Den viktiga televisionen - IV

Från Höga Nord Till USA

Sista året i Gymnasiet skulle skolans Esteter, som brukligt är sista året, visa vad de gick för. Det resulterade i en uppsättning av "Gökboet" samt en egenihoptotad musikal. Musikalen slutade med en "Talajakt", där programledaren som inledning sjöng just.. ja. Då föll någon sorts bitar på plats. Den låten hade flyttat in i minnets längst skrymslen, men på en sekund... Wow.

Som. Sagt. - VI

Den viktiga televisionen - III

Som. Sagt. - V

Som. Sagt. - IV

Den viktiga televisionen - II

Jag minns när det här "inslaget" repriserades i SVT:s Temalördags, med "Lördagsunderhållning" som tema. Anders&Måns var värdar. De hade väldigt, väldigt roligt åt speciellt Det inslaget.

Den viktiga televisionen

Humor man har

Som. Sagt. - III

Som. Sagt. - II

Som. Sagt.

Vi har ett ord för sådnat här, "Klassiker" var det tydligen

Som kan bli lite av en sommarhit, långt in på hösten (Del 4)

Anders Eklund på fri fot?

Alltså, kan någon förklara för mig varför det ligger en massa cyklar slängda härs och tvärs runt i Hökarängen just nu? Den lite mindre än kilometerlånga sträckan från min bostad till Tunnelbanan var när jag gick den beklädd med inte mindre än tre kullslängda cyklar. Under rådande omständigheter väljer jag att se det som tämligen många. Den första var dessutom av sk Barnmodell. Trubbel i görningen?

Och min gata blir sig aldrig lik

Ibland händer det att man kommer till en punkt när man ska säga något om någonting, en film, en låt eller bara hur man känner sig för stunden, och man kan konstatera att det finns en risk. En risk att den man talar med faktistk inte ska förstå hur mycket det man ska säga betyder, om det finns värden på mer än ett sätt osv. Jag står inför det nu. Jag har gillat Pontus och grapparna sedan jag var barn, men det är först nu jag har hört En Blå Dag, då ett antal gånger tidigare idag. Det är lätt devalvera Pontus... till typ, oskyldig solskenspop(inte för att det på något sätt skulle behöva vara en dålig musikalisk förgrening, Pontus... var MÄSTARNA på oslagbar solskenspop), men i En Blå Dag säger de ALLT om mitt liv just nu. Det var inte jag som skrev den, ändå menar jag varje rad och strof av den. Texten är verkligen... Magisk.

I en annan tid, i ett annat liv

Bara att inse, TV3;s kanallogga var verkligen snyggare förr.



Den bästa länken av dem alle kan man inte dirktlänka, så vi får länka den såhär istället. Två saker om den: Collaget i början är huuuuur snyggt som helst. Och pappan. PAPPAN! Stilen, verkligen stilen. Frillan, jackan och snorbromsen. JAG VILL BLI SÅN NÄR JAG BLIR STOR.

Riddare och Kung

Såg igår Tillbaka till framtiden II för första gången på tio år, och därmed andra. Långt ifrån så dålig jag minndes den. Eller kanske mer "Mindre inte bra".

Annnars kan man se det lite som ett mönster. Nu såg jag den andra filmen för andra gången, när jag ser om del III kommer det vara tredje gången jag ser den, och den första har jag sett drygt en miljon gånger. Fast det känns som två. Miljoner alltså. Ty: En miljon i mellanstadiet och en miljon den senaste veckan.

Om inte "Marty" vore ett så fult namn skulle det vara frestande att döpa sin son till det. Åandrasiden, han kan ju alltid få heta "Mart". Ty den 22 smäller det...

Dit vi ska behövs inga vägar

Ett klargörande

Nog för att jag har lite andra prefernser till vad som är "Bra väder" än majoriteten, men allvarligt talat:

Skitväder. Har det varit idag.

Rent ut sagt.

En sorts insikt II

Alltså, det ÄR uppenbart något speciellt med långa killar. Helt nyligen frågade en kille bakom mig i sjuelvakön hur lång jag var, och blev uppriktigt förvånad när jag svarade, "Va, äru SÅÅ lång!?"... Och han var typ 25 bast. !!! Häpp.

Alla grät i kyrkan när prästen talet höll

Min pappa gifte sig i Torsdags. Kvällen innan språkades vi vid via telefonen.

Farsan: Jo, precis, i ett kapell. (Konstpaus) He, "Kapell", låter som en begravning...
Hans andra hälft, i bakgrunden, märkbart irriterad: Jamen då är det väl en jävla begravning då...

JAHA, ska du säga, med de TURN-UP;SEN!

SÅ att ingen missar det, om nu någon gjort det: (Saxat från Kungens hemsida)

"Fredag 12 september 2008
Pressmeddelande från Galago

Svenska serieromaner ges ut i USA

De självbiografiska serieromanerna Hey Princess av Mats Jonsson och Simons 120 dagar av Simon Gärdenfors har sålts till USA och ges ut under 2009 av Top Shelf Productions, ett av Nordamerikas ledande alternativserieförlag med serieskapare som Alan Moore, Craig Thompson och Jeffrey Brown.

Kontakten mellan Galago och Top Shelf inleddes förra året när det amerikanska förlaget tackade ja till att distribuera den svenska serieantologin From the Shadow of the Northern Lights, och fördjupades när Top Shelf-förläggaren Chris Staros besökte Small Press Expo i Stockholm i våras. Det första konkreta resultatet av besöket blir nu att Simon Gärdenfors och Mats Jonsson lanseras på den enorma amerikanska seriemarknaden, något som ytterst få svenska tecknare lyckats med före dem.
/.../och Mats Jonssons nya bok I detta satans rum kommer ut i oktober."

Gud lever med andra ord och har hälsan något alldeles.

Snygg!

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad på fotot som är mest "Gay": Blicken, mustaschen, det söta lilla "ruffset" i frilla längst fram... eller alltihop sammantaget.

MMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM

Bara föra tt ha den postad här, utifall att någon klåpare missade förra höstens största grej(Tack till Iggy som påpekade "Alla lika, alla olika"-tröjan):

Kolakransknegen

Inte mycket vettigt händer här på senare tid, sodom synes. Jag skyller helt och fullt på att jag inte har INTERNED hemma. Som vanligt med andra ord. Tills dess att jag lyckas krysta ur mig något intressantare än torra "Det här händer nu"-inlägg, en video:

Hej. Nedstående inlägg har jag skrivigt med kuken

fadhafdjarthadfhhtrshrthtrhrth;849357%¤#!()#/hsdfg
wet,6we6w6wer6
wer6
!"()///TYG¤

U I¤H

En sorts insikt

Jag skrev nyligen om att extrabussarna gjorde att det alltid fanns en anledning för folk att börja prata med mig, och att dess försvninnande torde leda till att ingen vill tala med mig längre.

FEL, FEL FEL!

Igår hände det igen: "Fan vad lång du är..."

Jag upphör tydligen aldrig att häpnadsslå min omgivning.

Tabbe

Jag och en bekant irrade runt på Slöddermalm i helgen och stötte då ihop med bla två gårdaloppisar. Och eftersom tilloch med Hautzel har påpekat att "Hm... var inte det en ganska dum grej?" är jag härmed dragen att erkänna: Ja, det var en dum grej att INTE köpa boken "Markis De Sade i urval och översättning" för två kronor(SIC!), okej?

Sommaren är över, allt blir som förut

Hår hade slitis och tänder gnisslat, men i Mars år 2008 var det bara att konstatera: Farstagrenen skulle verkligen stängas av för reparationer fram till Augusti(FATTA! En hel jävla MANSÅLDER!), för att ersättas med bussar. Vi såg det framför oss, ängsliga som man alltid är när den oönskade förändringens vindar blåser. Ett KAOS. Varanan buss överfull(Ni vet, på det där "Tunnelbanan i Japan"-sättet), varanan helt tom eftersom folk inte vet att man kan vänta(Ni vet, på det där "Sista bussen någonsin ut ur ett krigsområde"-sättet). Inne i skuggorna började det dessutom viskas om bussförarstejk. Såklart. Plocka fram något 1300-talsdokument som tvingar folk att byta plats med invånarna i Korpilombolo också, bara. Återigen skulle invånarna i världens kollektivtrafikmässigt härdade stad slungas ner i ännu ett kaos.

Nu blev det ju inte så.

Visst, den TOTALT onödiga bussförarstrejken blev verklighet, och hade man något ärende i bebodda trakter fick man finna sig i att traska tre/fyra kilometer i gassande sol till Skarpnäcks trick... Men det varade ju inte sålänge. Snart "fick" de ju köra extrabussarna trots rödingfasonerna.

Enda gångerna det faktiskt varit jobbigt var första dagen. Då stämde mina skräckbilder, åtminstone på bussen in. Tidigare i veckan, jag tror det var i Tisdags, var busscentralen vid Gulmars så folkpackad att jag sket i allt och tog tuben till Skarpnäck istället, och tog bussen därifrån(Något som kostade mig drygt en extra halvtimme).

Under det 2008 har jag hitintills umgåtts mer med folk, uppfattar jag det som. Knutit åt gamla kontakter, talat med nya männskor. Det spelar ingen roll om det varit på en Roslagsbana hem en kolsvart Måndagskväll, eller på ölskummande relesefester: Så fort folk fått reda på var jag bor har de alla frågat det samma: Men hur det, hur funkar det med bussarna? Jobbigt?

Och jag har varje gång helt ärligt kunnat svara "Nej". Ty det stora problemet har varit något helt annat. För vad gör man när man upptäcker att den tillfäliga försämringen, alvarigt talat, bara har varit en förbättring? Min busstation ligger närmare än "min" tunnelbanestation. När man åker hem på kvällarna spelar chaffisen ibland musik från radion. Och jag har dessutom blivigt intressantare att tala med. Lite som folk som vunnit på lotto eller blivigt oskyldigt uthängda som mördare i pressen. Det har alltid legat och lurat. Men hur känns det...

Om mindra än 48 timmar är allt som vanligt igen. Hur ska det NU gå? Hallå, det borde faktistk finnas en smidigare lösning, tycker man allt.

Och hur var namnet?

Jag har de senaste veckorna varit uppe till 05:00-någonting. Spelat tevespel, kollat på gamla filmer, lyssnat på musik. Gjort allt annat än att sova. Och nu har ju OS börjat. Ännu en anledning så god som någon att uggla. Och lärorikt.

När jag som vanligt satt uppe på mitt "Pass" började damernas Strandvolleyboll. Och en av de Nördamerikanska damerna hette... Misty May-Treanor. PA. RIK-TIG-T.

Är det ändå inte bra osmakligt att vi hyllar en man med "Phelps" som efternamn som "OS-Kungen"?

Och sist men inte minst...

Egentligen kanske man borde vänta med sådant här tills det är dags att summera året, men jag kan helt enkelt inte låta bli att ta det redan nu:

Jag älskar... ÄLSKAR, att ingeningenINGEN har påpekat det mest uppenbara på år och dag, vilket fantastiskt, närpå gudomligt... Törs jag säga "sammanträffande"?, det är att det senaste årets mest hatade man är namne med en kompis från förr.

- "Vadå, prata han möe eller, Jesus?"

Egentligen har jag lovat mig själv att inte "skriva" fler inlägg som mer eller mindre bara består av en video länkad från Tunnan, men nu kan jag inte låta bli.

Rooliga historier - Pridespecial!

Köpte nyligen, som en pastich på pågående festival, en tröja med ovanstående logga på(Draken är ju trans).

Historien ovan är ursprungligen inte min, och oftast är jag ju en rätt träig jävel. Men ibland är jag roligt. Riktigt, riktigt roolig. Således är jag fader till förjande historia, vad än folk påstår. Likväl:

Vad säger man om en skinskalle som just sparkat ner en Pride-besökare?

Att han har drag under galoscherna.

Och så går en dag i våra liv och kommer aldrig åter

Jag, till mannen i kassan på pressbyrån: ...Och en timme Internet.
Han: "Frimärke, fem och femtio"?

Som kan bli lite av en sommarhit, långt in på hösten (Del 3)

Ryktet om min avlidelse äro tämligen överdrivet

Sodom sagt. Seme-ster, med allt vad det innebär av låg bloggfrekvens. Jag har lite på G, tills vidare får ni hålla till godo med det här:

FREE FREDRIK STRAGE säger:
Goder kväll.
Tomas säger:
Hej hej! Vad sent du är ute.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Jepps, jag är på seme ster hos mina släktingar.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
...Och här ute i skogen finns inte så mycket mer att göra än dumma sig på Interwebben.
Tomas säger:
Men kul för dig att surfa obegränsat på internet.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Som fan. Nu är jag fri. Jag är som Dynamit-Harry inlåst i en ölbil.

Samt den här, såklart:

Som kan bli lite av en sommarhit, långt in på hösten (Del 2)

Värt att notera är hur galet lik Fredde Granberg Herr Bard är i videon(och var på tiden för det innträffade i största allmänhet).


Sett till fejset, alltså.

Som det sa på 90-talet: Musiken är mitt liv

FREE FREDRIK STRAGE says:
Alltså, FAKFAKFAKHELVETE
FREE FREDRIK STRAGE says:
Har Saffri Duo spelat in en cover på "Knock on wood"... HELGERÅN!
FREE FREDRIK STRAGE says:
Det låter milt uttryckt något fördjävligt. Så ska den inte låta!
FREE FREDRIK STRAGE says:
Gaah, inget får man ha i fred längre.
Bad Boy HJ says:
jag är av åsikten att alla covers är bra covers
FREE FREDRIK STRAGE says:
Men det där stämmer inte. Det finns vissa låtar som man inte bryr sig om. Det finns låtar där covern bli bättre än orginalet[American Pie]. Det finns låtar som betyder så mycket att inte ens en umbabumbabraksvennediscomassaker av den kan förstöra den.
FREE FREDRIK STRAGE says:
Och så finns det låtar man bara ska ge fan i.
FREE FREDRIK STRAGE says:
Typ Banka på träet.
Bad Boy HJ says:
umbabumbabraksvennediscomassaker = min favoritgenre

Angående det kommande Europeiska Mästerskapet

FREE FREDRIK STRAGE says:
Sedan vill jag inte gärna att det här ska urarta till "Vi sågar Lagerbäck". Han är knappast den mest slipade någonsin, men även en blind höna kan slipa en träpinne, som "Liston" hade sagt.

En rubrik känns faktistk rätt överflödig

Saxad rubrik ur dagens Expressen: "Tv-kanal i natt: Obama är klar".

Vad som händer när man som vuxen fortfarande har en god relation till sin barndom

Stormbyar says:
http://www.youtube.com/watch?v=KqJqTXN3TrI
FREE FREDRIK STRAGE says:
Onödig kommentar, men...
FREE FREDRIK STRAGE says:
...Den där räven är så sjukt GAY att allt bara sprängs.
Stormbyar says:
lol
FREE FREDRIK STRAGE says:
Ganska uke också, om jag minns rätt.
Stormbyar says:
ändå stöter han på typ du vet vem
Stormbyar says:
han är så jäkla wimp
FREE FREDRIK STRAGE says:
Och du vet vem är ju rätt Seme.
FREE FREDRIK STRAGE says:
[Du vet vem= Voldemort?]
FREE FREDRIK STRAGE says:
[Nej, jag kunde inte låta bli]

” – Någon aning måste du väl ha? – Jag var väl hyfsad, i alla fall.”

Det finns folk som tror att de vet vad tunnan är till för. Och så finns det de som lägger upp hemvideor från 94-festen.

Egentligen är övriga kommentarer rätt överflödiga, men mycket riktigt är det saker av denna sort jag ligger och suktar efter på nätterna. Intervjuerna(som då alltså inte är gjorda av proffs, utan av några våghalsiga jävlar(Som sköter sig bra, i min mening)), är helt guldiga.

Öh...? (Del 2)

Öh?

Jag har tidigare nämnt mindre uppskattade e-post som inte är renodlad spam, här i bloggen. Idag fick jag ett brev som verkligen tog någon sorts pris.

Avsändare: ”###@gavle.se”
Brevet föder onekligen en hel del frågor: Varför har ”@gavle.se” min e-postadress? Borde de ha det? Tveksamt. Brevet var ett massutskick till bla diverse andra ”Gavle”-domäner, men även till ett kulturprogram på SVT och diverse komundomäner. Det finns ingen egentlig koppling mellan mig och de andra adresserna(Som var vääääääldigt många). Möjligheten att de råkat skicka till fel adress finns ju såklart, men… Nej, den gör det inte. Min adress är knappast den mest flippade som finns här ute på Intranätet, men ändock så pass egenartad att den sticker ut något enormt i det övriga sällskapet. De måste således rent logiskt vetat om vad de pysslade med.

...

Men VARFÖR? Känner jag någon i Gävle? Jag vet att en av mina före detta lärare har sommarstuga där, men annars är det tomt. Hm. I sanning ett mysterium!

Fortsättning följer?

Och resultatet - DET BLIR TRE

Jag gjorde ett litet test idag.

Så nu vet vi. Kom gärna på min begravning. Ugglan kommer hålla tal.

Som kan bli lite av en Sommarhit, långt in på hösten

Jag ville verkligen skriva något idag. Något sjupt. Eller iallafall något långt. Men det går bara inte. Jag kan inte koncentrera mig. Således är allt ni får idag det här:

Efter plugget

Vi börjar dagens avsnitt med lite vardagsrelaterad situationskomik: Igår var jag i Täby. Sekunderna efter att jag klev av tåget vid Slussen för att byta till grön linje kom jag på att jag saknade en påse. Med en bok i. Från bibblan. Jag hade lagt den i bokhylla för att ha koll på den. Så kan det gå.

Jag har iallafall en dryg månad på mig att trixa fram den igen.

Med det avklarat går vi in på vad dagen gett oss:

Jag är studerande. Idag blev jag varse om att jag inte kommer att ges möjlighet/tilltråde till vidare studier i kursen till hösten. Om mindre än en månad är det således slutpluggat för mig. Igen. Det tog ett tag att smälta det. Jag har aldrig haft något emot att "kursa" där, samtidigt som jag hela tiden veta att det inte är det som är mitt slutgiltiga mål. Den frågan har nog de flesta fått, vad vill du med ditt liv?, men jag vet ju åtminstone delvis vad jag vill.

Jag vill skriva. Det är, ärligt talat och trots alla eventuella stavfel, det enda jag kan. Det enda jag kan ta dit jag vill.

Kasnke är det nu det vänder, nu som jag äntligen ges tid att bara skapa, utan att det går ut över något annat. Jag vet faktistk inte. Tåls att tänkas på. Vad jag däremot vet är att jag blev av med mitt busskort i Söndags.

Förövrigt flaneras gatorn allt mer av folk i vita mössor. Skrämmande.

Juli 1989, den varmaste dagen på sommaren… Och planet till Frankfurt kommer inte

I Fredags var jag på releasefest. På vägen ner till tunnelbanan på hemvägen, i samgående med Ugglan, halkade jag på en ytterst illa utplacerad spya. Ugglan blev först (månne spelat?) oroad (”Bröt du något?”), men väl på tåget var det idel muntra miner från dennes sida.

Ruggugglan: Alltså, om du inte varit just du, hade du också roats av det.
Jag: Jo, nu är jag just jag, men jag erkänner att hade det varit du…
RU: Blablabla… Den största humorn… Bla Bla Bla… Benny Hill… Bla bla osv

Dagen efter, på SPX, berättade jag om episoden för Hägern. Han tyckte såklart att det var ”otroligt roligt”.

Mer SPX. Vid Galagos bord stod Kungen och kursade grejer. Jag gick fram och frågade om jag kunde få en Tjena Sessan-pocket sajnad. Han började skriva, för att sedan rita lite. Men… Men vad ritar han egentligen? Av allt att döma ett avlångt föremål… Öh?

