I Fredags var jag på releasefest. På vägen ner till tunnelbanan på hemvägen, i samgående med Ugglan, halkade jag på en ytterst illa utplacerad spya. Ugglan blev först (månne spelat?) oroad (”Bröt du något?”), men väl på tåget var det idel muntra miner från dennes sida.
Ruggugglan: Alltså, om du inte varit just du, hade du också roats av det.
Jag: Jo, nu är jag just jag, men jag erkänner att hade det varit du…
RU: Blablabla… Den största humorn… Bla Bla Bla… Benny Hill… Bla bla osv
Dagen efter, på SPX, berättade jag om episoden för Hägern. Han tyckte såklart att det var ”otroligt roligt”.
Mer SPX. Vid Galagos bord stod Kungen och kursade grejer. Jag gick fram och frågade om jag kunde få en Tjena Sessan-pocket sajnad. Han började skriva, för att sedan rita lite. Men… Men vad ritar han egentligen? Av allt att döma ett avlångt föremål… Öh?
Kungen(Till Simme G): Det blev en bild av hat…
Han vinklar teckningen mot mig: Ah! Han ritade Marcus Gerdin!
K(Till Mig): Hans haka, den är inte av denna världen…
Jag: Först trodde jag det var en kuk…
K: Jo, det är en slags fallossymbol.
Jag hävdar vidare att SPX08 var bland det Guldigaste på länge, länge. Ja, hela helgen rent av. En annan kul anekdot var när jag köpte nya Tunguska, och frågade Tinet om en liten teckning. ”Vad ska den föreställa?” fick jag till svar, vilket besvarades med ”Eva som skjuter mig i huvudet”. Dock verkade den sista biten av meningen missförståtts, sodom istället var det Sidan Tre-killen(I detta nummers fall en ung Stalin(STILIG JÄVEL!))som fick smaka bly. Jag ska försöka vara tydligare nästa år. Ska jag bli skötn ska det fan vara Eva som gör det.
I övrigt var det precis som det borde vara där och då: Lite kvackande med W(Han: ”Men om man har sex med en Dalahäst, räknas det som dendrofili då?”
Jag: ”Är det inte snarare en variant av ”objectum-sexualitet”?” ), mer signerade fansin och gud vet allt.
Monday, April 28, 2008
Friday, April 25, 2008
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm/ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram (Del II)
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Apropå Laser, Ausonius vill få tidsbestämt straff stod det i tidningen igår. Ev blorgmaterial.
Alaeus säger:
Om han kommer ut kan du ju ligga med honom!
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Exakt!
FREE FREDRIK STRAGE säger:
De hade en bild på honom igår. Lite kvasigay, med rosa skjorta. Otroligt Manlig. Ska se om jag hittar bilden på Intrablorgen...
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Hittar inte just den bilden de hade i tidningen igår, men…
FREE FREDRIK STRAGE säger:
http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/dynamic/00559/06s30-laser-558_jpg_559908b.jpg
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Rätt stilig. Som en Snygg Christer Pettersson.
Alaeus säger:
Han ser ut som en blandning mellan Christer Pettersson och Henrik Schyffert.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
DU, känn dig bloggad...
Alaeus säger:
Men han gör ju det! Titta noga!
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Alltså, att han ser ut som Pettersson är en gammal sanning. Men Henrik var ny. Och helt taget ur luften är det ju knappast.
Tuesday, April 22, 2008
En dag på biblioteket
Flicka, drygt åtta, tittar i en boklåda: - ...Sunes Hjärnblödning...
Hennes pappa: - ...Hjärnsläpp.
Hennes pappa: - ...Hjärnsläpp.
Monday, April 14, 2008
Ni vet redan vad jag tycker om det här
Jag funderade lite på det där med "Teoretiseringar kring folk man skulle vilja ligga med, trots att de inte tillhör en kategori man är sexuellt attraherad av"-snacket. Jag kom snabbt fram till att om jag var tvungen att välja en man att ligga med skulle jag välja Rolle vilken dag som helst. Och då är den där bilden nästan tjugo år gammal. Om jag säger såhär, han har knappast försämrats sedan dess. Frisyren i all ära, men rent utseendemässigt är det faktiskt den nutida Rolle man vill ha.
Saturday, April 12, 2008
- "Eller Magnus Uggla!"
"”Hey Baberiba” är klassens timma. Det måste enbart vara gravt förståndshandikappade som kan uppleva något roligt med det."
- Sven Melander.
- Sven Melander.
Friday, April 11, 2008
Populärkulturen och döden
Igår satt jag som sodom mången gång förut på Blåbuss fyra från Gullmarsplan mot radiohuset. Den gör flera noterbara passeringar, där korsandet av Västerbron är den absoluta toppen över isberget. Det finns så mycket av det jag älskar att det egentligen kräver minst ett eget inlägg, men jag ska försöka sammanfatta några av de viktigaste komponenterna: i första rummet är det såklart det faktum att bron Semar Långholmen, med allt vad den betyder för mig. Sedan är såklart utsikten över staden en viktig bit i pusslet. Nåväl.
Jag satt i vilket fall på bussen, och tänkte mest på bron i sammanhang som betyder något för mig. Plötsligt fick jag syn på några ungdomar som satt en bit ut på bron, hållandes blommor i sina händer. Ytterligare en kort bit ut hade folk lagt blommor. Jag hade nästan glömt att en för större delen av invånarna i Landet Vi Alla Föddes I nyligen tog sitt liv här. Döden kan ju emellanåt vara ett tämligen obekvämt ämne, således är det nog rätt logiskt att jag inte lagt det till minns. Samt att jag aldrig varit nere i Bröder Dänjl.
Topp fem, De dödsfall som berört mig mest.
(Det ska sägas direkt att lista bara består av dödsfall jag i någon mån upplevt, samt att de egentligen inte är rangordnade efter hur mycket personerna betytt för mig, utan främst hur mycket jag reagerade)
5. Floyd Patterson (2006). Det känndes precis som det brukar kännas i den här typen av frågor: Fullständigt onödigt.
4. "Kenta" Gustafsson (2003). Jag gick i gymnasiet, och vi skulle besöka en domstol. Jag hade inte läst tidningen, utan kikade igenom en klasskamrats. Vissa skulle säkert bara konstatera att ”Han var ju nere i skiten”, vilket iofs var sant, men för mig kom det helt plötsligt. Bör kanske noteras att jag kort innan sett ”Ett Anständigt Liv” på Bio.
3. Carl Barks (2000). Dödsåret. Jag minns det mycket väl(även om jag hade för mig att det skedde någon månad tidigare). Jag satt på soffan i vår dåvarande lägenhet. Mamma satt och bläddrade i dagens tidning. Jag läste någon serietidning. Radion var på i bakgrunden. Det kom både oväntat och som något fullt logiskt. Oönskat, men man får samtidigt beakta att karln där och då var 99 bast. Men… men han skulle ju få bli 100! Hela serievärlden skulle ju fira honom! Det kändes verkligen… Surt. Även om jag i samma stund som nyhetsuppläsaren läste upp nyheten förvånades över att jag inte reagerade starkare. Inga tårar. Inget psykbryt. Livet gick faktiskt vidare.
2. Nils Liedholm (2007). Hela den dagen dog med honom.
1. Min Mormor (199X).
Jag satt i vilket fall på bussen, och tänkte mest på bron i sammanhang som betyder något för mig. Plötsligt fick jag syn på några ungdomar som satt en bit ut på bron, hållandes blommor i sina händer. Ytterligare en kort bit ut hade folk lagt blommor. Jag hade nästan glömt att en för större delen av invånarna i Landet Vi Alla Föddes I nyligen tog sitt liv här. Döden kan ju emellanåt vara ett tämligen obekvämt ämne, således är det nog rätt logiskt att jag inte lagt det till minns. Samt att jag aldrig varit nere i Bröder Dänjl.
Topp fem, De dödsfall som berört mig mest.
(Det ska sägas direkt att lista bara består av dödsfall jag i någon mån upplevt, samt att de egentligen inte är rangordnade efter hur mycket personerna betytt för mig, utan främst hur mycket jag reagerade)
5. Floyd Patterson (2006). Det känndes precis som det brukar kännas i den här typen av frågor: Fullständigt onödigt.
4. "Kenta" Gustafsson (2003). Jag gick i gymnasiet, och vi skulle besöka en domstol. Jag hade inte läst tidningen, utan kikade igenom en klasskamrats. Vissa skulle säkert bara konstatera att ”Han var ju nere i skiten”, vilket iofs var sant, men för mig kom det helt plötsligt. Bör kanske noteras att jag kort innan sett ”Ett Anständigt Liv” på Bio.
3. Carl Barks (2000). Dödsåret. Jag minns det mycket väl(även om jag hade för mig att det skedde någon månad tidigare). Jag satt på soffan i vår dåvarande lägenhet. Mamma satt och bläddrade i dagens tidning. Jag läste någon serietidning. Radion var på i bakgrunden. Det kom både oväntat och som något fullt logiskt. Oönskat, men man får samtidigt beakta att karln där och då var 99 bast. Men… men han skulle ju få bli 100! Hela serievärlden skulle ju fira honom! Det kändes verkligen… Surt. Även om jag i samma stund som nyhetsuppläsaren läste upp nyheten förvånades över att jag inte reagerade starkare. Inga tårar. Inget psykbryt. Livet gick faktiskt vidare.
2. Nils Liedholm (2007). Hela den dagen dog med honom.
1. Min Mormor (199X).
Tuesday, April 08, 2008
Gårdagens bästa
Att gå till en psykolog är som att ligga med horor, att tala om sina problem med sina vänner är som att ha sex på riktigt. - Jag
Sunday, April 06, 2008
Ur seklers skuggor, ur årtusens damm/ett mystiskt spöke i nutiden stiger fram
FREE FREDRIK STRAGE says:
Vadom händom?
Magnus says:
Lite jäktigt, skall ut till föräldrarna och måste himme med att diska och annat innan dess
Magnus says:
Själv?
FREE FREDRIK STRAGE says:
Skriver brev, samt irriterar mig på att andra inte svarat.
FREE FREDRIK STRAGE says:
När jag får ebrev är det sällan privata, utan mest i varierande grad tveksamma massutskick.
FREE FREDRIK STRAGE says:
Ett urval av den senaste tidens skörd:
FREE FREDRIK STRAGE says:
Facebook: XX send you a message.
FREE FREDRIK STRAGE says:
Okänd adressat: "Så här enkelt är det att bli vårsnygg!"
FREE FREDRIK STRAGE says:
Offside nyhetsbrev: OFFSIDE BJUDER PÅ BIO!
FREE FREDRIK STRAGE says:
Fotbollskanalen.se: Vinn EM-Biljetter
FREE FREDRIK STRAGE says:
osv
FREE FREDRIK STRAGE says:
Och frågan på allas läppar är såklart:
FREE FREDRIK STRAGE says:
Hur FAN fick Fotbollskanalen tag på min adress?
FREE FREDRIK STRAGE says:
Jag kan inte erinra mig att de borde ha den.
Magnus says:
Företagen säljer adresslistor till varandra, det är fördjäkligt
FREE FREDRIK STRAGE says:
...Eller så är det bara den där fk.se-fejjan Patrick[Sic] Ekwall som försöker hämmnas på mig för att jag retat honom på min blogg, pågrund av Herr Ekwalls minst sagt höga "Lika som bär"-faktor med en viss 90-talikon.
Friday, April 04, 2008
Ärad vare gud i höjden, detta gjorde jag på Internet
Jag gjorde nyligen ett nördigt I-test, med Månseglartema, "Vilken månseglarinna är du?". Jag blev...
Du och jag älsling, du och jag. Förövrigt gillade jag det där testet. Jag gillar när man verklgien gör ett seriöst test, med enbart seriösa frågor, om något populärkulturellt. Mitt favorittest är fortfarande ett helt flippat Seme/uke-test, som jag väl får gräva fram vid tillfälle.
Du och jag älsling, du och jag. Förövrigt gillade jag det där testet. Jag gillar när man verklgien gör ett seriöst test, med enbart seriösa frågor, om något populärkulturellt. Mitt favorittest är fortfarande ett helt flippat Seme/uke-test, som jag väl får gräva fram vid tillfälle.
Lille Anders i drömriget
Bad Boy HJ säger:
Förresten, du gjorde en cameo i en av mina drömmar häromdan. Jag var på Ikea och träffade dig, vi snackade om att Jeff alltid brukade ringa "Japan-Jennys hotline" förut. Japan-Jennys hotline var tydligen ett telefonnummer man kunde ringa och där en telefonsvarare snackade om en massa japanska popkulturgrejer. Jag måste fått idén efter att ha läst den här X-entertainment-artikeln:
Bad Boy HJ säger:
http://www.x-entertainment.com/articles/0968/ . Scrolla ner till det där om Coach Kurt
FREE FREDRIK STRAGE säger:
SUMMER OF 92
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Alltså, du har också gjort en cameo i en av mina drömmar, för inte så länge sedan:
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Vi skulle gå på en autografsignering ihop, med en Amerikansk skådespelerska, som mest var känd för medverkan i nakenroller, lite klubb super8estetik.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Man fick ta nummerlappar, jag fick ett lågt, och du ett högt, men vi gick ihop.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Vi var de sista, så vi fick en pratstund också.
Bad Boy HJ säger:
hahaha, jävla bra. Såna autografsigneringar med lätklädda tjejer är väldigt Danny Choo: http://www.dannychoo.com/all/eng/japanese_idols/ Den bästa journalistiken
Bad Boy HJ säger:
vad sa hon?
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Jag minns inte riktigt, något om sina roller. Typ det en sådan skådis skulle ha sagt om vi skulle ha prata med henne under de omständigheterna, typ småprat om hennes karriär.
Förresten, du gjorde en cameo i en av mina drömmar häromdan. Jag var på Ikea och träffade dig, vi snackade om att Jeff alltid brukade ringa "Japan-Jennys hotline" förut. Japan-Jennys hotline var tydligen ett telefonnummer man kunde ringa och där en telefonsvarare snackade om en massa japanska popkulturgrejer. Jag måste fått idén efter att ha läst den här X-entertainment-artikeln:
Bad Boy HJ säger:
http://www.x-entertainment.com/articles/0968/ . Scrolla ner till det där om Coach Kurt
FREE FREDRIK STRAGE säger:
SUMMER OF 92
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Alltså, du har också gjort en cameo i en av mina drömmar, för inte så länge sedan:
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Vi skulle gå på en autografsignering ihop, med en Amerikansk skådespelerska, som mest var känd för medverkan i nakenroller, lite klubb super8estetik.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Man fick ta nummerlappar, jag fick ett lågt, och du ett högt, men vi gick ihop.
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Vi var de sista, så vi fick en pratstund också.
Bad Boy HJ säger:
hahaha, jävla bra. Såna autografsigneringar med lätklädda tjejer är väldigt Danny Choo: http://www.dannychoo.com/all/eng/japanese_idols/ Den bästa journalistiken
Bad Boy HJ säger:
vad sa hon?
FREE FREDRIK STRAGE säger:
Jag minns inte riktigt, något om sina roller. Typ det en sådan skådis skulle ha sagt om vi skulle ha prata med henne under de omständigheterna, typ småprat om hennes karriär.
Thursday, March 27, 2008
Det är en sjuk värld/sjuk, sjuk, sjuk
Jag har på senare tid fått höra att jag i vissa situationer på senare tid gett ett drygt och framförallt aggresivt intryck. Först visste jag inte hur jag skulle tolka det. Sedan rannsakade jag mig själv, och insåg att jag ägnat stor tid på sistone att lyssna på 80-talsklassikern "Warthog". Det har således blitt hög tid att tala lite om Det Bästa Bandet I Världen: The Ramones.
De hade varit i konflikt med skivbolag förut, brorsorna. Now I Wanna Sniff Some Glue uppskattades högst sådär på vissa håll, och Today Your Love, Tomorrow the World. Den sista hette ursprungligen I'm a Nazi, Baby, och vi kan starkt misstänka att det var överdrivet högavlönade skivbolagspampar som är orsaken till att det stannade vid att vara just det ursprungliga titeln. Just det här har jag inget faktastöd för, men vissa källor hävdar att bitar av texten även fick ändras lite.(Även om de faktisk sjunger just "I'm a Nazi, Baby" på den slutgiltiga versionen). Detta till trots fann säkerligen vissa det säker ytterst osmakligt att i en visa ha en text lydandes "I'm a shock trooper in a stupor, yes I am/ I'm a Nazi schatze, you know I fight for the fatherland"...
När de 1977 släppte sitt andra album "Leave Home" ansåg dock högre makt att de gick för långt i och med låten Carabona not glue, en sorst "uppföljare" till tidigare nämnda limepos. Låten togs helt sonika bort och ersattes med en B-sida, något som såklart ledde till att de sålda skivorna med orginalsättningen av låtar fick het samlarstatus.
När gruppen så 1984 släppte sitt förmodligen sista helgjutna album, Too Tough to Die, var det återigen dags för textkontroverser. Skivan anses i vissa kretsar som Dee Dee Ramones stora stund(Han skrev nio av tretton låtar), något jag är redo att instämma i. Utöver skrivande agerade han även sångare på två av låtarna, ett arbete vanligtvis vigt åt Joey, även om detta knappast var första gången den heroinstinne fejjan tog ton(Det mest spektakulära exemplet är den "självbiografiska" 53rd & 3rd, där han som bekant sjunger sista versen. Mer om 53rd & 3rd på Engelska Wikipedia) Även om Endless Vacation även den är ytterst kvalitativ, står Warthog fast som den mest spektakulära av dessa två låtar.
Båda av dessa låtar avhandlar ämnen som droger och och död(och i Endless fall, självmord), men det var på den galna(och hypersnabba) vansinneshymnen Wart Hog som skivbolaget reagerade mest på. Nog för att bandet brukade spela in musik som knappast föll nymoralister i smaken, den ledande anledningen till att de sällan spelades på radio(även om de knappast, inte ens då, var "värst" vad det gäller texter), tog Farsan Dee Dee saken till en helt ny nivå nu. Han hade tidigare sjungit om att döda sina föräldrar(han tänkte dock inte begråta dem då de behandlat honom ytterst illa), men nu släppte han lös totalt.
Det talas ofta om att musiker av idag, speciellt rappare, "har så grova texter". Vad som är att betrakta som grovt är självklart upp till betraktaren, och även vilka grovtextade låtar som faktistk innehåller kvaliteter. Sedan är det ju skillnad på grovhet och grovhet. Eddie Meduza och liknande ägnade hela sina karriärer åt att sjunga rakt på sak om att runka, dricka hembränt och hur en riktigt kvinna bör se ut... Nog för att dessa artister har sina beundrare(dessutom är jag inte ute efter att tala om "kvaliteter" på det sättet), men ni vet hur det är. När någon som inte brukar svära gör det, eller ger någon en utskällning, blir den som mest effektiv och överrumplande. Nog för att Ramones var just Ramoens, ett band förknippat med låtar om lim, våld och droger och ingen kyrkokör... Men nu spelade Dee Dee ut alla de höga korten samtidigt. Ingenting lämmnades kvar åt fantasin, något som gjorde att skivbolaget vägrade att skriva ut texten i texthäftet. Den var bara FÖR MYCKET.
I wanna puke, I can't sit still
Just took some dope and I feel ill
It's a sick world, sick, sick, sick
It's a hopeless life, I hate it, hate it
It's a joke, it's a lie, it's a rip-off, man
It's an outlaw life, we're a renegade band
Doomsday visions of commies and queers
Artificial phonies, I hate it, hate it
Och så håller det på tills stereon sprängs efter nästan två minuters konstant knarkvansinne.
Han skrev, ihop med Johnny, hur det är när man knarkat lite för mycket, lite för länge. Historierna om Dee Dees drogvanor är många, främst rörande hans utgifter för täckandet av sitt heroinbruk, och jag har tyvärr inte tid eller utrymme för att berätta om det nu, i övrigt säger ju texten allt.
Kanske överdriver jag bara, förmodligen bryr sig folk verkligen inte om att bli upprörda längre... Fast antagligen är det ju så. Större delen av all grovtextad musik når ju inte de stora massorna. Vissa blev uprörda av homofobin i T.O.K.s debutskiva My Crew, My Dawgs, men då får man inte glömma att det knappast rörde sig om den nya NRJ-musiken, utan musik begränsad till en "smal" krets(Och detta då inte enbart beroende på texter om "Chi-Chimän").
...Oj, vad mycket text det blev. Synd att jag tycks ha förlorat sikte på ett vettigt slut. Surt.
...Give it a listen and travel back to a time when The Ramones were still goin full strength, before Dee Dee found rap and became "a funky guy", a time when they were all Too Tough To Die...
Ramones - "Warthog"
De hade varit i konflikt med skivbolag förut, brorsorna. Now I Wanna Sniff Some Glue uppskattades högst sådär på vissa håll, och Today Your Love, Tomorrow the World. Den sista hette ursprungligen I'm a Nazi, Baby, och vi kan starkt misstänka att det var överdrivet högavlönade skivbolagspampar som är orsaken till att det stannade vid att vara just det ursprungliga titeln. Just det här har jag inget faktastöd för, men vissa källor hävdar att bitar av texten även fick ändras lite.(Även om de faktisk sjunger just "I'm a Nazi, Baby" på den slutgiltiga versionen). Detta till trots fann säkerligen vissa det säker ytterst osmakligt att i en visa ha en text lydandes "I'm a shock trooper in a stupor, yes I am/ I'm a Nazi schatze, you know I fight for the fatherland"...
När de 1977 släppte sitt andra album "Leave Home" ansåg dock högre makt att de gick för långt i och med låten Carabona not glue, en sorst "uppföljare" till tidigare nämnda limepos. Låten togs helt sonika bort och ersattes med en B-sida, något som såklart ledde till att de sålda skivorna med orginalsättningen av låtar fick het samlarstatus.
När gruppen så 1984 släppte sitt förmodligen sista helgjutna album, Too Tough to Die, var det återigen dags för textkontroverser. Skivan anses i vissa kretsar som Dee Dee Ramones stora stund(Han skrev nio av tretton låtar), något jag är redo att instämma i. Utöver skrivande agerade han även sångare på två av låtarna, ett arbete vanligtvis vigt åt Joey, även om detta knappast var första gången den heroinstinne fejjan tog ton(Det mest spektakulära exemplet är den "självbiografiska" 53rd & 3rd, där han som bekant sjunger sista versen. Mer om 53rd & 3rd på Engelska Wikipedia) Även om Endless Vacation även den är ytterst kvalitativ, står Warthog fast som den mest spektakulära av dessa två låtar.
Båda av dessa låtar avhandlar ämnen som droger och och död(och i Endless fall, självmord), men det var på den galna(och hypersnabba) vansinneshymnen Wart Hog som skivbolaget reagerade mest på. Nog för att bandet brukade spela in musik som knappast föll nymoralister i smaken, den ledande anledningen till att de sällan spelades på radio(även om de knappast, inte ens då, var "värst" vad det gäller texter), tog Farsan Dee Dee saken till en helt ny nivå nu. Han hade tidigare sjungit om att döda sina föräldrar(han tänkte dock inte begråta dem då de behandlat honom ytterst illa), men nu släppte han lös totalt.
Det talas ofta om att musiker av idag, speciellt rappare, "har så grova texter". Vad som är att betrakta som grovt är självklart upp till betraktaren, och även vilka grovtextade låtar som faktistk innehåller kvaliteter. Sedan är det ju skillnad på grovhet och grovhet. Eddie Meduza och liknande ägnade hela sina karriärer åt att sjunga rakt på sak om att runka, dricka hembränt och hur en riktigt kvinna bör se ut... Nog för att dessa artister har sina beundrare(dessutom är jag inte ute efter att tala om "kvaliteter" på det sättet), men ni vet hur det är. När någon som inte brukar svära gör det, eller ger någon en utskällning, blir den som mest effektiv och överrumplande. Nog för att Ramones var just Ramoens, ett band förknippat med låtar om lim, våld och droger och ingen kyrkokör... Men nu spelade Dee Dee ut alla de höga korten samtidigt. Ingenting lämmnades kvar åt fantasin, något som gjorde att skivbolaget vägrade att skriva ut texten i texthäftet. Den var bara FÖR MYCKET.
I wanna puke, I can't sit still
Just took some dope and I feel ill
It's a sick world, sick, sick, sick
It's a hopeless life, I hate it, hate it
It's a joke, it's a lie, it's a rip-off, man
It's an outlaw life, we're a renegade band
Doomsday visions of commies and queers
Artificial phonies, I hate it, hate it
Och så håller det på tills stereon sprängs efter nästan två minuters konstant knarkvansinne.
Han skrev, ihop med Johnny, hur det är när man knarkat lite för mycket, lite för länge. Historierna om Dee Dees drogvanor är många, främst rörande hans utgifter för täckandet av sitt heroinbruk, och jag har tyvärr inte tid eller utrymme för att berätta om det nu, i övrigt säger ju texten allt.
Kanske överdriver jag bara, förmodligen bryr sig folk verkligen inte om att bli upprörda längre... Fast antagligen är det ju så. Större delen av all grovtextad musik når ju inte de stora massorna. Vissa blev uprörda av homofobin i T.O.K.s debutskiva My Crew, My Dawgs, men då får man inte glömma att det knappast rörde sig om den nya NRJ-musiken, utan musik begränsad till en "smal" krets(Och detta då inte enbart beroende på texter om "Chi-Chimän").
...Oj, vad mycket text det blev. Synd att jag tycks ha förlorat sikte på ett vettigt slut. Surt.
...Give it a listen and travel back to a time when The Ramones were still goin full strength, before Dee Dee found rap and became "a funky guy", a time when they were all Too Tough To Die...
Ramones - "Warthog"
Thursday, March 20, 2008
Du sätter länder i skräck/Det bor en VIKING i din kropp
Just nu pågår en tävling på Aftonbladets hemsida. Läsarna får snickar ihop sin egen EM-låt, och sedan ska den främsta röstas fram till den inofficiella EM-låten. Man kan tycka vad man vill om det.
Man kan även tycka vad man vill om att större delen av låtarna är på temat "I sommar blire GULD, pågar"(Något det garanterat blir i sommar är kol på armarna), fast å andra sidan: GES fick kritik för att sitt bidrag var för Positivt en gång i världen. Hur sodom helst, mitt favoritbidrag är, såklart:
Nilsson-Pålsson-Gorgees - "Johan Elmander"
Och detta då inte bara beroende på att jag råkar gilla Herr Elmander.
Den bästa EM-låtan någonsin är såklart Rallygängets "Det blir ändå inget EM-guld" från 2000, året då det sannerligen inte blev något EM-guld.
Den ende som är bra det är ju massören/Vi får räkna med att åka ur...
Man kan även tycka vad man vill om att större delen av låtarna är på temat "I sommar blire GULD, pågar"(Något det garanterat blir i sommar är kol på armarna), fast å andra sidan: GES fick kritik för att sitt bidrag var för Positivt en gång i världen. Hur sodom helst, mitt favoritbidrag är, såklart:
Nilsson-Pålsson-Gorgees - "Johan Elmander"
Och detta då inte bara beroende på att jag råkar gilla Herr Elmander.
Den bästa EM-låtan någonsin är såklart Rallygängets "Det blir ändå inget EM-guld" från 2000, året då det sannerligen inte blev något EM-guld.
Den ende som är bra det är ju massören/Vi får räkna med att åka ur...
Wednesday, March 19, 2008
AIDS - Plötsligt Händer Det
Tidigt förra sommaren surfade jag på Tunnan i jakt på en klassisk "påa" från när seklet var ungt. Jag räknade inte med att hitta den. Och mycket riktigt fanns den inte där då. Jag hittade den här istället.
Men nu gör den det.
Men nu gör den det.
Der alte Mann sprach zu dem Kind vor ihm
Lite sent, men vafan (Coulo):
Just nu lanseras på Pressbyrån ett Pockeyplagiat festligt kallat "Mikado", höhö. Att mina tankar gällande namnet svävar högt över alla dassiga skämt vet ni redan om. Sällan har det varit mer uppenbart.
Du kannst alles haben mit etwas Geschick
Mikado, Mikado, vertrau nur auf dein Glück...
Just nu lanseras på Pressbyrån ett Pockeyplagiat festligt kallat "Mikado", höhö. Att mina tankar gällande namnet svävar högt över alla dassiga skämt vet ni redan om. Sällan har det varit mer uppenbart.
Du kannst alles haben mit etwas Geschick
Mikado, Mikado, vertrau nur auf dein Glück...
Tuesday, March 11, 2008
När egenvektorn spelte upp/Fraktalmusik i sinus
Gällande Schlagerfinalen är Linda Bengtzing min favorit, detta av främst två anledningar:
1. Hennes frisyr. Hur snygg som helst.
2. Textraden "Jag kan vara under, jag kan vara över"
Och då är det knappast den enda brilljanta raden i den visan.
Ombytlighet, kanske Framtiden.
1. Hennes frisyr. Hur snygg som helst.
2. Textraden "Jag kan vara under, jag kan vara över"
Och då är det knappast den enda brilljanta raden i den visan.
Ombytlighet, kanske Framtiden.
Thursday, March 06, 2008
Någonstans i Stockholms södra förorter, November 1999, i en tillsynes övergiven betongkällare
Trots att jag bloggat varje dag den här veckan känns det som det var en evighet sedan jag skrev ett ”riktigt” inlägg, eller överhuvudtaget skrev ett inlägg. Jag skyller på att ett visst uppehåll har gjort att jag tillfälligt tappat förmågan att skriva den gamla skolans inlägg.
Dessutom, handen på hjärtat, är det ju faktiskt mycket roligare att dumma runt bland youtubeklassiker. Som i inlägget innan.
Lägesrapport, så.
Jag har börjat spela Final Fantasy IX igen. Egentligen klarar jag inte av rollspel, men det här är något speciellt. Det här är inte som allt annat. Nu SKA jag varva det, även om det så tar mig hela året. Dessutom har jag ju betalat för skiten. Och dessutom kommer jag aldrig förbi det humoristiska faktumet att huvudpersonen är en blond uke som heter Zidane. På riktigt. Ja, jag menar verkligen på riktigt. PÅ RIKTIGT.
Jag rakade mig härom sistone. För första gången på en månad. Eventuellt ska jag besöka min far i helgen. Senaste gången vi träffades hade han väldigt roligt åt mitt hakparti. Du börjar ju lika Gustav Vasa. Håhåjaja.
Jag har gått upp fem kilo i år. Kuken.
Jag hade väldigt, väldigt roligt åt det här inlägget.
Dessutom, handen på hjärtat, är det ju faktiskt mycket roligare att dumma runt bland youtubeklassiker. Som i inlägget innan.
Lägesrapport, så.
Jag har börjat spela Final Fantasy IX igen. Egentligen klarar jag inte av rollspel, men det här är något speciellt. Det här är inte som allt annat. Nu SKA jag varva det, även om det så tar mig hela året. Dessutom har jag ju betalat för skiten. Och dessutom kommer jag aldrig förbi det humoristiska faktumet att huvudpersonen är en blond uke som heter Zidane. På riktigt. Ja, jag menar verkligen på riktigt. PÅ RIKTIGT.
Jag rakade mig härom sistone. För första gången på en månad. Eventuellt ska jag besöka min far i helgen. Senaste gången vi träffades hade han väldigt roligt åt mitt hakparti. Du börjar ju lika Gustav Vasa. Håhåjaja.
Jag har gått upp fem kilo i år. Kuken.
Jag hade väldigt, väldigt roligt åt det här inlägget.
Data kan jag också, det ligger ju i tiden
Det är knappast den enda, men det här är en del i "Soundtracket till mitt liv", våren 2008.
Wednesday, March 05, 2008
Kulturgärning av rang
Markus säger:
Föresten. Årets största kulturgärning hitintills:
Markus säger:
http://www.youtube.com/user/Diskutabelt
Markus säger:
Det är någon räka som lägger upp gamla diskutabeltklipp, de första säsongerna. Gud vet hur länge jag har suktat efter det här.
Markus säger:
Om TV3 tog sitt ansvar skulle guldet ut på devede.
Sodom sagt. Det är inte första gången jag säger det: Släpp de första Diskutabeltsäsongerna på DVD. NU.
Föresten. Årets största kulturgärning hitintills:
Markus säger:
http://www.youtube.com/user/Diskutabelt
Markus säger:
Det är någon räka som lägger upp gamla diskutabeltklipp, de första säsongerna. Gud vet hur länge jag har suktat efter det här.
Markus säger:
Om TV3 tog sitt ansvar skulle guldet ut på devede.
Sodom sagt. Det är inte första gången jag säger det: Släpp de första Diskutabeltsäsongerna på DVD. NU.
Tuesday, March 04, 2008
Andra människors sexualitet III + ”Skäggen” – 45 år senare
På dagens Aftonbladet kultursida finner man bland annat en Åsa Linderborgnotis om senaste numret av Ottar, som avhandlar kroppsbehåring i alla dess former. I notisen står det bland annat att läsa följande:
Tomas Hemstad skriver, som alltid, rakt och frankt om bögkulturen. Efter aidskrisen blev den hårlösa bringan ett mode i syfte att visa att bögar var friska. Med bromsmedicinerna kom ett yvigare, svettigare, lite fläskigare ideal: björnkulturen.
Det vildvuxna håret hotar med revolt. En västerländsk statsman som vill utstråla pålitlighet kan inte ha Castroskägg, än mindre se ut som talibanerna i bergen. Och ändå vet vi, att bakom den välklippta frikyrkofrisyrens behärskade snedbena, arbetar oftast den farligaste hjärnan.
Tomas Hemstad skriver, som alltid, rakt och frankt om bögkulturen. Efter aidskrisen blev den hårlösa bringan ett mode i syfte att visa att bögar var friska. Med bromsmedicinerna kom ett yvigare, svettigare, lite fläskigare ideal: björnkulturen.
Det vildvuxna håret hotar med revolt. En västerländsk statsman som vill utstråla pålitlighet kan inte ha Castroskägg, än mindre se ut som talibanerna i bergen. Och ändå vet vi, att bakom den välklippta frikyrkofrisyrens behärskade snedbena, arbetar oftast den farligaste hjärnan.
Monday, March 03, 2008
Subscribe to:
Posts (Atom)