelinlägg, varför inte fräsa på med en lista till?

De för mig personligen viktigaste händelserna/ögonblicken under Odågaåren, Topp Tio

10. Jag träffar Tomas Antila för första gången. (Augusti -01)

9. Alla gånger utanför ingången till Biograf Focus, innan dörrarna öppnades. (Oktober -01-Augusti -02)

8. Jag vaknar och märker att min mamma inte väckt mig tidigare som jag bad henne, och hinner tänka "SHIT JAG KOMMER FÖRSENT TILL NIEA_7!!!!!!!" innan jag skyndar mig upp. (Oktober -01)

7. Jag öppnar dörren åt min Kusin Helen, varpå hon kommenterar min Sex Pistols-tröja med: "Men vad har du på dig?"(Märkbart förvånad, Juni -02)

6. Jag inser att det, tackvare att jag inte kan vara kvar på hela Odåga 12, eftersom det krockar med Kalas 2002, kommer att ta flera år innan jag kommer få se "Sen to Chihiro no Kamikakushi"(ÄKS Spirited Away) (Maj, respektive Augusti -02)

5. Simon Lundström upptäcker Dance Dance Revolution. (November -01)

4. Anders Svenssons Frisparksmål mot Argentina. (Juni -02)

3. Rökutvecklingen under Niea_7(Eller varför inte bara Odåga 8 i stort, Januari -02)

2. Jag ser Cirkelmagi Guruguru för första gången. (Oktober -01)

Och slutligen... Korka upp Champagnen, för här kommer EEEEEEEEEEEEEETTTTTTAAAAANNNN!

1. Jag går hem tidigt från Kents Konsert på Kalas 2002, bland annat efter att ha deltagit i allsången på "Pojken med hålet i handen", och Odågatiden tar slut. Det var roligt så länge det varade. (Augusti -02)

Bubblare:
Jonas Nelson vinner INTE teckningstävlingen på Odåga 8(Förvisso en speciell händelse, men dels vorde det roligare att ta med det bidrag som vann men det fick inte plats på listan, och dels var Nelsons bidrag inte speciellt bra i mitt tycke, så en SÅ stor skräll var det inte), Jag vinner över "Otaking" i Pyo Pyo(Förvisso kul, men lite väl internt) ochJag får utskicket till Odåga sju(Iofs ganska viktigt, men det var redan så mycket Odåga Sju på listan, dessutom var det annat viktigt som måsste in).

Sådärja. Tack så länge. Hoppas bara någon orkade läsa klart allt. Man kan ju alltid hoppas.

Ny Radio

Jag var hemma hos Storm igår. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men det slutade... eller inte slutade, utan snarare artade sig så att vi satt och piratsände radio via Shoutcast: Radio Fruktsallad, som Storm har sänt lite då och då förut. Jag tror dock att det var första gången han hade någon gäst. Det låter troligt, iallafall. Vi hade runt tre/fyra lyssnare. Det var riktigt kul, faktiskt. Nu är det förvisso Storms frekvens det där, men jag hoppas faktiskt på en fortsättning.

Dagen som idag plus Det Bästa V

Nu spelar de dan där covern på "Truly Madly Deeply" på radion igen. Jag har så svårt att vänja mig. Inte för att den spelas speciellt ofta, eller att det är en gammal favoritlåt. Snarare att det är en del av min barndom som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera(Nu syftar jag på orginalet. Såklart). Jaja, nog om detta.


(Ja, jag har tråkigt.)

Det Bästa IV

Avsked gör alltid on, speciellt när det gäller bra saker. Se och gråt. Men glöm ALDRIG att 90-talet inte kan dö.

Det Bästa III

Saxat från dagens teve-krönika i Expressen, skriven av Britta Svensson(Som fortfarande har Sveriges fulaste Byline), om gårdagens "Ett herrans liv"-avsnitt(Med Jan Guillou som gäst):

"Kanal 5;s svar på Piff och Puff satt som slagna av blixten. Inför denna uppvisning av sann Manlighet slank inte en enda slipprighet över deras läppar."

Jag har sagt det förr: Manlighet håller i längden.

Det Bästa 2

Saker jag ska göra perioden idag+nästa vecka

Ringa Jeff, ringa min farmor, plugga en massa imorgon, försöka få tag på Häger-Jönsson(HJ, om du läser det här, du vet hur jag nås!), kolla upp diverse saker inför helgen, försöka kolla på gamla teve-serier ordentligt, prata med min pappa, plugga lite till...

...och kanske städa.

Det allra, allra BÄSTA

Jag har varit, och är, fortfarande tveksam. Borde jag verkligen lägga upp den här filmen? Efter den är det ju... Slut. Den har allt. Allt börjar, slutar och börjar om via den. Å andra sidan: OM jag lägger upp den, kan jag inte längre rädda dagen med att slänga upp en simpel dutublänk, jag måste kunna göra något själv. Så det är kanske bara dagens rätt? Svårt. Det gäller att inte vara doom iii hoovett, utan kunna se skillnad på rätt och mindre rätt. Äh, jag tar chansen. Jag kastar mig handlöst ut i mörka natten och hoppas på att landa mjukt. Det är trots allt det som det innebär att vara Man.

Jag tror visst bloggen överlevde. Jag kan fortfarande skriva. Då kan jag ju till exempell nämna att när jag såg det klppet igen, som vuxen, slogs jag av insikten om hur hög Johan Wanloo-faktor det där klippet har. Dels hur mannen är tecknad, men även skämtet i sig.

Musik till vår nördiga Fredag

Föresten, jag kom på ett till kul citat från studierna. Idag fick vi ett papper, där vi skulle skriva vad vi tycker om kursen/osv. Vår lärare, Andres, berättade att han några dagar tidigare hade fått till baka ett sådant papper från en annan klass, där det bland annat stod:
Aldrig mer Barcelonatröja.

Hur kul som helst. Nåväl, de flesta vet säker om det redan, men världen har nyligen utsatts för ett ego under attack. Haha, jag kna inte annat än leka med tanken på om det hade lyckats. Bra isåfall. Ty Internets är av ondo. Ni vet det, jag vet det: Alla som gillar Internets är doom iii hoovett.

- Meen doo mååste juu vaaraa doom iii hoovett!

Jag pluggade idag. Det var rikigt kul. Jag kommer sakna den här klassen. Jag gillar den skarp. Med jämmna mellanrum kan man lyssna till helt guldiga citat och händelser. Och sånt gillar jag. En favorit:
Läraren har talat om ett gammalt nyhetsfilmklipp där en bergvägg vid en sjö/havet rasar samman, och några människor dras med i den efterföljande vågen, varpå några drunknar.
Kille 1: Ja, det har jag sett på "Worlds most amazing videos".
Kille 2: Worlds most Amazing... Skulle det gått där skulle det väl sluta med att någon kom med helikopter och räddade dem...

Jag tyckte det var jättekul. Nåväl. Gårdagen var ganska jobbig, men under större delen av dagen har jag gått runt och flinat, till gränsen på okontrollerbart. Det är inte alltid man gör det efter att ha pluggat. Trots det jobbiga igår, hände iallafall något bra: Jag lyckades beställa ett ex av Kai Martin och Stick!;s sammlingsskiva. Länge trodde jag att det bara var Silence själva som fortfarande sålde den skivan idag. Och Silence suger. Inte. Men de vet inte hur man säljer skivor på nätet. Med postförskott, barn, postförskott. Men nej, inte Silence då. Där ska man krångla med kort och grejer. Jaja, nu löste det sig ju tillslut. Men mer om det när skivan kommer.

Ett något vettigare inlägg

Idag:
...gick jag upp klockan två.
...har jag slökollat på "Smala sussie". Igen. Gudars vad den filmen bara är bäst. "Fan, det finns en skitfrän scen med där..."
...insett att jag borde vara hemma nu, så jag kan kolla på Sverige-Egypten.

Nej, det där gick ju inte speciellt bra. Jaja, jag ska ändå åka hem snart.

RAFFE!

Jag vet att jag borde skriva något vettigare, men just nu är det Ralf Edström på radion. GULD! Ja, jag skriva något vettigare. Snart.

Mellanstadiegenerationen

Igår. Jag satt och slösurfade. Av någon anledning gick jag in på offan.org och tittade lite snabb. Sidan var uppdaterad. Ny nummret var ute! Eller, ja. Egentligen skulle det komma idag, men! Sidan var uppdaterad! GULD! Jag kopplade ner, ty nu var det bråttom. Kollade på sjuelva. Bara förra nummret. Kollade pressbyrån/Rådmansgatan. Bara förra nummret där också. Då. DERBYBUTIKEN! VID SERGEL! De får alltid in nya nummret av offan några dagar innan andra butiker. Det är förövrigt det jag nyttjar Derbybutiken till. Köper nya offan(Ja, jag vet "offan" ser rent överfördjävligt ut i skrift. Men det låter bra när man säger det. Alltså får det fortsätta att heta "Offan"). Jaja, jag skyndade tid. Ty det var bråttom. Vetskapen om att nya nummret i teorin var ute hade startat något. Trots att nummret säker finns kvar imorgon, och veckan efter det, MÅSTE jag köpa nummret. För annars bryts magin. Den där mellanstadiemagin, ni vet. Magin som infinner sig när man i sann mellanstadiestil ska köpa ett nytt nummer av en tidning. När jag skyndade mot Derbybutiken tänkte jag mycket på det. Mellanstadiekids som glatt kramandes sina stålars skyndar mot konsum för att köpa nya Stålmannen, Spindelmannen eller Kalle Anka eller vad som helt. Det var precis samma känsla. Känslan av att något skulle dö om man inte köper tidningne IDAG!, något viktigt. Medans jag skyndade fram tänkte jag även på risken att Derbybutiken skulle ha stängt. Klockan var över sju, och jag hoppades att de stängde åtta, men jag var inte helt säker. Väl framme vid sergelgatan så det rätt stängt ut. Tänt i butkerna, men inget folk i dem. Väl framme vid Derby visade det sig att jag haft rätt. Sju. Stänger de. Jag kunde konstatera att magin snart skulle falna, dö bort. Jaja, så går det ibland. Då. Ett sista hopp. Pressbyrån/Sergel. Köpte jag inte nummer 8/06 där, några dagar innan den borde vara ute i butikerna? Jo, jag tror det. Jag skyndar in. Och där. Där är den. Offside nummer ett 2007. Stora kultnummret. Allt om allsvenskas största kulthjältar. Jag hastar till kassan, slänger åt mig lite tilltugg på tåget hem. Magin dog inte, den var kvar hela tiden. Och där och då, med en pressbyrånpåse under armen, på väg mot T-centralen, insåg jag något. Magin kan inte dö. Inte för mig. Inte får någon av mina gelikar. Vi i mellanstadiegenerationen. Vi som lever som om femman aldrig tog slut. Vi är speciellt utvalda av en högre makt. Om vi bara fortsätter att spela våra kort rätt, kan och kommer magin aldrig att dö. Vi kommer fortfarande tycka att månades höjdpunkt är när våran favorittidning kommer ut med ett nytt nummer, och vi kommer att njuta av varje sekund när vi sitter på bussen/tunelbanan hem och slukar den. Vi kommer storögt att ta del om spännande texter, och le hjärtligt åt skojiga anekdoter eller knäppa ordvitsar. Samtidig vet vi att vi får betala ett pris för vårat sätt att vara. Frågan är om vi, Mellanstadiegenerationen verkligen bryr sig. När man tänker efter gör vi nog inte det, och frågan är om vi någonsin kommer att göra det. Och varför skulle vi det, egentilgen? När livet inte blir bättre än en rolig anekdot i goda vänners lag finns ingen anledning att klaga. Ty enade vi gå, enade vi stå. Mellanstadiegenerationen.

Tillbaka till Björkhagen

Idag var det åter till Björkhagen, min hudläkare kallade. Det gick rätt bra, faktiskt, även om det naturligtvis var jobbigt på sitt sätt. Jaja, nu ska vi inte älta det för mycket. Man måste kunna gå vidare, serru. Och man kan säga att jag gjorde det igår. Efter ett antal försk fick jag tillslut tag på Jeff. Vi slöpratade i drygt en timme, sådär. Samtalaet tog aldrig riktigt fart. Plus att han var ganska trött/utmattad. Men vänta du bara, jag ringer sej igen, serru!

Ett inlägg blott för inlägget skull

Sådärja. Nu ska jag gå. Gå och äta. Jag avskyr förvisoo Mc Donalds/Sveavägen, men jag har faktiskt inte ätit på hela dagen. När jag kommer he ska jag ringa Jeff. Typ. Jag gick upp vid tre idag, föresten. Och så. Bara för sakens skull:

En Video. Någon gång ska jag berätta om bakgrunden till det här inlägget.

WÖÖH!

Glöm Thanksgiving. Glöm dden fjärde Juli. Dagen då Amerika är som mest America, och ineslutna i sig själva är en helt annan dag:

Super Bowl.

Igår gick den 41;sta av stapeln. Det blir inte mer "YEAH!" än Super Bowl("YEAH!" heter som bekant "WÖÖH!" på Svenska). Aldrig någonsin. Jag gjorde ett tappert försök att titta igår. Det gick inte speciellt bra. Utanför Nordamerikas gränser är det ett dödsdömt projekt. Utan öl, medtittare som man kan skrika "YEAH!" och "WÖÖH!" med funkar det liksom inte. Dessutom är det bara att konstatera: Det blir inte mer Amerika+sport än NFL. Jag kunde även återigen konstater varför (riktig) fotboll aldrig kommer att slå stor i staterna. Och vet ni varför? Klart ni gör. För att i football är det fyra perioder. Plus att man dessutom avbryter spelet och stannar klockan så ofta man kan. Alltså: Jättemånga tillfällen att sälja skräpmat på. I riktig fotboll bryter man matchen en(1) gång. Alltså bara ett(1) tillfälle att kränga mat, öl och liknande till publiken. Klart att en sådan kostig sport aldrig kommer funka över där.

Jaja, en bra sak förde iallafall cirkusen med sig. Jag har hittat något nytt att nörda ner mig i: Super Bowl-loggorna. Underbart. Varje super Bowl har sin egen lilla logga, med nummer och allt. Ni vet var jag tycker om sånt. Jag gillar verkligen att det är en ny vaje år, istället för en allmän logga man har varje år. Att det är olika förstärker verkligen intrycket av att varje är speciell. Detta händer EN gång, liksom. Jaja. Bara för er skull tar jag några favoriter.

Idag. Typ.

Det kan vara för att det är dålig belysning i det här rummet, men nu måste jag återigen ta av mig mina brillor för att kunna se någelunda. Snart måste jag bara ha nya. Jag sitter med ögonen bara centimeter från tangentbordet. Folk måste tro att jag går på något. Eller så ser de glasögonen breve mig och fattar hur det ligger till. Eller så fattar de bara ännu mindre.

Det Bästa

Två av världens bättre låtar, vars videor bevisar att iallafall det var bättre på 70-talet.

Nuäre MIN tur att vara wannabefjortinigen-aktig, foppbarn!

Efter den lektionen i manligt stilkänsla, ¨går vi över till något helt annat, nämligen ett såkallat...

...Skunktest!

Vad är klockan när du börjar med det här: 18:46.
Hur vaknade du idag: Först av min Mamma. Sedan av min Mammas helt galna väckarklocka. Jag drömmde något om att någons telefon ringde, eller något liknande. Efter ett tag fattade jag var det egentligen var.
Vad har du gjort idag: Snackat med min handledare, min lärare, min mamma och med Jeff.
Vad har du snackat om idag: Skolan, röka, bloggar, rikskuponger och Torbjörn Fälldin.
Vad ska du göra när du kommer hem: Duscha, slökolla lite på Video, öppna lite gamla brev.
Vad hände igår: Inget speciellt, egentligen. Jo, en sak. När jag skulle gå och lägga mig, klockan kvart i ett, drabbades jag av alla näsblods moder, fader, moster, kusin samt halvbror. Det rann likt krantänket. När det löst sig gick jag inte på toan och hostade upp en riktigt slembibba, av blod. Det var det vidrigaste jag sett på åratal. Usch och fy.
Vilken är din favoritlåt just nu: "Partytrix" med Las Palmas.
Vilken film såg du senast: Jag är inte säker om jag sett någon efter "Rocky Balboa". Jag tror inte det.
När var senaste gången du kännde för att skrika "GUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULD!!!!!!" rakt ut: Igår, när jag satt på sjuelva och de spelade "Knock on wood" på radion. Så jäkla guld, liksom.
Om du skulle ge ut boken/filmen om ditt liv nu, vad skulle den heta: "Inte värdig å lyssna på Einstürz".
Vilket är ditt/dina favoritcitat just nu: "Inte värdig å lyssna på Einstürz", "Hallå, nu tycker jag...", "Din Mamma", "WÖÖH!", "Hej vad det går".
Vad tror du att du får ut av det här: Säkert inget, men det är kul. Så något får jag säkert ut av det.
Just nu: Luktar jag inte. Men det här rummet stinker rök.
Om jag skulle ringa någon ikväll, skulle det troligtvis vara: Min Pappa. Eller Storm. Eller Jeff. Äh, han städar, föresten. Honom tar vi senare.
Saker jag har haft nostalgiattacker kring idag: Göteborg -99 och -06. Och hösten 2001. Det hände mycket då(Nej, jag tänker inte på vad som hände i Amerikatt).
Klädesplagg jag undrar var det är: Den vita sjortan jag fick i julas. Den har inte varit borta länge, någon vecka, kankse. Men det är tillräckligt. Nu ska den fram!
Vilket teve-spel spelade du senast: Super Smash Bors Meele. Och det står jag för sådeså. Ty Falco har bäst sparkar i spelet.
Tycker du att du är klar nu: Jo, jag tror faktiskt det.
Vad är klockan är du skriver det här: 19:44. Jag slöade till lite.

Den Värsta Skandalen 2

Snart drar ju Melodifestivalen igång, ett faktum vi här på redaktionen är mycket glada över. Så glada att vi letat fram en av de bästa schlagerlåtarna någonsin. Varför kommer det sig att de bästa låtarna altid slutar med noll poång? Det var länge sedan jag hörde den här första gången, men det tog inte lång tid att förstå dess storhet. Häromdan läste jag en kort intervju med en deltagare i årets festival, som hade den som schlgerfavvo. Roligt. Gissa vem!

En dag i livet, delvis väster om Stockholm

(För att delar av detta inlägg ska kunna uppskattas till fullo, bör ni föreställa er att jag gör Kenshiro-posen när ni läser det.)

Ibland händer det. Man gå och hoppas. På att det ska vända. Och förr eller senare gör det det. Efter dumpningar kommer giftemål. Efter 1990 kom 1994. Och så vidare. Och efter en månad delvis byggd på motgångar(och bortglömda udda tisdagar) hände det. Det är förvisso lite för tidigt att yttra sig, egentlgien. Men jag kan inte undgå att konstatera att det känns som att det vända idag. NU JÄVLAR! HÄR KOMMER JAGHAHA!

Det är inte bara jag som verkar haft en bra dag. Min favvis Laulen har lite skoj att berätta. SÅ ska ett blogginlägg se ut barn.

Idag fick jag äntlgien ta på Jeff. Trots att jag snackade med honom så sent som i Måndags känndes det som en evighet. Det har väl hänt mycket sedan dess, antar jag. De senaste dagarna har varit lite speciella, det kan jag hålla med om. Man vet liksom inte vad som händer, typ.

Något jag vet inte händer imorgon är dock plugg. Nej, först på Tisdag är det skola som gäller. Redaktionen firar det med ett fyrfaldigt WÖÖH!!!.

WÖÖH!!!
WÖÖH!!!
WÖÖH!!!
Och...
WÖÖH!!!

Mellan dröm och verklighet

De senaste dagarna har onekligen varit lite speciella. Inte så att jag inte har någon koll på vad som faktiskt har hänt, och vad som bara är mina fantasier/drömmar/dagdrömmar. Nej, mer att... allt bara känns rörigt. Jag har funderat mycket, på varför det blev som det blev, och det verkligen blev såhär(Att alla kort redan är lagda, att det inte blir så mycket mer/annorlunda än såhär). Tänkt mycket. Läst mycket Mats Jonsson. Mannen har mig fast. Hela hans estetik och levadsöde är så... passande i den här röran som är mitt liv just nu. Men det är inte bara på den store MJ jag har tänkt på, på senare tid. En massa annat, som jag inte vet om jag vill lägga ut på bloggen än. En del av det jag tänkt på har jag redan skrivit om igår. Så så ligger landet just nu.

Nu ska jag dra till Seriegrossisten och handla lite. Eventuellt en sväng förbi Åhléns också. Fast där lär jag inte handla något. Jaja, vi får se. Eventuellt ska jag gå förbi en skiväffär också.

Once in every lifetime... (Fördjupning)

När jag och Antila snackade i Fredags nämde han något om att det vorde kul med ett Svenskt Genshiken(Inget exakt citat). Jag gjorde då misstaget att säga att jag också tänkt i de banorna. Det finns inget värre än att understryka att man också tänk i de banorna. För även om du faktiskt också varit inne på samma tankar som någon anna, ska du bara vara tyst. Det kan inte tolkas rätt, utan tolkas bara som "Jag är en jäkla wannabe utan egen ideér". Men jag HAR ju faktiskt funderat på hur coolt det skulle ara med ett Svenskt Genshiken. Öppningsanimationen håller världsklass. När jag ser den tänker jag på hur det var förr i tiden, när Täbygänget var på sin topp. Så känndes det. Här, se och njut, minns och gråt. (Om någon är intreserad vet ni hur jag nås)

När jag och HJ var på Mega hittade han en Hemma värst-DVD. Han sa något om att "Det är så det blir om man bor ihop, några polare, hur sunkigt som helst". Just det har jag inte tänkt på, inte ens när jag tittade på serien i sommras. Något det däremot fick mig att tänka på, var (1 det råd min Musiklärare gav mig i slutet av nian: "Får du någon gång chansen att bo i ett bostadskollektiv, ta den"(Ja, min musiklärare var en gammal hippie, mer om honom en annan gång. Det finns historier), och (2 att jag häromveckan sa något till Jeff att vi borde bilda ett bizzart kollektiv tillsammans(Mest för att jag ska veta var jag har honom när jag vill snacka med honom). Idén/skämtet verkade dock inte gått hem så väl, men det är en annan sak. Jag kan inte lämmna tanken. Bo några polare, dela på hyran, bråka lite, flumma lite. Det verkar rätt soft faktiskt(Om någon är intreserad, vet ni var jag finns).

"-Vad tror ni om årets mode? -Man ska vara som ett vilddjur i år"

Hej vad det går, go vänner. Jag har så mycket att skriva om att jag knappt vet var jag ska börja. I Fredags köpte jag lite serier på Seriegrossisten. Efter det tog jag en vända till Serieteket. Jag slöläste lite "Hey Princess". Antila satt i kassa, tillsammans med någon jag inte sett förut. De snackade en massa. Det var roligt att lyssna på. Alltifrån Egmont till Horstan. Sedan började de surfa. Mycket på, ja just det Jeff, dina domäner. Sedan gick han den där killen som jag inte vet vad han heter iväg. Jag och Antila började snacka en massa. Det var kul. Det är alltid kul att snacka en massa. Jag pratar för lite. Iofs känner jag inte så många att prata mycket med. HJ är iofs kul att snacka en massa med. Ska vi ta det nu, kanske? I lördags satt jag inne i stan och var allmänt uppretat. Då beslöt jag och HJ att vi skulle göra stan. Vi stack över till Mega vid sergel. De hade rea. Jag har inte varit på Mega på flera år, och blev nästan tagen av hur lite grejer de har på nedervåningen. Bara reagrejer. När jag hängde där i åttan/nian var det packat med skivor och montrar med grejs. Vi hittade mycket skojiga VHS;er. Vi hittade en som var lila. Jag köpte inget, Häger köpten en. Vi bläddrade bland Några Lustans Lakejer-skivor. Jag gillar verkligen "Uppdrad i Genéve"-omslaget. Så... snyggt. Häger omnämde typsnittet som "det var säker coolt 1982", men jag håller inte med honom. Det håller än. Jaja, sedan drog vi till LIDL. HJ handlade det vanliga. Jag köpte inget. På tåget hem citerade vi Mats Jonsson. Hej vad det går. När jag kom hem var jag inte arg längre. Den försvann nog när vi gick ut på plattan(För de som undrar var jag alltså sur på en kärring som satt i spärren på tunnelbanan).

Annars har jag funderat på en ny stil. Tanken föddes efter att jag tog studenten. I lokalen(en för mig och mina mamma mycket välbekant lokal) där den stora segern firades fanns ett mycket speciellt rum. Et rökrum av den gamla skolan. Två av mina kusiner stack in huvet och luktade. De mådde ganska illa, vilket är fullt förståligt då rummet endast används till att röka i. Jag luktade också. Antagligen alldeles för snabbt, ty jag kännde ingen lukt alls. Men jag gillade rummet. Inte för att jag är rökare, eller någonsin har rökt, men jag gillade estetiken. Två stolar, någon blomma. Snyggt, och jag menar det verkligen. Jag tror att tankarna satte igång redan då. Bland det första rummet fick mig att tänka på var Svenska Småbils- & Rusdrycksförbundet, och dess väsen. Rökrummet skrek verkligen "Män i rökrock", vilket satte igång tankarna. Man skulle kanske skaffa en ny stil? Rökrock, fez och en gammal Volvo Duett. Sitta i ett rökrum och bolma pipa. Det tåls att tänka på.

Jo, en sak var det

Det här skulle jag skrivit för länge sedan, för minst ett halvår sedan. Kanske mer, jag minns inte när jag såg det första gången. Jaja.

Saxat från Engelska Wikipedias artikel om Tomas Brolin:

He has also released a single in Sweden, which includes him lying in a hottub surrounded by stereotypically blonde Swedish ladies.

...Reklam (Plus klurig gåta)

Nu väntar jag ivrigt på mer. Inte för att jag borde göra det. Egentligen är det ju bara stört att uppskatta att folk lägger upp gamla reklamfilmer på Dutub. Men jag tror jag gör det ett tag till. För jag saknar en. Ledtråd: Det är en Mc Donalds-reklam. Från 1993. Möjligtvis 1994. Gissa på! (Egentligen saknar jag en till, men jag minns inte namnet ordentligt, och kan därav inte ge några vettiga ledtrådar.)

Maskotar - Den logiska fortsättningen

Snö

Jag minns inte riktigt vad klockan var, exakt. Halv åtta kanske. Nja, snarare fem över halv. Det snöade. Det hade börjat snöa, lätt, lätt, vär jag åkte från stan. Nu hade det gått en timme, kanske. Jag hade packat min väska och gjort mig klar för avfärd. Spåren i snön från när jag kom, hade halvt snöat igen. Jag gick mot stationen. Satte mig på tåget. Det snöade mer och mer. Väl framme i Hökarängen stod ingen buss inne. Promenad sista biten. Kanske är det en psykisk störning, men jag känner mig verkligen... levande när jag promenerar när det snöar. Och nu snöade det på riktigt. Ingen pissig blötsnö som smälter bort direkt efter att det slutat snöa. Nej, det här skulle ligga kvar.

Fredagsguld

Dags ännu en gång för... NÖRDIG... FREDAG!

Jag gör mitt bästa för att utveckla konceptet "Nördig Fredag". Det går sådär. Men jag kämmpar på. Snart ska jag till serieteket. NÖRDIGT VÄRRE!

Tidigare idag var jag på min Geografiföreläsning. Jag kämpa hårt för att inte sommna. Jäkla mornar. Det är ju inte direkt att man dansar sig fram till Rådmansgatan. Jäkla fotboll som gör att jag går och lägger mig försent...

Otroligt nördigt inlägg jag skulle gjort igår, men datorn strulade

Torsdagsblaj

Oj. Jag borde åkt hem för länge sedan. Får inte missa Sverige-Ecuador. Får se hur det blir imorgon. Pluggar i vilket fall som helst.

Allt som innehåller ett "This summer" är bra

Internets krånglar, ni vet hur det är

Jag vaknade vid tolvtiden. Tog en dusch. Kollade lite på teve. Min mamma ringde när jag stod och trixade med skorna. In mot stan. Kulturhuset. Alla datorer upptagna. Gick till serieteket. Det känns så ovant att vara där nuförtiden. Tiden när det var mitt hängställe nummer ett tycks förbi. Att de dessutom flyttar runt serierna fem gånger i veckan förstärker intrycket. Surade över att "Lura mig!" var utlånad. Jäkla Simme G. Jag har fortfarande bara läst halva. Surade över att jag först inte hittade Bild&Bubbla. Hittade den efter en stund. Läste en del. Glädjande nog hittade jag den nergörande "Gustav"-recensionen(Billd&Bubbla 2/99, om någon undar. Daniel Ahlgren är omslagspojke). Läste lite mer Bild&Bubbla. Förbannade mig över dåren som köpt in serietekets stolar. Jäkla solstolar. Fula är de också. Gjorde som på den gamla goda tiden, spankelerade omkring inne på Serieteket, i jakt på nästa läsning. Gick ner till datorerna. Grävde fram en Youtubefilm med Maradona. Postade på bloggen.

Dagens första (Youtube. Bara därför att)

DIN MAMMA!

Datorn krånglar. Usch. Jobbigt. Jaja. Annars har det inte hänt så mycket idag. Det får bli mer blogg någon annan gång.

Det var en sådan dag II - Kompletering

En sak som jag hade tatt med igår om jag bara haft lite mer tid. Saxat från "Marcus Gerdins" blogg:

Förra året gjorde jag 79 olika DJ-spelningar runtom vårt avlånga land. Vissa bara nån kvart långa, andra uppåt sex-sju timmar.

Tankekraft

Tanken var tänkt så många gånger, att den tillslut blev sann. Den korrigerade verkligenheten, och det som borde hänt hände istället för det som faktiskt hände. Han såg det framför sig, gång på gång. I början känndes det konstigt, men snart insåg han... Snart visste han att han knappast var ensam om att tänka på det viset.

Inget liv

Det här inlägget skulle gjorts för länge sedan, men nu kommer det. Följande mycket intresanta artikel publicerades i Expressen förra hösten.

"- På årets audition var det en kille som kallade sig för "DJ Gräsklippare". Vi skickade ut honom redan innan han började sjunga, berättar Claes af Geijerstam och skrattar."

Säkert, Clabbe, säkert.