Kungen(Till Simme G): Det blev en bild av hat…
Han vinklar teckningen mot mig: Ah! Han ritade Marcus Gerdin!
K(Till Mig): Hans haka, den är inte av denna världen…
Jag: Först trodde jag det var en kuk…
K: Jo, det är en slags fallossymbol.

Jag hävdar vidare att SPX08 var bland det Guldigaste på länge, länge. Ja, hela helgen rent av. En annan kul anekdot var när jag köpte nya Tunguska, och frågade Tinet om en liten teckning. ”Vad ska den föreställa?” fick jag till svar, vilket besvarades med ”Eva som skjuter mig i huvudet”. Dock verkade den sista biten av meningen missförståtts, sodom istället var det Sidan Tre-killen(I detta nummers fall en ung Stalin(STILIG JÄVEL!))som fick smaka bly. Jag ska försöka vara tydligare nästa år. Ska jag bli skötn ska det fan vara Eva som gör det.

I övrigt var det precis som det borde vara där och då: Lite kvackande med W(Han: ”Men om man har sex med en Dalahäst, räknas det som dendrofili då?”
Jag: ”Är det inte snarare en variant av ”objectum-sexualitet”?” ), mer signerade fansin och gud vet allt.

Ur seklers skuggor, ur årtusens damm/ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram (Del II)

FREE FREDRIK STRAGE säger:
Apropå Laser, Ausonius vill få tidsbestämt straff stod det i tidningen igår. Ev blorgmaterial.
Alaeus säger:
Om han kommer ut kan du ju ligga med honom!
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Exakt!
FREE FREDRIK STRAGE säger:
De hade en bild på honom igår. Lite kvasigay, med rosa skjorta. Otroligt Manlig. Ska se om jag hittar bilden på Intrablorgen...
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Hittar inte just den bilden de hade i tidningen igår, men…
FREE FREDRIK STRAGE säger:
http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/dynamic/00559/06s30-laser-558_jpg_559908b.jpg
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Rätt stilig. Som en Snygg Christer Pettersson.
Alaeus säger:
Han ser ut som en blandning mellan Christer Pettersson och Henrik Schyffert.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
DU, känn dig bloggad...
Alaeus säger:
Men han gör ju det! Titta noga!
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Alltså, att han ser ut som Pettersson är en gammal sanning. Men Henrik var ny. Och helt taget ur luften är det ju knappast.

En dag på biblioteket

Flicka, drygt åtta, tittar i en boklåda: - ...Sunes Hjärnblödning...
Hennes pappa: - ...Hjärnsläpp.

Ni vet redan vad jag tycker om det här

Jag funderade lite på det där med "Teoretiseringar kring folk man skulle vilja ligga med, trots att de inte tillhör en kategori man är sexuellt attraherad av"-snacket. Jag kom snabbt fram till att om jag var tvungen att välja en man att ligga med skulle jag välja Rolle vilken dag som helst. Och då är den där bilden nästan tjugo år gammal. Om jag säger såhär, han har knappast försämrats sedan dess. Frisyren i all ära, men rent utseendemässigt är det faktiskt den nutida Rolle man vill ha.

- "Eller Magnus Uggla!"

"”Hey Baberiba” är klassens timma. Det måste enbart vara gravt förståndshandikappade som kan uppleva något roligt med det."
- Sven Melander.

Populärkulturen och döden

Igår satt jag som sodom mången gång förut på Blåbuss fyra från Gullmarsplan mot radiohuset. Den gör flera noterbara passeringar, där korsandet av Västerbron är den absoluta toppen över isberget. Det finns så mycket av det jag älskar att det egentligen kräver minst ett eget inlägg, men jag ska försöka sammanfatta några av de viktigaste komponenterna: i första rummet är det såklart det faktum att bron Semar Långholmen, med allt vad den betyder för mig. Sedan är såklart utsikten över staden en viktig bit i pusslet. Nåväl.

Jag satt i vilket fall på bussen, och tänkte mest på bron i sammanhang som betyder något för mig. Plötsligt fick jag syn på några ungdomar som satt en bit ut på bron, hållandes blommor i sina händer. Ytterligare en kort bit ut hade folk lagt blommor. Jag hade nästan glömt att en för större delen av invånarna i Landet Vi Alla Föddes I nyligen tog sitt liv här. Döden kan ju emellanåt vara ett tämligen obekvämt ämne, således är det nog rätt logiskt att jag inte lagt det till minns. Samt att jag aldrig varit nere i Bröder Dänjl.

Topp fem, De dödsfall som berört mig mest.

(Det ska sägas direkt att lista bara består av dödsfall jag i någon mån upplevt, samt att de egentligen inte är rangordnade efter hur mycket personerna betytt för mig, utan främst hur mycket jag reagerade)

5. Floyd Patterson (2006). Det känndes precis som det brukar kännas i den här typen av frågor: Fullständigt onödigt.
4. "Kenta" Gustafsson (2003). Jag gick i gymnasiet, och vi skulle besöka en domstol. Jag hade inte läst tidningen, utan kikade igenom en klasskamrats. Vissa skulle säkert bara konstatera att ”Han var ju nere i skiten”, vilket iofs var sant, men för mig kom det helt plötsligt. Bör kanske noteras att jag kort innan sett ”Ett Anständigt Liv” på Bio.
3. Carl Barks (2000). Dödsåret. Jag minns det mycket väl(även om jag hade för mig att det skedde någon månad tidigare). Jag satt på soffan i vår dåvarande lägenhet. Mamma satt och bläddrade i dagens tidning. Jag läste någon serietidning. Radion var på i bakgrunden. Det kom både oväntat och som något fullt logiskt. Oönskat, men man får samtidigt beakta att karln där och då var 99 bast. Men… men han skulle ju få bli 100! Hela serievärlden skulle ju fira honom! Det kändes verkligen… Surt. Även om jag i samma stund som nyhetsuppläsaren läste upp nyheten förvånades över att jag inte reagerade starkare. Inga tårar. Inget psykbryt. Livet gick faktiskt vidare.
2. Nils Liedholm (2007). Hela den dagen dog med honom.
1. Min Mormor (199X).

Gårdagens bästa

Att gå till en psykolog är som att ligga med horor, att tala om sina problem med sina vänner är som att ha sex på riktigt. - Jag

Ur seklers skuggor, ur årtusens damm/ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram

FREE FREDRIK STRAGE says:
Vadom händom?
Magnus says:
Lite jäktigt, skall ut till föräldrarna och måste himme med att diska och annat innan dess
Magnus says:
Själv?
FREE FREDRIK STRAGE says:
Skriver brev, samt irriterar mig på att andra inte svarat.
FREE FREDRIK STRAGE says:
När jag får ebrev är det sällan privata, utan mest i varierande grad tveksamma massutskick.
FREE FREDRIK STRAGE says:
Ett urval av den senaste tidens skörd:
FREE FREDRIK STRAGE says:
Facebook: XX send you a message.
FREE FREDRIK STRAGE says:
Okänd adressat: "Så här enkelt är det att bli vårsnygg!"
FREE FREDRIK STRAGE says:
Offside nyhetsbrev: OFFSIDE BJUDER PÅ BIO!
FREE FREDRIK STRAGE says:
Fotbollskanalen.se: Vinn EM-Biljetter
FREE FREDRIK STRAGE says:
osv
FREE FREDRIK STRAGE says:
Och frågan på allas läppar är såklart:
FREE FREDRIK STRAGE says:
Hur FAN fick Fotbollskanalen tag på min adress?
FREE FREDRIK STRAGE says:
Jag kan inte erinra mig att de borde ha den.
Magnus says:
Företagen säljer adresslistor till varandra, det är fördjäkligt
FREE FREDRIK STRAGE says:
...Eller så är det bara den där fk.se-fejjan Patrick[Sic] Ekwall som försöker hämmnas på mig för att jag retat honom på min blogg, pågrund av Herr Ekwalls minst sagt höga "Lika som bär"-faktor med en viss 90-talikon.

Ärad vare gud i höjden, detta gjorde jag på Internet

Jag gjorde nyligen ett nördigt I-test, med Månseglartema, "Vilken månseglarinna är du?". Jag blev...

Du och jag älsling, du och jag. Förövrigt gillade jag det där testet. Jag gillar när man verklgien gör ett seriöst test, med enbart seriösa frågor, om något populärkulturellt. Mitt favorittest är fortfarande ett helt flippat Seme/uke-test, som jag väl får gräva fram vid tillfälle.

Lille Anders i drömriget

Bad Boy HJ säger:
Förresten, du gjorde en cameo i en av mina drömmar häromdan. Jag var på Ikea och träffade dig, vi snackade om att Jeff alltid brukade ringa "Japan-Jennys hotline" förut. Japan-Jennys hotline var tydligen ett telefonnummer man kunde ringa och där en telefonsvarare snackade om en massa japanska popkulturgrejer. Jag måste fått idén efter att ha läst den här X-entertainment-artikeln:
Bad Boy HJ säger:
http://www.x-entertainment.com/articles/0968/ . Scrolla ner till det där om Coach Kurt
FREE FREDRIK STRAGE säger:
SUMMER OF 92
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Alltså, du har också gjort en cameo i en av mina drömmar, för inte så länge sedan:
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Vi skulle gå på en autografsignering ihop, med en Amerikansk skådespelerska, som mest var känd för medverkan i nakenroller, lite klubb super8estetik.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Man fick ta nummerlappar, jag fick ett lågt, och du ett högt, men vi gick ihop.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Vi var de sista, så vi fick en pratstund också.
Bad Boy HJ säger:
hahaha, jävla bra. Såna autografsigneringar med lätklädda tjejer är väldigt Danny Choo: http://www.dannychoo.com/all/eng/japanese_idols/ Den bästa journalistiken
Bad Boy HJ säger:
vad sa hon?
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Jag minns inte riktigt, något om sina roller. Typ det en sådan skådis skulle ha sagt om vi skulle ha prata med henne under de omständigheterna, typ småprat om hennes karriär.

