Just nu är allt ett enda kaos, känns det som. Någon slags kris. Det här kan sluta hur som helst. Tyvärr. Snart har jag ingen fast punkt, utan kommer bara glida runt lite hur som helst.
Man skulle kunna tro att jag i och med det ankommande kaoset kör med deppmode, men så är icke fallet. Jag kör på som vanligt. Mest för att jag inte har något val. Och trots allt stundande inre kaos, har jag nog aldrig skrattat(och lett(Le, log, lett)) så mycket som nu. Mycket märkligt. Någon typ av försvarsmekanism eller kompensation, kanske.
Och nu över till något helt annat.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment