Glädjeland - D I N K O P P L I N G T I L L G L Ä D J E L A N D

I Söndags träffade jag Hägern på Kafé 60. Han var försenad. Sodom vanligt. Nu på Söndag ska jag träffa Ugglan på samma ställe. Kommer han försenad får han stryk. På riktigt.

Hört och hänt. Typ.

Schalopp i galoppen, kära blorgg. Jag har ingen aning om hur många som läser den här blorgen, men ett säkert sätt att skrämma bort folk är att inte skriva alls. Nu blir det mest regelbundna röjare på http://hokarangen.tumblr.com/ istället. Inte så att det inte händer grejs man kan skriva om. Idag instalerar de tex Bautaband i vår trappuppgång. Ska bli spännande att se vad de gjort med vår stackars lägenhet("Hur är lägenheten?" i dubbel bemärkelse, sas).

BUR-ZUM

För första gången på svigheter fryser jag på riktigt. Och det är PLUSGRADER UTE! Hallå, vi bor ju faktiskt på tredje våningen, närmast solen och allt. Skitlägenhet. Jag kommer fan dö om jag inte flyttar snart.

Vad händer mannen?

Jag hoppas att alla läser om Broga och hennes vänner, jag gör det med stor förtjusning.

Jag har precis sett Die Welle. Tredje Vågen, läskiga grejor.

Mer Skoj och Bus blir det snart på Att bo i Hökarängen, troligvis på Torsdag. Har en hel del godingar som väntar på att få "pubbas".

Ett riktigt blorginlägg

Har ganska bråttom nu, tiden på bibbladatorn rinner iväg. Har ett lite "Projekt" på gång, som ev redan kan visas upp för världen så tidigt sodom imorgon, tekniskt strul stoppade att jag kunde fixa det redan idag. Har dock uppdaterat länkskafferiet med lite godis. Dokuregenten som tillochmed jag gillade har börjat blorga. PÅ speed. Hur kul som helst. Hm... Måste kila.

Mycket vill ha mest

För första gången sedan våren 2006 är det försvarliga mängder snö i Hökarängen. Allt bra, således. Jag _behöver_ som bekant snö(och då inte sån snö) för att kunna fungera. Att promenera när det snöar är för mig... som det är för Svenne Banan att ligga och glassa på playan, misstänker jag. Eller som att med jämna mellanrum ejakulera. Det bara måste ske för att allt ska snurra som tilltänkt. De dryga passerade två och ett halvt år utan brukliga mängder snö har som sagt slitit en del på mig. Ska jag aldrig mer få pulsa kring längs alla gamla leder?

Allt borde således vara najs. Det är det inte. Riktigt. Nu när snön har kommit är jag så räddd att den ska smälta bort, lämmna mig i stor sorg och saknad och töcken elände. Och det är precis så "varmt" att det skulle kunna ske. Paradiset skulle kunna ersättas med dis till imorgonbitti. Jag känner mig lite som... en förälder inför sin avkomma. Åena sidan skänker dess blotta existens en den sanna livsglädjen, samtidigt som det gnager en... Tänk om något skulle...

Jag borde såklart bara njuta. Men här inne i stan är det lite svårt. Jag måste allt hem till fälten för att det ska funka. Men när jag kommer hem, ska jag göra mitt bästa. Jag ska suga i mig all glädje snön åskänker mig, såsom den var av kokain på ett Stureplansdass.

Det var länge sedan något så uppenbart bara inträffade för att kunna skrivas om här

Läste om det i expressen när det "hände", tog lite tid att rota fram på Internets:

Expressen: "George har ett riktigt supernamn"

BBC News: "Teenager's new name is fantastic"

(Medelålders) Män vill bara ha ku-u-ul

Var på Far&Son igår. Har tidigare svurit över att jag aldrig fick se Las Palmas live. Snackade med Häger om det en gång:

Han: Jo, jag har sett Las Palmas någora gånger.
Jag: Varför sa du inget till mig, jag vill ju också se dem!
Han: Men det var ju flera år sedan!

Just det, Häger. Det var flera år sedan. Således blir det bara värre. Du visste hur jag nåddes, ändå gjorde du inget. Du hade som vanligt annat än mig och mitt bästa i tankarna, din egotrippade fan. Vänta bara. Du vet att jag waestar dig vilken dag jag vill, var så säker, For Helvede.

Konserten i sig var typ den bizzaraste jag någonsin vart på. Trettio pers i publiken, bandet ståendes vid en trappa breve en vägg. En upplevelse, i bred bemärkelse.

Aktuellt Konkret

Expressen omslag idag:

10 klassiker vi minns...

ÖKÄNDA PÅ YOUTUBE
- Så gick det sen

Sällan har ett löp lockat så till länsning. Spännande, ytterst spännade.

Far Lever Och Mor Är I Bulgarien

Sedan i Söndags är det under den devisen mitt liv levs under, och fram tillochmed Onsdags sentkväll. Denna tillfälliga, nyerövrade frihet har väl egentligen inte utnyttjats till speciellt mycket dumheter. Eller ja, jag kom hem 06:03 i morse, då jag Täbyade mig för fullt. Mötet började helt horribelt, men blev helskoj mot slutet. Humöret var på tog, dock kan man knappast säga samma sak om humorn framme vid tresnåret. Mycket "Men min lilla mooomintroll..." och grejer.

OMG!

Alltså, jag vet att man inte borde bli förvånad längre, i ett tidevar när tillochmed DIN MAMMA
har en blogg, men alvarligt: 90-TALSFAVORITEN JONAS STENTÄPP HAR EN BLOGG!

Anders Eklund på fri fot?

Alltså, kan någon förklara för mig varför det ligger en massa cyklar slängda härs och tvärs runt i Hökarängen just nu? Den lite mindre än kilometerlånga sträckan från min bostad till Tunnelbanan var när jag gick den beklädd med inte mindre än tre kullslängda cyklar. Under rådande omständigheter väljer jag att se det som tämligen många. Den första var dessutom av sk Barnmodell. Trubbel i görningen?

Riddare och Kung

Såg igår Tillbaka till framtiden II för första gången på tio år, och därmed andra. Långt ifrån så dålig jag minndes den. Eller kanske mer "Mindre inte bra".

Annnars kan man se det lite som ett mönster. Nu såg jag den andra filmen för andra gången, när jag ser om del III kommer det vara tredje gången jag ser den, och den första har jag sett drygt en miljon gånger. Fast det känns som två. Miljoner alltså. Ty: En miljon i mellanstadiet och en miljon den senaste veckan.

Om inte "Marty" vore ett så fult namn skulle det vara frestande att döpa sin son till det. Åandrasiden, han kan ju alltid få heta "Mart". Ty den 22 smäller det...

En sorts insikt II

Alltså, det ÄR uppenbart något speciellt med långa killar. Helt nyligen frågade en kille bakom mig i sjuelvakön hur lång jag var, och blev uppriktigt förvånad när jag svarade, "Va, äru SÅÅ lång!?"... Och han var typ 25 bast. !!! Häpp.

Alla grät i kyrkan när prästen talet höll

Min pappa gifte sig i Torsdags. Kvällen innan språkades vi vid via telefonen.

Farsan: Jo, precis, i ett kapell. (Konstpaus) He, "Kapell", låter som en begravning...
Hans andra hälft, i bakgrunden, märkbart irriterad: Jamen då är det väl en jävla begravning då...

JAHA, ska du säga, med de TURN-UP;SEN!

SÅ att ingen missar det, om nu någon gjort det: (Saxat från Kungens hemsida)

"Fredag 12 september 2008
Pressmeddelande från Galago

Svenska serieromaner ges ut i USA

De självbiografiska serieromanerna Hey Princess av Mats Jonsson och Simons 120 dagar av Simon Gärdenfors har sålts till USA och ges ut under 2009 av Top Shelf Productions, ett av Nordamerikas ledande alternativserieförlag med serieskapare som Alan Moore, Craig Thompson och Jeffrey Brown.

Kontakten mellan Galago och Top Shelf inleddes förra året när det amerikanska förlaget tackade ja till att distribuera den svenska serieantologin From the Shadow of the Northern Lights, och fördjupades när Top Shelf-förläggaren Chris Staros besökte Small Press Expo i Stockholm i våras. Det första konkreta resultatet av besöket blir nu att Simon Gärdenfors och Mats Jonsson lanseras på den enorma amerikanska seriemarknaden, något som ytterst få svenska tecknare lyckats med före dem.
/.../och Mats Jonssons nya bok I detta satans rum kommer ut i oktober."

Gud lever med andra ord och har hälsan något alldeles.

En sorts insikt

Jag skrev nyligen om att extrabussarna gjorde att det alltid fanns en anledning för folk att börja prata med mig, och att dess försvninnande torde leda till att ingen vill tala med mig längre.

FEL, FEL FEL!

Igår hände det igen: "Fan vad lång du är..."

Jag upphör tydligen aldrig att häpnadsslå min omgivning.

Tabbe

Jag och en bekant irrade runt på Slöddermalm i helgen och stötte då ihop med bla två gårdaloppisar. Och eftersom tilloch med Hautzel har påpekat att "Hm... var inte det en ganska dum grej?" är jag härmed dragen att erkänna: Ja, det var en dum grej att INTE köpa boken "Markis De Sade i urval och översättning" för två kronor(SIC!), okej?

Sommaren är över, allt blir som förut

Hår hade slitis och tänder gnisslat, men i Mars år 2008 var det bara att konstatera: Farstagrenen skulle verkligen stängas av för reparationer fram till Augusti(FATTA! En hel jävla MANSÅLDER!), för att ersättas med bussar. Vi såg det framför oss, ängsliga som man alltid är när den oönskade förändringens vindar blåser. Ett KAOS. Varanan buss överfull(Ni vet, på det där "Tunnelbanan i Japan"-sättet), varanan helt tom eftersom folk inte vet att man kan vänta(Ni vet, på det där "Sista bussen någonsin ut ur ett krigsområde"-sättet). Inne i skuggorna började det dessutom viskas om bussförarstejk. Såklart. Plocka fram något 1300-talsdokument som tvingar folk att byta plats med invånarna i Korpilombolo också, bara. Återigen skulle invånarna i världens kollektivtrafikmässigt härdade stad slungas ner i ännu ett kaos.

Nu blev det ju inte så.

Visst, den TOTALT onödiga bussförarstrejken blev verklighet, och hade man något ärende i bebodda trakter fick man finna sig i att traska tre/fyra kilometer i gassande sol till Skarpnäcks trick... Men det varade ju inte sålänge. Snart "fick" de ju köra extrabussarna trots rödingfasonerna.

Enda gångerna det faktiskt varit jobbigt var första dagen. Då stämde mina skräckbilder, åtminstone på bussen in. Tidigare i veckan, jag tror det var i Tisdags, var busscentralen vid Gulmars så folkpackad att jag sket i allt och tog tuben till Skarpnäck istället, och tog bussen därifrån(Något som kostade mig drygt en extra halvtimme).

Under det 2008 har jag hitintills umgåtts mer med folk, uppfattar jag det som. Knutit åt gamla kontakter, talat med nya männskor. Det spelar ingen roll om det varit på en Roslagsbana hem en kolsvart Måndagskväll, eller på ölskummande relesefester: Så fort folk fått reda på var jag bor har de alla frågat det samma: Men hur det, hur funkar det med bussarna? Jobbigt?

Och jag har varje gång helt ärligt kunnat svara "Nej". Ty det stora problemet har varit något helt annat. För vad gör man när man upptäcker att den tillfäliga försämringen, alvarigt talat, bara har varit en förbättring? Min busstation ligger närmare än "min" tunnelbanestation. När man åker hem på kvällarna spelar chaffisen ibland musik från radion. Och jag har dessutom blivigt intressantare att tala med. Lite som folk som vunnit på lotto eller blivigt oskyldigt uthängda som mördare i pressen. Det har alltid legat och lurat. Men hur känns det...

Om mindra än 48 timmar är allt som vanligt igen. Hur ska det NU gå? Hallå, det borde faktistk finnas en smidigare lösning, tycker man allt.

Och hur var namnet?

Jag har de senaste veckorna varit uppe till 05:00-någonting. Spelat tevespel, kollat på gamla filmer, lyssnat på musik. Gjort allt annat än att sova. Och nu har ju OS börjat. Ännu en anledning så god som någon att uggla. Och lärorikt.

När jag som vanligt satt uppe på mitt "Pass" började damernas Strandvolleyboll. Och en av de Nördamerikanska damerna hette... Misty May-Treanor. PA. RIK-TIG-T.

Är det ändå inte bra osmakligt att vi hyllar en man med "Phelps" som efternamn som "OS-Kungen"?

Och sist men inte minst...

Egentligen kanske man borde vänta med sådant här tills det är dags att summera året, men jag kan helt enkelt inte låta bli att ta det redan nu:

Jag älskar... ÄLSKAR, att ingeningenINGEN har påpekat det mest uppenbara på år och dag, vilket fantastiskt, närpå gudomligt... Törs jag säga "sammanträffande"?, det är att det senaste årets mest hatade man är namne med en kompis från förr.