Det är en sjuk värld/sjuk, sjuk, sjuk

Jag har på senare tid fått höra att jag i vissa situationer på senare tid gett ett drygt och framförallt aggresivt intryck. Först visste jag inte hur jag skulle tolka det. Sedan rannsakade jag mig själv, och insåg att jag ägnat stor tid på sistone att lyssna på 80-talsklassikern "Warthog". Det har således blitt hög tid att tala lite om Det Bästa Bandet I Världen: The Ramones.

De hade varit i konflikt med skivbolag förut, brorsorna. Now I Wanna Sniff Some Glue uppskattades högst sådär på vissa håll, och Today Your Love, Tomorrow the World. Den sista hette ursprungligen I'm a Nazi, Baby, och vi kan starkt misstänka att det var överdrivet högavlönade skivbolagspampar som är orsaken till att det stannade vid att vara just det ursprungliga titeln. Just det här har jag inget faktastöd för, men vissa källor hävdar att bitar av texten även fick ändras lite.(Även om de faktisk sjunger just "I'm a Nazi, Baby" på den slutgiltiga versionen). Detta till trots fann säkerligen vissa det säker ytterst osmakligt att i en visa ha en text lydandes "I'm a shock trooper in a stupor, yes I am/ I'm a Nazi schatze, you know I fight for the fatherland"...

När de 1977 släppte sitt andra album "Leave Home" ansåg dock högre makt att de gick för långt i och med låten Carabona not glue, en sorst "uppföljare" till tidigare nämnda limepos. Låten togs helt sonika bort och ersattes med en B-sida, något som såklart ledde till att de sålda skivorna med orginalsättningen av låtar fick het samlarstatus.

När gruppen så 1984 släppte sitt förmodligen sista helgjutna album, Too Tough to Die, var det återigen dags för textkontroverser. Skivan anses i vissa kretsar som Dee Dee Ramones stora stund(Han skrev nio av tretton låtar), något jag är redo att instämma i. Utöver skrivande agerade han även sångare på två av låtarna, ett arbete vanligtvis vigt åt Joey, även om detta knappast var första gången den heroinstinne fejjan tog ton(Det mest spektakulära exemplet är den "självbiografiska" 53rd & 3rd, där han som bekant sjunger sista versen. Mer om 53rd & 3rd på Engelska Wikipedia) Även om Endless Vacation även den är ytterst kvalitativ, står Warthog fast som den mest spektakulära av dessa två låtar.

Båda av dessa låtar avhandlar ämnen som droger och och död(och i Endless fall, självmord), men det var på den galna(och hypersnabba) vansinneshymnen Wart Hog som skivbolaget reagerade mest på. Nog för att bandet brukade spela in musik som knappast föll nymoralister i smaken, den ledande anledningen till att de sällan spelades på radio(även om de knappast, inte ens då, var "värst" vad det gäller texter), tog Farsan Dee Dee saken till en helt ny nivå nu. Han hade tidigare sjungit om att döda sina föräldrar(han tänkte dock inte begråta dem då de behandlat honom ytterst illa), men nu släppte han lös totalt.

Det talas ofta om att musiker av idag, speciellt rappare, "har så grova texter". Vad som är att betrakta som grovt är självklart upp till betraktaren, och även vilka grovtextade låtar som faktistk innehåller kvaliteter. Sedan är det ju skillnad på grovhet och grovhet. Eddie Meduza och liknande ägnade hela sina karriärer åt att sjunga rakt på sak om att runka, dricka hembränt och hur en riktigt kvinna bör se ut... Nog för att dessa artister har sina beundrare(dessutom är jag inte ute efter att tala om "kvaliteter" på det sättet), men ni vet hur det är. När någon som inte brukar svära gör det, eller ger någon en utskällning, blir den som mest effektiv och överrumplande. Nog för att Ramones var just Ramoens, ett band förknippat med låtar om lim, våld och droger och ingen kyrkokör... Men nu spelade Dee Dee ut alla de höga korten samtidigt. Ingenting lämmnades kvar åt fantasin, något som gjorde att skivbolaget vägrade att skriva ut texten i texthäftet. Den var bara FÖR MYCKET.

I wanna puke, I can't sit still
Just took some dope and I feel ill
It's a sick world, sick, sick, sick
It's a hopeless life, I hate it, hate it

It's a joke, it's a lie, it's a rip-off, man
It's an outlaw life, we're a renegade band
Doomsday visions of commies and queers
Artificial phonies, I hate it, hate it

Och så håller det på tills stereon sprängs efter nästan två minuters konstant knarkvansinne.

Han skrev, ihop med Johnny, hur det är när man knarkat lite för mycket, lite för länge. Historierna om Dee Dees drogvanor är många, främst rörande hans utgifter för täckandet av sitt heroinbruk, och jag har tyvärr inte tid eller utrymme för att berätta om det nu, i övrigt säger ju texten allt.

Kanske överdriver jag bara, förmodligen bryr sig folk verkligen inte om att bli upprörda längre... Fast antagligen är det ju så. Större delen av all grovtextad musik når ju inte de stora massorna. Vissa blev uprörda av homofobin i T.O.K.s debutskiva My Crew, My Dawgs, men då får man inte glömma att det knappast rörde sig om den nya NRJ-musiken, utan musik begränsad till en "smal" krets(Och detta då inte enbart beroende på texter om "Chi-Chimän").

...Oj, vad mycket text det blev. Synd att jag tycks ha förlorat sikte på ett vettigt slut. Surt.

...Give it a listen and travel back to a time when The Ramones were still goin full strength, before Dee Dee found rap and became "a funky guy", a time when they were all Too Tough To Die...

Ramones - "Warthog"

Du sätter länder i skräck/Det bor en VIKING i din kropp

Just nu pågår en tävling på Aftonbladets hemsida. Läsarna får snickar ihop sin egen EM-låt, och sedan ska den främsta röstas fram till den inofficiella EM-låten. Man kan tycka vad man vill om det.

Man kan även tycka vad man vill om att större delen av låtarna är på temat "I sommar blire GULD, pågar"(Något det garanterat blir i sommar är kol på armarna), fast å andra sidan: GES fick kritik för att sitt bidrag var för Positivt en gång i världen. Hur sodom helst, mitt favoritbidrag är, såklart:

Nilsson-Pålsson-Gorgees - "Johan Elmander"

Och detta då inte bara beroende på att jag råkar gilla Herr Elmander.

Den bästa EM-låtan någonsin är såklart Rallygängets "Det blir ändå inget EM-guld" från 2000, året då det sannerligen inte blev något EM-guld.

Den ende som är bra det är ju massören/Vi får räkna med att åka ur...

AIDS - Plötsligt Händer Det

Tidigt förra sommaren surfade jag på Tunnan i jakt på en klassisk "påa" från när seklet var ungt. Jag räknade inte med att hitta den. Och mycket riktigt fanns den inte där då. Jag hittade den här istället.

Men nu gör den det.

Der alte Mann sprach zu dem Kind vor ihm

Lite sent, men vafan (Coulo):

Just nu lanseras på Pressbyrån ett Pockeyplagiat festligt kallat "Mikado", höhö. Att mina tankar gällande namnet svävar högt över alla dassiga skämt vet ni redan om. Sällan har det varit mer uppenbart.

Du kannst alles haben mit etwas Geschick
Mikado, Mikado, vertrau nur auf dein Glück...

När egenvektorn spelte upp/Fraktalmusik i sinus

Gällande Schlagerfinalen är Linda Bengtzing min favorit, detta av främst två anledningar:
1. Hennes frisyr. Hur snygg som helst.
2. Textraden "Jag kan vara under, jag kan vara över"

Och då är det knappast den enda brilljanta raden i den visan.

Ombytlighet, kanske Framtiden.

Någonstans i Stockholms södra förorter, November 1999, i en tillsynes övergiven betongkällare

Trots att jag bloggat varje dag den här veckan känns det som det var en evighet sedan jag skrev ett ”riktigt” inlägg, eller överhuvudtaget skrev ett inlägg. Jag skyller på att ett visst uppehåll har gjort att jag tillfälligt tappat förmågan att skriva den gamla skolans inlägg.

Dessutom, handen på hjärtat, är det ju faktiskt mycket roligare att dumma runt bland youtubeklassiker. Som i inlägget innan.

Lägesrapport, så.

Jag har börjat spela Final Fantasy IX igen. Egentligen klarar jag inte av rollspel, men det här är något speciellt. Det här är inte som allt annat. Nu SKA jag varva det, även om det så tar mig hela året. Dessutom har jag ju betalat för skiten. Och dessutom kommer jag aldrig förbi det humoristiska faktumet att huvudpersonen är en blond uke som heter Zidane. På riktigt. Ja, jag menar verkligen på riktigt. PÅ RIKTIGT.

Jag rakade mig härom sistone. För första gången på en månad. Eventuellt ska jag besöka min far i helgen. Senaste gången vi träffades hade han väldigt roligt åt mitt hakparti. Du börjar ju lika Gustav Vasa. Håhåjaja.

Jag har gått upp fem kilo i år. Kuken.

Jag hade väldigt, väldigt roligt åt det här inlägget.

Data kan jag också, det ligger ju i tiden

Det är knappast den enda, men det här är en del i "Soundtracket till mitt liv", våren 2008.

Kulturgärning av rang

Markus säger:
Föresten. Årets största kulturgärning hitintills:
Markus säger:
http://www.youtube.com/user/Diskutabelt
Markus säger:
Det är någon räka som lägger upp gamla diskutabeltklipp, de första säsongerna. Gud vet hur länge jag har suktat efter det här.
Markus säger:
Om TV3 tog sitt ansvar skulle guldet ut på devede.

Sodom sagt. Det är inte första gången jag säger det: Släpp de första Diskutabeltsäsongerna på DVD. NU.

Andra människors sexualitet III + ”Skäggen” – 45 år senare

På dagens Aftonbladet kultursida finner man bland annat en Åsa Linderborgnotis om senaste numret av Ottar, som avhandlar kroppsbehåring i alla dess former. I notisen står det bland annat att läsa följande:

Tomas Hemstad skriver, som alltid, rakt och frankt om bögkulturen. Efter aidskrisen blev den hårlösa bringan ett mode i syfte att visa att bögar var friska. Med bromsmedicinerna kom ett yvigare, svettigare, lite fläskigare ideal: björnkulturen.

Det vildvuxna håret hotar med revolt. En västerländsk statsman som vill utstråla pålitlighet kan inte ha Castroskägg, än mindre se ut som talibanerna i bergen. Och ändå vet vi, att bakom den välklippta frikyrkofrisyrens behärskade snedbena, arbetar oftast den farligaste hjärnan.

Rök på - Du lever bara en gång

Teknikens under

För drygt två år sedan slog den här blorgen upp sina portar. Den började som ett skakigt "Bränna-tid"-projekt, och artade sig senare till... det är idag.

Detta firar jag härmed genom att fixa till den lite, och så sodom vis leda in den i den nya tiden.

Lets Happy! GOGOGO!

I Lördags drog melodifestivalen i gång. Många har åsikter. De flesta är av sorten ”Negativ”, det är ett elände som helt blockar allt viktigt som händer ute i världen, så här många program var det inte när jag var liten osv. Trams. Melodifestivalen är och ska få förbli underhållning, och ju mer desto bättre.

Alltså, Amy Diamonds låt. Synthen var fan giftig.

Hur roligt jag hade åt att de två vinnande bidragen var...
1. En lite flicka vars hela karriär bygger på att hon är en liten flicka som ser ut att vara ännu yngre än hon är
och
2. En man med Elviskomplex vars ålder sakta kryper närmare 60-strecket
...behöver jag inte ens gå in på.

Vi avslutar dagens episod med 2000-talets bästa schlager så här långt.

" - Jaha, men din mamma är ju fan DENDROFIL!?! Hur förklarar man annars att hon fått barn ihop med en fikus?"

På dagens debattsida i Aftonbladet finns att läsa ett inlägg med rubriken ”Måste vi starta ett mansparti?”. Vad jag vet har jag aldrig kommenterat politik/liknande "vuxna grejer" på min blog, men nu kan jag inte låta bli.

Inlägget består av diverse uppradade påståenden i punktform, i vilka man kan läsa om hur jävligt vi män har det. Inlägget är författat av Pär Ström. ”GAAH!” var ungefär min reaktion när jag såg det. Pär har då och då medverkat som biroll i bloggen ”Ablativ”, skrivigt böcker och liknande. För en tid sedan läste jag en krönika i Aftonbladdret där krönikören rabblade upp sådan som i vanliga fall brukade få denne att skratta. Då nämndes bla ”Pär Ström, den fjärde killen i Friends in Need, ”Tre solar”, Mikael Persbrandts och Kjell Bergkvists peruker i ”Tre Solar”. (Krönikan handlade om att det enda som nuförtiden kan få krönikören att skratta är Anna Skippers Hemsida i allmänhet, och dess ”webbshop” i synnerhet)

Jag citerar ur Pärs lista(Är de månne början på ”Pär Ströms 95 teser om manligt och kvinnligt”?):

* 95 procent av all enskild vårdnad tilldöms kvinnor.
* Det finns en lag om kvinnofrid men inte om mansfrid.
* Det satsas mycket mindre på mansjourer än kvinnojourer.

Och så vidare. Hitintills har han nämnt saker som, förutsatt att de är statistiskt försvarbara såklart, får bedömas sodom intressant/relaterat i sammanhanget. Men sedan bär det iväg:

* Fler män än kvinnor bli mördade.
* Fler män än kvinnor lever i ensamhet.
* Lagen stadgar värnplikt enbart för män.
* Media och forskare intresserar sig mest för kvinnors problem.
* Män drivs oftare till självmord.
* Män lever fem år kortare än kvinnor.
* Män stoppas i karriären för att genusstatistiken ska snyggas till[SIC].
* Män är mer drabbade av misshandel.
* Män är underrepresenterade i högskola.
Och avslutningsvis:
* Pojkar får sämre betyg i skolan än flickor.

Jadu, Pär... vad ska man säga? ”Det är roligt med folk som brinner”, som det heter. Synd bara att större delen av din förmåga att tänka logiskt verkar ha brunnit upp. Men vafan, jag ska inte klaga. Det är ju roligt.

”Lagen stadgar värnplikt…”
känns inte helt relaterat i försvarsavskaffningens 2008.
”Män drivs oftare till självmord.”
Rösta på mig och jag lovar att lära kvinnorna hur man gör! Vi börjar med specialundervisning redan i lågstadiet.
”Män lever fem år kortare än kvinnor.”
Nej, fan, jag orkar inte ens ironisera.
"Män stoppas i karriären för att genusstatistiken ska snyggas till[SIC]"
Se ovan.
”Män är underrepresenterade i högskola” samt ”Pojkar får sämre betyg i skolan än flickor.”
Ja, vad säger man? Det är en mening som ständigt återkommer när jag läser det här. Jag må vara en man som inte ser någon anledning i att kalla mig Feminist(jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Det är en principsak, är jag inte helt och fullt engagerad i något vill jag inte sätta en stämpel på mig som antyder på det.), men… Ja, ni fattar.

Du har aldrig funderat på VAD det kan bero på? Jag vet inte vilken sorts skola du gick i ,Pär, men i de skolar jag gått i… Jag säger inte att alla killar är skolslarvertyper, men av de som är det är de nog fan mer i procent än motsvarande flickor.

En annan nyhet, som dock är av med nördig sort, kan läsas här. Jag gillar kommentaren.

"...Slår vad om att Amerikanska ungar kommer klaga på att han är för lik Hulken..."

Pär, ditt parti kan heta ”Misogynisterna”. Med ett sådant namn har du min röst direkt.

Jo, du Pär. Du glömde den viktigaste punkten. Ha gärna med den i ett nytryck av dina teser, glöm bara inte att ange källan:
* Män har större penis än kvinnor, men måste hela tiden motbevisa dem.

Tjugofyratimmarspartyfolket

Vi avslutar arbetsveckan med en rörande lite episod, rakt ur Hjärtat av Japanska öarna.

Lyckan är en smal slips säger:
Dagens, dagens.
Tomas S säger:
Kvällning.
Lyckan är en smal slips säger:
Vad händers?
Tomas S säger:
Strax festning här.
Lyckan är en smal slips säger:
Hett. Mycket kröken?
Lyckan är en smal slips säger:
Någon såsom fyller år?
Tomas S säger:
Jo på båda.
Lyckan är en smal slips säger:
Grattis till det första, och hälsa från mig på tvåan.
Tomas S säger:
Thank you very much, and... you're swedish - that's all that counts. Love beer, life, tits, .... everything.
Tomas S säger:
Citat Kula (Papua New Guinea)
Tomas S säger:
Han är en Jock
Tomas S säger:
(svart jock)
Lyckan är en smal slips säger:
YEAH!
Lyckan är en smal slips säger:
Det här blir något att berätta om för Häger Jönsson.
Tomas S säger:
"Its male nature man. Fucking male nature. Doesnt matter race or anything."
Lyckan är en smal slips säger:
Nej, innerst inne är vi likadana, huvudsaken är att man kan förenas över några glad bärs i goda vänner lag[er, hahahaha].
Lyckan är en smal slips säger:
[Hälsa honom att han verkar vara en skön snubbe och att jag gärna bjuder honom en runda om jag har vägarna förbi]

Nekrolog

De var ju rätt fina, när man tänker efter. Lite animéiga, sådär, med rektangulära och rundade kanter och allt. Inte alls som sin helrunda Harry Potthead/Mobboffer-föregångare. Jag fick till och med höra att de var snygga ibland. Men nu finns de inte mer. Skalmarna hade varit böjda så länge att jag inte längre minns hur länge. Färgen hade börjat flagna av mer och mer. Glasen var helt täckta med repor, och sedan i slutet av Oktober månad förra året saknades det högra glaset. Det var bara att konstatera, dess tid på jorden, och framförallt på min nästipp, blev allt knappare. Inget vara ju såsom bekant för evigt. Allting faller förr eller senare, som Jonas Gardell en gång skaldade.

Men de hade minsann fått vara med om en del. De satt som stolt betraktare när jag första gången träffade större delen av det som i dag är min umgängeskrets. De fick vara med om allehanda resor, i vissa fall till iallafall nästa fjärran länder. De skrek ikapp med mig när Anders Svensson slog in frisparken. De led med mig när Sverige trillade dit på straffar två år senare. De jublade ikapp med mig på plattan timmarna efter att Sverige fäktat bort Finnjävlarna i OS-finalen -06. De gick en gång på undervattensupptäcktsfärd i botten av en toalett. De fick vara med om åtminstone sex studentfiranden, min egen inräknad. De var nyfikna medläsare när jag läste ”Olof Lagercrantz” av Sven Stolpe. De gick på bio med mig åtskilliga gånger, och fick bland annat uppleva såväl ”Min granne Totoro” som ”Ett anständigt liv”. Efter den sistnämnda mådde både jag och de illa, ska sägas.

Men de var också med när jag såg mitt första avsnitt Hokuto no Ken. Likaså när jag slutligen insåg att Ami Mizuno är kvinnan i mitt liv. De var även med när jag helt förtrollades av den andra JAS-kraschen i slutet av Gymnasiet. De gick på fanzinemässa, fick träffa kändisar såsom Simme G, David L, Mats Jonsson, Johan Glans, diverse Svenska riksdagsbaserade politiker, fick se på timtals med Japansk tecknad film och var med när jag första gången såg ”Alternative Nation”.

När dess efterträdare var på ingång insåg jag att något måste göras. Blott kasta dem, helt simpelt, stod icke på agendan. Men VAD skulle jag göra? Ge dem till en uteliggare eller gatumusikant? Slänga ner dem från Mariahissen? Förvandla dem till ett vapen att mörda min optiker med? Efter en stunds överläggning kom jag fram till vad som var att göra.

