Livet, populärkulturen och allting, kapitel sex - Referensvärlden

För en tid sedan satt jag och slöchattade med en kompis, samtidigt som jag svor och trixade med en forumavatar. Då skrev jag bland annat:
RAJD DÖ LAJTNING säger:
FAAAAN, jag kan ju verkligen inte sånt här. Varför försöker jag ens fixa en "Rolig" avatar, när jag vet att paint ändå kommer pajja allt?
RAJD DÖ LAJTNING säger:
Jag önskar att jag hade någon som kunde sånt här, att jag hade en polare med likadan humor/referensvärld som jag, och som dessutom kunde det här med datorer.
Jag har funderat lite på det där, det där ordet "Referensvärld". Jag tror tankarna kom efter att jag tittat på ett klipp på dutub. Jag hade sett klippet förut, även i icke-Internetsammanhang, men jag blev så tagen av en av kommentarerna. Således: Se klippet, och låt er referensvärld få härja fritt. Läs sedan den spännande fortsättningen.

Kommentaren som startade allt löd "The only soccer player to do a shoryuken!!!". Brilljant, ju. Och helt sant. Jag blev helt ställd. "Varför har inte jag tän..." och så vidare. Kanske för att jag var för inne i klippet. Så medventen om vad jag skulle se, så låst i synen av klippet som fotboll som konst, att jag inte ens klarade av att dra en mycket simpel nördreferens.

Tidigare i veckan, på en båt från Strängnäs. Jag satt i en stol på taket. Ryggen på stolen framför mig var fylld med klotter och inristade budskap, oftast helt oläsliga. Precis framför mig hade någon ristat in

Marcus

I Love You

I mellanrummet mellan "Marcus" och "I Love" ristade jag in "Gerdin", och var på det hela taget mycket nöjd med såväl mitt tilltag, som livet i sig.