Mitt busskort gick ut för en tid sedan, och jag hade beslutat mig för att inhandla ett nytt. Jag funderade ett tag på att göra det dagen efter, men när jag kom ut från Pressbyrån och upptäckte att mitt splitternya kort hade slutdatumet
30 November log jag lite nöjt för mig själv. Jag passade på att ta en tur in mot staden, mitt nya fina kort och jag. På tåget in hände inte mycket, men väl inne börjades det. Jag började att göra nästan det ända jag gör.
Jag började att tänka.
Jag började gå mot Kungsträdgården. När jag gick där kom jag att tänka på vintern 2005. Jag hängde i gallerian, och inne på Pressbyrån stötte jag ihop med... eller snarare var det Häger som såg mig. Vi hänge runt lite,
han kollade modetidningar, vi hängde runt lite(
"Justin Timberlake-stilen anno 2002, någon?"), innan vi gick ut mot
Kungsan. Det snöade, tror jag. Plötsligt sa han
"...Mmm, bästa låten...", när vi gick förbi ett uteställe som pupade musik. Det var så mycket oväsen att det tog några sekunder innan jag kunde fokusera hörseln och hörde
...And there won't be snow in Africa this Christmastime...
...Do they know it's Christmastime at all?När det klarnade flinade jag till och vi vandrade vidare.
Tillbaka till November 2007 fortsätter jag min vandring, och mönstret fortsätter. Jag irrar kring i kungsan, och tänker på de gånger Mangakai firat körsbärsblommning. Jag går mest fram och tillbaka, och vänder upp mot Sergel igen. Jag ser NK-klockan majestätiskt snurra kring, och tänker på slutbilderna i "Ett anständigt liv", men vet att jag borde tänka på Anna Lindh, och börjar tänka på henne istället. Jag minns dagen efter attentatet. Jag pluggade fortfarande. Istället för att plugga satt vi och kollade på nyheterna. Då kom dödsbudet. En av mina klasskamrater reagerade verkligen("Hon Är DÖD?!"), jag var mer stillsam. Vi fick gå hem efter det. Jag irrade runt på norra söder, jag tror jag gick från skolan. Jag tänkte lite på mordet. Och
Final Fantasy V. (Att minns den tidsperioden fick mig, fullt logiskt, att tänka på
Simme G.)
Jag vandrar vidare, och är snart framme vid Sergel. Jag tänker på när Sverige vann OS-GULD i Hockey, alla leende ansikten vid fontänen. Jag vänder blicken mot plattan. Tänker än en gång att mönstret liknar
trekraften. Jag vet att jag borde minnas något annat, så många gånger som jag varit vid plattan, och så mycket som hänt mig där... Ändå tänker jag bara på när jag och Jeff var där och bevittnade en anti-regeringdemonstration("NUSÄNKERVIREGERINGEN!"). Vi log mycket, han och jag då. Men jag minns annat också.
Sommaren 2001. Den så omskrivna Mette-Marit skulle snart vara i färd med att gifta in sig i finrummet, och hennes förflutna drogs upp till ytan av media. Jag och min mamma var hos några vänninor till henne. De talade om Mette-Marit. De såg en bild på henne i en tidning. Bilden var tagen 1995. Marit beklagade sig och sa att visst hade hon varit ute och slirat, men det var ju så länge sedan. Mamma och vänninorna drog i gång en uttläggning om att
"Det var ju helt nyligen, men är man i hennes ålder kan det uppfattas som länge sedan". Jag började tänka där jag satt bland utemöbler och damer. Om man tycker att förfluten tid känns som om den var helt nyligen, behövder det inte bara ha att göra med att den var det, utan även med att
man under den förflutna tiden inte gjort något med sitt liv, därav finns det inga
viktiga, världesomvälvande skeenden som man har att ta hänsyn till, saker som om de inträffat hade gjort att det hade kännts avlägset. Jag önskade där och då, tyst för mig själv, att jag aldrig skulle få anledning att säga att något som hänt för fem, tio eller femton år sedan var "Helt nyligen".
Jag fortsatte att irra kring. Plötsligt ansåg jag att det var nog, spankelerade förbi plattan för vilken gång i oordningen, gck förbi Hötorgsskraporna, och försvann ner i underjorden och åkte hem igen.
...Where nothing ever grows/
No rain nor rivers flow......Do they know it's Christmastime at all?