Med de nya på näsan kilade jag in på Pressbyrån vi slussen och köpte dagens tidningar, en burk Red Bull samt en plastpåse. Sedan satt jag mig ner, tog brillorna i min hand. Böjde sönder skalmarna. Bröt av dem på mitten. Vred ihop själva glasögonkroppen. Försökte till och med åsakna det kvarvarnde glaset lite skada. När jag var nöjd, rev jag loss en bit papper från en av tidningarna, lade resterna i den, rullade runt pappret, och avslutade med att lägga det hela i påsen, för att sedan med bestämda steg spankulera ner mot vattnet.

Jag ställde mig på en bro, precis ovanför strömmen. Tänkte en stund. Sedan kastade jag iväg påsen. Helt åt helvete. Istället för att som planerat flyga rakt fram, tog den fart åt vänster och studsade mot taket på ett bilsläp innan den damp i backen. Vad göra nu? Skulle jag vara nöjd med dess oväntade irrfärd, se dem som avslutade? Såklart inte. Jag traskade ner mot kanten. Istället för att plocka upp den började jag lattjade lite med den.

”Och det är Brolin… Till Ingesson.. Tillbaka till Brolin igen… Upp mot Dahlin... Ut till BroliMÅ...”

PLASK.

Påsen började sakta men bestämt glida ut mot vattnet. Jag sprang upp mot bron för att försöka se när de slutligen gled ur mitt liv. Väl upp var påsen borta för synen.

I huvudet på (vad) en ung man (bör veta)

Jag kan verkligen titta på den där bilden. Titta och se något jag egentligen förbjuder mig att se. "Men helt galen ser han ju inte ut att vara".

...Av vad jag har förstått ska iofs bilden vara tagen på 40-talet, innan Markisen slutligen helt vred om skallen på stackaren(Och således även långt innan han blev ett levande, nej föresten, Dött exempel på innebörden av det Engelska uttrycket "att bli Levlad").

"Klatsch in die haende/ Und tanz der Pasolini..."

Men antagligen var hans öde bara i sin ordning. Det slår slint i skallen för oss alla, förr eller senare. Så varför dra ut på det? Varför inte redan nu börja utsmycka landets rondeller med brunmrämsinkleggade Paolinirondellhunder, blott för att få det överstökat? Kanske 2008 års stora grej. "Alternativa rondellhundar".

Vi avslutar dagens äventyr med en omgång "Lika som bär" med Arto och Pier Paolo.

Det uppväxande släktet

Kungen har ordet:

Några av de ord Ellen har lärt sig under jullovet: Snö, ljusstake, tomte, julgran, kyrka, stjärna och banan. Sedan tidigare kunde hon bland annat mamma, pappa, Morrisssey och bajs.

Han vinner som vanligt, den jäveln.

Blå plast

Igår visade de världens förmodligen bästa film på teve. Rocky IV. Om någon undrar vad 80-talet handlade om är det bara att visa den. Där finns verkligen allt: Den romantiserande bilden av en framtid i HI-TECH, musik av typen "Så överdrivet bra exempel på vanförestälningen av vad 80-talet egentligen handlade om att man inser att den inte kan vara gjord "på riktigt"", Stalones slöa röst, och framförallt: Väst mot Öst.

Jag såg filmen ifråga för första gången i våras. Jag blev helt besatt av Ivan Drago. Jag är inte västervriden det minsta, eller av någon annan anledning förtjust i Sovjetretro, men hallå! Kolla killen. Han har allt: Utseendet, världens snyggaste flickvän(Seriöst! Frågan är om någon kvinna någonsin varit mer atraktiv än Brigitte Nielsen är i de filmen. Jag tvivlar å det starkaste), världens snyggaste frisyr, den kalla Manliga utstrålningen och typ filmhistoriens bästa repliker. Besattheten bara växte, speciellt som jag spelade av filmen. Jag såg de bästa scenerna om och om igen. Jag kärade ner mig i ett årtionde.

När jag nu såg filmen på teve igen slogs jag av en sak. Hur fan kunde Rocky vinna? Visst, filmen är så otroligt propaganda att teven nästa exploderar, men ändå. Om nu jänkarna vill framföra budskapet "Sovjete suger, vi är bäst" kunde de väl ha gjort en film om någon av de gånger då de bevisligen klappade till Sovjet hårt på Käften: Summit Series -72(Iofs Kanda istället för USA, men resultatet var det samma), Miraklet på Is eller vad som helst. Varför dra ner Ivan Drago, världshistoriens coolaste Man, i smutsen. Dessutom. Titta på Rocky. En tunnis med ett fult efternamn. Klart som fan att han hade dukat under efter en halv rond. Att han skulle klara FEMTON jäkla ronder... Jo, tjenare.

Någon kanske börjar yla om att "Men hallå, sporthistorien är full av "David och Goliat"-exempel". Jo, jag vet. Men då har det ändå funnits en logik i det. USA vann mot Sovjet -80 därför att Sovjet såg på dem som oerfarna skolpojkar(vilket de var), som omöjliigt kunde rubba dem. USA bara smackade på, och vann därav. Men det här? Ett asmanligt muskelberg, som i matchen innan dödat sin motståndare, smackar på för fullt, och borde mosat sin motståndare som en mygga, men ändå förlorar han.

Propaganda, visst. Den ärlige Amerikanaren mot den superdopade Ryssen. Men det är ju bara SÅÅÅÅÅÅÅ ologiskt. De borde släppa en oklippt version där Rocky Fjäderboa åker på däng. Som det heter, jag skulle köpa den.

- Alltså, hela grejen med den filmen är ju att man vill ligga med dem. Man vill ligga med Dragos flickvän och man vill ligga med... Nej, man vill inte ligga med honom. Man vill vara Ivan Drago som ligger med sin flickvän.

Men hon är ju så söt

Jag satt och funderade på om jag borde skriva om det här, eller om jag borde ta det i nästa Fruktsalladavsnitt. Det ser ut att bli både och. Kanske borde jag bara läsa upp det här inlägget? Då får ni med min skakiga, osäkra röst på köpet.

Nåväl. Redaktionen lanserar nu rubriken "Sexualproblematik", för det är just vad jag har drabbats av.

Shojo Star är något i stil med den bästa serietidningen i det här landet på 15-20 år. Jag hoppas den allt väl. Dock vill den inte mig väl. Nya nommret kom nyligen, och på omslaget finner man två flickor från den nya serien "Aliceakademin", Huvudpersonen och hennes bästa kompis. Och huvudpersonen, Mikan, är. Bara. Så.

SÖT

!

Jag hittade bilden ifråga på Internet.

Jag har gillat Animé i typ en fjärdedel av mitt liv, jag är således rätt van vid bilder på söta flickor som ler levnadsglatt mot den dekade betraktaren, men... Det här är något annat. Jag vill säga att det är moén som slagit rot i mitt sinne, men jag vet inte. Fast antagligen är det så. Ty hon är ju så söt.

Jag sitter i vår vardagsrumssoffa och petar bort lite smuts på omslaget. Där går hon, sött klädd i skoluniform, slips samt den där typen av handskar som går till armbågen, och får mig att täbka på rökande Film Noir-kvinnor i barmiljö. Hennes leende. SÅ smittande.

Det stora internskämtet hösten nollfyra var ordet "Moé", samt det faktumet att inegn kunde få förklarat vad det handlade om, man var så illa tvingad att haja galoppen själv. Vissa skulle nog hävda att jag vetat det jättelänge, men först nu kan jag börja erkänna det för mig själv. Att jag nog kom till insikt om det, utanför Pressbyrån i Skärholmen, påväg till bussen.

För hon är ju så söt.

Kubo-sans första dajväks

Jag firade nyår med Täbymötesfolket. Jag fick då frågan av Sokkan, "Nå, blir det något nyårslöfte?". Innan jag hann svara klämde han till med "Tanka din första dajväks!". Han fick fräcka fingret som svar.

Men sedan började jag fundera. OM jag verkligen skulle tanka dajväks... Vad skulle det då varde?

Jag funderade en stund.

Eiken, lätt. Mangan, alltså. Någon gång ska jag verkligen skriva den där skitlånga analyserande genomgången om den serien. Om hur den lyckas vara den uslaste serien i världen, och blott därför blir guld.

Hikaru no Go. Bara för att det är svårt.

Sedan blev det svårt. Om någon har något förslag, är det bara att hojta till i kommentarerna.

Årets skiva

Summeringen fortsätter. Här äro år 2007 ihopkomprimert till en liten skiva, bestående av de låter som för mig är mest 2007:

Intro: MC Atraktiva_B - "Bengan ger järnet"
1. Mange Schmidt feat. Petter - Giftig
2. Billy Idol - White Wedding
3. DLK - Dricka sprit och hålla käften
4. Grotesco - Croatian Invasion
5. Night Ranger - Sister Christian
6. Midnight Oil - Beds Are Burning
7. Det kommer mera - Intro
8. Ankliv - Intro(Finsk)
9. Metallica- Enter Sandman
10. Band Aid - Do they know it's christmas?

År 2007

Året lider sakterliga mot sin ända. Åter dags för en årssummering från oss här på redaktionen.

ÅRETS...

...Tyngsta hajpar
Trafikkoner, John Ausonius, Seme/uke
...Bästa TV
"Grotesco", Jan Guillouavsnittet av "Ett herrans liv", Danmark-Sverige
...Trend
Äldre kända Svenska män som dör
...Bild
Mycket skit fick hon ta emot. Du hade jouren, apapapapapa, inte fylla, inte bra blablabla. Själv fattar jag ingenting av folks gnäll. Titta bara på bilden. Den bevisar ju om något att kärleken faktistk inte är död. Känslor klädde sig inte vackrare år 2007.

...Man
Carl Bildt
...Viktigaste Nyhet
Shojo Stars
Sverigest bästa serietidning på jag vet inte hur länge. Lägger de ner den ansvarar jag inte för följderna.
...Loli
Shota
...Mest saknade
Lolifox
Ja, jag vet det var länge sedan/kanske kommer du snart igen
men då som en vän/det blir aldrig som då igen...
...Robert Laul
"I mitt postfack"
Det där inlägget är allt min humor handlar om.
...Usama Bin Laden
Emil Kåberg

...おまえはもう死んでいる

..."Bär en bebis"
I en påse

...Häger och jag
"Gröna Mannen"

...Låt(Samt Video)
Mange Schmidt, "Giftig"

...Yngwie Malmsteen
Jan Malmsjö
När jag satte mig ner för att se Eftersnack med Janne som gäst, var jag rädd för att det skulle bli en stel intevju, att Jan inte var intresserad av att prata om Dramatenhistorien. Som tur var hade jag helt fel.

...Artist
Bengt Andersson
Fotbollsgalan brukar vara helt värdelöst tråkig, och då gillar jag ändå fotboll. Tur att vi har Atraktiva Bengan.

...Klassiker
Bert/Åke - I Don't Like Your Girlfriend(s)
Jag var, såklart, aldrig delaktig i "Flickvän"-hajpen, men det här... Är bara. så. JAG. Och bäst.

...Graesklippare
The Bläckfisks

...Absolut rolig... Bästa
Hikaru talar om att älska... Och ger JÄRNET
Ja, jag vet att den inte är från i år. Men. Den är från 2004. Och jag gillade 2004. Se det som årets korttidsretro, typ. Dessutom. Det här ÄR verkligen det roligaste jag sett. Någonsin. Brilljant.

...Uke
Peter Jihde
...Mats Jonsson
Med dotter

...Kroppsdel(ar)
Leif Boorks Fingrar

Istället för blogg

Den här videon säger, på flera plan, rätt mycket om mitt liv just nu(Guldstjärna om ni kan luska rätt på alla sätt):

Andra människors sexualitet II - Den logiska fortsättningen

Sceleris says:
"På femtiotalet kunde en utlånad tröja från skolans friidrottslag vara det officiella tecknet på en kräleksrelation. Idag är det Facebook som gäller."
Lyckan är en smal slips says:
http://www.zmanga.se/forum/viewtopic.php?t=5318&postdays=0&postorder=asc&start=453

Galenpanorna anfaller

Såhär i juletid kommer en liten sederlärande historia från oss på redaktionen. Fast frågan är om den är speciellt sederlärande. Den enda som har något att lära sig av den, är bevisligen jag. Och jag HAR lärt mig tro mig. Nåväl. Allt började för några månader sedan...

Det ringde på dörren. Jag var ensam hemma, och kilade och öppnade. En tant från Jehovas vittne. Jag har stött på dem förr. Hon sa något, vad minns jag inte. Det slutade iallafall med att jag artigt mottog ett nummer av vakttornet, varpå hon kilade iväg. Jag hann tänka att jag kanske skulle kolla lite i tidningen, inann jag la den på soffan och förträngde dess existens.

Tiden gick och episoden föll tillfälligt i glömska. Tills en dag.

Ring från dörren. Jag öppnade. Där stod hon igen, denna gång med en kvinnlig medlöpare.

- Hej, har du läst det jag gav dig att läsa förut, "varför tillåter gud ondskan?"?
Vafan! Aldrig får man vara ifred. Som tur var hade jag inte klätt mig ordentligt, jag stod där i långkallingar och skjorta. Det verkade ge resultat.
- Jag kanske ska komma igen senare? sa hon och försvan.
Jag var måttligt road när jag stängde dörren.

Ytterligare en tid senare, kanske en månad. Då ringde det igen. En gång. Jag gick dit och kollade genom tittgluggen. Ingen där. Längre ner i trapphuset(vi bor högst upp) hörde jag två kvinnor tala med varandra. Två av våra grannar brukar göra det, men det lät inte såsom dem.

GAAH! Aldrig blir man av med dem. Kommer de igen ringer jag SÄPO, SWAT, Anticimex ssamt en exorcist. Samt skurar ytterdörren och trapphuset med vigvatten välsignat av Påven.

LPA Del Tio: Jubel i busken II

Som jag tidiagre talat inträffar det under året två jubel. Det första var tio år sedan jag inhandlade min första SuperPlay. Den andra lyder såsom följer:

Det hade så sakterliga börjat bli en vana, det där med att åka på "Mangaarrangemang" i Hagsätra. Jag vet inte om det låg något drama/komplikationer bakom det, men det var knappast något jag märkte av. Det hade varit lugnt på den fronten sedan sommaren, men när det någon gång hösten 2002 damp ned ett brev hemma i hallen som förkunnade att det var tid för ett nytt konvent(Dou...-någonting. Varför hålla reda på vad det heter, det viktigaste är ju ändå att vara där), var allt för mig åter i sin ordning. Då jag vid tillfället ännu inte orkat lära mig hur man gjorde inbetalningar, och jag noterat att mitt Mangakaismedlemsskap löpte ut innan konventet varit, blev det åter dax att be mamma fixa det där. Men innan skulle det avnjutas lite teve.

På den här tiden brukade vi titta på SVT:s Kulturnyheterna tillsammans. Så även denna kväll. I påan talade de om ett inslag om "Baksidan av Pokémon". Det visade sig vara ett repotage om en flippad konstutställning, av den där dåren vars namn jag nu glömt. Extremt söta figurer, glada färger och samhällskritiska budskap. Det var något om paraller mellan Hiroshimabombningen och konsumtionssamhället. Typ. Men det var inte allt. I utställningslokalens källare ställde de ut saker av andra Japaner. Dels några målningar föreställande brudar som vaknat från de döda, och nakna gick runt och skar upp sår på varandra. Typ. Inslaget avslutades med att speakern sa något om en tavla föreställande "Unga tjejer som helt apatiskt bara väntar på att bli våldtagna av den stora hydra". Inslag slut. Och så över till något annat.

Det finns vissa saker som helt kan tysta ett rum med en påslagen teve i. När någon dör i en teve-serie är en sak. Straffläggnignar är en annan. Men aldrig, aldrig har det varit så tyst framför våran teve som efter det repotaget. (Notera då att jag innan jag satte mig för att se det bestämt mig för att ta det där om medlemsskap med min mamma när KN var slut)

Trots fadäsen med Kulturnyheterna repade jag gott mod, och en Fredag i mitten av November 2002 var det så dags igen. "Dogakon". Hett, liksom.

Det mesta flöt som vanligt, man såg lite folk man kände och allt det där. På Lördagen var det dags för frågesporten. Häger stod för den. Jag kännde inte honom då. Vid tillfälle stod jag, Antila, Häger och någon till i foajén och talade om aktioner. Antila tyckte det var märkligt att man inte fick sälja exempelvis "En solfjäder, köpt i en Japansk matbutik", mendas jag och Häger menade på att aktioner i första hand var avsedda för oskyrare grejer, typ den där gamal engelska Harlock-VHS;en från 1982.

Andra människors sexualitet, stor stilstudie

Jag sitter i en datasal och skriver det här. ”Datasal”, utsöndrar inte det ordet fantastiska acsosiationer? Åtminstone för oss som växte upp på 90-talet, och just nu är 90-talet det enda som betyder något för mig, nu ännu mer än vanligt. Jag sitter och lyssnar på ”Truly Madly Deeply” med Savage Garden, och minns, blott minns.

Jag minns en gång i mellanstadiet när jag och min bästa kompis Erik diskuterade Darren Hayes bögighet. Jag har tänkt mycket på just den anekdoten. Att det är dit jag vill. Inte möjligtvis tillbaka till mellanstadiet, men åt det ämnet och den relaterade nivån. Henrik Schyffert ska snart sätta upp en monolog on 90-talet. Tänk att göra en egen. Inte en monolog, utan typ ett radioprogram där en panel diskuterar hans bögighet. När är den som störst, i ”Truly…” eller i ”To the moon and back”? Svårt, men jag tror jag tippar på ”Truly…”. Faktiskt. Och inte bara för att låten är den bättre av de två.

Bad Boy HJ säger:
själv då, vad händer?
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Jotack. Tänker lite på nästa höst, och tänker lite populärkulturteoretiska tankar.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Tankarna håller på att smetas ut i ett blogginlägg.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Jag fick nämligen reda på en sak jag glömt bort för länge sedan, och det är så uppenbart att man inte tror att det är sant på riktigt.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Jag minns en gång i typ femman, när jag och en polare talade om Truly madly med Savage. Om Darren Hayes inneboende bögighet. Jag hade, som sagt, glömt bort att han verkligen är bög på riktigt.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Alltså, det känns så uppenbart när man ser videon, ty han känns ju verkligen som en "Bög" i den videon.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Tiden innan jag blev påminnd om han läggning var otroligt underhållande. Jag kunnde sitta och titta på videon, jag har lyssnat mycket på den på sistone, och bara låta tankarna fara.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Tänk dig ett radioprogram, där att avsnitt går åt att analysera i vilken video han är mest Bög, Truly eller To the moon and back.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Kan ju inte bli dåligt.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
[Tänk dig en sådan programserie.]
RAJD DÖ LAJTNING säger:
[Jag har även tänkt lite på huruvida Darren är Seme eller uke, och kom mer eller mindre omedlebart fram till att han inte platsar någonstans på den skalan.]
RAJD DÖ LAJTNING säger:
[Möjligtvis som uke, men det känns bra långsökt.]
Bad Boy HJ säger:
hahah, fantastisk läsning!
Bad Boy HJ säger:
jag bläddrade faktiskt i nån gaytidning på pressstop häromdan där han var på framsidan, tror att rubriken var typ "the biggest come outs of the last 10 years". Hmm undra vilken tidning det var, det var inte Gay Times utan nån liknande.
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Föresten, att han har små pollisar i truly-videon: Gayifierar det pollisar, eller ska det bara ses som ett klumpigt försök till en fasad?

Pedofilismen

Okej, shotakons, pedofiler och andra snuskpellar. Plocka fram golvmoppen, för nu blir det garanterat att torka upp.

Lyckan äro en smal slips säger:
Kolla, det är POJKEN!:
Lyckan äro en smal slips säger:
http://i19.tinypic.com/6tkuiqg.jpg
Bad Boy HJ säger:
snäll!!!!
Bad Boy HJ säger:
snygg kofta!
Lyckan äro en smal slips säger:
När jag ser den bilden kan man verkligen undra vad det var som gick fel, allt fanns ju där: Snyggt hår, snygg klädsel.
Lyckan äro en smal slips säger:
[Jag var typ hypershota såsom barn]
Lyckan äro en smal slips säger:
Den där bilden är långt ifrån den värsta… [De är inte lämpade för internets…]
Lyckan äro en smal slips säger:
Och med barn menar jag tre/fyraårsåldern. Då kanske alla är shota, iofs.
Lyckan äro en smal slips säger:
Fattar du vad jag menar?: http://i17.tinypic.com/8biyikw.jpg
Lyckan äro en smal slips säger:
När man ser sådana bilder inser man att det kanske finns något att hämta ändå, att det finns anledningar till att gå ner i vikt.
Bad Boy HJ säger:
JACKAAAANN!!!
Bad Boy HJ säger:
jag vill ha den
Lyckan äro en smal slips säger:
…
Lyckan äro en smal slips säger:
Peddo.
Bad Boy HJ säger:
Om jag kunde så skulle jag handla alla mina kläder på flick- eller barnavdelningen.
Lyckan äro en smal slips säger:
Dagischic-trenden rasar vidare.
Bad Boy HJ säger:
Exakt. Hoppas den aldrig dör
Lyckan äro en smal slips säger:
[Jösses gud vad det här kommer hamna på min blogg...]
Lyckan äro en smal slips säger:
Så länge småbarn är sötast tror jag inte det är någon fara.
Lyckan äro en smal slips säger:
…För det handlar ju som bekant inte om sexualitet, småbarn är ju bara så söta, fråga bara Tachibana Hajime.
Bad Boy HJ säger:
Exakt. Sexualitet och estetik är två olika saker. Lite som politik och estetik. Hitler var en stilig jävel och Ultima Thule hade snygga frillor, men man behöver inte vara nasse för det.
Lyckan äro en smal slips säger:
”skulle jag handla alla mina kläder på flick eller barnavdelningen.”
Nu är det något som inte stämmer. Du är två meter=tilltänkt SEME. Du gillar barnklädelsestetik=uke. Är du en du månne en Smuke?
Bad Boy HJ säger:
haha Smuke
Lyckan äro en smal slips säger:
SEMEuke på Engelska, Smuke på svenska.

Livet, livet

Bad Boy HJ says:
inga kommentarer: http://image.blog.livedoor.jp/nochu/imgs/8/f/8fc6a215.jpg
Lyckan är en smal slips says:
Hm, det sär internet, jag har hört en del om det, men inte hunnit kolla upp det.
Bad Boy HJ says:
ja, jag har hört att det nog är rätt kul. Men kanske nån annan gång, jag håller mig till öl och brudar ett tag till.
Lyckan är en smal slips says:
Mm, man vill ju inte sätta det man har på spel, sas.
Bad Boy HJ says:
exakt. Kanske i ett annat liv

Var någonstans sitter allt/Det du vet(Jo, i ditt huvud, i ditt huvud)

I början av året funderade jag lite på ideér till tänkbara animé;er. Jag kom på några bra, men den jag gillade mest var en Gattaiserie om Gre-No-Li. Jag har några nummer av Rekordmagasinet från 1950 hemma. Ett av dem pryds av en bild på Grenoli i aktion(Som alltid när det gäller RM är det en målning och inte ett foto). Den är så otroligt fin. De ler. Det är mycket snyggt tecknat. Och sås står namnen utskrivna på bilden. Då kan det ju bara bli Gattai. Eller är det kanske mer en Sentaiserie? Det skulle falla på att de är tre, och en Sentai ska vara så många som möjligt. Nåväl. Jag kom på ett namn också.

Legendens supertrojka GRE-NO-LI

Tänk er det utskrivet med Kanji. Maffigt värre. Och framförallt, tänk er vilken fantastisk öppningslåt den serien skulle ha.

När jag i Måndags bestämde mig för att jag nog skulle ta och blogg lite senare i veckan, visste jag inte vad jag skulle skriva om. När jag gick och la mig i Måndags(Eller i Tisdags morse, om man ska vara petnoga) visste jag det. Jag skulle skriva om Måndagens eskapader ute vid Mangakai Täby. Jag har inte haft så roligt på mycket länge. Ett ytterst händelserikt möte, på många plan. Nu blir det inte så.

När jag köpte tidningarna i Tisdags fick jag reda på att Nils Liedholm dog dagen innan. Och vips hade smolket ockuperat min bubblande segerbägare. Från Den Heliga Graal till en söndertrampas kaffeplastmugg, umgefär.

När jag kom hem i går plockade jag fram min kopia av "Drömmar av Guld - Sveriges historia i Fotbolls-VM",och tittade på sekvensen när Nils gör 1-0 mot Brasilien i 1958 års Final på Råsunda.

I början av året tänkte jag lite på döden. "Vilka stora kommer att ha lämmna oss innan året är slut?", umgefär. Vid ett annant tillfälle tänkte jag på att Nils var den ende i Grenoli som fortfarande levde. Idag känns alla sådana tankar så sjuka. Inte som att det var mitt fel, men att iallafall... Ja, jag vet inte. Jag grät inte, men det var helt klart en dag i sorg.

Jag tänkte lite på det där första, tilltänka inlägget om Täbymötet. Att det kasnke var bra att jag skrev ett sorgeinlägg, istället för att bara svamla en massa intern skit som ingen utom jag bryr sig om. Jag vet inte. Kaske är det så. Kaske går det inlägget inte att skriva. Jag berättade en anektot från mötet för Genma. Han kopplade inte. Kanske var det lika bra.

Nu ska jag åka hem. Kanske tittar jag mer på "Drömmar...", jag vågar nästa lova det. Om jag bara lyckas få upp tempot blir nog nästa inlägg den hett efterlängtade fortsättningen på "Livet, populärkulruen och allting".

Som om ingenting hade hänt - Vår tid, 2007

Mitt busskort gick ut för en tid sedan, och jag hade beslutat mig för att inhandla ett nytt. Jag funderade ett tag på att göra det dagen efter, men när jag kom ut från Pressbyrån och upptäckte att mitt splitternya kort hade slutdatumet 30 November log jag lite nöjt för mig själv. Jag passade på att ta en tur in mot staden, mitt nya fina kort och jag. På tåget in hände inte mycket, men väl inne börjades det. Jag började att göra nästan det ända jag gör.

Jag började att tänka.

Jag började gå mot Kungsträdgården. När jag gick där kom jag att tänka på vintern 2005. Jag hängde i gallerian, och inne på Pressbyrån stötte jag ihop med... eller snarare var det Häger som såg mig. Vi hänge runt lite, han kollade modetidningar, vi hängde runt lite("Justin Timberlake-stilen anno 2002, någon?"), innan vi gick ut mot Kungsan. Det snöade, tror jag. Plötsligt sa han "...Mmm, bästa låten...", när vi gick förbi ett uteställe som pupade musik. Det var så mycket oväsen att det tog några sekunder innan jag kunde fokusera hörseln och hörde


...And there won't be snow in Africa this Christmastime...
...Do they know it's Christmastime at all?

När det klarnade flinade jag till och vi vandrade vidare.

Tillbaka till November 2007 fortsätter jag min vandring, och mönstret fortsätter. Jag irrar kring i kungsan, och tänker på de gånger Mangakai firat körsbärsblommning. Jag går mest fram och tillbaka, och vänder upp mot Sergel igen. Jag ser NK-klockan majestätiskt snurra kring, och tänker på slutbilderna i "Ett anständigt liv", men vet att jag borde tänka på Anna Lindh, och börjar tänka på henne istället. Jag minns dagen efter attentatet. Jag pluggade fortfarande. Istället för att plugga satt vi och kollade på nyheterna. Då kom dödsbudet. En av mina klasskamrater reagerade verkligen("Hon Är DÖD?!"), jag var mer stillsam. Vi fick gå hem efter det. Jag irrade runt på norra söder, jag tror jag gick från skolan. Jag tänkte lite på mordet. Och Final Fantasy V. (Att minns den tidsperioden fick mig, fullt logiskt, att tänka på Simme G.)

Jag vandrar vidare, och är snart framme vid Sergel. Jag tänker på när Sverige vann OS-GULD i Hockey, alla leende ansikten vid fontänen. Jag vänder blicken mot plattan. Tänker än en gång att mönstret liknar trekraften. Jag vet att jag borde minnas något annat, så många gånger som jag varit vid plattan, och så mycket som hänt mig där... Ändå tänker jag bara på när jag och Jeff var där och bevittnade en anti-regeringdemonstration("NUSÄNKERVIREGERINGEN!"). Vi log mycket, han och jag då. Men jag minns annat också.

Sommaren 2001. Den så omskrivna Mette-Marit skulle snart vara i färd med att gifta in sig i finrummet, och hennes förflutna drogs upp till ytan av media. Jag och min mamma var hos några vänninor till henne. De talade om Mette-Marit. De såg en bild på henne i en tidning. Bilden var tagen 1995. Marit beklagade sig och sa att visst hade hon varit ute och slirat, men det var ju så länge sedan. Mamma och vänninorna drog i gång en uttläggning om att "Det var ju helt nyligen, men är man i hennes ålder kan det uppfattas som länge sedan". Jag började tänka där jag satt bland utemöbler och damer. Om man tycker att förfluten tid känns som om den var helt nyligen, behövder det inte bara ha att göra med att den var det, utan även med att man under den förflutna tiden inte gjort något med sitt liv, därav finns det inga viktiga, världesomvälvande skeenden som man har att ta hänsyn till, saker som om de inträffat hade gjort att det hade kännts avlägset. Jag önskade där och då, tyst för mig själv, att jag aldrig skulle få anledning att säga att något som hänt för fem, tio eller femton år sedan var "Helt nyligen".

Jag fortsatte att irra kring. Plötsligt ansåg jag att det var nog, spankelerade förbi plattan för vilken gång i oordningen, gck förbi Hötorgsskraporna, och försvann ner i underjorden och åkte hem igen.

...Where nothing ever grows/
No rain nor rivers flow...

...Do they know it's Christmastime at all?