Mil efter mil

Jag. Måste. Lyssna. På. Kraftwerk. När. Jag. Kommer. Hem. Eller lite Hans Edler. Eller lite schysst röj a la Ramones. Ja, något blir det alltid. Men framförallt måste jag hem, då matchen började mycket tidigare än jag först trott. Jaja, än är det ingen fara. Och av någon anledning känner jag för att göra en lång bilresa i helgen. Jag vet inte varför, det var väl ett tag sen sist antar jag. Långa bilresor kan vara väldigt trevliga, förutsatt att bilen innehar stolar som funkar att sittas på i timme efter timme. Alltså går farsans Mazda bort med det samma (jag känner då och då fortfarande av verken därbak efter den där resan till Öland, och det var ändå några år sen nu. Vissa stolar går aldrig ur, antar jag).

Och bara för sakens skull(och för att jag älskar sånt här):
Topp fem minnesvärda bilresor(Värt att understryka, det är alltså inte de enligt mig bästa bilresorna jag varit med om, bara fem som är värda att minnas)
5. Hemresan från Flen, efter att ha semestrat i Fjällen. (Egentligen borde den inte vara med, eftersom jag inte minns något av den, jag bara vet att det slutade så. Men eftersom jag minns hemresan i övrigt, och den är ytterst minnesvärd, får den vara med iallafall) (2000, troligtvis Volvo)
4. Mot Småland! (2005, Thunderbird)
3. Alla resor från Gnesta med Farsan (198?-199?, Saab, chansar jag.)
2. Sokkan driftar järnet vid hornstull (2005, Wolksvagen)
1. Ölandsbron, med hela Sverige i ryggen (1997, Volvo)
Inte med, men måste nämnas iallafall: Slutet på resan till Eskilstuna vid sommarens gryning, 2005, bilmodell okänd.
(Mycket nytt som synes. Jag antar att det beror på att jag åkte mer bil förr. Nu när det sker mer sällan ”Suger man på karamellen” så mycket man kan)