Jag hade ojat mig ganska mycket sedan kallelsen från folktandvården damb ned i brevlådan(eller vad man nu ska kalla det), så till den milde grad att jag knappt kunde sommna i natt. Knappast ett betende värdigt en man, snarare en räddhågsen åttaåring. Nåväl. Med viss osäkerhet(Och ett sjukt värkande högerben) traskade jag iväg mot en tilltänkt undergång. Men lite flax ska man ha ibland. En ny fräsch, och framförallt förstående dam väntade på kliniken(Länge leve "kliniken", även där det egentligen inte pasar in!). Mm, hm, ja, jo, men det här ska gå bra serru. Ny tid, och nytt självförtroende.
Och ni, vi ses på klininken. En udda Måndag. Såklart.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment