Och brandkåren kom för att lära sig hur

När jag växte upp spelade man mycket fotboll. Ibland gick det riktigt bra.

Låtom oss pressentera: Världens snyggaste skivomslag. Omröstningar på temat görs ju lite titt som tätt. Bland annat när jag gick i högstadiet. ”Super Trouper” med ABBA vann. Helt obegripligt. Här är den värdiga vinnaren(även om just den här bilden inte var speciellt bra):


















(Om vi återvänder till den där omröstningen för ett slag, vill jag minnas att ”Kär och galen” med Uffepuffen kom ganska högt. Lite kul.)

Jag hittade en ny hemsida idag. Jag hittade Henke. Hepp! Fast min favvis är, nu och för alltid, ja, just det. Alexi Lalas. Titta på honom bara, TITTA PÅ HONOM! Helt underbar. Mamma, får jag ta med honom hem?

Fruktbaserad familjeunderhållning

Jag längtar redan. Vissa av frågorna som ligger upplagda på sidan är , för övrigt, sjukt guldiga.
Och självklart är typ det första jag regerade på att Ankan har brun(SMAL! Eller nästan smal, i alla fall. Eller så är det bara jag som bara tänker på smala slipsar) slirre.

Och så, bara för sakens skull(då nittiotalet ju kommit upp på tapeten igen här på bloggen. Och för att det kanske är det värdigaste sättet att knyta ihop den säck som utgör min skolgång). Den, i mitt tycke, mest nittiotalistiska vitsen någonsin. Om den fortfarande håller är en annan sak, men nu var det ju inte det som var poängen.
”Vad är det för likhet med Jonas Gardell och ett JAS-plan? Båda tar mark”.

Sådärja. Nu kan jag sluta skolan i fred med mig själv...

Tragedi+tid=komik

Förövrigt, apropå ingenting alls, hittade jag den till slut. Vet man vad ”Youtube” är, är det helt uppenbart att den ska finnas där någonstans. Säga vad man vill om sport, men det här sjukt komiskt(Speciellt med facit i hand, finnjävlar (Vi tar den här också, så kanske de lär sig)).

Konsten att planera sommaren med hjälp av världens bästa citat

Åtminstone jag tycker det har blivigt för mycket bilder på sistone. Visst, det är jättebloggigt, men jag tycker bara det är i vägen i min blogg. När andra gör det passar det in bättre. I mitt fall känns det bara som att det stör, och att det bara blir pixligt. Jaja, nog snackat om det nu. Inte helt oväntat är det som upptar mina tankar just nu vad som händer på fredag. Jag är övertygad om att jag hinner bli galen innan dess. Galen i bemärkelsen ”får ett anfall”. Det känns som det nu iallafall. Igår spånade jag vidare på vad som ska hända på fredag. Min plan blev lite förbättrad(Tack, Nisse!). Jag ska inte skjuta mig. Jag ska dynga ner mig något alldeles galet. SEN ska jag skjuta mig. ”Kul liv”, som Jocke hade sagt. Men det är ju ändå ganska direkt problemlösning. Frågan är bara: VAR ska jag supa ner mig? Svårt. Riktigt svårt. Vad finns det för ställen? Ett antal. Jaja, det löser sig.

Rubriken, då? Men skärpning! Har ni redan glömt!? Inte så mycket att minnas annars, kanske. Jaja. 1990. Det går inget vidare för Sverige i fotbolls-VM. Ytterst uppgiven stämning, då det blir respass redan efter gruppspelet. Så. Världens bästa citat. OBS. För att citatet ska bli så kraftfullt som möjligt, ska det läsas med en lätt Göteborgsbrytning. Nåväl. Åter till världens bästa citat, ty här kommer det(NOT, med Fredag åsyftas Midsommarafton):

Det här var kuken, nu får man bli kanon på fredag – Glenn Hysén

Meta, kanske? Nej, jag vet inte…

(Det är jag som sitter breve the Zimp och guldar sig. "Det där skumma pöket X" ska ju börja i Afternoon. I fullversion. GULD.)

Ajdå. Snart är det fredag. Finns det något efter fredagen den andra juni tjugohundrasex? Det känns inte som det nu. Det blir säkert mest larvigt om jag skriver såhär, men det känns verkligen som att allt tar slut nu. Jag pallar inte mer, typ. För hur, exakt hur, ska en man som i princip hela livet har blickat bakåt, klara av att titta framåt(För det är väl vad man förväntas göra när man studentat. ”Nu börjar livet!” som vissa brukar säga)? Antagligen inte alls. Men när vi ändå är inne på ämnet ”Blicka bakåt”, varför inte göra, här och nu? Ja, det gör vi! Mest för att försöka knyta ihop säcken, och få till ett någorlunda vettigt slut. Så. Nu följer mycket länkande, videos och liknande.

Jeff har ju som bekant en blogg, och häromdagen skrev Häger-Jönsson en kul kommentar där. Lite nittiotalskul. (Taget härifrån, om musik på typ studentskivor, eller ja, fester i största allmänhet)
”Och efter år på sunkiga indiehitsklubbar så förderar jag faktiskt Magnus Uggla framför jävla Live forever med Oasis, Moneybrother eller nån annan jobbig “armarna i luften”-indie en gång till.” Hahaha, helkul! Det blev lite Oasis i helgen, föresten. Dock inte Live forever, men den har vi ju redan hört förr.

När vi är inne på ämnet nittiotalet: Ett stycke stor humor. Tyvärr är de man vill se något kortat, men man kan ju inte alltid få allt. Se hela eller spola fram till typ 01:30, ungefär.
Så, spänn fast er. GULD!(Nej, politik blir inte roligare än så här. Okej då, kanske lite, men det är inte mycket som slår det här)

Knark känns ganska nittiotal, även om just det här klippet inte kommer från det decennium vi alla minns, vare sig vi vill det eller inte.

En sak kan kanske vara på sin plats att påpeka. Jag är ingen galen nittiotalsälskare. Däremot ser jag, som sagt oftast tillbaka. Och nittonhundranittiotalet är den period jag levt mest av. Således är det ganska lätt för mig att minnas det nittiotal som var. Även om det naturligtvis inte är en anledning att bli överdrivet nostalgisk för det(Vi som var med vet att det inte alltid finns någon anledning till det).














Lite musik skadar inte, föresten.

Ojdå. Det känns inte som att jag fick sagt det jag ville, men strunt i det nu. Jag kan alltid klottra lite mer senare.

Jag är lever än, och här kommer lite testresultat

You're a Britpopper. The UK is your thing. The Smiths really were 'terrif' and Blur are indie no matter how much money they made. You could drink all the other indie kids under the table. You plan on moving to London someday and dream of one day owning every Beatles release on vinyl.

Världen av idag, sett genom en kamera(eller med en penna)

Alla man till Kungsan, JÄH!

Ännu mera om Hockeyn. (Not: ”Nyllet” kör alltid med proceduren med pucken som omnämns i slutet av krönikan)










Och för att komma till ett så snyggt avslut som möjligt är, tar vi den här, en sista gång.

Jag går förbi en blankpolerad Chevrolet, men vad får jag se? (Del Tre)

För inte alls länge sedan gick det på teve en sketch, där en Bengt-Åke Gustafsson-figur förgäves ringde runt till diverse svenska hockeyproffs(De slängde på efter att han presenterat sig). Kul, kanske man tyckte då(Gud, det är helt underbart att tala om sånt som hände för typ två, tre veckor sedan som ”Då”). Nu är det mest de stackars komikerna man skrattar åt. Nog för att jag aldrig trott på allt kvällstidningssnack om flopp i Riga, men ändå. Igår visade Bengan hur kung han faktiskt är. Ty igår gjorde Bengan Boys det ingen någonsin fixat förut. Inte Miraklet på is, inte Kanada, inte ens Ryss… Ursäkta, Superfemman (Förlåt. Det var ett dåligt skämt. Jag kunde bara inte låta bli. Även fast jag borde. Vissa saker skämtar man inte om. Ingen, INGEN, skam ska falla över Superfemma. Ett lag blir inte, kan inte bli, bättre än så). Utan istället är det Sverige, Sverige, Fosterland, som grejar biffen. Vinner OS och VM-guld samma år. Hockey blir inte, kan inte bli, större än så här.

Sverige, Sverige, Fosterland, säg mig, säg mig, är det verkligen sant?

Ja. Det är det. Nu och för alltid.

Och till skillnad från Finland, som måste spöka ut sig till snedtrippade tomtar för att få vara med och leka, vinner Fosterlandet som Män. Riktiga Män. Män med de rutiga Flanellskjortorna uppkavlade till armhålorna. Män som går in för att vinna, för att de vet att de kommer att göra det.

Så Tack Bengan. Tack Jörgen. Tack Kenny. Tack Nyllet. Tack Honken. Tack Zäta. Tack… Precis alla. Det har varit en underbar tid. Tack för den här tiden. Åtminstone jag kommer inte att glömma den. Och det hoppas jag ingen annan gör.

PS. Gör gärna om det. När ni vill. DS.

Det ljus jag ska ha på min grav

Idag kom jag på en sak. Det må vara en tanke av omanlig sort, men nu finns ingen återvändo. Nu måste städas. Se positivt på saken. Tänk på allt skoj från förr som kommer att återfinnas. Tänk på ordningen. Fast den dumme städar, geniet äger oredan. Dessutom, varför ens försöka? En av de ledande anledningarna till varför det ser ut som det gör, är ju att jag saknar minst en bokhylla att ställa grejerna i. Förvisso. Äh, jag försöker ändå! Mycket skit är ju trots allt skit, i form av papper och gamla dagstidningar. Eller inte dagstidningar, utan snarare dess sportdelar. Och för nytillkomna tittare: Det har varit betydligt stökigare hemma än var det är nu. Dessutom är allt Hyresgästföreningens fel! Så det så. (Det här är förövrigt inlägg 69. Så, då har vi fått vår dos "snuskskoj som är skoj på riktigt"-skoj för idag)

Dagens upptäckt i övrigt? Kai Martin & Stick ligger/låg på Silence!

Slutet närmar sig(Snart är allt slutet(Förslutet))

Idag har jag återupptäckt ”Silence Jukebox”. Underbart. Silence är verkligen GULD. Fantastiskt arkiv. Jag har hittat hem.
Den är förvisso smått primitiv, men det kompenseras av det sjukt guldiga utbudet. Och barn, den här godispåsen är GRATIS att gräva i.
Och det stora psykbrytet kryper sig alltjämt närmare. ”Slutet närmar sig”, som jag hörde någon säga idag.
När jag sökte på Popsicle på Google kom den här bilden fram. Ganska kul.

Då världen ter sig mystisk, jag drömmer om en värld, där livets mening kan förklaras likt ett matematiskt bevis

Fredag igen. Den här veckan har, inte helt oväntat, passerat ganska snabbt. Den är förvisso inte över ännu, men det är bara en formalitet. Fast frågan är om e två kommande veckorna kommer passera förbi lika smidigt. Jag ställer mig tveksam. Jaja, jag får ta det när det kommer.

Och så lite autentisk chatlogg!
X säger:
har bestämt mig nu vad jag ska göra efter skolan
X säger:
ska bli soldat

Så kan det gå. (Ja, det ska vara lite till, men någon gräns på hur mycket jag outar på väven finns det faktiskt)

Jag går förbi en blankpolerad Chevrolet, men vad får jag se? (Del Två)

Ärligt talat, nu börjar den här bloggen likna något. Den har förvisso inte blivit riktigt det jag tänkt mig, men vad? Borta är de korta ”Nu går jag hem/på muggen”-inläggen. Framme är de någorlunda vettiga inläggen. Och med det i ryggen kan vi gå vidare, män som vi är. Igår gick jag till farbror Doktorn. Eller fru/fröken/tant doktorinnan. Äntligen fick jag östersjön undersökt. (OBS! För er som inte är så bevandrade vi vissa interna begrepp, är ”Östersjön” vad författaren brukar kalla sin hårbotten, på grund av vissa uppenbara likheter. Tyvärr.) Jag fick en diagnos på den, och fick recept utskrivet på ett förmodat botemedel. Två stycken, till och med. Vi får se hur det går. Annars då? Dagarna fortsätter att vara händelserika. Hur ska jag överleva lördagen? Då händer det ju grejer… Typ hela tiden. Mangakai-Täbyfesten, Semi(e)final i Hockey-VM, Schlagerfinal, ekipering och gud vet allt. Jaja. Det fixar sig får man hoppas.

Och ja, jag fortsätter blogga med Lolifox. Min nya vän.

Allas vår hjälte

För att bära hem en GULDmedalj, det fixar blott en riktig MAN

Ja, jag gick faktiskt på O’Learys igår. Ja. På riktigt. Även om det egentligen är emot mina ideal. Eller kanske inte ideal. Jag plus O’Learys… går bara inte ihop. Jaja, inte för att jag stanade speciellt länge. Biran var, inte speciellt oväntat, tokdyr, dessutom var det så uppenbart att det Svenska stålet skulle tvåla till Amerikanerna. Förvisso är inte en given seger en anledning till att inte se klart en match. Men det skulle hända så mycket onsdagen den sjuttonde Maj år Tjugohundrasex.

Och Henke fick vinna sin Europacup tillslut. Såklart. Få vinster har varit så logiska. Det är bara att lyfta på kaggen, som Björn Hellberg brukar säga. Grattis, mannen! Såklart. Nu väntar VM.

Helt apropå Hockey, föresten. Okej, nu ger vi allt! (Underbar text)

LOLIFOX

Jag vill bara påpeka att det här, och det förra inlägget är gjort i LOLIFOX. Underbart är ordet.

Jag går förbi en blankpolerad Chevrolet, men vad får jag se?

Ajdå. Plötsligt utvecklade sig bloggen till en filmdumb-blogg. Det var ju inte därför jag skaffade den här bloggen. Nåja, jag får väl ta igen det. Nu kanske? För idag blir det sport. Bara massor utav sport. Fosterlandet-USA. Den matchen ska grabbarna fixa, även om motståndet nog blir hårdare än vissa påstår. Och sen är det ju Europacup-final! JÄH! Fast frågan är om inte jag ska dra till O’Learys(!) nu. Hockey, vettni. Och ja, jag önskar också att jag skojar. O’Learys är helt klart över gränsen. Jag ska bättre mig. Innan det är försent. Jag lovar.

Grattis, lillebror!

SVT;s arkiv är, inte helt överraskande, GULD. Men det borde finnas gränser, tycker man. Men det gör det tydligen inte. Jobbar gud på SVT? Fullt möjligt.
Just nu har jag upptäckt hur sjukt mycket Killinggänget-grejer det finns. Visst, Killing är Killing, men det känns ändå lite oväntat att så här mycket guld finns löst på väven. Nåväl, nu åker vi. Och ni, vi har ju kamin.

Underbart, SVT, underbart! Jag tackar så hjärtligt att ni har lagt ut den här på nätet! Och del Ett!
Del Två
Del Tre!
Del Fyra!
Del Upplösning!
Skägg ÄR manligt, så är det bara.
Hör herrens sång!
Jag antar att jag bara måste länka till den här när vi är inne på ämnet.
Se ovanstående kommentar.
Och så bara för saken skull, den kanske mest klassiska av alla killinggrejer. Någonsin.
Eller är det den här? Jag vet inte riktigt. Jag får väl anlita SCB, eller så.

Och så över till något helt annat. Schlagerfestivalen är väl skoj, go vänner? Ja, det är den naturligtvis, vad man än har för musiksmak. För det handlar inte om musik, det handlar om en kul grej.
Vad tycker vi om det här då? Tja, Engelsmännen är inne på rätt spår iallafall.

Farväl, man

Världen är en världsmästare fattigare.
Den här texten var fin.
Vila i Frid.

Ni får ju nästan spader av våra eskapader

Nu tänkte jag försöka mig på en mycket bloggiskt sak, nämligen att skriva mycket om ingenting. Eller snarare mycket utan en röd tråd. Små delar, komiska episoder, knäppa påsående, eller vad min mamma åt till frukost, som tillsammans bildar en spännande helhet. Undra om det går något vidare? Den som lever får se. Jaja. Var ska vi börja? Ah, det här känns som precis rätt tillfälle för lite Skunktest! Synd att jag inte har några på lut(Och att Skunktest, eller Internettest, eller vad ni vill). Jaja. Det ska nog fixa sig ändå. Tid för en lägesrapport, kanske? Tja, jag såg så där härligt punkigt ovårdat i håret på väg till skolan. Och ja, jag duschade igår. Men det spelar ingen roll. Ty mitt hår lägger sig som det vill, om jag inte dränker skiten med hårspray. Och det gjorde jag inte idag.
Förövrigt hittade jag den här på nätet idag. GULD. Skall bli högtidsläsning. Mer Musse Pigg från 30/40-talet åt folket! Igår tog jag mig en promenad i min barndoms trakter. Såg kullen. Ack. Kullen. Blir det mer barndomsminnen än så, fast ändå inte? Fast ändå? Jag kan hålla på hur länge som helst. Ack ja. Det var tider det. Eller nästan i alla fall.
Som vi redan viste finns ju den här sidan. Någonstans läste jag något om ”Med grejer som ni har för mycket liv för att leta reda på själva”. Det stämmer säkert. Men vad säger ni? Ska vi inte ta och baka in lite Mini-”och livet bara flyger förbi” när vi ändå håller på? Jo, det gör vi. Så luta er tillbaka. Det här händer aldrig igen! Saker tillochmed NI(eller snarare JAG) har för mycket liv för att gräva fram. Det här är jättekul. OBS. Det komiska är alltså inte låten utan Bengans presentation. Hur han säger ”Tomas Ledin”, på ett sätt som får talet och övriga kroppen att vara allt annat än i fas med varandra. Skulle talaet följa kroppen, skulle han slänga sig framåt. Jo, det är sant! Testa själva. Uttalar man ett namn så, med så mycket tyngt på slutet, uppstår naturligt en reflex att röra kroppen framåt. Jag skrev tidigare om årets VM-lag. Här är förra årets lag(Ja, ganska intern humor).








Den här är hur kul som helst. Jag skulle kunna skriva en bok om humorn i den här videon. Bara det faktum att han blandar ”Gohtdrägg anno år 2000” med ”Hårdrocksdrägg anno år 1985/1986” är ju helt underbart. Håll dessutom utkik efter DeeDee Ramone i stor cameoroll. Det känns lite synd att bara länka till ”enkla saker”, typ sånt från Hundra höjdare, och inte en massa konstiga chattgrejer, men det här är ungefär så roligt det kan bli. Se och njut.
Sådärja. Hoppas ni gillade det. Vill ni se mer konstigheter från Internets många vågor, vet ni var ni ska kolla i fortsättningen. Jo, föresten. En till. Det blir inte bättre än redan nämnda grejer, men den här måste bara få sin tid i rampljuset. Nåväl. God natt så länge.